Toppolitikerna höjer sina löner medan kommunen måste spara

Igår tvingades vi i kommunfullmäktige att revidera budgeten för 2012 på grund av det osäkra ekonomiska läget i Europa och världen. Kommunens pott för löneökningar kommer att minskas med 8,9 mnkr för 2013 och med 11,6 mnkr för 2014. Fackens krav på 3 % löneökning lär inte kunna tillmötesgås.

Samtidigt kan vi läsa att Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet föreslår kraftigt höjda politikerarvoden för framför allt Johan Persson (S) och Malin Petersson (M). Deras löner föreslås öka med 13 % resp 18 %. Den första frukten av att dessa tre partier inlett sitt samarbete i ”tillväxtfrågor”, månne?

Även jag skulle gynnas en del om deras förslag blev verklighet, eftersom mitt arvode som vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden beräknas som en procentsats av en av lönekategorierna - "oppositionsråd 2", tror jag den kallas. Det är ingen höjning som jag är förtjust över. Jag tycker att arvodena för heltids- och deltidspolitiker är väl så saftiga och förstår ärligt talat inte hur heltidspolitiker ska kunna göra av med nästan en riksdagsmannalön i lilla Kalmar. Jag menar, hur mycket kan man äta innan man blir mätt?

Illusionen av demokrati i S-styrda Kalmar

Igår på Barn- och ungdomsnämndens möte så fick vi se ett ovanligt tydligt exempel på den maktfullkomlighet som socialdemokraterna styr Kalmar kommun med. Nämnden skulle yttra sig över en motion från Folkpartiet, och jag hade kommit med ett förslag till yttrande som gillades skarpt. Men de rödgröna röstade ned det ändå - pre(s)tigen var viktigare än kommunens bästa.

I Barometern idag påstår nämndens ordförande Jonas Hellberg (S) att jag "försökte rädda motionen genom att ändra den på mötet. Så gör man inte." Men nej, så var det inte alls, och det vet Hellberg.

När en motion lämnas in till kommunfullmäktige så går den först en vända till den facknämnd som den berör. Nämnden ska ge sina synpunkter och ge kommunfullmäktige ett förslag på hur motionen bör bemötas. Ska den avslås, ska den bifallas, eller något mittemellan?

Det var detta yttrande som Barn- och ungdomsnämnden skulle formulera, och som jag således lade ett förslag på. Tjänstemännen hade tyckt att motionen var jättebra, förutom en liten detalj - att kommunfullmäktige inte ska styra innehållet i skolans undervisning - och på grund av detta föreslog de avslag. Jag håller helt med om denna invändning, och mitt förslag till yttrande tog hänsyn till detta, så att motionen i övrigt skulle kunna bifallas.

Det kom inte som en blixt från klar himmel. Jag hade överlämnat mitt förslag skriftligt till både Jonas Hellberg och 2 vice ordf Patricia Wildanfors (MP) hela två veckor i förväg. De hade alltså tillgång till det när de diskuterade motionen med de andra rödgröna på sitt gruppmöte. På mötet gav jag även varje ledamot en utskrift av förslaget.

Hellberg sa att han tyckte mitt förslag var utmärkt. Ändå såg han till att de rödgröna röstade ned det. Han sa på fullt allvar att Folkpartiet borde lämna in samma motion en gång till, med denna ändring, istället för att anta ändringen direkt på mötet. Det är pinsamt uppenbart att socialdemokraterna helt enkelt hade bestämt sig på förhand att inte släppa igenom motionen - den kom ju från "fel" parti. Hade samma förslag lagts av en sosse hade det gått igenom direkt.

Vad motionen handlade om? Jo, vi ville lära Kalmars skolungdomar att det faktiskt går att påverka i kommunpolitiken. Ödets ironi, eller hur?

En giganT har tystnat (for now)

Det är med lite vemod som jag läser att min vän Sebastian Hallén tröttnat på att blogga. Hans blogg har av röster från flera politiska läger ansetts vara en av länets absolut bästa politik-bloggar.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Detta kanske kommer att leda till lite fler blogginlägg från min sida. Otaliga är nämligen de gånger då jag har skippat att kommentera något i politiken, för att Sebastian redan hade formulerat det så bra att det inte fanns något att tillföra.

En klyfta som (V) vill bevara?

I Östran igår svarade jag och Lene Polteg (FP)på två insändare från Vänsterpartiet (4 och 7 nov), som på smått besynnerliga grunder ogillar Folkpartiets upplysningskampanj om skolval. Texten i tidningen är nedkortad; här följer originalversionen. Det är så mycket trevligare när man kan få lpats med alla nyanser i resonemanget.

---

"Det är inte snyggt att utgå ifrån att fria människor inte har tillräckligt med kunskap för att göra rationella val", skriver samma vänsterpartister som förra veckan röstade nej till att vuxna människor ska få välja om de vill ta en öl på krogen efter kl 02:00. Samma vänsterpartister som vill tvinga mammor och pappor att ta ut lika stor del av föräldraledigheten, vare sig de vill eller har råd. Listan på vänsterns översitterier kan göras lång.

Men anständighetens gräns för hur mycket politiker får lägga sig i människors liv, den passeras tydligen när vi i Folkpartiet delar ut en liten folder som upplyser om att alla har rätt att välja förskola och skola! Löjets skimmer kring Vänsterpartiet börjar nu bli rent bländande.

Bertil Dahl (V) anklagar oss för "historieförfalskning", tydligen det gamla sovjetpartiets standardreplik när de inte vill minnas vad de själva har gjort. Men vi minns hur Dahl var ute på möte efter möte och minsann visste precis hur dåligt allt skulle bli med den nya friskolan i Oxhagen, fastän den inte ens hade startat än. Dahl hävdade att Oxhagen "kommer att tömmas på barn" (Barometern 090508), att denna friskolas etablering "försämrar för barn, föräldrar och anställda" (Barometern 091006) och att vi "överger de boende genom att sälja ut skolan" (Östran 091006).

I själva verket blev Nya Oxhagsskolan en omtyckt del av Kalmars skolutbud. Påståendet om utförsäljning var ren lögn, då det endast handlade om uthyrning av lokaler. Dahls vilda smutskastande är helt enkelt inte seriöst och inte värdigt ett kommunalråd.

Det är förstås obekvämt för (V)-politikerna att kommuninvånarna som de har skrämt upp, nu får ta del av saklig information i form av Folkpartiets upplysningskampanj. Vi tar nämligen inte ställning mellan kommunala och fristående skolor. Däremot reagerar vi när vi seren klyfta, att vissa samhällsgrupper inte tycks göra något aktivt skolval alls. Särskilt när det rör sig om barn som enligt forskning ofta har en uppförsbacke framför sig, och är i extra stort behov av en väl vald skola - kommunal som fristående. Vår lösning är inte tvång, utan kunskap.

Detta behöver inte betyda att alla som väljer, kilar över till en friskola. Man kan lika gärna välja en annan kommunal skola, eller komma fram till att skolan som kommunen anvisat faktiskt är den som passar bäst. Då har man ändå visat skolan att man ställer krav, att den inte kan ta eleven för given. Det är detta som har konstaterats höja utbildningskvalitén för eleverna i båda skolformerna.

(V) avslöjar sin påklistrade demokratisyn när de hävdar att skolpolitiker inte borde bry sig om även friskolor. Låt oss upplysa om att vi politiker är folkvalda för att företräda alla invånare i Kalmar, även de som valt någon annan skola än den kommunala för sina barn! Vänstern tänker tydligen inte representera dessa människor, för de har valt "fel". Good riddance.

Med undantag för hycklande vänsterpolitiker så har vi i Folkpartiet fått mycket positiv respons för vår upplysningskampanj. Informationsbehovet är påtagligt, och vi hoppas att detta i längden kommer att leda till ökad integration mellan olika samhällsgrupper i klassrummen.

Björn Brändewall (FP)
Lene Polteg (FP)
Barn- och ungdomsnämnden, Kalmar

Ny förskola i Rinkabyholm

Idag har jag varit med och invigt den nya förskolan Stjärnan i Rinkabyholm. Det är en förskola med mycket rymlig och kreativ utemiljö, och IT-prägel inomhus med Smartboard i varje avdelning. Så här stora lekytor hade nog varit omöjliga i stadskärnan.

Rinkabyholm är ett område som växer. Faktum är att Stjärnans avdelningar redan är nästintill fullbesatta. Det är viktigt att kommunen är redo med nya lokaler och personal när det föds fler barn, för kommunen har skyldighet att ordna plats inom fyra månader.

Rätten att välja skola och förskola ska gynna alla!

Folkpartiet liberalerna i Kalmar bedriver just nu en informationskampanj till familjer i Kalmar, där vi uppmärksammar alla på att de har en rätt att välja förskola och skola. I Barometern skriver jag och Lene Polteg (FP) om detta:

Skolverket och flera andra instanser har konstaterat att konkurrensen mellan kommunala skolor och friskolor gynnar utbildningskvalitén för eleverna i båda skolformerna. Vi i Folkpartiet liberalerna är stolta över att ha fått igenom friskolereformen, som gjort det möjligt för alla i Sverige att välja vem som ska förse deras barn med barnomsorg och utbildning. Men för att konkurrensen ska ge dessa positiva effekter fullt ut är det viktigt att så många familjer som möjligt utnyttjar möjligheten att välja.

Detta behöver inte betyda att alla som väljer, kilar över till en friskola. Man kan lika gärna välja en annan kommunal skola, eller komma fram till att skolan som kommunen anvisat faktiskt är den som passar bäst. Då har man ändå visat skolan att man ställer krav, att den inte kan ta eleven för given. Vi har uppmuntrat våra kommunala skolor att profilera sig på olika sätt, så att varje barn ska kunna hitta en skola som passar just henne eller honom. Det finns många olika sätt att lära sig.

I Barn- och ungdomsnämnden har vi politiker dock sett att barn med lågutbildade föräldrar eller utländsk bakgrund sällan går på friskolor i Kalmar. Detta kan tyda på att dessa familjer i lägre utsträckning gör ett aktivt val över huvud taget. Samtidigt är det dessa barn som ofta har en uppförsbacke framför sig och som skulle gynnas mest av en väl vald skola. Kommunens välfärdsbokslut konstaterar att grupper med låga eller ofullständiga skolbetyg har förhöjda risker för framtida psykosociala problem, och får det svårare än andra att etablera sig på arbetsmarknaden.

Våra erfarenheter tyder tyvärr på att det finns både fördomar och okunskap om friskolereformen. Låt oss därför ta död på några myter:

• ”Är de andra skolorna privatskolor som bara rika har råd med?” NEJ, både kommunala och fristående skolor är avgiftsfria och finansieras gemensamt via våra skatter.
  
• ”Är kvalitetskraven lägre på friskolor?” NEJ, alla skolor lyder under samma skollag och läroplan och inspekteras löpande av Statens Skolinspektion, som alliansregeringen skapat och som kan dra in tillståndet om en skola inte sköter sig.
  
• ”Kan friskolor välja att bara ta in de minst resurskrävande eleverna?” NEJ, fristående grundskolor är skyldiga att ta emot alla elever som ansöker, så långt de har plats.

Nu mot årsslutet tar flera skolor emot ansökningar och sammanställer vilka elever som ska börja på skolan nästa höst. Vi i Folkpartiet liberalerna tänker inte låta vare sig fördomar eller okunskap stå i vägen för varje barns möjlighet att gå i den skola som passar bäst för hennes eller hans behov. Därför kommer vi under de kommande tre veckorna att genomföra en informationskampanj i valda områden i Kalmar.

Vi tänker uppmärksamma familjer på att de har en rätt och välja både förskola och skola, och att det aldrig har varit lättare. I Kalmar kommun har vi dessutom beslutat, i politisk enighet, att vara extra generösa med gratis skolskjuts, så länge skolan man väljer ligger inom kommunen. Valet är nu ditt!

Björn Brändewall (FP)
Vice ordförande Kalmars Barn- och ungdomsnämnd

Lene Polteg (FP)
Ersättare Kalmars Barn- och ungdomsnämnd

Eduard Khil: internet- och glädjepionjär

Det här videoklippet gör mig alldeles varm inombords varje gång jag ser det. Det är ”Mr Trololo” som 44 år senare pratar om sin gamla 1966-låt som uppnått kultstatus på Internet.



Det är lätt att ha fördomar om andra människors attityder till Internet. Dels om gamla människor. Dels om människor som levde under det repressiva kontrollsamhället i Sovjet. Men Eduard Khil (trololo-mannen) raserar dessa fördomar på ett underbart sätt.

För många är trololo-låten bara något de skrattar åt. Det hade varit lätt för en åldrad stjärna att spela med och låta sig reduceras till en pajas, om så bara för att få omfamnas av den flyktiga uppmärksamhet som kommer med ett Internet-kändisskap. Men herr Khil gör inte avkall på den fantastiska värdighet han bär sina år med - han vill mer. Istället gör han trololo till ett statement. Med lätthet fångar han den för mänskligheten enande kraften i musik, och kombinerar den med motsvarande positiva kraft i Internet.

Trololo-låten hade från början en text som handlade om en cowboy som rider hem över prärien till sin fru, men sådan text ansågs för USA-vänligt för sovjetregimens smak, så den censurerades och ersattes med trololo. Visst är det paradoxalt att antiamerikansk censur skulle bidra till att låten 44 år senare skulle få enorm global spridning, och framförallt i USA.

Frågar om fotbollsplanen på Östra Funkabo m m

För några veckor sedan såg jag och några allianskollegor hur en nybyggnation på Östra Funkaboskolan hade slagit helt fel. Istället för en fotbollsplan för de nya sexorna hade det blivit en ojämn, instängslad yta med blandat gräs/asfalt/grus på marken. Sedan dess har även Barometern skrivit om det. Detta är tyvärr bara ett av flera tillfällen som skolor i Kalmar fått bli missnöjda med bygguppdragen till kommunens serviceförvaltning. Därför ställer jag och Britt Dicksson (M) i afton denna interpellation/fråga när kommunfullmäktige har möte:

Om serviceförvaltningens kommunikation med sina beställare

Interpellation till Dzenita Abaza (S), Servicenämndens ordförande

Serviceförvaltningen har intagit en mer och mer övergripande roll inom kommunen som ”förvaltningen som levererar de praktiska sakerna”, och övriga förvaltningar har blivit ”beställare”. Tyvärr uppstår då ett avstånd till beställarna, som står för den dagliga kontakten med brukarna – kommuninvånarna. Det är viktigt att kommunen kan tala med en samlad röst till invånarna, och då måste kommunikationen fungera mellan förvaltningarna. Annars vet inte den högra handen vad den vänstra gör, och då brister invånarnas förtroende för kommunen.

Ett konkret exempel på detta är när Östra Funkaboskolan i april beställde en instängslad fotbollsplan på sin skolgård och mycket annat, med emfas på att det måste vara klart innan skolstarten. Arbetet med instängslingen kom dock inte igång förrän efter skolstarten. Ett träd, som fanns mitt på planen togs bort, men hålet efter den fylldes inte ut ordentligt och marken jämnades inte ut tillräckligt för att man ska kunna spela fotboll. Planen har inte beretts, utan är en blandning av knölig gräsyta och grusområden. Vid entrégrinden bildas en djup och flera meter bred vattenpöl som man måste kliva i för att komma in.

Det här är inte vilken idrottsplats som helst. Den var till för att barnen som börjar sexan ska känna sig lite mer hemma när de kommer till en ny, stor skola. Vi vill ha en skolgårdsmiljö som ger de yngre eleverna en mjuk övergång från mellanstadiet till högstadiet. Därför är det mycket tråkigt att det, snart två månader efter skolstarten bara, blivit en öde inhägnad på skolgården. För skolstarten kan inte vänta, eleverna kommer ändå, även om skolan fortfarande är byggarbetsplats när skolklockan ringer.

Det är möjligt att kommunikationen kan ha brustit i båda ändar här, men man tycker ju att om skolan beställer en instängslad plan med fotbollsmål så är det underförstått att det ska gå att spela fotboll på planen. Inte att man ska hoppa runt bland vattenpölar och knölar i marken.

Detta är som sagt bara ett exempel. Det var inte den enda upprustningen som skolan beställde av Serviceförvaltningen inför skolstarten men som inte blev klar i tid, och flera skolor som vi varit i kontakt med ger oss tyvärr anledning att tro att brister i kommunikationen som denna inte bara är en enstaka händelse. Samtidigt tror vi inte alls att ”Service” inte vill göra ett gott jobb, men det verkar som att förvaltningarna pratar lite olika språk, och då får inte beställaren alltid det som de trodde att de hade beställt.

Vi vet att när du tillträdde för snart ett år sedan uttalade du en ambition att förbättra kommunikationen mellan Serviceförvaltningen och dess olika beställare. Därför känns det nedslående att konstatera att problematiken fortfarande kvarstår.

Därför undrar vi:

• Vilka konkreta åtgärder vidtar du för att förbättra kommunikationen mellan
  Serviceförvaltningen som utförare, och dess beställare?

Björn Brändewall (FP)
Britt Dicksson (M)

Tintin utan Bolme?!

Ikväll har den nya Tintin-filmen premiär. Jag kommer inte att gå på premiären, men jag är mycket nyfiken på filmen. Även om jag som serieläsare alltid tyckte att Franquins äventyrare Spirou var snäppet roligare att läsa om på nästan alla sätt och vis.

Men då den engelskspråkiga Tintin-filmen bara visas i 3D på Kalmars biografer, blir ett svårt val att välja mellan att tvingas se den i 3D och att tvingas se den på svenska. För hur kan man ens komma på tanken att göra en Tintin-dubb utan Tomas Bolme och Bert-Åke Varg i huvudrollerna? Dårskap!

För övrigt tycker jag att de japanska fansen till Lupin III-filmerna varit helt oresonliga i sina krav på att Lupin, Jigen och de andra gamla godingarna måste spelas av samma (nu gamla resp. urgamla) skådespelare som alltid! ;)

Dementi

Idag står det i Barometern att jag skulle ha "kuppat" igenom en presskonferens när jag igår vikarierade för Jonas Hellberg (S) som ordförande i barn- och ungdomsnämnden. Detta är inte sant.

Det jag har gjort är att skicka ett kort mail till tidningen om att vi skulle sammanträda i nämnden igår, och att jag finns tillgänglig på telefon efteråt för en kommentar. Jag skrev även om vad det är jag särskilt vill kommentera, för alliansens del, nämligen vår syn på den utbildningspolitiska visionen. Det är så jag brukar göra när jag har något jag vill tillföra till rapporteringen efter ett nämndsammanträde, och Barometern är vanligtvis tacksamma att få höra min och alliansens syn på saken. Enda skillnaden igår var att jag i förbifarten nämnde att jag skulle vikariera som ordförande under sammanträdet. Jag tänkte att de kanske är intresserade av att höra en redogörelse från någon som faktiskt har deltagit på sammanträdet och har koll på vad som har sagts.


Socialdemokraterna är inte "de som håller i pressträffarna" som om de hade något slags monopol, vilket Barometerns artikel kan ge intryck av. Alla politiker och partier är fria att informera pressen om vad som beslutas i nämnden. Det är sen upp till pressen att välja vilka de vill lyssna på. Det är förstås inte förvånande att de oftast väljer att gå på majoritetspartiet socialdemokraternas pressträffar, men det är ingalunda någon sorts naturlag.

Jag pratade med Jonas Hellberg igår och redde ut missförståndet. Det finns inget ont blod mellan oss i den här frågan. Jag blev även igår kväll uppringd av Barometern, som frågade om detta, och jag var då oerhört tydlig med att jag absolut inte försökt trampa någon på tårna. Så döm av min förvåning när tidningen publicerar sitt missförstånd ändå.

Gårdagens möte präglades av en historisk enighet som kommer att betyda mycket för Kalmars lärare och elever. Det är tragiskt om medierapporteringen om det istället ska handla om att blåsa upp en konflikt som inte finns!

En seger för Kalmaralliansens skolpolitik!

Idag har jag haft ett mycket trevligt sammanträde i Barn- och ungdomsnämnden.

Dels för att vi fick besöka Rinkabyholmsskolan och ha mötet på ”paviljongen” där. Dels så har jag för första gången fått tjänstgöra som nämndsordförande, och det gick bra. Men framför allt så fick vi fatta beslut om en utbildningspolitisk vision för Kalmar för fyra år framåt.

Den utbildningspolitiska visionen kommer i princip att ersätta Kalmar kommuns tidigare förskole- och skolplan. Vi från alliansen i nämnden har tidigare arbetat för att minimera förskole- och skolplanens omfattning (allt mellan himmel och jord), och kritiserat bl a hur den ökat regelpålagan för skolpersonalen utöver det nationella uppdraget, och därigenom minskat deras frihet som pedagoger.

Vi ser den utbildningspolitiska visionen som en upprättelse i denna bemärkelse, en seger för alliansens skolpolitik. Målen har blivit färre och mer mätbara, fokus har flyttats till skolans basuppdrag och pedagogernas frihet från politisk klåfingrighet slås fast. Vi känner därmed att vi har fått gehör för vår kritik på punkt efter punkt. (Eller som en vänsterpartist sa på mötet: ”Jaså, ni tänker sååå...” ;)

Jag är inte den som eftersträvar enighet för enighetens skull. Men Skolverket har konstaterat att en viktig ingrediens i vad som gör en framgångsrik skolkommun, är att det finns politisk stabilitet kring de stora dragen i utbildningspolitiken. Därför var det väldigt trevligt att kunna besluta om denna vision i full politisk enighet!

24 oktober

Idag är det FN-dagen, en dag då stora delar av Sverige hyllar en organisation som gång på gång står handlingsförlamad när folkgrupper slaktas och som tycker att Muammar Gadaffis Libyen var en finfin representant för mänskliga rättigheter.

Nja, jag tror hellre att jag firar min mammas födelsedag idag.

Mitt tal på Syrien-manifestationen

I lördags anordnade kurdiska föreningen en manifestation i Kalmar mot det pågående förtrycket i Syrien. Det blev en lyckad tillställning. Jag fick äran att säga några ord för Folkpartiets räkning. Det gick ungefär så här:

Den arabiska våren kunde i förrgår vända ett stort blad i sin ständigt pågående krönika, en historiebok som fortfarande skrivs. Muammar Gadaffi, den kanske i särklass galnaste och farligaste despoten i Afrika, dödades, enligt uppgift, av sitt eget folk. Även Libyen kan nu börja den långa, skakiga, men nödvändiga vägen mot demokrati och frihet.

Men Libyen ska inte, får inte, vara det sista landet som befrias från sina plågoandar. Vi har samlats här idag för att hedra samma kamp som förs i Syrien. Landet som har haft undantagstillstånd sedan 1963. Det är nästan femtio år - mer än hälften av en människas liv. Om majoriteten av det en människa hinner uppleva under sitt liv är ett "undantag" - vad är då det normala?

Det är förstås väldigt praktiskt för landets ledare att ha det så här. Den internationella pressen slutar skriva om det efter bara något år - för det är ju inte någon nyhet längre. Inte för oss utanför. Men för folk som lever i undantagstillståndet, är det ett nytt helvete varenda dag.

När förtrycket blir konstant, minskar pressen på omvärldens ledare att göra något åt det. Det uppstår en pervers syn på förtrycket som något stabilt, och därmed positivt, eftersom det är mindre oroligheter än alternativet. Jag har i Sverige haft oturen att företrädas av ministrar av såväl röd färg som blå, som talat sig varma för "stabiliteten" i olika diktaturer. Som tycker att det är diplomatiskt och statsmannamässigt att anamma "neutralitet" inför konflikter. Men neutralitet innebär ju även att inte ta ställning mellan demokrati och diktatur!

Vi har samlats här för att visa att vi *tar* ställning - för rätten att starta politiska partier (och rösta på dem) - för lika rättigheter mellan kurder och andra folkgrupper - för rätten att tala sitt eget språk - för rätten att föra vidare sitt släktnamn till sina barn - för pressfrihet - för samlingsfrihet - för yttrandefrihet.

Bashar al-Assad, Syriens så kallade ledare - jag säger "så kallade", för om en ledare måste öppna eld mot sitt eget folk, så slutade han vara ledare för länge sedan. Bashar al-Assad, Syriens så kallade ledare, har nu ett val att göra. Vill han gå samma väg som Hosni Mubarak, som Ben Ali, eller Muammar Gadaffi? För en sak är säker, förändringens vindar är här för att stanna.

För drygt hundra år sedan existerade demokratin på jorden bara i form av några få ljuspunkter i en i övrigt mörk värld. Men nu håller demokratin på att bli normen. De fria staterna är sammantaget helt överlägsna diktaturerna, militärt men framförallt ekonomiskt.

Trenden är tydlig. Demokratierna håller på att vinna, och stabilitetsfanatikerna håller på att förlora. Ingen inbillar sig att det kommer att vara en problemfri resa. Men hellre en måhända skakig väg mot demokrati och frihet, än ett "stabilt" förtryck.

Ungdomarna efterfrågar mer dialog (och återkoppling!)

Ikväll har jag varit på Funkabo fritidsgård och lyssnat på sjätte- och sjundeklasselever om hur de känner för att bo i Berga och Funkabo så här efter alla bränderna. Många var rätt säkra på att de som startar bränderna gör det i vanmakt över att Berga under så många år varit ett eftersatt område. Jag märkte hur ungarna sprudlade av idéer för att göra området bättre och en vilja att få respons från kommunen/politikerna. Även om man inte kan få allt på sina önskelistor, så vill man ha ett tydligt och snabbt svar, och en förklaring till *varför* man inte får till exempel en multiarena. Ovissheten, känslan att förslaget bara lades på en hylla nånstans på kommunen, skapar vanmakt.

En kille som jag pratade med tror att de killar (och kanske en och annan tjej) som nu startar bränder, hade lika många förslag och önskemål som ungarna här, när de var i samma ålder. Men de kände att ingen lyssnade.

Vi hade samtal mellan politiker och ungdomar och kom fram till ett bra, konkret förslag för att öka dialogen. Varje fritidsgård borde ha en egen förslagslåda riktad till kommunen, där man kan lämna sina idéer som medborgarförslag. Då blir det alltid en rejäl handläggning, och beslut tas ytterst av oss i kommunfullmäktige. Jag tyckte att svaren kunde man sen sätta upp på anslagstavlan i fritidsgården så att alla som går där kan se vad kommunen svarade.

Det påminde en hel del om en motion som vi i Folkpartiet lämnade in härom månaden, ”Kommunalråd för en dag”. I den föreslår vi att kommunen ska utlysa en medborgarförslagstävling i högstadieskolorna, och att ungdomsrådet ska få utse det bästa förslaget. Vinnaren ska vinna en dag som kommunalråd, dvs följa med ett kommunalråd som PRAO en dag.

Kanske går det att kombinera dessa idéer!

Halva Berga centrum står i lågor!

Följetongen om bränderna i Berga tog nyss helt nya proportioner.

Utanför mitt hem i Funkabo kände jag för en liten stund sedan en vag rökdoft. Jag tittade upp i himlen och såg en enorm rökpelare komma ifrån Berga. På plats så ansluter jag mig till folksamlingen som tittar på ett stort antal brandmän som arbetar med att få elden under kontroll.

Nu är det inte några små containrar det handlar om längre. Halva köpcentrat står i brand. Apoteket, konditoriet, ICA där jag handlade igår kväll... jag vet inte hur det står till med vårdcentralen, det såg bara ut att brinna i den norra halvan av området.

Min första tanke går till brandmännen och det hjältemodiga arbete de bedriver just nu. Min andra tanke går till de som är anställda i affärerna och jobbar sent om kvällarna, som nog inte kan känna sig trygga på sin arbetsplats längre. (I den mån de ens har någon arbetsplats längre.)

Min tredje tanke går till asen som har tänt på.

Sebastian Hallén skriver om att polisen sägs ha fått i uppdrag att ha förstärkt bevakning i Berga - fram till 21:00, dvs någon timme innan bränderna brukar börja. Och det känns ju ungefär som SR Ekots policy att inte kalla diktatorer för diktatorer förrän de dött, störtats eller avgått, dvs när SR:s ordval inte kan göra någon skillnad längre.

Jag hoppas bara vid allt som är heligt att det inte finns någon människa i lokalerna som har brunnit inne nu.

---

Uppdatering: Enligt uppgift patrullerar polisen dygnet runt, både i uniform och civilklädd.

Rättelse om skolpsykologer

UPPDATERING 20 SEP: Efter samtal med såväl Psykologförbundet och Barn- och ungdomsförvaltningen har jag finslipat de flesta siffrorna nedan. Det är alltid en utmaning att leverera så korrekt statistik som möjligt. Slutsatsen jag landar på är dock densamma.

Jag har de senaste dagarna skrivit mycket om behovet av fler skolpsykologer i Kalmar, och bland annat hänvisat till en nyutkommen studie från Psykologförbundet. Där har det stått att Kalmar kommun har 2900 elever per skolpsykolog.

Denna siffra avser samtliga skolor i Kalmar, medan jag bara har avsett att skriva om de som Barn- och ungdomsnämndens psykologer jobbar mot. Rätt siffra utifrån detta är att det är 1667 grundskoleelever per skolpsykolog i Kalmar, har jag fått höra.

Rätt ska självklart vara rätt, och därför skriver jag detta nu. Men det förändrar inte min ståndpunkt i stort, eftersom skolpsykologerna i Kalmar även har ansvar för förskolans och förskoleklassernas elever. Det innebär enligt årets elevprognos cirka 7500 elever fördelat på tre psykologer, vilket innebär 2500 elever per psykolog. Inget jätteskillnad från 2900, alltså.

Förskolan är visserligen inte lagreglerad på samma sätt som grundskolan, men för mig har detta varit en självklarhet hela tiden att vi måste upptäcka eventuella problem tidigt. Då är det rimligt att skolpsykologerna ska kunna lägga lika stor vikt på elever i förskolan som i grundskolan. Annars kommer ändå dessa barn upp på dagordningen några år senare, när de börjar grundskolan.

Psykologförbundets krav på "max 500 elever per psykolog" gäller med lika stor tyngd för förskolan. Vi får se om de gör en liknande undersökning för förskolan framöver.

Kalmarborna underkänner skolan

(UPPDATERING 6 SEP: Läs min rättelse om antalet skolpsykologer.)

…åtminstone enligt rubriken på rapporten Underkänt!, där Lärarnas Riksförbund (LR) har frågat 500 kalmarbor om vad de tycker om skolan. LR presenterar ett antal sammanfattningar av undersökningen. Här kommer mina kommentarer på dem:

LR: Kalmar kommun styrs av en rödgrön majoritet (S, V och Mp). Officiell statistik visar att kommunen misslyckas med sitt kompensatoriska uppdrag och inte i tillräcklig utsträckning fördelar resurserna till skolan efter elevernas behov.

Varje gång en elev lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper är det en tragedi. För att råda bot på detta har vi nyss beslutat att förstärka det kompensatoriska inslaget i hur skolpengen beräknas i Kalmar, så att barn med större behov också får en större peng, och den pengen följer med eleven till den skola hon väljer att gå på. Denna förändring träder i kraft den 1 januari 2012.

LR: Drygt hälften (53 procent) tror att skolans resultatutveckling skulle gynnas av statlig finansiering.

Jag instämmer. Olika kommuner satsar olika mycket på skolan, och ytterst innebär det att barn får olika livschanser beroende på vilken kommun de föds i. Jag har flera gånger fått anledning att kritisera att de rödgröna i Kalmar skär ned på skolan eller satsar mindre än andra kommuner, bland annat i skolmaten och nu senast med tillgången på skolpsykologer, där Kalmar har hälften så många psykologer per elev jämfört med riksnittet.

Det är intressant att även bland de rödgröna väljarna så tror en majoritet att det vore bättre om skolan finansierades statligt. Det är något för våra politiker i riksdagen att lyssna till, för där är Folkpartiet liberalerna det enda partiet som vill ha ett förstatligande.

LR: Nära 9 av 10 (87 procent) instämmer i att det är nödvändigt att använda sig av lärare som är legitimerade för undervisningen.

Detta blir lagkrav från och med 2015, och förvaltningen i Kalmar arbetar intensivt för att inventera läget och komplettera utbildningen hos de lärare som behöver det. Med Lärarlyftet har staten infört ett kraftigt ekonomiskt stöd för de lärare som behöver vidareutbilda sig - kommunen blir ersatt för hela 70 % av lönekostnaden.

LR: Fler än 4 av 10 (45 procent) tycker inte att politikerna i Kalmar gör tillräckligt för att garantera bra kvalitet i skolan.

Vi har äntligen en ny skollag nu sedan den 1 juli, och den skärper till saker som tidigare var luddiga och stärker elevens rätt till saker som skolpsykologer, rätt till bibliotek och även rätt till kompetenta lärare. Genom att se till att vi lever upp till dessa högre krav i lagen, tror jag att vi kommer att komma tillrätta med mycket. Men det finns självklart alltid saker som kan bli bättre, och om någon har idéer på hur vi kan göra skolan bättre så är jag alltid villig att lyssna.

LR: 7 av 10 (73 procent) tycker att det ska finnas begränsningar för vinster som delas ut från friskolor.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har efterlyst en parlamentarisk utredning kring detta, så att det inte ska gå att ta ut vinster om det samtidigt förekommer brister i skolan ifråga.

Men vi varken kan eller bör förbjuda vinster helt och hållet, för man ska komma ihåg att när en ny skola startas så ligger det stora investeringar bakom, så oftast går den med förlust de första åren. Detta är pengar som ägarna har betalat ur egna fickor. Att skolan efter några år kan börja ta ut vinst är nödvändigt för att ägarna någonsin ska få tillbaka sin investering.

Och om en skola kan ge bättre utbildning för eleverna, med samma resurser, och ändå få lite pengar över - då tycker jag att de har gjort sig förtjänta av det.

Tre stenar i glashus från Johan Persson

Det märks när man trampat kommunalrådet Johan Persson (S) på en öm tå. I pressmeddelandet om behovet av fler skolpsykologer nämnde jag honom varken vid namn eller ämbete. Däremot nämnde jag Steve Sjögrens (S) odemokratiska förfarande där KSRR-chefen fick 2 miljoner kronor för att sluta. Johan Persson har iofs pekats ut som ett av de fyra kommunalråd som Sjögren ska ha förankrat sitt agerande hos, så det är kanske inte så förvånande att Persson tar åt sig i ett tyvärr ganska förutsägbart blogginlägg riktat mot mig.

Eftersom kommunalrådets tro på den öppna debatten inte sträcker sig tillräckligt långt för att han ska tillåta kalmarborna att skriva kommentarer på hans blogginlägg, kan jag inte bemöta hans anklagelser på plats. Därför gör jag det här istället.

Johan Persson: ”Kalmar kommunfullmäktige fastställer rambudgeten för barn- och ungdomsnämnden. KSRR är ett kommunalförbund med ett helt eget förbundsfullmäktige med en helt egen budget baserat intäkter från bland annat sophämtning. Det finns således inget samband mellan ekonomin i Kalmar kommun och KSRR. Antingen så vet inte ledamoten i kommunfullmäktige, ledamoten i kommunstyrelsen och vice ordföranden i Barn- och ungdomsnämnden Björn Brändewall detta eller också bluffar han medvetet.”

Självklart vet jag det. Men jag bluffar inte. Det var bara ett exempel på hur olika 2 miljoner kronor kan användas, beroende på vad Johan Persson vill för stunden. Valet att säga nej till 2 miljoner till elevhälsan (se nedan), och valet att sparka KSRR-chefen för 2 miljoner, var två prioriteringar som båda gjordes med Johan Perssons goda minne. Det spelar helt enkelt roll för samhällets utveckling vad man som makthavare väljer att använda pengarna till.

Men jag undrar ändå om Johan Persson kunde skriva texten ovan utan att rodna. För det är ju inte direkt någon milsvid skillnad mellan att säga ”Nu höjer vi politiker skatten här i kommunen, så alla som bor här måste betala den skattsats vi har satt” och att säga ”Nu knoppar vi av oss några politiker i ett kommunförbund och ger oss själva monopol på all sophämtning i kommunen, så alla som bor här måste betala de taxor vi har satt”. För den Kalmarbo som ser sina pengar lämna plånboken är det för det mesta bara ordklyverier som Johan Persson håller på med.

Johan Persson: ”Det blir alltmer tydligt att en del borgerliga politiker har blivit så pressade av dåliga val att man är beredd att ta till det mesta för att få vara med i tidningen. ”

Här går Persson in på autopilot och levererar samma gamla rutinkommentarer varje gång han får kritik från Folkpartiet, men snacka om att kasta sten i glashus! Den som har slagit upp en Kalmartidning de senaste åren inser nog själv vem av Kalmars kommunpolitiker som är linslus numero uno och hittar på de mest krystade anledningar för att få uppmärksamhet.

Johan Persson: ”Varför inte komma med lite egna förslag?”

Återigen sten i glashus. Jo, tack, vi kom med ett eget förslag. Förslaget var att förstärka elevhälsan med två miljoner så att vi kan få fler skolpsykologer - remember? Det är det förslaget som du just nu skriver om, Johan. Stäng av autopiloten. Förslaget behandlades även i kommunfullmäktige i demokratisk ordning när budget antogs den 20 juni i år. Johan Persson röstade nej till satsningen.

Johan Persson: ”Varför inte ta en debatt i sak och stå för en uppfattning?”

Tredje stenen i det arma glashuset! Folkpartiet tog som sagt debatten i kommunfullmäktige den 20 juni. Jag gick upp i talarstolen och yrkade särskilt på denna satsning, och påpekade hur illa det är ställt med elevhälsan och hur det går ut över barnen. Johan Persson satt på åhörarbänken och lyssnade. Åtminstone trodde jag att han lyssnade, men nu börjar man ju undra.

Inte helt ovant kan vi alltså konstatera att Johan Perssons anklagelser endast är dimridåer avsedda att maskera hans egna tillkortakommanden som kommunalråd. ”Kejsaren är naken” är ett uttryck som kommer på tanke.

Fler skolpsykologer för bättre hälsa hos barn och ungdomar

UPPDATERING 6 SEP: Läs min rättelse om antalet skolpsykologer.

Psykologförbundet har kritiserat att Kalmar kommun har mycket få skolspykologer i förhållande till antal elever och personal. Det kommer tyvärr inte som en överraskning. I fredags skickade Folkpartiet liberalerna i Kalmar ut följande pressmeddelande:

I den nya skollagen, som trädde i kraft den 1 juli 2011, skärps kravet på att alla elever ska ha tillgång till skolpsykolog. Psykologförbundet rekommenderar max 500 elever per heltidspsykolog. Rikssnittet är 1500 elever. I Kalmar kommun är det 2900 elever och 400 personal per psykolog.

- Att kommunen har så många elever per anställd psykolog är helt oacceptabelt. För att ens nå rikssnittet krävs att Kalmar fördubblar personalstyrkan, säger Björn Brändewall (FP), vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden.

I Kalmar kommuns välfärdsbokslut för 2010 har man fått anmärkningar från Arbetsmiljöverket för för hög arbetsbelastning för elevhälsopersonal (skolsköterskor) och dåligt anpassade lokaler.2 När kommunens budget skulle antas i somras ville Folkpartiet liberalerna satsa ytterligare 2 miljoner kronor på elevhälsan, med särskild fokus på att anställa fler skolpsykologer. Men de rödgröna sade nej.

- De rödgröna ser uppenbarligen inte den här frågan som prioriterad. Två miljoner kronor slängde istället Steve Sjögren (S) iväg för att, på oklara grunder, bli av med KSRR-chefen, säger Björn Brändewall.

- Målet för elevhälsan är att arbeta förebyggande. Det är svårt att uppnå när psykologerna måste gallra mellan alla barn som behöver psykologisk utvärdering. Om vi missar att tidigt upptäcka barn som mår dåligt, kommer vi att få ta tag i det igen några år senare, fast då har problemen blivit mycket värre. Om barnen mår psykiskt dåligt så kan de inte ta till sig skolans vardag ordentligt, och då är allt annat arbete vi gör i skolan så gott som bortkastat, avslutar Björn Brändewall.

Så kan man ju också se det

Östrans framsida idag: ”Friskoleetableringar sätter 300 jobb i fara”

Fast om alla de där friskolorna verkligen etablerar sig till år 2017, kommer de förstås att behöva 300 lärare och övrig personal, och helst folk som redan bor i Kalmarsundsregionen.