Regeringsfrågan

Idag har vi samlats i Stockholm för Liberalernas partiråd. Efter långa och seriösa diskussioner har vi beslutat att acceptera Stefan Löfven som statsminister under denna mandatperiod, under förutsättning att den rödgröna regeringen genomför en mycket lång rad liberala reformer och kapar banden med Vänsterpartiet.

Detta var inte vårt förstahandsval. Inte heller vårt andrahandsval. Det är klart att vi hellre hade gjort det här med Ulf Kristersson, men han har helt enkelt inte tillräckligt många mandat för att driva igenom politiken i Sveriges riksdag utan SD:s aktiva stöd. Och Moderaterna har tackat nej till att söka fler mandat över blockgränsen. Läs gärna partistyrelsens yttrande, som belyser problematiken på ett bra sätt.

Samtidigt har vi fått gehör för många frågor med S, som vi inte fick igenom i Alliansen trots åtta år i regering tillsammans. Slopad värnskatt, reformering av LAS, språkkrav för medborgarskap, friare hyressättning m m kan nu bli verklighet. Det är viktiga åtgärder om vi ska få ett Sverige där det lönar sig att utbilda sig och om vi ska klara integrationen.

Men det är inte en överenskommelse mellan nära vänner, som Alliansen har varit. Det finns en påtaglig risk att Socialdemokraterna försöker ta makten utan att uppfylla sin del av överenskommelsen, vilket jag påtalade på partirådet. (Bara här i Kalmar så har varenda kommunfullmäktigemöte sedan valet präglats av hur S på olika sätt svikit överenskommelser som de gjorde precis innan valet.) Överenskommelsen är därför skriven så att bara den gäller ett år i taget; om S försöker banga och inte följer tidsplanen, förlorar de L:s och C:s stöd.

Nu kan vi genomföra stora delar av den politik vi gick till val på, samtidigt som de båda ytterlighetspartierna SD och V hålls borta från makten. Och vi flyttar Socialdemokraterna så långt ut på den liberala skalan, where no sosse has gone before.

Fortfarande återstår att se hur andra partier agerar, och det är fullt möjligt att regeringsbildningen inte alls blir klar denna vecka – men med dagens beslut har i alla fall vi i Liberalerna tagit vårt ansvar.

Nya rön om bristande studiero i kommunens skolor

UPPDATERING 2018-06-14: Rättat vilken myndighet det är som ligger bakom frågorna.
Interpellation inlämnad till Lasse Johansson (S), Barn- och ungdomsnämndens ordförande:

Barn- och ungdomsförvaltningen ger årligen ut broschyren "Elevernas och vårdnadshavarnas syn på verksamheten", som redovisar resultaten av olika trivselenkäter. I 2018 års upplaga , som nyligen blev klar, har man samordnat enkätfrågorna med SCB:s Skolinspektionens nationella enkäter. Därmed kan vi nu se svaren på ett antal frågor som tidigare inte ställts till elever och vårdnadshavare i Kalmars skolor.

Flera av de nya frågorna berör ordning och studiero i klassrummet, och bland dessa frågor hittar vi flera oroande svar. Nästan hälften av eleverna i åk 7–9 anser inte att elever på skolan följer de ordningsregler som finns. Mer än hälften av dem anser att andra elever stör ordningen i klassrummet på lektionerna. Över 70 % av tjejerna i åk 7–9 anser att de inte har studiero!

Desto fler anser dock att lärarna gör vad de kan. De flesta håller med om att lärarna ser till att ordningsreglerna följs och att det är studiero på lektionerna. Men var och en anser alltså inte att hen själv har studiero. Vi behöver göra djupare analyser för att förstå dessa svar fullt ut.

Även vårdnadshavarna ser problemen. En majoritet håller med om påståendet ”Mitt barn uppger ofta att det är svårt att arbeta i klassrummet för att det är så hög ljudnivå”. Nästan 30 % anser att deras barn inte har studiero under lektionerna.

Liberalerna prioriterar frågan om ordning och studiero i skolan högt. Skolan är elevernas arbetsplats. Har man inte god arbetsmiljö, kan man inte koncentrera sig på lärandet. Det slår hårdast mot de som behöver kunskapsskolan mest.

Ett omtalat störningsmoment är mobiltelefoner. Mobiler är fantastiska, men de hör inte hemma i klassrummet. En studie från London School of Economics and Political Science undersökte hur mobilfria klassrum på brittiska skolor påverkade kunskapsresultaten. Det visade sig att eleverna i skolor med mobilfria lektioner förbättrade kunskapsresultaten; de lågpresterande eleverna förbättrade sina resultat allra mest!

Ett antal skolor i Kalmar har provat mobilfrihet på sistone, däribland Kalmarsundsskolan, som har noterat flera positiva bieffekter. Bland annat minskar skolket när eleverna vet att de måste stanna kvar till skoldagens slut för att få tillbaka sina telefoner. Detta kan vara en av flera insatser som vi behöver sprida för att förbättra studieron. Normalfallet bör vara att skolan är mobilfri, så länge inte rektor har beslutat om något annat.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

• Vilka åtgärder tänker du vidta för att förbättra ordningen, ljudnivån och studieron på kommunens skolor?
• Är du beredd att verka politiskt för att kommunen ska stödja rektorer att göra fler skolor mobilfria?

Björn Brändewall (L)

”Botemedlet” för förskolans vistelsetider kan ge motsatt effekt

Interpellation inskickad till Johan Persson (S), kommunstyrelsens ordförande:

Allt fler barn i förskolan lämnas tidigt på dagen och hämtas sent. Dessa vistelsetider är nu högre än vid någon tidigare mätning i Kalmar kommun. Barn- och ungdomsförvaltningens senaste prognos för 2018 ger ett snitt på 34,1 timmar per vecka, över budget, vilket innebär en ökning med nästan 18 % sedan 2004.

Detta kräver mer personal, men förskolorna har under denna period bara fått pengar från Kommunfullmäktige för antalet barn, oavsett vistelsetid. Resurserna till Kalmars förskolor har således urholkats under lång tid.

Barn- och ungdomsnämnden har i flera år efterfrågat förändringar, med intentionen att förskolorna ska kompenseras för den urholkning av resurser som vistelsetiderna inneburit. Det är därför positivt att kommunfullmäktige i senaste budgeten har beslutat om att införa ett förändrat resursfördelningssystem, som från och med nästa år ska ta hänsyn till förändrade vistelsetider. Däremot är det inte positivt att 2018 enligt uppdraget kommer att användas som ”basår” för dessa beräkningar.

Redan när beslutet togs var vi flera som var oroliga över att 2018 skulle bli basår, och den nya prognosen ger oss ytterligare kött på benen. Om 2018 års nivå börjar betraktas som en normalnivå, när den i själva verket sannolikt blir en ”all time high”, innebär det att förskolorna dels inte kommer att kompenseras för nämnda urholkningar, dels rentav kan se minskade resurser om vistelsetiderna återgår till en mer normal nivå framöver. Det skulle alltså få helt motsatt effekt mot det nämnden har efterfrågat.

Jag vill uppmana kommunledningen att revidera uppdraget till ett tidigare basår. Alternativt skulle ni kunna ange basnivå utifrån genomsnittet av till exempel de senaste 10 årens vistelsetider. Det skulle ge förskolan åtminstone en viss återställare.

Ökade vistelsetider är rimligen i någon utsträckning ett resultat av att barnens vårdnadshavare tillbringar mer tid på sina jobb. Det innebär större inkomster och större skatteintäkter som främst kommer kommunen till del. Det är i det sammanhanget en rimlig tanke att kommunen återför en del av dessa resurser till förskolan så att den kan utföra sitt växande åtagande.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

• Är du villig att revidera uppdraget om nytt resursfördelningssystem till förskolan, så att den utgår ifrån en lägre basnivå än 2018 års nivå?

Björn Brändewall (L)

Kalmar kommun kräver fortfarande inte sociala hänsyn vid sina upphandlingar

Interpellation som jag har lämnat in till kommunalrådet Bertil Dahl (V) för att debattera på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten och webbsänds:

Kalmar kommun upphandlar varor, tjänster och byggentreprenader för cirka 500 miljoner kronor per år. För många företag är kommunen en mycket värdefull kund, och vi bör utnyttja det till att ställa krav vid våra upphandlingar. I kommunens upphandlingspolicy har detta stått sedan 2014, och efter revidering i höstas lyder texten:

”Vid tjänstekontrakt och entreprenader ska utredas om det är möjligt och lämpligt att ställa krav som innebär att personer som står långt ifrån arbetsmarknaden bereds möjlighet till sysselsättning med ordinarie arbetuppgifter. Syftet är att bidra till framtida kompetensförsörjning och att stärka integration och social hållbarhet i bredare bemärkelse. Ungdomar, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning är prioriterade målgrupper.”

Det här är fjärde året jag interpellerar i denna fråga, och det gör jag för att det här är en viktig möjlighet för oss att ge sysselsättning och ett sammanhang för människor som står långt ifrån arbetsmarknaden, men det är också en möjlighet som kommunen tycks missa gång på gång. De första åren svarade du att det tagit lång tid att få rutinerna på plats. I fjol kunde du bara lyfta fram ett enda exempel på där krav på sociala hänsyn hade lett till någonting, ”ett fåtal personer vid en byggnation vid Hagby skola”. Det var inte bara vagt i förhållande till frågan som ställts, utan dessutom ett ganska skralt resultat av ett krav som funnits i upphandlingspolicyn sedan slutet på 2014.

I samband med detta sa du dock att ”rutinerna är klara nu”, och att ”vi får se i vilket sammanhang vi kan redovisa det här”. Döm då om min förvåning när Kalmar kommun ett år senare uppenbarligen fortfarande inte efterlever upphandlingspolicyn. Förra månaden var upphandling av beläggningsarbeten uppe för beslut i KSAU. Här hade kommunen ett gyllene tillfälle att t ex begära att leverantören tillhandahöll ett antal praktikplatser. Att skyffla grus är inte så himla komplicerat. Men den möjligheten att kräva sociala hänsyn togs tyvärr inte.

För de individer som står långt ifrån arbetsmarknaden har vi möjlighet att ge dem en arbetsplats att gå till, ett sammanhang och en möjlighet att få bidra till samhället. För Kalmar kommun kan det i förlängningen leda till att färre personer behöver försörjningsstöd. Ni har i majoriteten haft åratal på er att få ordning på detta. Men hur mycket har de fina orden övergått i handling?


Med anledning av ovanstående behöver jag ännu en gång fråga:

1. Vilka sociala krav har ställts vid upphandlingar hittills, och hur många och hur långvariga sysselsättningar har det lett till?
2. När och i vilka fora kommer uppföljningen och utvärderingen att presenteras?

Björn Brändewall (L)

Hur långt ska äldre behöva flytta för att få bo med sin partner?

Interpellation till Omsorgsnämndens ordförande Michael Ländin (S) i Kalmar kommunfullmäktige:

Det är omänskligt att sära på äldre makar som levt ett långt liv tillsammans. Alliansregeringen införde därför en lagstadgad parboendegaranti i Sverige. Den skapade möjlighet för äldre par, som så önskar, att kunna fortsätta bo tillsammans när den ena partnern av hälsoskäl tvingats flytta till ett äldreboende.

I senaste ”Kommunens kvalitet i korthet” kan vi utläsa att Kalmar kommun har ett av Sveriges sämsta utbud av möjlighet till parboende. I endast 44 % av enheterna för särskilt boende finns det möjlighet för sammanboende med maka/make, jämfört med ett rikssnitt på 70 %.

En genomgång på www.kalmar.se visar att kommunen erbjuder parboende i Rockneby, Lindsdal, Smedby, Ljungbyholm och Varvsholmen, men inte på något av vård- och omsorgsboendena i Berga, Påryd, Norrliden, Hagby, Oxhagen eller Stensberg.

Vid ett parboende är det inte bara viktigt att få vara tillsammans med sin egen partner. Det är även uppslitande om paret måste flytta till en helt annan stadsdel eller ort än den som de har bott och levt i i många år. Särskilt om det finns demens med i bilden kan det upplevas otryggt att anpassa sig till ett helt nytt område på ålderns höst. Det är därför beklagligt att kommunen endast har boenden med parboendemöjlighet på en handfull orter i Kalmar.

Med anledning av detta vill jag fråga:

1. Vad finns det för plan eller strategi kring god geografisk spridning av boenden som erbjuder parboende?
2. Varför erbjuder inte alla boenden möjlighet till parboende?

Björn Brändewall (L)

När får vi se insatser mot våldsbejakande extremism?

Jag har lämnat in denna fråga till kommunalrådet Bertil Dahl (V). Den besvaras på nästa kommunfullmäktige, på måndag ca kl 11. Du kan följa debatten live på Kalmar kommuns Youtube-kanal. Mötet är även öppet för allmänheten.

Våldsbejakande extremism är ett samlingsbegrepp för rörelser, ideologier eller miljöer som inte accepterar en demokratisk samhällsordning och som främjar våld för att uppnå ett ideologiskt mål. Några av de vanligaste grupperingar som brukar nämnas är våldsbejakande islamism, högerextremism samt vänsterextremism.

Alliansregeringen gav år 2013 uppdrag om att utreda hur situationen avseende våldsbejakande extremism ser ut i dag i Sverige. Rapporten som kom visade på tendenser som kan innebära ytterligare utmaningar framöver. Sedan dess har flera röster höjts mot att Kalmar kommun inte har någon plan mot våldsbejakande extremism.

I maj 2017 skickade kommunledningskontoret ut ett förslag till handlingsplan med förebyggande insatser på remiss till ett antal kommunala nämnder, andra myndigheter och lokala organisationer. Remissvar skulle vara inkomna till kommunledningskontoret senast den 29 september 2017.
Av nämndernas protokoll har jag kunnat utläsa att yttranden har antagits i åtminstone Barn- och ungdomsnämnden, Kultur- och fritidsnämnden, Socialnämnden samt Södermöre kommundelsnämnd. I den sistnämndas protokoll står det ”Handlingsplanen beräknas antas av kommunfullmäktige under hösten 2017.”

Sedan remisstidens utgång har det gått fyra månader, och vad jag kan se så har handlingsplanen ännu inte kommit upp som beslutsärende på kommunstyrelsen eller i dess arbetsutskott. Den lär alltså inte komma upp till kommunfullmäktige än på ett tag.

Den våldsbejakande extremismen utgör sammantaget inte ett direkt hot mot det demokratiska statsskicket i dagsläget, men vi vet ändå att det finns en farlig grogrund som det öppna samhället måste mota i grind. Det är därför angeläget att vi inte dröjer med åtgärder för att förebygga att individer lockas till våldsbejakande extremistmiljöer eller att sådana miljöer får fäste i samhället.

Därför undrar jag:

• När bedömer du att Kalmar kommun kommer att kunna anta en handlingsplan mot våldsbejakande extremism?

Björn Brändewall (L)

Utmaningar för Kalmars skolor trots god skolkommun-rankning

Kalmar är landets fjärde bästa skolkommun i Lärarförbundets årliga rankning! Den höga placeringen är ett erkännande för lärarnas och rektorernas hårda arbete för att lyfta varje elev, men bakom statistiken finns flera utmaningar för Kalmar kommun. De höga betygen, som många kriterier baseras på, är beräknade på 2016 års betyg, men vi vet redan nu att betygen 2017 var mycket lägre än 2016.

Legitimerade lärare är en bristvara i Sverige, och den här rankningen bekräftar att Kalmar har lyckats väl i dragkampen med andra kommuner. Samtidigt sjunker vi kraftigt vad gäller friska lärare och löner.

Vi har alltså många legitimerade lärare, men alltför många är hemma sjukskrivna istället för att undervisa ute i klassrummen.

Vi måste komma tillrätta med sjukskrivningarna, som ökar särskilt i förskolan. Kalmars förskolor har i över ett decennium tvingats leverera allt mer verksamhet för allt mindre pengar. Det handlar dels om de rödgrönas nedskärningar och dels på att förskolorna inte får kompensation för att barnens vistelsetider ökar. Det sliter ut personalen, och det måste få ett stopp.

Bättre skola genom aktivt skolval och gemensamt kösystem

Alla föräldrar i Kalmar ska få välja vilken skola deras barn ska gå på, istället för att kommunen bara tilldelar dem en skola utifrån var de bor. Det föreslår jag i en motion tillsammans med Måns Linge (M) och Christopher Dywik (KD).

Den svenska skolan innebär en fantastisk möjlighet att ge varenda unge en chans att hitta sin väg och uppnå sin dröm, även om starten i livet ser olika ut.

Det fria skolvalet är viktigt. Det ger alla elever möjlighet att välja den skola som passar dem bäst och är ett medel för att bryta segregationen. Det visar sig också att elever som går i den skola de valt i högre grad är nöjda med sin skola. Men samtidigt har den ökande boendesegregationen i Sverige de senaste decennierna bidragit till växande klyftor. Därför har det fria skolvalet inte brutit segregationen i den utsträckning som vi skulle önska.  Nu måste mer göras för att elever med olika bakgrund oftare ska hamna i samma klassrum.

Skolkommissionen har granskat orsaker till skolsegregation samt förutsättningarna för att välja skola. Bland annat erfar man att det finns många invandrare som inte känner till att det är gratis att gå på fristående skolor i Sverige. Man tror att det handlar om privatskolor med höga avgifter. (s296) Om föräldrar från olika socioekonomiska förhållanden har olika tillgång till information om hur skolvalet fungerar och vilka urvalsgrunder som tillämpas, kan segregation uppstå. Skolval kan dock även vara ett verktyg att för elever att bryta sin boendesegregation genom att välja bort skolan i närområdet och därmed bryta den segregation som uppstår i och med närhetsprincipen. (s292)

Med ett så kallar aktivt skolval måste kommunen låta elever och deras familjer välja skola. Kommunen kan inte förutsätta att elever vill gå på den skola som ligger närmast, utan måste se till att varje elev gör ett aktivt val baserat på god information om olika alternativ. Därmed får även familjer som inte övervägt eller ens känt till skolvalet en tydlig signal om att de förväntas utvärdera alternativen och ta ställning utifrån vad som är bäst för deras barn. Detta har prövats framgångsrikt i bland annat Botkyrka och Nacka.

Flera undersökningar (Skolverket 2005, ”Mer kunskap för pengarna” eller IFAU 2012, ”Har den växande friskolesektorn varit bra för elevernas utbildningsresultat på kort och lång sikt?”) har visat att när konkurrensen mellan grundskolor ökar så ökar även skolornas ekonomiska effektivitet, elever lär sig mer och fler går vidare till högre utbildning. Med ett aktivt skolval kan vi räkna med att skärskådningen och konkurrensen mellan skolor ökar än mer, vilket kan tänkas förstärka dessa positiva effekter ytterligare.

När Barn- och ungdomsnämnden har yttrat sig till Skolkommissionen (BUN 2017/0558) har den bland annat pekat på att ett förstärkt skolval fordrar en översyn av reglerna för skolskjuts. Elever i glesbygd riskerar att i praktiken inte ha något aktivt skolval med nuvarande regelverk runt skolskjuts. Vi bör se över vilket utrymme nuvarande skollag ger kommunen (och fristående aktörer i kommunen) att erbjuda bättre möjligheter till skolskjuts vid val av en skola långt ifrån hemmet.

För att alla elever och föräldrar ska kunna göra ett genomtänkt och välgrundat val, måste det finnas tydlig information som gör det lätt att jämföra olika skolors kvalitet och kunskapsresultat. Man behöver inte uppfinna hjulet på nytt för detta. Den nationella satsningen www.väljaskola.se är ett bra verktyg att hänvisa till, likaså de jämförelseskrifter som Barn- och ungdomsförvaltningen tar fram årligen, som ”Måluppfyllelse i fokus” och ”Elevernas och vårdnadshavarnas syn på verksamheten”. Det är dock viktigt att informationen om såväl skolval som de olika alternativen presenteras lättillgängligt för alla och översätts till flera språk.

Dagens kösystem med separata köer till kommunala och fristående skolor innebär att elever och föräldrar har svårt att få en överblick över vilken skola de har möjlighet att komma in på. Teveprogrammet Uppdrag Granskning visade härom året att bristen på transparens gjort det möjligt för fristående skolor att under vissa förutsättningar ”välja sina elever” istället för tvärtom. För att förebygga detta samt underlätta det aktiva skolvalet för alla bör kommunen undersöka möjligheten att införa ett gemensamt administrerat kösystem till kommunens alla skolor, fristående som kommunala. Ett sådant system finns till exempel i Stockholms kommun.

Med anledning av detta föreslår vi kommunfullmäktige att besluta

1. att Kalmar kommun inför ett aktivt skolval för alla.
2. att elever och föräldrar inför skolvalet ska ges utförlig, jämförande information om utbudet av skolor.
3. att information inför skolvalet ska erbjudas på de vanligaste språken i kommunen.
4. att se över möjligheterna att inom ramen för nuvarande lagstiftning förbättra möjligheten till skolresor och skolskjuts vid val av skola långt ifrån hemmet.
5. att undersöka möjligheterna och förutsättningarna för att införa ett transparent och gemensamt administrerat kösystem till alla skolor i Kalmar, fristående såväl som kommunala.

Björn Brändewall (L)
Måns Linge (M)
Christopher Dywik (KD)

Djurängsskolans förseningar är oacceptabla!

Jag har lämnat in denna interpellation till Servicenämndens ordförande Johanna Peterson (C). Jag kommer sannolikt att få debattera den på nästa kommunfullmäktige, på måndag eftermiddag. Du kan följa debatten live på Kalmar kommuns Youtube-kanal. Mötet är även öppet för allmänheten.

Trots att Djurängsskolan byggdes så sent som 1969 så var den i så dåligt och hälsofarligt skick att den behövde rivas i fjol. Där ser man det dumsnåla i att som kommun försöka spara pengar på att missköta underhållet i årtionden. Det hade nog varit mycket billigare att underhålla fastigheten under åren jämfört med att riva och bygga nytt. Medan skolan rivs, och ny byggs, bussas nu eleverna till Tullbroskolan varje dag.

Jag har följt frågan i Barn- och ungdomsnämnden och på föräldramöten i snart två års tid. Det besked som föräldrar fick på informationsmöte våren 2016 var att deras barn kanske skulle behöva bussas till Tullen i så mycket som två läsår. Nu, ett och ett halvt år senare, har mycket lite hänt och den mest optimistiska prognosen är att eleverna får vänta tre läsår på sin nya skola. Kanske mer.

Skolans personal har verkligen gjort sitt yttersta för att göra tillvaron dräglig för eleverna. Tullbroskolans lokaler är inte dåliga, men det saknas bland annat kök med diskmöjligheter, så barnen får äta på papptallrikar och dricka ur engångsmuggar varje dag. (Ekonomin och det pedagogiska miljötänket kring detta kan verkligen ifrågasättas!) Och den dagliga bussningen gör det svårt för föräldrar utan bil att lösa logistiken kring fritidshemmet. Det kan inte anses rimligt, i en kommun som siktar på att bli en av Sveriges bästa skolkommuner, att familjer som bosatt sig centralt i Kalmar ska behöva se sina barn bussas till en annan skola redan från första skolåret.

Djurängsskolan är en F-5 skola. En barndom är kort. Innan den nya Djurängsskolan står klar kommer många av eleverna att få ha tillbringat mer än halva sin låg- och mellanstadietid på undantag.

Frågan är då varför inte tiden har använts bättre. Beslut om rivning togs i februari 2016, men rivningen påbörjades inte förrän i januari 2017. Skolan hade då redan stått utrymd i en hel termin. I skrivande stund har planen för området fortfarande inte varit uppe i Planutskottet. Varför har det tagit sådan tid att få fram en plan för Djurängsskolan? Vi har mark som nu stått outnyttjad i över ett år. Det hade nog varit billigare för kommunen att anställa en person för att snabba på arbetet med planen, än att ha mark outnyttjad och bussa elever i ett år längre än nödvändigt.

Djurängsskolans elever och deras vårdnadshavare visar ett mycket stort tålamod med kommunen för denna långt ifrån optimala lokalsituation. Då har vi också ett ansvar som kommun att se till att deras väntan på sin ordinarie skola blir så kort som möjligt.


Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

• Varför har arbetet hittills med rivning, planering och nybyggnation av Djurängsskolan tagit så lång tid?
• Kan du garantera att den nya Djurängsskolan står inflyttningsklar så att personalen hinner flytta in inför skolstarten hösten 2019?

Björn Brändewall (L)

Kommer Kalmar FF verkligen att hyra arenan i 50 år?

Recap för er som inte läst en enda tidning den senaste månaden: Kalmar FF:s dåliga ekonomi har gjort att de (återigen!) inte har råd att fortsätta äga Guldfågeln Arena, och dystra tungor pratar rentav om konkurshot. Kalmar kommun och skattebetalarna riskerar att dras med i fallet eftersom en majoritet av politikerna gått i god för 120 miljoner kronor av Kalmar FF:s banklån. (Folkpartiet/Liberalerna varnade för detta risktagande innan arenan ens var byggd, och har inte ställt sig bakom låneborgen.) Kalmars rödgröna styre med Johan Persson (S) i spetsen har därför presenterat planer på att kommunen ska köpa denna arena och hyra ut den till Kalmar FF. Slut recap.

Frågetecknen kring detta planerade köp är många. Jag bidrar med ytterligare ett, i form av denna fråga som jag lämnat in till nästa kommunfullmäktige för att diskutera med Johan Persson:

Frågan om ett kommunalt övertagande av Guldfågeln Arena debatteras för fullt sedan du hastigt lät presentera planerna på lunchrasten vid föregående sammanträde. Du har sedan skrivit till kalmarborna att din utgångspunkt varit att kommunen ska äga arenan i över 50 år framåt. Så lät det inte inför beslutet om att bygga arenan!

Det räkneexempel du har presenterat för media som ”nollsummespel” kan kritiseras på många punkter, inte minst att det bygger på att dagens mycket förmånliga ränteläge måste hålla i sig i 50 år framåt. Vi ska vara glada om någon bank går med på att binda låneränta i längre än 5 år ens.

Men en ännu känsligare faktor är: kommer kommunen ens att ha en hyresgäst i 50 år? Arenan är på många sätt byggd så att den endast lämpar sig för fotboll, så det finns inte så många andra möjliga hyresgäster än just Kalmar FF. Vad händer om FF vill lämna arenan? Om de åker ur Allsvenskan så har de plötsligt inte längre något krav på sig att hyra in sig i en arena av allsvensk standard. Då kanske man flyttar ut och nöjer sig med något mindre och billigare. Särskilt om Kalmar FF:s ekonomi fortsätter att krisa. Går Kalmar FF rentav i konkurs blir det ännu svårare att få in någon intäkt, och så står kommunen där med en tom, dyr arena som årligen dränerar skattepengar som borde ha gått till skola, socialtjänst och omsorg.

Du deltar i de hemliga förhandlingarna för att ta fram detta riskfyllda avtal. Det är än så länge inte känt hur lång tid Kalmar FF kommer att förbinda sig att hyra arenan. Extrema risktaganden med våra gemensamma skattepengar fordrar lika extrema garantier. 

Därför undrar jag:

• Kommer du att acceptera ett avtal om övertagande av arenan, där det saknas juridiskt bindande garantier för att Kalmar FF kommer att betala hyran de kommande 50 åren?

När förskolan röjer vårdnadshavares personuppgifter i veckobrev med mera

Inför kommunfullmäktige idag har jag lämnat in denna interpellation, som kommer att besvaras och debatteras någon gång i eftermiddag. Du kan följa debatten live på Kalmar kommuns Youtube-kanal. Mötet är även öppet för allmänheten.

Interpellation till Lasse Johansson (S), ordförande Barn- och ungdomsnämnden

I förskolan värnar vi barnens personliga integritet. Vuxna uppmanas att inte ta bilder på sina barns lekkamrater och lägga ut dem på sociala medier. Vid pedagogisk dokumentation publicerar förskolorna endast namn och bild på barn om man har fått vårdnadshavares tillstånd.

Även barnens vårdnadshavare har rätt till sina privatliv. På samma sätt som vårdnadshavare ger tillstånd till hur barnens personuppgifter får användas, kan de även ange att kommunen inte får röja deras egna uppgifter, som telefonnr och e-post adresser, till obehöriga. En del barn och vårdnadshavare lever under skyddad identitet, men man ska inte behöva uppge något skäl till att man inte vill ha uppgifterna spridda.

Det har dock kommit till min kännedom att det förekommit på flera förskolor i Kalmar, att personal mailat ut veckobrev eller dylikt med synliga namn och e-post adresser till samtliga barns vårdnadshavare i barngruppen, i mottagarfältet. I dessa fall har man röjt namn och e-postadress på vårdnadshavare som inte gett sitt tillstånd till detta.

På kommunfullmäktiges bord idag finns ärende om revidering av informationssäkerhetspolicy, men denna är mycket summariskt formulerad och det går tyvärr inte att utläsa vad som eventuellt förändrats till det bättre i den.


Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

1. Vad finns det för policy kring att inte sprida vårdnadshavares personuppgifter till obehöriga?
2. Vad kan du göra för att tillse att denna policy stärks eller efterlevs bättre?

Björn Brändewall (L)

Hur kan vi förebygga mässling och andra sjukdomar på förskolor?

Idag kommer Kalmar kommunfullmäktige att diskutera denna interpellation som jag har lämnat in till Lasse Johansson (S), Barn- och ungdomsnämndens ordförande:

En seglivad myt är att vaccin skulle orsaka autism hos barn. Även det snabbt framtagna svininfluensavaccinet Pandemrix, som gav tragiska biverkningar för ett fåtal vaccinerade 2009, har gjort en del människor skeptiska till vaccin på det hela taget. Detta är mycket olyckligt, då vaccin bevisligen räddar liv och har hjälpt oss att utrota sjukdomar som brukade beröva miljontals människor livet årligen.

Ett utbrott av mässling i Stockholm nyligen drabbade flera barn och lyfter frågan om smittkontroll, i synnerhet på förskolor där många barn samlas varje dag. Mässling är en farlig sjukdom som kan leda till döden eller ge skador för livet. I det svenska vaccinationsprogrammet vaccineras barn mot mässling, påssjuka och röda hund (”MPR-vaccin”) vid 18 månaders ålder, och andra vaccin ges fram till tre års ålder.

Men det finns barn som inte har möjlighet att vaccinera sig, t ex på grund av hälsoproblem. Dessa barn, och alla barn yngre än 18 månader, måste förlita sig på ”flockimmunitet”, det vill säga att tillräckligt hög andel av övriga befolkningen är vaccinerad. För en mycket smittsam sjukdom som mässlingen bedöms flockimmuniteten brista ungefär när mindre än 95 % av befolkningen är vaccinerad.

Jag har gått igenom Folkhälsomyndighetens årliga statistik över vaccineringar. I Stockholm har vaccinationsgraden legat just kring 95 % i många år. Kalmar och Kalmar län har länge legat tryggt över rikssnittet, vilket är bra. Men under de senaste två redovisade åren har vaccinationsgraden sjunkit, och 2013 var den på den lägsta nivån sedan 2005.

Det går inte att utifrån detta avgöra om 2012 och 2013 var en tillfällig dipp, eller början på en oroväckande trend. Om det visar sig att ännu fler vårdnadshavare avstår från att låta vaccinera sina barn, kan flockimmuniteten hotas. Landets barnavårdscentraler rapporterar in sin statistik till Folkhälsomyndigheten med tre års fördröjning, vilket jag antar är för att vänta in de vaccin som ges vid tre års ålder. Men det borde redan nu gå att ta reda på mer om hur många som vaccinerats med MPR-vaccinet (18 månader), eftersom åtminstone barn födda 2014 bör ha fått sin dos vid det här laget.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

• Hur stor andel av barn i Kalmar födda 2014 eller senare har fått MPR-vaccin?
• Om andelen visar sig sjunka ytterligare: vilka förebyggande åtgärder ser du som lämpliga för att säkra Kalmars förskolor (oavsett huvudman) från smittspridning av sjukdomar som mässling, röda hund och påssjuka?

Björn Brändewall (L)

Ställ krav på att hantera kontanter!

Jag har lämnat in denna interpellation till kommunalrådet Bertil Dahl (V). Den kommer att besvaras och  diskuteras på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten och webbsänds, så lyssna gärna!

Jag har tidigare interpellerat, i januari 2014 och i april 2014, om de problem Kalmarborna får när bankerna alltmer slutar att hantera kontanter. Intresset hos Johan Persson (S), som jag då riktade mig till, var svalt, men problemen består.

• Ideella föreningar får ofta in pengar på olika aktiviteter – fika, lotterier, loppisar etc. Det blir mycket pengar fast i små valörer, som ingen vill ta emot – utom möjligen till en saftig avgift som äter upp hela föreningens förtjänst. Vi har innan jul kunnat läsa om de problem Lions i Kalmar har fått på grund av detta.
• När lokala bankkontor stängs eller helt slutar med kontanter innebär det att handlare på landsbygden i praktiken tvingas agera bank, vilket är kostsamt att göra på ett säkert sätt. Ytterst kan detta bli ett hot mot lokalhandelns redan utsatta existens.
• När bankerna gör det allt svårare att betala kontant, blir folk mer eller mindre tvungna att betala med kort. Det har sina nackdelar. Forskning visar att människor lättare släpper igenom stora utgifter om de betalas elektroniskt. Det gör inte lika ont att förlora pengarna om vi inte fått se eller hålla i dem. Det kontantlösa samhället bidrar alltså till att människor förlorar kontroller över sin privatekonomi, fastnar i lyxfällor och sen skuldsätter sig med snabba lån.
• Kortköp gör även våra privatliv utlämnade. När datorer får kartlägga kunders miljontals köp kan de hitta mönster och dra slutsatser om dig som skulle göra Sherlock Holmes grön av avund.

Kalmar kommun skulle i sina val av samarbetspartners kunna villkora avtalen med krav på tillgänglighet och service, däribland kontanthantering. Som en stor aktör har kommunen stort inflytande och borde stå upp för våra invånare när enskilda människor står maktlösa inför storföretags intressen.

De problem jag varnade för för tre år sedan har nu drabbat Lions och lokalhandlare. Sedan kontantproblemen blev riksnyhet har Vänsterpartiet profilerat sig. I ett pressmeddelande i december levererade du, Bertil Dahl, m fl en ”utmaning” till bankerna att erbjuda kontanthantering.

Så välkommet, att Vänsterpartiet drivit denna fråga i flera år! Det sa du inget om under någon av mina interpellationsdebatter 2014. Men från en av Kalmars mäktigaste politiker bör vi kunna förvänta oss mer än bara ett pressmeddelande. Är du redo att gå från ord till handling?

Därför undrar jag:

• Är du redo att verka för Kalmar kommun, på egen hand eller tillsammans med andra kommuner, ställer krav i upphandlingspolicyer och dylikt, att banker som kommunen arbetar med ska erbjuda kommuninvånarna kontanthantering?

Björn Brändewall (L)

Åtgärder för att upptäcka dolda eller planerade barnäktenskap

Jag har idag lämnat in denna fråga till Roger Holmberg (S), Socialnämndens ordförande. Den kommer att besvaras och  diskuteras på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten och webbsänds, så lyssna gärna!

För ett år sedan interpellerade jag i frågan om barnäktenskap i Kalmar. Jag fick då besked om att Socialförvaltningen hade två aktuella fall, där flickorna varit under 18 år men över 15 år, och själva hade barn. Sverige erkänner aldrig ett sådant äktenskap, men det är inte lika självklart att hindra 16–17-åringar från att ändå bo tillsammans med sin partner. 16-åringar har enligt svensk lag rätt att vara sambo med vem de vill, och denna gråzon tror jag gör det svårt att i Sverige vara tydlig med vår nolltolerans mot barnäktenskap. Jag fick hur som helst beskedet att Socialförvaltningen i sådana situationer gör en bedömning av lämplig åtgärd från fall till fall, vilket jag tror är nödvändigt.

En annan sak som diskuteras alltmer är dock mörkertalen, som uppskattas vara stora. Om det är viktigt att kommunens socialtjänst kan hantera barnäktenskap så att barnets rättigheter sätts i första rummet, är det minst lika viktigt att kommunen även kan upptäcka barnäktenskap som skett och sker i det dolda. Annars kommer vi inte att kunna gripa in och skydda barnen.

Hur upptäcker man då ett dolt barnäktenskap, eller ett barnäktenskap som planeras? Kommunen har i olika sammanhang kontakter med de flesta kommuninvånarna, och kan i vardagen träffa både pojken/mannen, flickan/kvinnan eller någon nära anhörig via förskola, grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning, socialtjänst, vårdcentral och säkert ännu fler platser. Säkert finns det varningssignaler som all brukarnära personal behöver vara lyhörd inför. Utöver kommunens egen verksamhet så kan det vara viktigt att ha samarbete med Komvux, Landstinget, Kalmarsunds gymnasieförbund, men även icke-kommunala brukarnära verksamheter som fristående skolor.

Barnäktenskap är tillräckligt svårt och känsligt att hantera för utbildade socialsekreterare, så hur svårt måste det inte vara för alla andra tjänstemän? Om vi ska kunna hitta mörkertalen behöver all brukarnära personal ha viss grundkompetens i frågan. Det kan röra sig om

• vilka varningssignaler man ska vara uppmärksam på inom just sin egen verksamhet
• vilka frågor man vid misstanke ska ställa för att försäkra sig om att det inte rör sig om ett barnäktenskap
• vilka frågor man INTE ska ställa eftersom de kan leda till att barnen göms från kommunen.

Länsstyrelsen i Östergötland har ett särskilt uppdrag att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive tvångsäktenskap, och kan vara en viktig kunskapsresurs i frågan.

Därför undrar jag:

• I vilken utsträckning är Kalmar kommuns olika personalgrupper utbildade i att upptäcka barnäktenskap samt samverkar med ovan nämnda organisationer?

Björn Brändewall (L)

Elevpeng inte på lika villkor till fristående gymnasieskolor

I torsdags beslutade Kalmarsunds gymnasieförbunds styrelse om bidrag (elevpeng) till friskolor för 2017. Som ersättare i styrelsen och ende representant för Liberalerna, ansåg jag att resurserna inte fördelades helt rättvist. Jag lämnade följande protokollsanteckning:

Bidrag för administration ges med ett schablonbelopp om 3 %. Gymnasieförbundets egna kostnader för administration uppgår däremot till 6-7 %. I detta ingår förstås en del kostnader som är kommunspecifika, som arbetet med antagningsprocessen, men de jämförbara administrationskostnaderna är klart högre än 3 %.

För att konkurrensen mellan skolhuvudmännen ska vara på lika villkor, anser jag att bidraget för administration bör motsvara förbundets faktiska kostnader. Det är även hälsosamt för förbundet ha en morot att hålla nere sina egna administrationskostnader.

Skolkostnadsutredningen som pågår på riksnivå nu utreder möjligheten att ändra lagen så att bidrag ska ges för den kommunala huvudmannens faktiska administration (minus kommunspecifika kostnader). Om den blir lag så träder den i kraft tidigast 2018. Insikten om orättvisan i dagens lagstiftning finns alltså. Jag anser att Kalmarsunds gymnasieförbund borde fördela resurserna så redan 2017.

PISA lyfter, right on schedule!

Nu ser vi de första effekterna av Liberalernas och den tidigare Alliansregeringens skolreformer. Vi lär få se ännu mer 2019 och 2022. (Så länge Fridolin inte ändrar kursen.)

Dagens presentation av PISA-undersökningen visar på ett stort trendbrott för Sverige. Från att ha haft en skola i fritt fall, går nu kunskapskurvorna kraftigt uppåt och hamnar i flera fall över OECD-snittet. I många fall ser vi att lågpresterande elever lyfter extra mycket. Även TIMMS-undersökningen förra veckan visade att svenska elever äntligen lyfter.

Jag är så glad för alla elevers och lärares skull! Äntligen får vi bekräftelse på att vi är på rätt väg!

Lite skönt är det också att äntligen få upprättelse. För skolresultat tar verkligen tid att ändra på. Detta är den första gången som PISA mäter kunskaperna hos elever som gått i ”Björklunds skola”. Bottenresultaten som chockade Sverige för tre år sedan gjordes på den allra sista elevkullen som hade gått hela sin skolgång i den så kallade ”flumskolan”. Diverse oseriösa politiker försökte då skylla allt på dåvarande utbildningsminister Jan Björklund, fastän var och en som var insatt i frågan visste att de här eleverna omöjligen kunde ha fått ta del av de stora reformerna under sin skoltid. Redan då var jag tydlig med att en vändning tidigast kunde komma i nästa mätning.

Nu ser vi till slut att de liberala reformerna var rätt. Eleverna som gjort de här PISA-proven har fått gå år 6–9 enligt den nya läroplanen, med tydligare kursplaner och mer lärarledd undervisning. Detta är även den första årskullen som har fått tydligare och tidigare betyg.

Samtidigt vet vi att det är de första skolåren som är de mest avgörande, och dagens resultatvisar bara vad reformerna har gjort för elever i de sista åren. I nästa PISA-mätning 2019 kommer vi att få se elever som gått 7 år av 9 i den nya grundskolan, år 3–9, och då bör resultaten bli ännu bättre. Då kommer även de nya lärarna – de som gått den nya lärarutbildningen som vi sjösatte – att ha funnits ute i klassrummen i flera år. Bra, välutbildade lärare är avgörande för att lyfta eleverna!


Årets PISA-mätning visar även på fortsatta utmaningar för Sverige, inte minst hur vi ska hantera likvärdigheten när allt fler elever är nyanlända och socioekonomiskt utsatta. Det kommer vi att få analysera djupare de kommande månaderna. Mycket tyder på att vi behöver fortfarande förstatliga skolan och satsa extra mycket på lärare i utanförskapsområden.

Kalmar årets majkommun!

Kalmar kommun prisas för sitt arbete mot barnfattigdom och för barns rättigheter. Jag är väldigt glad över den politiska enighet som rått kring dessa åtgärder!

Jag kan även sträcka på mig lite personligen. En av åtgärderna som Majblomman lyfter fram är Barnpanelerna vi håller i. Där har jag varit pådrivande för att Barn- och ungdomsnämnden ska ha fler barnpaneler som involverar fler politiker, och inleda med barnpanel när nämnden har heldagssammanträden. Kul att ha fått vara en liten pusselbit i det här stora arbetet.

Sen måste vi bli bättre på att skilja mellan varaktig fattigdom som drabbar barnens framtidsutsikter, och tillfällig, planerad låginkomst som beror på t ex föräldraledighet eller att föräldrarna studerar i något år. Och där har jag och Liberalerna ännu inte vunnit gehör.

Oj, här har det varit tyst länge. Samtidigt som så mycket har hänt. Mycket har jag sagt på mitt Facebook-flöde istället, men jag ska komma igång med bloggandet igen nu, hade jag tänkt.

Har fler personer registrerats när de begärt ut allmänna handlingar?

Med anledning av JO-anmälan mot Kalmar kommun har jag idag lämnat in denna interpellation till kommunalrådet Bertil Dahl (V), att debatteras på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten och livesänds.

I en anmälan till Justitieombudsmannen (JO) framgår det att två journalister på Barometern och Östran sedan år 2014 har registrerats på Samhällsbyggnadskontoret, när de begärt ut allmänna handlingar enligt offentlighetsprincipen.

I år är det 250 år sedan tryckfrihetsförordningen och offentlighetsprincipen infördes i Sverige. En grundbult för journalistikens möjlighet att granska den offentliga makten och försvara det öppna, demokratiska samhället, är att man anonymt och utan rädsla för repressalier kan få ut allmänna handlingar och se hur makten förvaltas.

Registrering av vem som begär ut handlingar är inte en småsak, för det hotar i förlängningen meddelarskyddet. Till exempel ska kommunen inte kunna efterforska om det varit en anställd som begärt ut en handling och sedermera spridit vidare den till journalister eller andra.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

• I vilken utsträckning har andra medborgare än ovan nämnda journalister registrerats när de begärt ut allmänna handlingar från kommunen?
• Hur ska Kalmar kommun försäkra sig om att det fortsättningsvis inte kommer att ske någon mer registrering, i någon förvaltning, av vilka allmänna handlingar som begärs ut?

Björn Brändewall (L)

Öppenhet och frihet vårt bästa försvar mot terrorn

Debattartikel publicerad i Barometern 30 mars.


Demokrati, yttrandefrihet, öppenhet och fri rörlighet. Om dessa västvärldens triumfer kommer att gå förlorade, så sker det inte på grund av terroristerna, utan på grund av oss själva. Bekämpa terrorn genom att ta vara på din frihet!
Europa har återigen fått se en glimt av vad som händer i länder som Syrien varje dag. Genom hela EU chockas vi över sprängningarna på flygplatsen i Bryssel, som i skrivande stund krävt 34 människoliv. Men den stora frågan är vad som händer med övriga 500 miljoner EU-medborgare nu, och det ödet ligger främst i våra egna händer.

Vi människor reagerar ofta med magkänslan när vi blir rädda, och det kan lätt bli mer dödligt än själva terrorn. Efter flygplansattentaten den 11 september 2001 så blev amerikanarna rädda för att flyga. De började ta bilen istället, fastän det är statistiskt farligare att köra bil än att flyga. Redan innan året var till ända, hade detta gett en ökning i bilolyckor som skördat fler liv än själva terrorattentaten.

Terrorgruppen Daesh, som vi borde sluta att kalla för Islamiska Staten, har tagit på sig ansvaret för bombningarna i Bryssel. Rasister och främlingsfientliga, populister, och vissa EU-ledare passar därmed på att kräva att man borde sluta att ta emot muslimska flyktingar till EU.

Men det vore ett totalt svek att göra så. Om det är någon grupp som plågas, jagas och dödas av Daesh fundamentalister så är det ju alla de moderata muslimerna! Daesh skulle applådera om vi stängde av flyktvägen för deras främsta offer och byte.

Rädda människor och medier vill även se starka ledare som visar handlingskraft. Vi kan räkna med att ledande politiker de kommande veckorna kommer att lansera förslag som tummar på rättsäkerheten och ytterligare ökar staternas massövervakning av befolkningen, i syfte att ge polisen verktyg att bekämpa terrorn. Då är det värt att påminna om att denna strategi inte har funkat alls hittills.

Trots att man inom EU i flera år har övervakat nästan all elektronisk kommunikation mellan oss privatpersoner, har polismyndigheterna inte kunnat identifiera och stoppa terrorattentat som det i Paris i höstas. Tvärtom så var de flesta gärningsmännen där redan kända av polisen, så de övervakades redan särskilt. Ändå kunde de planera och utföra sina attacker.

Det kommer tyvärr alltid att finnas öppna platser med folksamlingar, som terrorister kan angripa. Det finns ingen genväg, ingen superdator som kan överträffa vanligt manuellt polisarbete. Däremot behöver polisen få de resurser som krävs för att kunna spana på terrormisstänkta, och mer samarbete mellan poliser i olika länder.

Övervakningen är dock inte bara verkningslös mot terrorn, den har även en mörk baksida. Människor som övervakas ändrar sina levnadsmönster och begränsar sina liv - fastän de har rent mjöl i påsen. En studie i Tyskland efter att det så kallade datalagringsdirektivet hade införts, visade att människor inte längre vågar ringa sin läkare, äktenskapsrådgivare, psykolog eller beroendehjälplinjer, för de vet att samtalet kommer att registreras, kan läcka och kan användas mot dem. Sådana effekter av övervakningen kan leda till livshotande konsekvenser för t ex missbrukare och psykiskt sjuka, men det kommer nog aldrig att få uppmärksamhet på en löpsedel.

Terroristernas mål är att störta vårt öppna, sekulära och fria samhälle. De har kommit en bit på vägen, de har fått oss att sluta oss en del. Men de kommer inte att vinna om vi inte själva hjälper dem på traven.

Trotsa både extremisterna och övervakningspolitikerna genom att inte låta dem kuva dig. Gå till jobbet idag som vanligt. Res dit du hade tänkt resa. Träffa dina vänner och ha roligt över en bit mat. Klaga högljutt över någon makthavare, om du vill det. Ägna en tyst minut åt offren i Bryssel, och inse samtidigt hur värdefullt det är att du själv lever och faktiskt fortfarande har ett liv i ett fritt samhälle.

Björn Brändewall (L)