RUT-avdrag ett verktyg mot invanda könsroller

~ Ett exempel på att feminism definitivt inte handlar om socialism ~

Skatteavdrag för hushållsnära tjänster har beskrivits som ”ett ROT-avdrag för typiska kvinno-sysslor”. Det skulle höja kvinnors arbetsstatus, öka jämställdheten och på sikt kunna bryta upp våra traditionella könsroller. Men socialdemokraterna och vänsterpartiet är emot det, som med så mycket annat som skulle ge folk mer makt över sina egna liv.

ROT-avdraget har betalat sig självt genom att göra svarta jobb vita, för sysslor som oftast utförs av män. Och ett avdrag för hushållsnära tjänster (även kallat RUT-avdrag) skulle legitimera arbeten som oftast utförs av kvinnor. Varför vill då inte (s) och (v) uppgradera kvinnors arbete? Varför ska Martins måleri klassas som riktigt arbete, men inte Tinas tvättande?

Dels handlar det förstås om att vänstern rent ideologiskt inte vill sänka skatterna – även om de vet att det kommer att höja de totala skatteintäkterna. Eller just för att de inte vill erkänna detta.

Men mycket av vänsterns retorik bygger förstås även på myten att alla arbetsgivare skulle vara utsugande girigbukar. Men denna röda illusion skulle spricka upp om alla kvinnor fick en ärlig chans att vara arbetsgivare – om än i liten skala. Då skulle det inte längre handla om att den ene skadar den andre, utan om att man tillsammans kommer överens om något som båda tjänar på.

Det är synd att de svenska vänsterpartierna inte ställer upp på en sådan verklighetsbild. Det är även synd att vissa sysslor idag ses som typiskt ”manliga” eller ”kvinnliga”. Men om det blir lika hög status att tvätta som att måla, kan vi nog se att även männen går ner i tvättstugan hädanefter. Ett avdrag för hushållsnära tjänster vore alltså ett slag för jämställdhet – mot invanda könsroller. Feministen i mig ser fram emot att den borgerliga regeringen ska införa det!

Lite flykting- och invandraranalyser

Vi har en borgerlig riksdagsmajoritet nu, men det hade varit bättre om Folkpartiet haft en större plats i den. Varför? Jo, asylpolitiken brottas nu fortfarande med problem. Moderaterna och sossarna har tilsammans över 60% i riksdagen, och de har i åratal format sveriges inhumana flyktingpolitik. Om de fortsätter sin oheliga allians även nu, så ligger flyktingarna fortfarande risigt till.

Det är därför jag envisats med att det spelar roll vilket alliansparti man röstar på… Visserligen sitter inte (m) i egen regering, som (s) gjorde. Därmed kanske vi andra regeringspartier kan påverka dem mer i regeringsförhandlingarna. Hoppas, hoppas…

Däremot konstaterar jag, med stor glädje, att Folkpartiets fokus på en bättre integrationspolitik givit resultat. Vi har nu, som första borgerliga parti i svensk historia, större väljarstöd hos invandrare än rikssnittet!* Jag tolkar det som att många invandrare tröttnat på sossarnas tomma bidragslöften och sett att Folkpartiet har en bra politik för att bryta utanförskapet, att arbete och språk ger integration. :)

*Källa: SVT:s Valu-undersökning.

Det går bra för Kalmar – trots vänsterstyret

Sossarna ökar sitt järngrepp om staden. De har haft en framgångsrik strategi att ta åt sig äran av andras politik genom att första säga nej och sedan lägga samma förslag själva. Exempel:

• Parkeringshuset på Kvarnholmen, som fp motionerade om i motvind i tre år innan det plötsligt blev valår och sossarna beslutade om det själva.
• Sälja Salvestaden, som fp (och bara fp) sa från första början, redan innan man hade facit om dunderförlusterna. Tänk, vad många miljoner man hade kunnat spara om man lyssnat från början. Då hade de kanske inte behövt lägga ned en massa äldreboenden.

Men jag är inte bitter. Uppenbarligen är det ju Folkpartiets politiska arbete som driver Kalmar framåt. Sossarna bara apar efter i brist på något eget. Vi behöver bara nå ut med detta till väljarna, så de kan välja ett parti som driver bra, liberal politik från början till slut – inte bara blåkopierar bra idéer då och då.

Då har jag inte ens nämnt IKEA (som enligt Ingvar Kamprad placeras ut i regioner med behov av vitamininjektion* – ett underbetyg till sossarnas näringslivspolitik här, alltså) och Fanerdun-etableringen (som är en färdigstekt svala som flög in i sossarnas mun efter att ha tillagats i flera år av det borgerligt styrda regionförbundet).

Men, allt som allt är det kul att det går bra för Kalmar – trots valresultaten.

*Inte ett ordagrant citat, för jag minns inte exakt hur han sade, men det var den andemeningen.

Lokal valanlys: usch, tvi och blä!

Riksdagsvalet var en framgång för alliansen. Men landstinget i Kalmar län, som styrts otroligt framgångsrikt i fyra borgerliga år, har nu fått in Miljöpartiet som vågmästare. And we all know what that means…

Och nähä, jag kom inte in i Kalmar kommunfullmäktige. Det gjorde däremot Sverigedemokraterna. Dags att syna och bemöta deras politik ännu hårdare nu, alltså!

(Tack till alla 14 som personkryssade mig! I love yooou…)

171–178

För vi ska bilda regering
För vi ska bilda regering
För vi ska bilda regeeeriiing...
– Med Leijonborg, såklart!

Djupare valanalys kommer nog när yran har lagt sig.

...och slutligen Grön ungdom

När så Grön ungdom äntligen visade sig på en debatt, i form av toppnamnet Ellinor Scheffer, skulle hon ge exempel på att (mp) förbättrat Sverige och ljög ihop att de drivit igenom en flyktingamnesti. Att höra detta kändes lite som ett hån mot de flyktingar som fortfarande lever gömda, inte minst de som lyssnade på Peter Erikssons ord och trädde fram, för att genast gripas och ställas inför utvisning.

Så nej – Miljöpartiet delar visserligen Folkpartiets mål om en flyktingamnesti. Men Mp har inte förmått sin (s)-regering att faktiskt genomföra den, och deras klantiga hantering har tyvärr äventyrat dessa människors livssituation. I väntan på en Folkpartiledd regering kan du istället SMS:a in en slant till Liberala flyktingfonden.

Ung vänster i debatterna...

Ung vänster har inte varit särskilt tydliga med hur de vill få ned den arbetslöshet, som deras politik i stora delar orsakat. Men en sak har varit ett säkert kort i varenda debatt. ”Vi vill ha 200 000 nya jobb i offentlig sektor.” Mot slutet var dessa ord så förutsägbara att vi andra kunde mima läpprörelserna när de sades.

Så visst, det gav oss några goda skratt. Men fortfarande är det ingen som vill berätta hur dessa jobb ska finansieras. Lars Ohly hånfinlinar bara när han får frågan i tv-debatter. Beskeden vi fått hittills är att (v) tänker satsa stora summor pengar, men inte tänker höja skatten och inte tänker skära ner på något annat.

Klart som korvspad! Eller?

Så här enkelt är det: Jobb i den privata sektorn genererar nästan alltid pengar. Jobb i den offentliga sektorn kostar nästan alltid pengar. Den offentliga sektorn lever nästan helt och hållet på de skattepengar som den privata sektorn bidrar med.

Det betyder inte att den offentliga sektorn inte behövs. Den behövs jättemycket. Men det betyder att ekvationen inte går ihop, när man som vänstern motverkar den privata sektorn samtidigt som man säger sig vilja satsa mer av dess pengar.

Många skoldebatter

Nu är det mesta av valrörelsen avklarad. I tre veckor har vi i Liberala ungdomsförbundet rest runt på skolor i länet och pratat politik för eleverna. Det har blivit en hel debatter, och nu kan man väl börja sammanfatta.

Först ett stort tack till Dick/MUF, Per/CUF och Christopher/KDU, som varit mina bröder i nästan alla debatter. Ni är jättesköna killar och vi har kompletterat varandra jättebra! (Synd bara att vi alla fyra varit killar, piper feministen i mig fram. Men å andra sidan har tjejerna i våra förbund hjälpt till jättemycket med kampanjandet på andra sätt.)

Det har varit jättekul att kunna konstatera det som egentligen varit sant i många år – att vi till skillnad från (s), (v) och (mp) håller med varandra om det mesta. Vi står helt enade i kampen mot ungdomsarbetslöshet, kampen för en bättre skola och kampen mot politiskt överförmynderi.

(S), (v) och (mp) har det varit lite mer spridda skurar från. De ger helt olika besked om betyg i skolan, om arbetsrätt och arbetstid, och även om vilka partier som faktiskt ska ingå i en regering om de vinner valet. (S) vill bara vara själva, (v) kräver att få vara med och (mp) kräver också att få vara med men vill helst slippa (v). Lät det rörigt? Det blir det säkert också, om de ska bråka i fyra år till. ;)

Förkylt

Ont i halsen vill man inte ha den sista veckan innan valet, särskilt inte när man är inbokad på skoldebatter nästan varje dag. Och nu undrar jag om jag inte är lite febrig också...

Järnspikar. Här har jag gått och varit kärnfrisk i snart ett år (väldigt ovanligt för mig), och så kunde inte immunförsvaret räcka en endaste vecka till!

Men livet kan leka också!

Nu har jag provat att gå med i en kör, hej hopp! Har sjungit lite sporadiskt innan, men nu hoppas jag det ska bli mer regelbundet. Första kvällen var jättekul iaf, även om det känns som att jag är den ende som inte känner alla andra.

Blir förstås lite tjurig över att stämmorna är så könsindelade. F n sjunger jag som tenor, men med min ljusa röst skulle jag nog egentligen kunna ta sopranstämman till och från...

Jag har bestämt mig.

Efter de senaste dagarnas mediehausse om inloggningsuppgifterna som nån SSU:are ska ha läckt till nån i LUF, har jag bestämt mig för att inte låta det påverka mig. Skandalen är med rätta mycket allvarlig för de (hittills 3 st) ansvariga. Men uppståndelsen har inte ett skvatt med Folkpartiets (eller sossarnas) sakpolitik att göra.

Det är inte bara en mediekarusell. Det är en mediekarusell om hur olika parter försöker styra mediekarusellen. Men det förändrar egentligen ingenting av Folkpartiets liberala budskap, eller det faktum att Sverige behöver vår politik mer än någonsin.

Vi har flyktingfamiljer som måste gå under jorden för att undfly sossarnas omänskliga asylpolitik. Vi har tiotusentals ungdomar som förtidspensioneras på livstid, i många fall bara för att dölja dem från AMS-statistiken. Och vi har mängder med patienter som dör i sossarnas vårdköer i väntan på operation.

Det är för dessa människor vi kämpar. Dessa människor behöver en regering med liberaler. För dessa människor är det fullkomligt ointressant om det ena partiet försökte sno nyhetsutrymme från det andra i augusti 2006.

Vi är tusentals folkpartister (och moderater, centerpartister och kristdemokrater) runtom i landet som kämpar för detta mål – att sätta vänsterkartellen på avbytarbänk ett bra tag framöver och sätta Sverige på en bättre kurs. Detta är så oerhört viktigt, alltför viktigt för att jag ska låta några enstaka folkpartisters dåliga omdöme sabba alltihop.

Ett jättegott recept!

Men slarviga tillagningsanvisningar: Japansk kyckling. Aldrig trodde jag att böngroddar kunde vara så goda.

Receptet kan med lätthet göras vegetariskt (och mer lättlagat) genom att man byter ut 400g kyckling mot 300g Quorn Bitar. Det gör knappt någon skillnad alls. Jag är visserligen inte vegeterian, men det är verkligen härligt när jag får god smak utan att behöva använda kött!

Meanwhile, i brist på psykiatrivård...

Lyssna på den gripande berättelsen från en tjej jag känner, som inte fick vård i 90-talets Sverige. Sossarna var väl för upptagna med att avskaffa borgarnas vårdgaranti och återinföra vårdköerna…

Den psykiska ohälsan ökar bland unga – depression, ångest, självsvält mm. Det behövs minst 2000 nya platser inom psykiatrin. Folkpartiet föreslår speciellt riktade satsningar till unga och kräver en maxväntetid på 1 månad.

Stöd folkpartiet den 17 september – så kan de stötta andra.

*Lite* mångfald är bättre än *noll* mångfald

Ungarna ska snart ut ur klassrummen och rösta, men vi får inte komma in och berätta vad partierna står för!

Nästa vecka skulle vi i Liberala ungdomsförbundet ha varit på ett högstadium i kommunen. (Eller ”7–9 skola”, som det så fint har fått byta namn till allteftersom sossarna suddat ut kunskapsprofilen i skolan.) Hur som helst så skulle vi ha träffat klasser och fått prata om vår politik och ideologi.

Men skolan ställde nyss in det. De hade bett samtliga politiska ungdomsförbund att komma, men ställde nu in det för att "den andra sidan", alltså ett eller flera partier i vänsterkartellen, inte ville prioritera grundskolor i valrörelsen.

Visst. I en hektisk valrörelse vill man prioritera gymnasieklasser, där de flesta är röstberättigade. De andra får prioritera hur de vill. Men om man har tid, tycker jag att man gott kan hälsa på grundskoleeleverna också. Det är väl bara bra om de får info flera år innan de kan rösta, istället för bara de senaste två veckorna.

Det som gör mig lite sur är skolans inställning. Varför ska eleverna bli helt utan politiska besök, bara för att några förbund på vänsterkanten struntar i dem?

Det är tyvärr ingen isolerad händelse, det här. Även gymnasieskolor har varit väldigt snåla med att släppa in oss ungdomsförbund. Men en del skolor har lyckligtvis varit mer toleranta. Det senaste året har jag varit på en flera skolbesök samtidigt som andra ungdomsförbund, utan att se röken av vare sig Ung vänster eller Grön ungdom. Men om de inte törs dyka upp när vi andra partier är där och kan säga emot (och tro mig, de finns häromkring. Det ser man på all vandalisering av elskåp och trafikskyltar i stan) så är det väl deras problem!

Detta är ett typiskt exempel på ”alla ska med”-tramset. Det betyder ju även att om ett enda rötägg vill stanna hemma, så kan ingen av de andra gå framåt.

Det är bra att skolorna strävar efter mångfald och balans i debatten. Men lite valinformation måste ju vara bättre för eleverna än ingen valinformation? Det är väl ingen som skulle säga ”näe, den här sommaren handlar vi ingen mat alls, för en av mataffärerna i stan har semesterstängt.”

Låt dem slippa strömmen, då

Folkpartiet i Kalmar föreslår att vi ska se om vi kan skapa frizoner för elöverkänsliga inom kommunen; zoner där vi begränsar den elektromagnetiska strålningen. Det är ett lite kontroversiellt förslag, för socialstyrelsen tror inte på elöverkänslighet. De anser att det inte finns vetenskapliga bevis för det.

Jag tror inte heller på elöverkänslighet, men jag tycker ändå att det är ett bra förslag. Det är det som är det fina med att vara liberal. Jag behöver inte hålla med de elöverkänsliga för att inse att de upplever ett besvär, och att de har rätt att få leva annorlunda om de vill.

De upplever nånting som inte vi andra upplever, men det är ju inget ovanligt. Om jag kan tolerera folk som tror att de sett Jesus eller Mohammed, så kan jag definitivt tolerera folk som tror att lysrör är farliga. Så länge de inte vill möblera om min skrivbordsbelysning.

Så låt dem få sitt elfria område, och den avskärmning och minskning i välfärd som det tyvärr lär leda till. Framtiden kommer kanske visa att det var jag som hade fel. Men då har ändå de elöverkänsliga fått som de ville under tiden, och det är det viktiga.

Invandrarpolitiker misshandlad

Jag läser att kalmarpolitikern Nasim Malik (s) har blivit misshandlad på väg hem från jobbet. Det är vidrigt. Om våldet har politiska förtecken, så är det ännu vidrigare.

Nasim har genom året drivit många förslag om integrationspolitiken. Jag håller inte med om alla, men det är oomtvistat att han har ett brinnande engagemang för att vi ska få bättre integration i Kalmar. Om någon har ett problem med att invandrare och etniska svenskar ska få delta i samhället på lika villkor, hoppas jag att de vågar ta debatten istället för att försöka tysta den.

(Ledsen om det är PK-varning på detta inlägg. Men det skedde nästan från hörnet runt mitt hem, och en vacker dag kan det vara min tur att bli nedslagen. Det är klart man blir extra upprörd.)

Filmtajm! de rikas ungdomsförbund vs. partiet som faktiskt vill driva politik

Fyra saker blir pinsamt uppenbara när man ser SSU:s lååånga valfilm Romeo och Julia:

• Medlemsfusk, spelverksamhet och LO-bidrag har gett SSU vansinnigt mycket pengar att slänga ut på film.
  
  
• SSU vill inte prata om sin egen politik. Allt handlar istället om att hitta på saker om moderaterna. Övriga partier nämns inte ens. Vad hände med ”alla ska med”?
  
  
• SSU kör med socialdemokraternas metod, att skapa illusionen av att de har belägg för det de säger genom att inkludera en ”källförteckning” till citat som egentligen inte ger stöd för påståendena. (OK, källa (8) var inte en direkt lögn, den var bara försåtlig.)
  
  
• SSU har inte så stor koll på sina Shakespeare-pjäser. ”Ett kungarike för en...” är ett citat från Richard III och inget annat. Men den okunskapen är väl förlåtlig – även SSU:arna är offer för socialdemokraternas flumskola. De kanske skulle behöva en litteratur-kanon? ;)

De vill ju förstås vinna valet med sånt här. Men frågan är om de ger ett trovärdigt intryck hos den som är det minsta källkritisk?

Äh. Tacka vet jag Folkpartiets valfilm om flummet i skolan:

• Kort och koncis utan långa slöa pauser, och därmed utan att slösa med tittarens Internet-uppkoppling. (Eller tid, eftersom den mest sänds på TV.)
  
  
• Handlar om den egna politiken och vad man vill göra – inte om att svartmåla ett parti som inte ens sitter vid makten.
  
  
• En god skopa humor och framtidstro.
  
  
• Kompetenta skådespelare. :P
  

Vad finns det mer för valfilmer? Har sett moderaternas, men den gjorde inget större intryck.

Min lilla hemstad får en egen chinatown!

Jag håller fortfarande på att försöka smälta att vi ska få en otroligt enorm Kina-etablering i Kalmar. Det är häftigt.

Lika svårsmält (men inte lika oväntat) är att Johan Persson (s), som blev kommunalråd för ett halvår sen, försöker ta åt sig äran i tidningen samma dag som det tillkännages. Vän av ordning skulle vilja påminna om att det är det borgerligt styrda regionförbundet som skött dialogen med kineserna sedan flera år tillbaka.

Visst, jag hörde väl inte till dem som trodde att regionförbundet nånsin skulle dra hem nåt sånt här, oavsett politisk majoritet. Jag är den förste att erkänna att jag underskattade dem. Men äras dem som äras bör, Johan.

Flyktingarna vill också jobba

Sakine sätter huvudet på spiken:

VARFÖR skulle flyktingar vara samhällsekonomiskt ”kostsamma” bara för att orsaken till att de kommer är annorlunda? Varför tror så många svenskar att flyktingar är arbetshandikappade?

...angående skillnaden mellan arbetskraftsinvandrare och flyktingar – en ganska liten skillnad, när de väl är här. Båda kan ju faktiskt göra nytta.

Blod och upprop

Blod.

Yes! Idag funkade det att ge blod – mycket bättre än förra gången. Blodbristen i landet just nu är inte fullt så akut i Kalmar, men de har ändå inte haft tillräckligt för att kunna dela med sig till andra landsting.

I november ska Socialstyrelsen se över reglerna för vem som får ge blod. Jag hoppas verkligen att de häver förbudet mot män som har sex med män. Förbudet är en kvarleva från 80-talets AIDS-rädsla, men idag är HIV inte något som är begränsat till bögar. Samtidigt har blodtesterna som görs vid varje givartillfälle förbättrats dramatiskt, så det finns ingen anledning att diskriminera bögar längre. Bristen på blod är allför akut för att stoppas av fördomar om livsstil. Det är tråkigt att regeringen varit passiv och så sent som 2001 lät Socialstyrelsen gå igenom reglerna utan att ta bort förbudet.

Upprop.

In other news så var jag ute på högskolan med LUF idag. I samband med uppropen delade vi ut material om hur vi och Folkpartiet vill förbättra studenters situation. De togs emot mycket väl av studenterna – studenters ekonomi har ju försämrats dramatiskt de senaste åren, och få länder premierar högre studier sämre än Sverige. Här är kraven vi presenterade:

• Slopa gränsen för vad studenter får tjäna.
  Idag när du tjänar över en viss gräns, minskas studiemedlet med 50 öre per intjänad krona. Det gäller även inkomster från sommararbete(!) Detta tvingar ofta studenter att sluta sitt arbete i förtid och riskera att försämra sin relation till en framtida arbetsgivare. Man förlorar chansen att stå på sina egna ben och slippa bo kvar hos sina föräldrar eller behöva låna pengar från anhöriga.
  
  
• Höj studiemedlet.
  Höj totalbeloppet för studiemedel med 400 kr per månad. Extra studiemedel för studenter med små barn. Inför examensbonus – nedskrivning av studielånen vid avlagd examen.
  
  
• Avskaffa kårobligatoriet.
  I demokratin Sverige, år 2006, så förbjuds du fortfarande studera vid svenska högskolor och universitet om du inte vill vara med i en studentkår och betala medlemsavgift. Detta är inte demokratiskt acceptabelt. Det är att likna vid ett kollektivanslutning och strider mot föreningsfriheten. Kårernas legitimitet skulle stärkas kraftfullt om de – precis som vanliga föreningar – fick värva medlemmar som de sedan fullt ut kunde företräda.
  
  
• Jobb åt dem som hellre vill jobba.
  I socialdemokraternas Sverige, där runt 1 miljon står utanför arbetsmarknaden, tvingas en del studera bara för att få studiebidrag, fastän de hellre vill arbeta. 90 000 studenter läser vidare bara för att de inte får något jobb. Men genom att göra det enklare och billigare att anställa kan vi skapa fler arbetstillfällen, så att den som vill ut i arbetslivet kan göra det.