Förtydligande om grundsärskoleelevernas frånvaro på Kulturskolan

På kommunfullmäktige igår ställde jag bl a en interpellation om en undersökning, som hade visat att fastän 11 % av kommunens elever i grundsärskola vill vara på Monokrom eller Kulturskolan på fritiden, så är ingen aktiv där. I Barometern refereras debatten idag så här:

Björn Brändewall (FP) undrade varför det inte fanns några särskoleelever på fritids-gården Monokrom, men fick snart veta av Marianne Dahlberg (S) att fem elever från särskolan visst gick där.

Nja, riktigt så var det inte. För det första var det Kulturskolan, inte Monokrom, som hade dessa fem elever. Barometern blandar dessutom här ihop grundsärskola och gymnasiesärskola. Titeln på min interpellation var ”Varför går inga grundsärskole-elever på Monokrom eller Kulturskolan?”. I den skrev jag även att dessa verksamheter mycket riktigt har en handfull elever från gymnasiesärskolan, även om bara 1 av 4 elever som vill vara med där faktiskt är med.

Det Marianne Dahlberg hade fått fram var att det – helt i linje med vad jag skrivit – fanns några elever med särskilda behov på Kulturskolan. Men jag påpekade i debatten att det inte framgick i vilka åldrar dessa var.

Huruvida de elever i grundsärskolan som vill aktivera sig här, får göra det, är alltså fortfarande okänt. Men jag hoppas att kommunen får bättre resultat nästa gång enkäten genomförs, för detta är barn som har ett stort behov av stöd för att få en meningsfull fritid.

Jag bifogar interpellationen i sin helhet nedan.

Varför går inga grundsärskole-elever på Monokrom eller Kulturskolan? 

I undersökningen ”Ung livsstil i Kalmar” har hälsa, skola, fritidsliv och andra faktorer kartlagts hos ungdomar som går i särskola. Det framgår att dessa ungdomar generellt har en mycket mer passiv fritid än de skulle önska, och detta går även ut över hur de skattar sin hälsa. I en lång lista med aktiviteter uppger ungdomarna att de skulle vilja göra många saker, men i slutändan är det få saker som blir gjorda. En av dessa är ”vara på Monokrom/Kulturskolan”, där 11 % av eleverna i grundsärskolan skulle vilja vara aktiva, men inga är det.

Antalet intervjuade elever är av naturliga skäl inte jättemånga – ett 30-tal i högstadieålder – men att aktiviteten är så låg som noll procent får i alla fall mig att reagera, och jag hoppas att detta inte är ett mönster från år till år. Utöver detta så finns förstås Kulturskolan även till för yngre elever än högstadiet, men dessa har inte varit med i den här undersökningen så deltagande där framgår inte. I gymnasiet är siffran förvisso inte noll, men där är det likväl
tre  fyragånger fler som ”vill” än som ”gör”.

Utanför skoltid är det svårt för ungdomar i särskola att umgås med klasskompisarna, eftersom de till skillnad från i andra skolklasser bor utspritt över hela kommunen. När man har fysiska och/eller kognitiva funktionsnedsättningar är det svårt att själv ordna fritidsaktiviteter, särskilt efter en ansträngande skoldag. Föräldrarna måste ofta lägga all sin kraft på att bara få vardagen att fungera. Här är det viktigt att kommunen finns till hands och jobbar extra hårt för att erbjuda en meningsfull fritid åt de som har svårt att skapa den på egen hand.

Med anledning av detta undrar jag:

• Delar du uppfattningen att ungdomar i särskolan är underrepresenterade i Kulturskolans och Monokroms verksamheter?
• Vilka åtgärder är du redo att vidta för att ytterligare öka Kulturskolans och Monokroms tillgänglighet för ungdomar med särskilda behov?