Guillou har fel om friskolereformen

Från att i tiden före privatiseringsvågen ha haft en skola som låg mycket högt vid internationella jämförelser har vi nu en skola som halkat ner under genom-snittet, skriver Jan Guillou, som vill skylla Sveriges sjunkande skolresultat på införandet av rätten att välja friskola, något som bara 6 % av eleverna utnyttjat under perioden. Resonemanget är det gamla goda ”korrelation = kausalitet”, att det automatiskt finns ett orsakssamband när två saker händer ungefär samtidigt.

Problemet med Guillous resonemang är att han handplockar statistik för att passa hans syften. Alla försämringar han räknar upp sammanfaller inte bara i tid med friskolereformen från 1992. De sammanfaller även i tid med socialdemokraternas läroplan från 1994 och det luddiga betygsystem som följde av den. Olikheter skulle döljas genom att minska antalet betygssteg och göra kriterierna för dem nästan likadana. När man gör det svårare att mäta elevernas kunskap ska man inte vara förvånad när svaga elever inte upptäcks eller får det stöd de behöver, och bara elever från studievana hem klarar sig. ("Klyftorna ökar", för att tala Guillou-språk.)

Försämringarna sammanfaller även i tid med socialdemokraternas destruktiva ambition att alla (vare sig de ville eller inte) skulle bli högskolebehöriga, vilket krävde att såväl grundskolan som gymnasiet var tvungna att sänka kraven för att alla skulle klara dem. Om man sänker ribban i Sverige ska man inte vara förvånad när svenska barn slutar hoppa så högt.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) gör nu upp med båda dessa vänstermisstag i och med den största skolreformen sedan införandet av allmän folkskola 1842. Ny läroplan, nytt betygssystem och fler möjligheter att få yrkeskompetens utan att behöva läsa på högskola, t ex med lärlingsutbildningar. Allteftersom elever får gå i skolan under dessa reformer lär vi få se en gradvis höjning av skolresultaten.

Men de gamla S-misstagen och deras inverkan på resultaten vill Jan Guillou inte ens överväga, eftersom han inte vill ifrågasätta uppenbara vänsterreformer. Guillou riktar ensidigt in sig på friskolereformen. Men han nämner inte att även den har satts under lupp, och till skillnad från jämförelserna ovan så har det gjorts med kontrollgrupp:

År 2005 konstaterade Skolverket i en rapport att de kommuner som har konkurrens från friskolor höjer kvaliteten i både de kommunala och de fristående skolorna. Valfriheten höjde alltså resultaten jämfört med de kommuner som inte hade valfrihet, och utan denna får vi anta att Sveriges skolresultat idag hade varit ännu sämre.

Denna rapport var så provocerande för vänstern att dåvarande skolminister Ibrahim Baylan (S) gick så långt som att trotsa grundlagen för att stoppa rapporten. Och det är kanske av ren vördnad för Baylans svunna auktoritet som Jan Guillou lydigt låtsas att rapporten inte existerar. Eller för att det är praktiskt för hans vänsteragenda. Men till gagn för svenska elevers utveckling är hur som helst det inte.