24 februari 2007

Beställda glädjekalkyler hjälper inga flyktingar

Under vintern har vi i Liberala ungdomsförbundet drivit en insamlingskampanj till Liberala flyktingfonden, som ger mat, medicin, advokathjälp m m till gömda flyktingfamiljer. Det behövs, för den ”tillfälliga asyllagen” från i fjol hjälpte inte ens hälften av de drygt 30 000 människor som tvingats gå under jorden för att klara sig. Har det funnits en möjlighet att utvisa, så har man gjort det. ”Generös lag”, jo jag tackar.

Intentionerna var väl goda hos Miljöpartiet, som klämde ut lagen ur sosse-regeringen. Men resultatet hjälpte alltså långt ifrån alla. (Särskilt som Peter Eriksson vilseledde tusentals med att ropa ”fritt fram” medan poliserna fortfarande stod och väntade på att få kasta ut dem ur landet.) Men jag blir ännu mer konfunderad när jag läser TT:s beskrivning av hur lagen tillkom:

Vårvintern 2006 presenterade (migrations-)verket fyra prognoser över hur lagen skulle slå. Två levererades på eget initiativ, och sade att knappt hälften av de förmodade 30 000 sökande skulle få stanna. Båda orsakade protester från stödpartierna (v och mp), varpå nya prognoser med generösare utfall producerades. Den sista innan lagen slutade gälla gissade på att omkring 65 procent skulle stanna.

(Min fetstil och parentes. Källa: dagens Barometern-OT. Hittar det inte på webben än.)

Verkligheten blev alltså så som migrationsverket hade spått från början – tyvärr. Men vad är det för inställning hos (v) och (mp) egentligen, att kräva bättre prognoser? Frisera upp siffrorna när de inte duger för att presentera för väljarna? Rita om kartan när den inte ger en fördelaktig bild av verkligheten? Vore det inte bättre (och bra mycket ärligare) att försöka rita om verkligheten istället?

Nu har jag inte större tilltro till TT än att de kan påstå helt felaktiga saker. Så miljöpartister och vänsternissar som läser detta: ryck in till försvar! Lämna kommentarer till denna post. Gick det verkligen till så här?


Uppdatering: 2 månader senare har fortfarande ingen kommenterat. Min blogg må kanske inte vara lika berömd som Carl Bildts, men jag vet att jag har några rödgröna läsare här. Tystnaden får väl vara talande.

Inga kommentarer: