Det är saligare att ge än att bli fråntagen

UPPDATERING: Läs även Martin Ådahls (C) öppna brev till Claes de Faire.

År 2006 hade Sverige världens högsta skattetryck. Efter sju år med alliansregering har skatten sänkts, men inte mer än att vi nu har världens näst högsta skattetryck.

En del tycker dock att de har kvar för mycket efter skatt, och de missar inte ett tillfälle att skylta med det. Det verkar nästan vara en liten kampanj. Senast i raden är Claes de Faire, chefredaktör på Resumé som fnyser åt att det senaste jobbskatteavdraget, det femte, inte var större än att det ger honom och hans familj runt 600 kr mer att leva på i månaden.

Man måste nog tjäna rätt bra för att tycka att drygt 7 000 kr om året inte är så mycket. Men de Faire önskar hur som helst att de pengarna istället kunde gå till skolan, till järnvägar och till barn som lever i fattigdom.

(Lyckligtvis för Sverige, men kanske inte för hans argument, så satsar staten mer på utbildning nu än 2006, mer på transportinfrastruktur nu än 2006, och regeringen kunde innan den ekonomiska krisen slog till uppvisa den lägsta barnfattigdomen som någonsin uppmätts av Rädda barnen. Men det vet ju inte alla. Eller låtsas om, kanske.)

Jag klandrar inte de Faire för att han vill att det ska satsas mer på dessa saker. Vem vill inte det? Men det jag inte förstår är varför han absolut vill att någon annan ska avgöra om hans familj (och andras) har fått behålla tillräckligt mycket av sina pengar. Alla har det nog inte lika bra som han. Och hur vet han att pengarna oavkortat kommer att gå till just de saker han tycker är viktiga, om han låter politikerna ta dem? Det politiska maskineriet är ju, oavsett vilka som sitter bakom spakarna, inte direkt känt för att använda skattepengar effektivt.

OK, så du tycker att du har mer pengar kvar efter skatt än du behöver? Så bra! Sätt in dem på Röda korsets BG 900-8004, Läkare utan gränser 900-6032, Cancerfonden 901-9514 eller Sveriges kvinnojourer 5075-8317, så kommer de att användas omsorgsfullt för att hjälpa utsatta människor.

Har tanken aldrig slagit dig?

Du får glädjen att se dina pengar göra nytta, och om du inte tycker att de går till rätt saker så kan du lätt ändra dig. Betydligt enklare än att försöka få med dig halva Sveriges väljarkår och byta till en regering som kanske, bara kanske, hanterar pengarna mer enligt dina önskemål. (Jorå, jag lever som jag lär. Jag donerar drygt 4 000 kr i månaden till välgörande ändamål.)

Låt oss se om vi kan få människor att kokettera med hur mycket de självmant ger, istället för hur mycket de säger att de gärna skulle bli fråntagna.