(Trodde ni att ni skulle få något på bokstaven G idag? Sorry, men det finns så många viktiga saker som börjar på F – allt som handlar om frihet, juh! – så jag vill dröja mig kvar här ett tag.)
1. En skola är inte automatiskt bättre bara för att den är en friskola. Men konkurrensen mellan friskolor och kommunala skolor leder till bättre skola för alla. Detta konstaterade Skolverket i en rapport för några år sedan, till socialdemokraternas och vänsterns förtret.
De röda partierna behandlar ofta friskolor fördomsfullt och styvmoderligt. Vänsterpartiet driver rentav hetskampanjer mot dem, innan de ens hunnit slå upp portarna! När jag suttit i Kalmars Barn- och ungdomsnämnd, och vi fått tillfälle att yttra oss över nya skolor som ansökt om att få starta friskola, så har de rödgröna oftast försökt att säga nej till friskolan på förhand (vilket är ungefär som om H&M skulle få säga nej till att Kappahl öppnar butik tvärs över gatan). Men jag menar att det är inte vi politiker som ska bestämma om en skola får finnas. Det beslutet ska fattas av de föräldrar vars barn det berör.
I mitt drömsamälle kan det nämligen finnas såväl noll som hundra procent friskolor. Det viktiga är att folk själva har fått välja fram kompotten. Den skola som ingen väljer måste antingen bli bättre eller lägga ner och hitta på något annat att göra. Det är det som gör att marknader fungerar så bra.
2. Friskolor och kommunala skolor ska hanteras likvärdigt. Det är viktigt att den skolpeng som följer med eleven är gemensamt skattefinansierad och att den justeras uppåt för barn i behov av särskilt stöd. Ingen skola ska kunna säga nej till en elev med motiveringen "du kostar för mycket", vilket tyvärr Kalmar kommun inte tycks ha fattat.
3. Skolor ska kunna ha olika pedagogiska inriktningar och inte behöva vara rädda för att tänka nytt. Det viktiga ska vara att de följer skollagen och läroplanen så att eleven uppnår kunskapsmålen.
Här tycker jag att utbildningsminister Jan Björklund (FP) går lite för långt i sin likriktning av all skola. Tidigare i år har vi kunnat läsa om hur t ex Waldorf-skolor inte passar in i den allt striktare mallen, där alla elever ska göra nationella prov i årskurs 3 och ha uppnått vissa mål. Med Waldorf-padagogik når man inte alltid målen i just den ordningen. Björklunds syfte är förstås att ingen elevs utveckling ska hamna på efterkälken utan att det upptäcks, men lagstiftningen måste kunna vara mer flexibel inför olika utbildningsformer! Liberal politik bejakar olikheter!
4. Jag är även negativ till att regeringen missgynnar fristående gymnasieskolor genom att skära ned på deras anslag till administrationskostnader. Nu för tiden får de bara ett schablonbelopp på 3 % av budgeten. Även om kommunens kostnader för sina egna skolors administration ofta är dubbelt så mycket – i Kalmar är det bortåt 7 %. Utredningen bakom denna lagändring är bristfällig och måste göras om.
Läs mer:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar