30 januari 2008

Med sossepolitik får du inte välja

(Insändare publicerad i Barometern-OT och Östran under förra veckan.)

Alliansen häver förbudet mot att ge skriftliga omdömen som kan likna betyg. Nu blir det upp till skolpersonalen och föräldrarna att bestämma från fall till fall. Elevens förutsättningar ska ligga i fokus.

Curre Danielsson (s) skriver i insändare 18 jan att han är starkt emot detta. Därmed ska hans åsikt göras till lag för alla andra föräldrar, lärare och barn, oavsett vad de själva anser är bäst.

Det handlar alltså om att hindra lärare från att skriva ned på en papperslapp hur det går i barnets utbildning och ge denna lapp till föräldrarna. Mona Sahlin har i sin politiska köpslagning signalerat att detta är den viktigaste skolfrågan i Sverige för socialdemokraterna, vilket får mig att uppriktigt undra hur (s) egentligen prioriterar.

Budskapet är dock kristallklart: med allianspolitik får du välja. Med sossepolitik får du inte välja.

--
Björn Brändewall (fp)
Barn- och ungdomsnämnden, Kalmar

Kuriosa 1: I Östran ändrades min rubrik till ”Valfritt med (s)”, vilket var intressant. Valfritt brukar ju betyda att man är fri att välja, men här ska det tydligen tolkas som ”fritt från val”. Jag undrar hur många läsare som fattade det.

Kuriosa 2: Den gode Curre har nu svarat på detta. Min kontrareplik kommer inom kort.

29 januari 2008

Skattefusk mindre dåligt än bidragsfusk

Alliansregeringen har till och från kritiserats för att den satsar på att bekämpa bidragsfusk snarare än skattefusk. Fusk som fusk, tycker man, och då är det klart att det sticker i ögonen när regeringen inte tycks lägga lika mycket krut på just det fusk som en och annan (m)-minister befunnit sig skyldig till.

Men är det verkligen ”fusk som fusk”? Ulrik Franke har skrivit ett intressant argument för att bidragsfusk är mycket värre än skattefusk. Även om båda är olagliga, så skapar skattefusk (i form av svartjobb) likväl välstånd. Det gör inte bidragsfusk.

I det ljuset så känns regeringens prioritering klok. Det är viktigare att minska bidragsfusket än skattefusket – på samma sätt som det är viktigare att täppa till hålet i sin vattenhink än att hälla i mer vatten.

Och skattefusket minskas bäst genom att lägga skatterna så pass lågt, att de fungerar mer som trottoarkanter än som murar när människor i vårt land vill skaka hand och göra affärsuppgörelser tillsammans.

28 januari 2008

Att vara ödmjuk inför sitt uppdrag

Basse retar upp sig på samma citat som jag i en tidningsartikel idag. Länsmusikchef Kjell Lindström vill att mer skattepengar ska läggas på hans verksamhet:

Han säger att det är en demokratisk rättighet att medborgarna i hela Sverige har tillgång till ett professionellt kulturliv.

Det han egentligen menar är att det är mysigt om medborgarna i hela Sverige har tillgång till ett professionellt kulturliv. Men det smäller ju inte lika högt. Ens krav låter inte fullt lika rimliga om man säger: ”skär ned på vården för gamla och minska resurserna till polisen, för nu ska ni lägga skattepengarna på ett extra fint kulturliv istället. Det är nämligen mysigt!”

Med tanke på den inflation av jagvillha:are som dyker upp i debatten, undrar jag om begreppet ”demokratisk rättighet” kommer ha någon som helst innebörd kvar den dag vi verkligen behöver begreppet. Jag föreställer mig hur jag ska förklara för en skolklass varför människor i diktaturer som Kina, Kuba och Eritrea kämpar för sina rättigheter så till den grad att de fängslas och avrättas.

”De kämpade för att få demokratiska rättigheter”, kommer jag att säga.

”Va?! För att få bidrag till ett professionellt kulturliv?” kommer de att svara.

Ökad invandring för ökad tillväxt

Frankrike har dålig fart på sin ekonomi. President Sarkozy efterlyste lösningar på detta och fick svaret ”öka invandringen”, eftersom Frankrike har ganska lite av den varan och nu inte har arbetskraft nog i t ex byggbranschen.

Sarkozy har dock gått till val på motsatsen, så det blir intressant att se om han tar till sig av rådet. Invandringen är ju det som byggt upp starka länder som USA, Kanada och Australien, och en av anledningarna till att den svenska regeringen öppnat för arbetskraftsinvandring. (En annan anledning är att det borde vara en självklarhet att människor är fria att skaffa sig jobb och göra rätt för sig i vilket land de vill.)

Om invandrarna ger Frankrike en mer effektiv ekonomi så kanske landet skulle kunna släppa sitt krampaktiga tag om EU:s jordbrukssubventioner? Jordbrukspolitiken ökar matkostnaderna med ca 6000 kr per år och hushåll i Europa, eftersom de skattefinansierade bidragen i kombination med tullar hämmar konkurrensen – samtidigt som det dumpar priserna för bönder i fattiga länder utanför EU. Urk!

27 januari 2008

”Fair trade” är långt ifrån ”fair”

Vänsterpartiet i Kalmar vill att kommunen ska ansöka om att bli en ”Fair Trade City”, dvs kräva att man köper en massa rättvisemärkt.

En ny och mycket intressant studie har dock synat de ekonomiska effekterna av detta och hävdar att Rättvisemärkt AB inte håller vad de lovar. Konsumenter gör mer för fattiga bönder genom att inte handla Rättvisemärkt. Främst därför att Rättvisemärkts lösningar (i likhet med många av vänsterpartiets) stavas planekonomi.

24 januari 2008

Argument för en mindre stat?

Man kan förstås tolka föregående inlägg på ett annat sätt. Har vi en för stor statsapparat i förhållande till folkets intresse för att påverka saker på statlig nivå? Ska vi verkligen frånta folk deras beslutsrätt i en massa frågor och lyfta upp dem till det politiska planet, om folk därmed tappar kollen på vad som händer?

När vänsterdebattörer förespråkar att makten ska tas ifrån medborgarna och koncentreras till kommun och stat, så gör det de med argumentet att det blir ”under demokratiskt påverkan” då, eftersom besluten då fattas av personer som (en del av) folket (indirekt) röstat på.

”Du får mindre att säga till om, men det är OK, för folk som du röstat på får makten istället.” Så går tankegångarna, när man ska försöka förklara att det är mer demokratiskt än att du får bestämma själv från första början.*

Men om vi vet att de flesta medborgarna, oavsett parti, är så ointresserade av politiken att de kan se regeringsföreträdare i teverutan varenda kväll i Aktuellt och Rapport i fyra års tid utan att snappa upp vilket av de två blocken de representat… kan man då verkligen påstå att folk känner att de kan och vill påverka hur makten utövas på den nivån?

Okunskapen handlar nog inte om dumhet. Det handlar istället om ointresse. Vanligt folk känner inte att de kan påverka besluten när de flyttats så långt bort ifrån dem, så de ger upp och fokuserar istället på den allt mindre del av sina liv där de fortfarande har något att säga till om. Vilket är helt rationellt. Det är även ett argument för att inte fatta så många beslut över folks huvuden. Om man är intresserad av demokrati, alltså.

Om statens storlek ska återspegla folkets vilja att påverka saker på statlig nivå, borde den svenska statsapparaten krympas rejält. Färre politiska beslut, fler köksbords-beslut!
* Det är ingen dålig princip i sig, men den bör bara användas när den verkligen löser några problem.

OK, det här var bara läskigt.

Inte ens hälften av väljarna visste att det var en socialdemokratisk regering som styrde i Sverige när de skulle rösta i valet 2006.

Professor Sören Holmberg har kartlagt att vi högutbildade, demokratiälskande svenskar har absolut noll koll på sambandet mellan vad vi röstar på och vilka som sen får bestämma över oss. (Med visst undantag för folkpartisterna och moderaterna, enligt undersökningen.)

Okunskapen är värst bland socialdemokratiska väljare. Och man får väl utgå ifrån att trenden inte är ny för just 2006. Socialdemokraterna har då vunnit val efter val på röster från folk som egentligen varit missnöjda med deras politik och velat avsätta dem. När okunskapen bland väljarna är så stor, kan man fråga sig om någon regering egentligen innehar svenskarnas förtroende.

Vi kan dock konstatera att den sittande alliansregeringen har bra mycket större demokratisk legitimitet än den gamla s-regeringen. De som röstade på alliansens Folkpartiet och Moderaterna var ju de som hade bäst koll på läget när de röstade för maktskifte. De som röstade (s) ville också ha maktskifte, fast de var inte medvetna om att de röstade på just den sosseregering som de försökte bli av med.

Jag generaliserar förstås lite. Men bara lite, tyvärr. Jag har svårt att fatta att okunskapen bland folk är stor.


22 januari 2008

Atlantis is calling

Förhoppningsvis har du inte missat att Basse körde Modern Talking-vecka på sin blogg nyligen. Då jag hyser precis samma hatkärlek som han till detta bisarra band, tänkte jag dra mitt strå till stacken och ytterligare highlighta deras träffsäkra historieskildringar:

Atlantis Is Calling handlar alltså om myten om den sjunkna staden. (Eller tja, ”handlar” i samma mån som Geronimo's Cadillac handlade om en indianhövding och Brother Louie handlade om interrasiell kärlek. Det nämns i refrängen iaf.) och vad passar bättre då än en video med gult ljus och eldsflammor när man är på havets botten! För att inte tala om falsettrefrängen, som ytterligare förtydligar stadens lokalisering (min fetstil):

Atlantis is calling
S.O.S. for love
Atlantis is calling
From the stars above

Atlantis is calling
S.O.S. for love
Atlantis is calling
It's too hot to stop

19 januari 2008

Ur barnamun

Vad gör en prinsessa?
– Jag tror de letar efter en stilig prins att gifta sig med, i några andra kungariken. En prinsessa får inte vara ful, annars vill kanske prinsen inte gifta sig med henne.

Barometern frågar en liten flicka om kungafamiljen och får i samma veva höra vad hon fått för bild av manligt och kvinnligt.

Jag hoppas flickan får anledning att glömma den bilden och förpassa den till sagornas värld när hon växer upp, så inte sagan visar sig bli sann.

18 januari 2008

Med framgångar som dessa behöver Kalmar inga motgångar

I fjol reagerade jag och övriga i (fp) mot att förbjuda däckgungor i Kalmar kommun - ett tramsigt och kostsamt beslut som majoriteten tyvärr drev igenom ändå. Det tog dock skruv i bloggosfären, och nu har Kalmar ”vunnit” andraplatsen i omröstningen Årets förmyndare 2007.

Kalmar slog flera läskigt förmyndande kandidater – både kvinnoförnedrande kvinnosakskvinnor (sic) och förbudsivrande statsråd – men fick vika sig inför yttrandefrihets fiende Thomas Bodström, som vann överlägset. Och det får man väl erkänna, han är svårslagen i såna här tävlingar.

17 januari 2008

Gullighetsvarning!

Sebastian Eriksson anser att betyg är helt okej, förutsatt att de är bra.

Barometern frågar lågstadiebarn vad de tycker om att de kan få betyg tidigare i och med det kommande betygsystemet. Lyckligtvis ser han det inte bara som beröm:

Och när man får bra betyg, då vet han vad som måste göras:
– Då måste jag plugga ännu mer för att bli bättre. Och roligast av allt är matte, säger han till Barometern.
Hans klasskompisar, Dante Jacobsson och Hanna Kling, håller med, betyg i skolan är inget att hetsa upp sig över.

16 januari 2008

Skriv på för Dush

Jag har i likhet med många andra följt och upprörts av fallet Dush Brahimi – den nästan blinda gumman som Migrationsverket vill skilja från sin stora familj i Sverige och utvisa till Kosovo där hon bara har en enda levande (87-årig) släkting.

Nu har jag blivit uppmärksammad om att det finns en namninsamling för att låta Dush stanna. Skriv på den. Bra initiativ av Michael Ländin att starta den.

Slutklämmen var inte ironisk i alla fall

”Miljöfrågorna är oerhört komplexa. Inom ett universitet finns olika tolkningar av fakta och resultat – och det måste finnas. Det för vetenskapen framåt.”

– Statliga SLU motiverar sin kampanj som går ut på att förlöjliga människor som gör andra tolkningar av fakta och resultat än deras egna.

”Nu är det viktigare än någonsin med fakta och miljödata som inte kan betvivlas.”

– Statliga SLU motiverar sin kampanj som inte presenterar några fakta eller miljödata över huvud taget.

”Den typ av kunskap och miljöanalys som SLU står för är egentligen den enda garantin för att man får rätt underlag för beslut som måste fattas. Den är absolut nödvändig.”

– Statliga SLU motiverar sin kampanj med att de själva är absolut oumbärliga.

Tja, själv tolkar jag ovanstående som att de är umbärliga i allra högsta grad, med tanke på att de träffsäkert avhållit sig från just den saklighet som de tycker är så viktig att förmedla.

Om man har ”Utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst” som slutkläm kan man väl bemöda sig att komma med några som helst fakta själv? Det skulle ju onekligen ge ett seriöst intryck.

Och detta har du och jag varit med och finansiera – vare sig vi ville eller inte.

Uppsnappat via HAX.

15 januari 2008

Inga röda lydnadskoppel runt våra halsar, tack!

Debatten i Östran fortsätter. Håkan Juholt svarade inte, men väl en som kallar sig Röde Will. Detta blev publicerat i fredags (förutom de fetstilta styckena, tyvärr).

Svar på insändare 8 januari.
”Röde Will” kommer med flera påståenden som vi enkelt kan konstatera är felaktiga. Att sänka skatter är inte att ”dela ut pengar” till vissa, utan att låta alla människor behålla mer av det som är deras. Lika felaktigt är det att kalla det för ”tvångsberövande” – det är ju tvärtom just det som skatter är! Därför är det viktigt att politiker inte tar mer skattepengar än de kan visa att de använder ansvarsfullt.

Röde Will verkar tro att Sveriges historiskt höga skattetryck använts till att värna de svaga i samhället. Så är inte fallet. Redan innan regeringsskiftet så gick i genomsnitt 8 av 10 skattekronor tillbaka till dig själv, i form av välfärdstjänster som du sällan kan påverka. Det är alltså bara en femtedel av våra skattepengar som faktiskt använts till den omfördelning till svaga, som är socialdemokraternas huvudargument för att ta ut så höga skatter.

Majoriteten av skatterna är istället indirekt valfläsk, eftersom det gör vanligt folk – inte bara fattiga – beroende av välfärdssystem. Då blir vi nämligen benägna att rösta på sossarna, eftersom dessa lovar flest ”julklappar” i valtider – utan att låta oss se notan. Med detta cyniska spel har vi alla blivit ”samhällets svaga”. Låginkomsttagarna är de som har haft detta röda lydnadskoppel hårdast runt halsen. Där har vi den ”girighet och förakt för svagare” som Röde Will borde rikta sin kritik mot.

Men tänk om det var du själv, istället för stat och kommun, som förfogade över de flesta av de där 8 kronorna på varje tia! Då hade du haft frihet att planera ditt liv, utan att vara måltavla för politikers nyck varje år. Utan att någon detaljstyrde dina vardagsangelägenheter. Visst vore det skönt?

Du skulle få större möjligheter att se till att pengarna används effektivt och till saker som du som medborgare tycker är viktigt. Med frihet att växa kan vi alla förbättra vår levnadsstandard och tillsammans bli ”samhällets starka”. Heder åt den regering som tar steg i den riktningen.

--
Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna, Kalmar