28 december 2009

Less is more!

Folkpartiet på Lätt svenska heter en sida på partiets hemsida. Alla partier tycks ha en sådan.

Av princip så är jag emot Lättläst-sidor, för de är snarare tecken på att den övriga webbplatsen är för krångligt skriven. Men jag tycker att just den här sidan var kul att läsa, för den fångar upp det viktigaste.

Kan vi inte slopa det nuvarande, låånga partiprogrammet och använda Lättläst-sidan istället? Jag tror att fler väljare skulle orka läsa det då. Hellre tusen som läser ett kort program, än tio som läser ett långt program.

Jag har även skrivit om det föredömligt korta partiprogrammet från 1934.

21 december 2009

Ge bort bistånd i julklapp

Ett sista-minuten-julklappstips som passar vem som helst: ge bort en bit bistånd!

På Läkarmissionens Web Aid Shop kan du skänka bort bland annat 

  • ett års skolavgift i Rwanda 
  • en HIV-/Aidskurs 
  • ett mikrolån till en kvinna i Uganda som vill starta eget
  • eller varför inte ett par glasögon?

På webbshoppen kan du få ett gåvobevis hemskickat, eller så kan du skriva ut det direkt om du inte har tid att vänta på posten till julafton.

Att ge en människa möjlighet att stå på egna ben och verktyg att förbättra sin egen livssituation är en gåva som håller hela livet.

17 december 2009

Är jag inte tillräckligt högljudd på mötena?

Min debattartikel igår har lett till en notis i dagens Barometern, där Barn- och ungdomsnämndens ordförande Cecilia Strömberg (S) försvarar de vaga, dåligt förankrade och ofinansierade skolmålen som S-V-MP drev igenom. Sakargumenten har jag ärligt talat svårt att finna, men som slutkläm lämnar Strömberg följande omdöme om mig:

Folkpartiet begärde inte ens ordet under nämndmötet. Det förvånar mig, när de skrev en så tydlig insändare.

Jojo, när argumenten tryter så drar majoriteten till med en ren lögn istället. Sällan har jag väl argumenterat så livligt som just när dessa mål diskuterades, öga mot öga med Strömberg, men hon kanske satt och tänkte på annat medan hon beviljade mig ordet. Den som är intresserad kan ju kolla upp protokollet, som Strömberg själv har justerat. Nu har inte Barn- och ungdomsnämnden traditionen att protokollföra varenda person som begär ordet, men under detta mötes gång lyckades jag ändå bli omnämnd i samband med att jag

  • anmälde en protokollsanteckning
  • meddelade mitt instämmande i två yrkanden från alliansen i just detta ärende
  • samt deltog i en reservation i ärendet.

Att jag skulle ha klarat av allt detta utan att öppna munnen skulle väl kräva närmast telepatiska förmågor!

Detta är förstås socialdemokraternas sätt att försöka flytta fokus och undvika debatten. Jag blir ärligt talat lite paff över hur lätt sossar i Kalmar har för att ljuga folk rakt upp i ansiktet. Men frågorna kvarstår, och vänstermajoriteten är fortfarande svaret skyldig till kalmarborna:

  • Varför belastar ni lärarna med era egna vaga mål, när ni skurit ned på pengarna som ska gå till den lagstadgade skolverksamheten?
  • Varför säger ni nej till att förankra målen med skolpersonalen innan de beslutas?
  • Varför vill ni inte att vi ska få veta vad det kostar?

Cristina Husmark Pehrsson i ett perspektiv

På vägen har regeringen också begått misstag, skapat förvirring om vad som gäller och skyllt ifrån sig på handläggare när det ett tag såg ut som att cancersjuka skulle tvingas arbeta. Det är illa och de förtjänar allt skäll de får för det.

Men jag ser hellre att de begår några misstag när de släcker en brand än att de låter det brinna – eller häller på bensin, som den förra regeringen.

Johan Norberg om alliansens omläggning av sjukförsäkringen, vilket hittills har halverat långtidssjukskrivningarna.

16 december 2009

S-V-MP vill inte veta vad deras mål för skolan kostar!

I Barometern-OT idag (inte online) skriver jag om hur vänstermajoriteten klubbade igenom en massa ofinansierade mål för skolan, trots att de redan antagit en hårt slimmad budget.

Skolorna i Kalmar har fått sin budget nedskuren av vänsterpolitikerna flera år i rad nu. Detta kände vi av i Barn- och ungdomsnämnden när budget skulle tas på senaste mötet. Socialdemokraterna begärde till och med att skolornas ekonomiska redovisningar skulle lyftas bort från ärendet; redovisningarna gav ingen smickrande bild av hur det är ställt med skolan i Kalmar.

Budgeten må vara i balans för i år, men det är utifrån en nedbantad verksamhet, där personalen redan pressats till sitt yttersta i flera år och nu förväntas fortsätta så. Barn med särskilda behov får inte tillräckligt stöd. Det finns inget som helst utrymme för oförutsedda utgifter 2010 - fastän vi vet att sådana alltid uppkommer under året.

Det är ingen rolig uppgift för mig att måla denna bild av skolan för barnens föräldrar. Men de har en rätt att få veta hur det ligger till. S-V-MP:s senaste ”satsningar” gör ingen stor skillnad, för det handlar mest bara om justeringar för ökade barnantal som kommunen ändå hade varit tvungen att göra.

Så vad gjorde man på nämnden, minuter efter att ha antagit denna hårt slimmade budget? Jo man klubbade igenom en flera sidor lång lista med ytterligare mål utan att veta hur mycket de kommer att kosta!

Missförstå mig inte – det är bra att kommunen har mål. Men då ska de vara tydliga, mätbara och finansierade mål. Målen som S-V-MP drev igenom var stundom vaga, mer som visioner, och inte ett enda var finansierat! I mina samtal med rektorer och lärare har signalerna varit entydiga: målen är dåligt förankrade, ökar detaljregleringen mer än de ökar nyttan och är ofta direkt kostnadsdrivande.

Hur mäts ”Samtliga ungdomar ska vara drogfria” när skolorna (tackolov!) inte utför drogtester? Hur ska man öka personalens miljökunskaper” utan att det kostar något? Ska de utbildas på fritiden utan lön, av en miljöexpert som föreläser gratis?

Men skolpersonalen förväntas bara lägga till detta utöver sina vanliga arbetsuppgifter, utan att det ska kosta något extra! Man behöver inte vara ett geni för att räkna ut att då kommer något annat att bli lidande.

Skolan är ett nationellt lagstadgat uppdrag, som redan är rejält reglerat i skollagen och läroplanen. Alla kommunala mål som går utöver lagen, hur vackra och lovvärda de än må vara, kommer att ta resurser ifrån detta. Särskilt med de nedskärningar på skolan som vänstern i kommunfullmäktige drivit igenom. Därför måste vi förtroendevalda hantera ekonomin med ansvar.

När målen skulle beslutas krävde därför vi i alliansen att först få veta vad varje mål kostar, och vart pengarna ska tas ifrån. Vi ville att framtida mål verkligen ska vara mätbara. Och vi ville att det skulle förankras med skolpersonalen, vilket inte hade skett.

I detta skede sade vi inte bu eller bä till något enskilt mål. Vi ville bara ha prislappar, så vi alla kunde veta vad det är vi beslutar om. Men även detta röstade vänsterblocket ner!

Därmed har vi det svart på vitt: vänstermajoriteten i Kalmar vill inte veta vad att deras politik kostar för skolan. De vill sätta upp höga mål, men de vill egentligen inte mäta om de uppnås. De vill inte diskutera målen med skolpersonalen innan de sätts (undantaget MP). De vill ha fina dokument som säger hur bra de styr skolan i Kalmar, men de är inte lika noga med den verklighet som finns bakom dokumenten.

Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna
Barn- och ungdomsnämnden, Kalmar

14 december 2009

Cancersjuka bedömdes hårt redan med de gamla reglerna – tyvärr

Vänsterpartiernas kritik av de nya sjukskrivningsreglerna är hyckleri på högsta nivå. För folk drabbades av hårda bedömningar redan under (S)-regeringen. Vi behöver hitta lösningar på detta, men vänstern ägnar sig bara åt att knipa billiga politiska poänger, så där har vi inget att hämta.

Försäkringskassans egen analys visar att cancersjuka bedömdes lika hårt med de gamla reglerna - tyvärr! DET är problemet som vi borde prata om. Regering och riksdag förklarar ju om och om igen att de absolut inte vill rycka undan mattan för svårt sjuka, och skickar ut lagförslagen på remiss just för att undvika sådana feltolkningar.

Ändå så tolkas lagen helt annorlunda när Försäkringskassan ska formulera den till direktiv för sina anställda. Någonstans på vägen till den enskilde handläggaren går lagstiftarens intentioner förlorade. Varför?

Problemet ligger kanske i Försäkringskassan interna organisation. Det kan ta lång tid att komma till rätta med. Under tiden känns det viktigare än någonsin att folk får möjlighet att stå på egna ben, så att så få som möjligt är beroende av Försäkringskassan för sin försörjning. Och det är ju det som alliansregeringen har jobbat för hela tiden.

Uppmaningen till er som känt er felbedömda är: överklaga! Var femte överklagan får rätt i länsrätten, och det är inget nytt för den här regeringens politik, utan så var det under (S)-regeringens tid också.

09 december 2009

En god nyhet varje dag

Jacob Lundberg har lanserat sin nya blogg Dagens goda nyhet, där han varje dag presenterar en kort faktauppgift om hur världen (eller Sverige) stegvis blir en bättre plats att leva på.

Det gillar vi!

(Även Jacobs vanliga blogg är mycket lärorik.)

Stand up for Christmas!

Amerikanska kristna gillar sin religion. Så mycket att några har startat StandForChristmas.com, där enskilda konsumenter över hela kontinenten loggar in och… svartlistar affärer som undviker ordet ”Christmas”! Att säga ”Happy Holidays” istället för ”Merry Christmas” är ju en synd mot Jesus! Som-föddes-runt-mars-april. 

Ehh…

Visst är det sunt att människor organiserar sig och använder sin konsumentmakt. Men i detta fall kunde de väl ha hittat något aningen vettigare att använda den till?

07 december 2009

Läkemedel i vanliga affärer viktigt för glesbygden

Det andra studiebesöket vi gjorde hade en lite gladare prägel. Vi besökte OK/Q8-macken på Norra vägen, där Anders Kvarnkullen visade hur de hade börjat sälja läkemedel sedan alliansregeringen avskaffade apoteksmonopolet förra månaden. De vanligaste receptfria läkemedlen fanns där bakom disken, och – det hade överläkaren i förra bloggposten bett oss att kolla – det fanns även barn-beredningar till salu! Eva Bengtsson Skogsberg (M) passade på att köpa lite Alvedon.

Vänsterkartellen har sagt att de tänker riva upp den här reformen om de vinner valet. Ännu en anledning att inte rösta på dem, med andra ord. För det här är något som folk vill ha; som gör vardagen lite enklare.

Man blir ju faktiskt sjuk dygnet runt, inte bara på kontorstid, vardagar. Då är det jättebra att man kan få tag på febernedsättande, eller nässpray, på de ställen som redan har öppet nästan dygnet runt. Inte minst i ett glesbygdslän som Kalmar län, där apoteken tycks ha blivit allt glesare. Men Anders Andersson (KD) noterade att även de statliga apotekens öppettider hade ökat, bara under denna månad. Heja konkurrens!

Barnkonventionen i Kalmar län

FN:s barnkonvention fyller 20 år i år, men trots att Sverige har åtagit sig att uppfylla den så brister vår lagstiftning på många ställen. Och om inte vuxna vet vad barn har för rättigheter, hur ska barnen själva kunna veta det? Detta pratade vi idag om med överläkare Per Ansved på barnkliniken på Kalmar länssjukhus. Det var ett studiebesök med alliansbänken, dvs alliansens riksdagsledamöter från Kalmar län. (Folkpartiet liberalerna har ingen riksdagsledamot från länet denna mandatperiod, men jag som är kandidat blev inbjuden att vara med ändå. Dom är så snälla!)

Men som sagt, vi fick många intressanta inblickar i barns rättigheter, eller rättare sagt brister på rättigheter. Barnen utgör 20 % av befolkningen, men de har sällan någon som för deras talan. Jämför med pensionärsorganisationer, där folk har både tid och mental kapacitet för att kräva sina rättigheter. Den nya antidiskrimineringslagen som alliansregeringen infört förbjuder nu diskriminering på ålder, men så sent som för två-tre år sedan så hade inte 17-åriga föräldrar samma rätt till ekonomiskt stöd för sina barn som 18-åriga föräldrar.

Som skolpolitiker kände jag igen flera av situationerna. När Kalmars vänsterpolitiker tar bort den sista skolsjukgymnasten så skapar det både lidande och större kostnader längre fram i livet. Att skolorna har för få och för snuskiga toaletter gör att 35 % av landets högstadieelever håller sig hela dagen, vilket kan leda till kroniska urinvägs- och tarmproblem resten av livet.

Och LAS tycks alltid dyka upp som ett problem, oavsett vilket ämne man pratar om; när barn med särskilda behov kommer till en skola så behöver de ibland en helt egen pedagog för att klara undervisningen. Då får de den lärare som ”blir över”, dvs oftast den senast anställde. Men eftersom LAS säger ”sist in, först ut”, så är detta den första läraren som får gå vid en nedskärning. Just det barnet som har störst behov av kontinuitet, får minst.

Detta visar på att barnens rättigheter måste få en starkare ställning. Folkpartiet liberalernas landsmöte härom veckan beslutade att verka för att barnkonventionen ska bli svensk lag. Oavsett hur man löser det rent tekniskt, måste barnens situation sättas i första rummet.

03 december 2009

Dataspel ska ha lika låg moms som all annan kultur!

Folkpartisterna Camilla Lindberg, Alexander Bard och LUF-ordföranden Adam Cwejman skriver på SvD Brännpunkt om en modernare kulturpolitik. Opera, konserter, film och böcker har en momssats på 6 procent medan dansband och dataspel har en momssats på 25 procent. Staten missgynnar alltså vissa kulturformer. Inför en enhetlig momssats på kultur, kräver folkpartisterna.

Det är helt rätt. 800 000 svenskar spelar dataspel eller tv-spel regelbundet. Och utvecklingen har gått en bra bit framåt sedan Pong och Space Invaders. Det är dags att vi erkänner spelandet som den moderna kultur det är.

Spelbranchen omsätter mig veterligen mer pengar än både musik- och filmbranschen, och Sverige är ett ledande land inom spelutveckling. Varför inte riva hindren för en bransch som är på stark frammarsch, istället för att ge konstgjord andning åt ett allt svagare SAAB?