31 oktober 2011

Eduard Khil: internet- och glädjepionjär

Det här videoklippet gör mig alldeles varm inombords varje gång jag ser det. Det är ”Mr Trololo” som 44 år senare pratar om sin gamla 1966-låt som uppnått kultstatus på Internet.



Det är lätt att ha fördomar om andra människors attityder till Internet. Dels om gamla människor. Dels om människor som levde under det repressiva kontrollsamhället i Sovjet. Men Eduard Khil (trololo-mannen) raserar dessa fördomar på ett underbart sätt.

För många är trololo-låten bara något de skrattar åt. Det hade varit lätt för en åldrad stjärna att spela med och låta sig reduceras till en pajas, om så bara för att få omfamnas av den flyktiga uppmärksamhet som kommer med ett Internet-kändisskap. Men herr Khil gör inte avkall på den fantastiska värdighet han bär sina år med - han vill mer. Istället gör han trololo till ett statement. Med lätthet fångar han den för mänskligheten enande kraften i musik, och kombinerar den med motsvarande positiva kraft i Internet.

Trololo-låten hade från början en text som handlade om en cowboy som rider hem över prärien till sin fru, men sådan text ansågs för USA-vänligt för sovjetregimens smak, så den censurerades och ersattes med trololo. Visst är det paradoxalt att antiamerikansk censur skulle bidra till att låten 44 år senare skulle få enorm global spridning, och framförallt i USA.

Frågar om fotbollsplanen på Östra Funkabo m m

För några veckor sedan såg jag och några allianskollegor hur en nybyggnation på Östra Funkaboskolan hade slagit helt fel. Istället för en fotbollsplan för de nya sexorna hade det blivit en ojämn, instängslad yta med blandat gräs/asfalt/grus på marken. Sedan dess har även Barometern skrivit om det. Detta är tyvärr bara ett av flera tillfällen som skolor i Kalmar fått bli missnöjda med bygguppdragen till kommunens serviceförvaltning. Därför ställer jag och Britt Dicksson (M) i afton denna interpellation/fråga när kommunfullmäktige har möte:

Om serviceförvaltningens kommunikation med sina beställare

Interpellation till Dzenita Abaza (S), Servicenämndens ordförande

Serviceförvaltningen har intagit en mer och mer övergripande roll inom kommunen som ”förvaltningen som levererar de praktiska sakerna”, och övriga förvaltningar har blivit ”beställare”. Tyvärr uppstår då ett avstånd till beställarna, som står för den dagliga kontakten med brukarna – kommuninvånarna. Det är viktigt att kommunen kan tala med en samlad röst till invånarna, och då måste kommunikationen fungera mellan förvaltningarna. Annars vet inte den högra handen vad den vänstra gör, och då brister invånarnas förtroende för kommunen.

Ett konkret exempel på detta är när Östra Funkaboskolan i april beställde en instängslad fotbollsplan på sin skolgård och mycket annat, med emfas på att det måste vara klart innan skolstarten. Arbetet med instängslingen kom dock inte igång förrän efter skolstarten. Ett träd, som fanns mitt på planen togs bort, men hålet efter den fylldes inte ut ordentligt och marken jämnades inte ut tillräckligt för att man ska kunna spela fotboll. Planen har inte beretts, utan är en blandning av knölig gräsyta och grusområden. Vid entrégrinden bildas en djup och flera meter bred vattenpöl som man måste kliva i för att komma in.

Det här är inte vilken idrottsplats som helst. Den var till för att barnen som börjar sexan ska känna sig lite mer hemma när de kommer till en ny, stor skola. Vi vill ha en skolgårdsmiljö som ger de yngre eleverna en mjuk övergång från mellanstadiet till högstadiet. Därför är det mycket tråkigt att det, snart två månader efter skolstarten bara, blivit en öde inhägnad på skolgården. För skolstarten kan inte vänta, eleverna kommer ändå, även om skolan fortfarande är byggarbetsplats när skolklockan ringer.

Det är möjligt att kommunikationen kan ha brustit i båda ändar här, men man tycker ju att om skolan beställer en instängslad plan med fotbollsmål så är det underförstått att det ska gå att spela fotboll på planen. Inte att man ska hoppa runt bland vattenpölar och knölar i marken.

Detta är som sagt bara ett exempel. Det var inte den enda upprustningen som skolan beställde av Serviceförvaltningen inför skolstarten men som inte blev klar i tid, och flera skolor som vi varit i kontakt med ger oss tyvärr anledning att tro att brister i kommunikationen som denna inte bara är en enstaka händelse. Samtidigt tror vi inte alls att ”Service” inte vill göra ett gott jobb, men det verkar som att förvaltningarna pratar lite olika språk, och då får inte beställaren alltid det som de trodde att de hade beställt.

Vi vet att när du tillträdde för snart ett år sedan uttalade du en ambition att förbättra kommunikationen mellan Serviceförvaltningen och dess olika beställare. Därför känns det nedslående att konstatera att problematiken fortfarande kvarstår.

Därför undrar vi:

  • Vilka konkreta åtgärder vidtar du för att förbättra kommunikationen mellan
    Serviceförvaltningen som utförare, och dess beställare?

Björn Brändewall (FP)
Britt Dicksson (M)

28 oktober 2011

Tintin utan Bolme?!

Ikväll har den nya Tintin-filmen premiär. Jag kommer inte att gå på premiären, men jag är mycket nyfiken på filmen. Även om jag som serieläsare alltid tyckte att Franquins äventyrare Spirou var snäppet roligare att läsa om på nästan alla sätt och vis.

Men då den engelskspråkiga Tintin-filmen bara visas i 3D på Kalmars biografer, blir ett svårt val att välja mellan att tvingas se den i 3D och att tvingas se den på svenska. För hur kan man ens komma på tanken att göra en Tintin-dubb utan Tomas Bolme och Bert-Åke Varg i huvudrollerna? Dårskap!

För övrigt tycker jag att de japanska fansen till Lupin III-filmerna varit helt oresonliga i sina krav på att Lupin, Jigen och de andra gamla godingarna måste spelas av samma (nu gamla resp. urgamla) skådespelare som alltid! ;)

27 oktober 2011

Dementi

Idag står det i Barometern att jag skulle ha "kuppat" igenom en presskonferens när jag igår vikarierade för Jonas Hellberg (S) som ordförande i barn- och ungdomsnämnden. Detta är inte sant.

Det jag har gjort är att skicka ett kort mail till tidningen om att vi skulle sammanträda i nämnden igår, och att jag finns tillgänglig på telefon efteråt för en kommentar. Jag skrev även om vad det är jag särskilt vill kommentera, för alliansens del, nämligen vår syn på den utbildningspolitiska visionen. Det är så jag brukar göra när jag har något jag vill tillföra till rapporteringen efter ett nämndsammanträde, och Barometern är vanligtvis tacksamma att få höra min och alliansens syn på saken. Enda skillnaden igår var att jag i förbifarten nämnde att jag skulle vikariera som ordförande under sammanträdet. Jag tänkte att de kanske är intresserade av att höra en redogörelse från någon som faktiskt har deltagit på sammanträdet och har koll på vad som har sagts.


Socialdemokraterna är inte "de som håller i pressträffarna" som om de hade något slags monopol, vilket Barometerns artikel kan ge intryck av. Alla politiker och partier är fria att informera pressen om vad som beslutas i nämnden. Det är sen upp till pressen att välja vilka de vill lyssna på. Det är förstås inte förvånande att de oftast väljer att gå på majoritetspartiet socialdemokraternas pressträffar, men det är ingalunda någon sorts naturlag.

Jag pratade med Jonas Hellberg igår och redde ut missförståndet. Det finns inget ont blod mellan oss i den här frågan. Jag blev även igår kväll uppringd av Barometern, som frågade om detta, och jag var då oerhört tydlig med att jag absolut inte försökt trampa någon på tårna. Så döm av min förvåning när tidningen publicerar sitt missförstånd ändå.

Gårdagens möte präglades av en historisk enighet som kommer att betyda mycket för Kalmars lärare och elever. Det är tragiskt om medierapporteringen om det istället ska handla om att blåsa upp en konflikt som inte finns!

26 oktober 2011

En seger för Kalmaralliansens skolpolitik!

Idag har jag haft ett mycket trevligt sammanträde i Barn- och ungdomsnämnden.

Dels för att vi fick besöka Rinkabyholmsskolan och ha mötet på ”paviljongen” där. Dels så har jag för första gången fått tjänstgöra som nämndsordförande, och det gick bra. Men framför allt så fick vi fatta beslut om en utbildningspolitisk vision för Kalmar för fyra år framåt.

Den utbildningspolitiska visionen kommer i princip att ersätta Kalmar kommuns tidigare förskole- och skolplan. Vi från alliansen i nämnden har tidigare arbetat för att minimera förskole- och skolplanens omfattning (allt mellan himmel och jord), och kritiserat bl a hur den ökat regelpålagan för skolpersonalen utöver det nationella uppdraget, och därigenom minskat deras frihet som pedagoger.

Vi ser den utbildningspolitiska visionen som en upprättelse i denna bemärkelse, en seger för alliansens skolpolitik. Målen har blivit färre och mer mätbara, fokus har flyttats till skolans basuppdrag och pedagogernas frihet från politisk klåfingrighet slås fast. Vi känner därmed att vi har fått gehör för vår kritik på punkt efter punkt. (Eller som en vänsterpartist sa på mötet: ”Jaså, ni tänker sååå...” ;)

Jag är inte den som eftersträvar enighet för enighetens skull. Men Skolverket har konstaterat att en viktig ingrediens i vad som gör en framgångsrik skolkommun, är att det finns politisk stabilitet kring de stora dragen i utbildningspolitiken. Därför var det väldigt trevligt att kunna besluta om denna vision i full politisk enighet!

24 oktober 2011

24 oktober

Idag är det FN-dagen, en dag då stora delar av Sverige hyllar en organisation som gång på gång står handlingsförlamad när folkgrupper slaktas och som tycker att Muammar Gadaffis Libyen var en finfin representant för mänskliga rättigheter.

Nja, jag tror hellre att jag firar min mammas födelsedag idag.

Mitt tal på Syrien-manifestationen

I lördags anordnade kurdiska föreningen en manifestation i Kalmar mot det pågående förtrycket i Syrien. Det blev en lyckad tillställning. Jag fick äran att säga några ord för Folkpartiets räkning. Det gick ungefär så här:

Den arabiska våren kunde i förrgår vända ett stort blad i sin ständigt pågående krönika, en historiebok som fortfarande skrivs. Muammar Gadaffi, den kanske i särklass galnaste och farligaste despoten i Afrika, dödades, enligt uppgift, av sitt eget folk. Även Libyen kan nu börja den långa, skakiga, men nödvändiga vägen mot demokrati och frihet.

Men Libyen ska inte, får inte, vara det sista landet som befrias från sina plågoandar. Vi har samlats här idag för att hedra samma kamp som förs i Syrien. Landet som har haft undantagstillstånd sedan 1963. Det är nästan femtio år - mer än hälften av en människas liv. Om majoriteten av det en människa hinner uppleva under sitt liv är ett "undantag" - vad är då det normala?

Det är förstås väldigt praktiskt för landets ledare att ha det så här. Den internationella pressen slutar skriva om det efter bara något år - för det är ju inte någon nyhet längre. Inte för oss utanför. Men för folk som lever i undantagstillståndet, är det ett nytt helvete varenda dag.

När förtrycket blir konstant, minskar pressen på omvärldens ledare att göra något åt det. Det uppstår en pervers syn på förtrycket som något stabilt, och därmed positivt, eftersom det är mindre oroligheter än alternativet. Jag har i Sverige haft oturen att företrädas av ministrar av såväl röd färg som blå, som talat sig varma för "stabiliteten" i olika diktaturer. Som tycker att det är diplomatiskt och statsmannamässigt att anamma "neutralitet" inför konflikter. Men neutralitet innebär ju även att inte ta ställning mellan demokrati och diktatur!

Vi har samlats här för att visa att vi *tar* ställning - för rätten att starta politiska partier (och rösta på dem) - för lika rättigheter mellan kurder och andra folkgrupper - för rätten att tala sitt eget språk - för rätten att föra vidare sitt släktnamn till sina barn - för pressfrihet - för samlingsfrihet - för yttrandefrihet.

Bashar al-Assad, Syriens så kallade ledare - jag säger "så kallade", för om en ledare måste öppna eld mot sitt eget folk, så slutade han vara ledare för länge sedan. Bashar al-Assad, Syriens så kallade ledare, har nu ett val att göra. Vill han gå samma väg som Hosni Mubarak, som Ben Ali, eller Muammar Gadaffi? För en sak är säker, förändringens vindar är här för att stanna.

För drygt hundra år sedan existerade demokratin på jorden bara i form av några få ljuspunkter i en i övrigt mörk värld. Men nu håller demokratin på att bli normen. De fria staterna är sammantaget helt överlägsna diktaturerna, militärt men framförallt ekonomiskt.

Trenden är tydlig. Demokratierna håller på att vinna, och stabilitetsfanatikerna håller på att förlora. Ingen inbillar sig att det kommer att vara en problemfri resa. Men hellre en måhända skakig väg mot demokrati och frihet, än ett "stabilt" förtryck.

18 oktober 2011

Ungdomarna efterfrågar mer dialog (och återkoppling!)

Ikväll har jag varit på Funkabo fritidsgård och lyssnat på sjätte- och sjundeklasselever om hur de känner för att bo i Berga och Funkabo så här efter alla bränderna. Många var rätt säkra på att de som startar bränderna gör det i vanmakt över att Berga under så många år varit ett eftersatt område. Jag märkte hur ungarna sprudlade av idéer för att göra området bättre och en vilja att få respons från kommunen/politikerna. Även om man inte kan få allt på sina önskelistor, så vill man ha ett tydligt och snabbt svar, och en förklaring till *varför* man inte får till exempel en multiarena. Ovissheten, känslan att förslaget bara lades på en hylla nånstans på kommunen, skapar vanmakt.

En kille som jag pratade med tror att de killar (och kanske en och annan tjej) som nu startar bränder, hade lika många förslag och önskemål som ungarna här, när de var i samma ålder. Men de kände att ingen lyssnade.

Vi hade samtal mellan politiker och ungdomar och kom fram till ett bra, konkret förslag för att öka dialogen. Varje fritidsgård borde ha en egen förslagslåda riktad till kommunen, där man kan lämna sina idéer som medborgarförslag. Då blir det alltid en rejäl handläggning, och beslut tas ytterst av oss i kommunfullmäktige. Jag tyckte att svaren kunde man sen sätta upp på anslagstavlan i fritidsgården så att alla som går där kan se vad kommunen svarade.

Det påminde en hel del om en motion som vi i Folkpartiet lämnade in härom månaden, ”Kommunalråd för en dag”. I den föreslår vi att kommunen ska utlysa en medborgarförslagstävling i högstadieskolorna, och att ungdomsrådet ska få utse det bästa förslaget. Vinnaren ska vinna en dag som kommunalråd, dvs följa med ett kommunalråd som PRAO en dag.

Kanske går det att kombinera dessa idéer!

13 oktober 2011

Halva Berga centrum står i lågor!

Följetongen om bränderna i Berga tog nyss helt nya proportioner.

Utanför mitt hem i Funkabo kände jag för en liten stund sedan en vag rökdoft. Jag tittade upp i himlen och såg en enorm rökpelare komma ifrån Berga. På plats så ansluter jag mig till folksamlingen som tittar på ett stort antal brandmän som arbetar med att få elden under kontroll.

Nu är det inte några små containrar det handlar om längre. Halva köpcentrat står i brand. Apoteket, konditoriet, ICA där jag handlade igår kväll... jag vet inte hur det står till med vårdcentralen, det såg bara ut att brinna i den norra halvan av området.

Min första tanke går till brandmännen och det hjältemodiga arbete de bedriver just nu. Min andra tanke går till de som är anställda i affärerna och jobbar sent om kvällarna, som nog inte kan känna sig trygga på sin arbetsplats längre. (I den mån de ens har någon arbetsplats längre.)

Min tredje tanke går till asen som har tänt på.

Sebastian Hallén skriver om att polisen sägs ha fått i uppdrag att ha förstärkt bevakning i Berga - fram till 21:00, dvs någon timme innan bränderna brukar börja. Och det känns ju ungefär som SR Ekots policy att inte kalla diktatorer för diktatorer förrän de dött, störtats eller avgått, dvs när SR:s ordval inte kan göra någon skillnad längre.

Jag hoppas bara vid allt som är heligt att det inte finns någon människa i lokalerna som har brunnit inne nu.


Uppdatering: Enligt uppgift patrullerar polisen dygnet runt, både i uniform och civilklädd.