29 augusti 2011

Tre stenar i glashus från Johan Persson

Det märks när man trampat kommunalrådet Johan Persson (S) på en öm tå. I pressmeddelandet om behovet av fler skolpsykologer nämnde jag honom varken vid namn eller ämbete. Däremot nämnde jag Steve Sjögrens (S) odemokratiska förfarande där KSRR-chefen fick 2 miljoner kronor för att sluta. Johan Persson har iofs pekats ut som ett av de fyra kommunalråd som Sjögren ska ha förankrat sitt agerande hos, så det är kanske inte så förvånande att Persson tar åt sig i ett tyvärr ganska förutsägbart blogginlägg riktat mot mig.

Eftersom kommunalrådets tro på den öppna debatten inte sträcker sig tillräckligt långt för att han ska tillåta kalmarborna att skriva kommentarer på hans blogginlägg, kan jag inte bemöta hans anklagelser på plats. Därför gör jag det här istället.

Johan Persson: ”Kalmar kommunfullmäktige fastställer rambudgeten för barn- och ungdomsnämnden. KSRR är ett kommunalförbund med ett helt eget förbundsfullmäktige med en helt egen budget baserat intäkter från bland annat sophämtning. Det finns således inget samband mellan ekonomin i Kalmar kommun och KSRR. Antingen så vet inte ledamoten i kommunfullmäktige, ledamoten i kommunstyrelsen och vice ordföranden i Barn- och ungdomsnämnden Björn Brändewall detta eller också bluffar han medvetet.”

Självklart vet jag det. Men jag bluffar inte. Det var bara ett exempel på hur olika 2 miljoner kronor kan användas, beroende på vad Johan Persson vill för stunden. Valet att säga nej till 2 miljoner till elevhälsan (se nedan), och valet att sparka KSRR-chefen för 2 miljoner, var två prioriteringar som båda gjordes med Johan Perssons goda minne. Det spelar helt enkelt roll för samhällets utveckling vad man som makthavare väljer att använda pengarna till.

Men jag undrar ändå om Johan Persson kunde skriva texten ovan utan att rodna. För det är ju inte direkt någon milsvid skillnad mellan att säga ”Nu höjer vi politiker skatten här i kommunen, så alla som bor här måste betala den skattsats vi har satt” och att säga ”Nu knoppar vi av oss några politiker i ett kommunförbund och ger oss själva monopol på all sophämtning i kommunen, så alla som bor här måste betala de taxor vi har satt”. För den Kalmarbo som ser sina pengar lämna plånboken är det för det mesta bara ordklyverier som Johan Persson håller på med.

Johan Persson: ”Det blir alltmer tydligt att en del borgerliga politiker har blivit så pressade av dåliga val att man är beredd att ta till det mesta för att få vara med i tidningen. ”

Här går Persson in på autopilot och levererar samma gamla rutinkommentarer varje gång han får kritik från Folkpartiet, men snacka om att kasta sten i glashus! Den som har slagit upp en Kalmartidning de senaste åren inser nog själv vem av Kalmars kommunpolitiker som är linslus numero uno och hittar på de mest krystade anledningar för att få uppmärksamhet.

Johan Persson: ”Varför inte komma med lite egna förslag?”

Återigen sten i glashus. Jo, tack, vi kom med ett eget förslag. Förslaget var att förstärka elevhälsan med två miljoner så att vi kan få fler skolpsykologer - remember? Det är det förslaget som du just nu skriver om, Johan. Stäng av autopiloten. Förslaget behandlades även i kommunfullmäktige i demokratisk ordning när budget antogs den 20 juni i år. Johan Persson röstade nej till satsningen.

Johan Persson: ”Varför inte ta en debatt i sak och stå för en uppfattning?”

Tredje stenen i det arma glashuset! Folkpartiet tog som sagt debatten i kommunfullmäktige den 20 juni. Jag gick upp i talarstolen och yrkade särskilt på denna satsning, och påpekade hur illa det är ställt med elevhälsan och hur det går ut över barnen. Johan Persson satt på åhörarbänken och lyssnade. Åtminstone trodde jag att han lyssnade, men nu börjar man ju undra.

Inte helt ovant kan vi alltså konstatera att Johan Perssons anklagelser endast är dimridåer avsedda att maskera hans egna tillkortakommanden som kommunalråd. ”Kejsaren är naken” är ett uttryck som kommer på tanke.

Fler skolpsykologer för bättre hälsa hos barn och ungdomar

UPPDATERING 6 SEP: Läs min rättelse om antalet skolpsykologer.

Psykologförbundet har kritiserat att Kalmar kommun har mycket få skolspykologer i förhållande till antal elever och personal. Det kommer tyvärr inte som en överraskning. I fredags skickade Folkpartiet liberalerna i Kalmar ut följande pressmeddelande:

I den nya skollagen, som trädde i kraft den 1 juli 2011, skärps kravet på att alla elever ska ha tillgång till skolpsykolog. Psykologförbundet rekommenderar max 500 elever per heltidspsykolog. Rikssnittet är 1500 elever. I Kalmar kommun är det 2900 elever och 400 personal per psykolog.

- Att kommunen har så många elever per anställd psykolog är helt oacceptabelt. För att ens nå rikssnittet krävs att Kalmar fördubblar personalstyrkan, säger Björn Brändewall (FP), vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden.

I Kalmar kommuns välfärdsbokslut för 2010 har man fått anmärkningar från Arbetsmiljöverket för för hög arbetsbelastning för elevhälsopersonal (skolsköterskor) och dåligt anpassade lokaler.2 När kommunens budget skulle antas i somras ville Folkpartiet liberalerna satsa ytterligare 2 miljoner kronor på elevhälsan, med särskild fokus på att anställa fler skolpsykologer. Men de rödgröna sade nej.

- De rödgröna ser uppenbarligen inte den här frågan som prioriterad. Två miljoner kronor slängde istället Steve Sjögren (S) iväg för att, på oklara grunder, bli av med KSRR-chefen, säger Björn Brändewall.

- Målet för elevhälsan är att arbeta förebyggande. Det är svårt att uppnå när psykologerna måste gallra mellan alla barn som behöver psykologisk utvärdering. Om vi missar att tidigt upptäcka barn som mår dåligt, kommer vi att få ta tag i det igen några år senare, fast då har problemen blivit mycket värre. Om barnen mår psykiskt dåligt så kan de inte ta till sig skolans vardag ordentligt, och då är allt annat arbete vi gör i skolan så gott som bortkastat, avslutar Björn Brändewall.

27 augusti 2011

Så kan man ju också se det

Östrans framsida idag: ”Friskoleetableringar sätter 300 jobb i fara”

Fast om alla de där friskolorna verkligen etablerar sig till år 2017, kommer de förstås att behöva 300 lärare och övrig personal, och helst folk som redan bor i Kalmarsundsregionen.

26 augusti 2011

Svensk drogpolitik under luppen

Idag har vi i Barn- och ungdomsnämnden lämnat synpunkter på kommunens förslag till drogpolitiskt program. Från alliansen reagerade vi bland annat på att en ”problemformulering” i texten var ”Det finns en liberal syn på droger i samhället”.

Vi reagerade inte på just ordet ”liberal”, vilket man kanske kan tro, utan på att det är ett påståendende som helt enkelt inte stämmer. Vi kan ärligen inte hävda att det finns en liberal syn på droger i samhället. De höga straffskalorna för drogrelaterade brott, Sveriges krav på undantagstillstånd från EU:s införselkvoter samt förkomsten av policydokument som detta är snarare bevis på att det svenska samhället har en mycket restriktiv syn på droger. Och då har vi inte ens berört den offentliga avrättningen av Ola Lindholm, där rättsprinciper som ”oskyldig tills skuld bevisats” vägde lätt för SVT jämfört med skräcken att på något sätt bli associerad med ”N”-ordet.

Men nej, de rödgröna partierna krävde att få ha kvar formuleringen om en liberal syn på droger. Alliansregeringen lutar ju åt att tillåta gårdsförsäljning av vin, huga!

Men som genom en ödets ironi så ser jag att DN idag recenserar en antologi, där några av landets mest erfarna forskare på området gör slarvsylta av decennier av svensk narkotikapolitik, en politik som enligt dem ”saknar motstycke i västvärlden” i den meningen att den i sin stränghet har skördat många liv och präglats av ”skräck för vetenskap”.

Trots att fler missbrukare dör i Sverige än i andra länder råder konsensus i riksdagen om att landet är ett narkotikapolitiskt föredöme. (…) Sverige är ett föredöme – om det är ett värde i sig att så få som möjligt i ett samhälle prövar droger. Men bara då. Något samband mellan hur många som prövar narkotika och hur många som fastnar i tungt missbruk finns inte – i alla fall inte enligt professorerna bakom den banbrytande antologin ”Narkotika” – och därmed faller pelaren i svensk politik för alla som har en ickereligiös syn på droger. Eller rakare: vad spelar det för roll hur många som har tagit droger så länge det inte leder till missbruk och elände? I de två andra – etiskt mer relevanta – avseendena har Sverige inget att lära världen. Tvärtom.

”Liberal syn på droger i samhället”, jo jag tackar.

Läs hela texten, för det är sällan den här debatten får utrymme i media. Antologin Narkotika - Om problem och politik (Norstedts Juridik AB) verkar högintressant. Jag hoppas att många läser den - kritiskt eller välkomnande - så att fler kan vakna upp ur villfarelsen att den svenska narkotikapolitiken på något sätt varit en framgång.