13 juni 2018

Nya rön om bristande studiero i kommunens skolor

UPPDATERING 2018-06-14: Rättat vilken myndighet det är som ligger bakom frågorna.
Interpellation inlämnad till Lasse Johansson (S), Barn- och ungdomsnämndens ordförande:

Barn- och ungdomsförvaltningen ger årligen ut broschyren "Elevernas och vårdnadshavarnas syn på verksamheten", som redovisar resultaten av olika trivselenkäter. I 2018 års upplaga , som nyligen blev klar, har man samordnat enkätfrågorna med SCB:s Skolinspektionens nationella enkäter. Därmed kan vi nu se svaren på ett antal frågor som tidigare inte ställts till elever och vårdnadshavare i Kalmars skolor.

Flera av de nya frågorna berör ordning och studiero i klassrummet, och bland dessa frågor hittar vi flera oroande svar. Nästan hälften av eleverna i åk 7–9 anser inte att elever på skolan följer de ordningsregler som finns. Mer än hälften av dem anser att andra elever stör ordningen i klassrummet på lektionerna. Över 70 % av tjejerna i åk 7–9 anser att de inte har studiero!

Desto fler anser dock att lärarna gör vad de kan. De flesta håller med om att lärarna ser till att ordningsreglerna följs och att det är studiero på lektionerna. Men var och en anser alltså inte att hen själv har studiero. Vi behöver göra djupare analyser för att förstå dessa svar fullt ut.

Även vårdnadshavarna ser problemen. En majoritet håller med om påståendet ”Mitt barn uppger ofta att det är svårt att arbeta i klassrummet för att det är så hög ljudnivå”. Nästan 30 % anser att deras barn inte har studiero under lektionerna.

Liberalerna prioriterar frågan om ordning och studiero i skolan högt. Skolan är elevernas arbetsplats. Har man inte god arbetsmiljö, kan man inte koncentrera sig på lärandet. Det slår hårdast mot de som behöver kunskapsskolan mest.

Ett omtalat störningsmoment är mobiltelefoner. Mobiler är fantastiska, men de hör inte hemma i klassrummet. En studie från London School of Economics and Political Science undersökte hur mobilfria klassrum på brittiska skolor påverkade kunskapsresultaten. Det visade sig att eleverna i skolor med mobilfria lektioner förbättrade kunskapsresultaten; de lågpresterande eleverna förbättrade sina resultat allra mest!

Ett antal skolor i Kalmar har provat mobilfrihet på sistone, däribland Kalmarsundsskolan, som har noterat flera positiva bieffekter. Bland annat minskar skolket när eleverna vet att de måste stanna kvar till skoldagens slut för att få tillbaka sina telefoner. Detta kan vara en av flera insatser som vi behöver sprida för att förbättra studieron. Normalfallet bör vara att skolan är mobilfri, så länge inte rektor har beslutat om något annat.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:
  • Vilka åtgärder tänker du vidta för att förbättra ordningen, ljudnivån och studieron på kommunens skolor?
  • Är du beredd att verka politiskt för att kommunen ska stödja rektorer att göra fler skolor mobilfria?

Björn Brändewall (L)

”Botemedlet” för förskolans vistelsetider kan ge motsatt effekt

Interpellation inskickad till Johan Persson (S), kommunstyrelsens ordförande:

Allt fler barn i förskolan lämnas tidigt på dagen och hämtas sent. Dessa vistelsetider är nu högre än vid någon tidigare mätning i Kalmar kommun. Barn- och ungdomsförvaltningens senaste prognos för 2018 ger ett snitt på 34,1 timmar per vecka, över budget, vilket innebär en ökning med nästan 18 % sedan 2004.

Detta kräver mer personal, men förskolorna har under denna period bara fått pengar från Kommunfullmäktige för antalet barn, oavsett vistelsetid. Resurserna till Kalmars förskolor har således urholkats under lång tid.

Barn- och ungdomsnämnden har i flera år efterfrågat förändringar, med intentionen att förskolorna ska kompenseras för den urholkning av resurser som vistelsetiderna inneburit. Det är därför positivt att kommunfullmäktige i senaste budgeten har beslutat om att införa ett förändrat resursfördelningssystem, som från och med nästa år ska ta hänsyn till förändrade vistelsetider. Däremot är det inte positivt att 2018 enligt uppdraget kommer att användas som ”basår” för dessa beräkningar.

Redan när beslutet togs var vi flera som var oroliga över att 2018 skulle bli basår, och den nya prognosen ger oss ytterligare kött på benen. Om 2018 års nivå börjar betraktas som en normalnivå, när den i själva verket sannolikt blir en ”all time high”, innebär det att förskolorna dels inte kommer att kompenseras för nämnda urholkningar, dels rentav kan se minskade resurser om vistelsetiderna återgår till en mer normal nivå framöver. Det skulle alltså få helt motsatt effekt mot det nämnden har efterfrågat.

Jag vill uppmana kommunledningen att revidera uppdraget till ett tidigare basår. Alternativt skulle ni kunna ange basnivå utifrån genomsnittet av till exempel de senaste 10 årens vistelsetider. Det skulle ge förskolan åtminstone en viss återställare.

Ökade vistelsetider är rimligen i någon utsträckning ett resultat av att barnens vårdnadshavare tillbringar mer tid på sina jobb. Det innebär större inkomster och större skatteintäkter som främst kommer kommunen till del. Det är i det sammanhanget en rimlig tanke att kommunen återför en del av dessa resurser till förskolan så att den kan utföra sitt växande åtagande.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:
  • Är du villig att revidera uppdraget om nytt resursfördelningssystem till förskolan, så att den utgår ifrån en lägre basnivå än 2018 års nivå?



Björn Brändewall (L)

20 april 2018

Kalmar kommun kräver fortfarande inte sociala hänsyn vid sina upphandlingar

Interpellation som jag har lämnat in till kommunalrådet Bertil Dahl (V) för att debattera på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten och webbsänds:

Kalmar kommun upphandlar varor, tjänster och byggentreprenader för cirka 500 miljoner kronor per år. För många företag är kommunen en mycket värdefull kund, och vi bör utnyttja det till att ställa krav vid våra upphandlingar. I kommunens upphandlingspolicy har detta stått sedan 2014, och efter revidering i höstas lyder texten:
”Vid tjänstekontrakt och entreprenader ska utredas om det är möjligt och lämpligt att ställa krav som innebär att personer som står långt ifrån arbetsmarknaden bereds möjlighet till sysselsättning med ordinarie arbetuppgifter. Syftet är att bidra till framtida kompetensförsörjning och att stärka integration och social hållbarhet i bredare bemärkelse. Ungdomar, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning är prioriterade målgrupper.”

Det här är fjärde året jag interpellerar i denna fråga, och det gör jag för att det här är en viktig möjlighet för oss att ge sysselsättning och ett sammanhang för människor som står långt ifrån arbetsmarknaden, men det är också en möjlighet som kommunen tycks missa gång på gång. De första åren svarade du att det tagit lång tid att få rutinerna på plats. I fjol kunde du bara lyfta fram ett enda exempel på där krav på sociala hänsyn hade lett till någonting, ”ett fåtal personer vid en byggnation vid Hagby skola”. Det var inte bara vagt i förhållande till frågan som ställts, utan dessutom ett ganska skralt resultat av ett krav som funnits i upphandlingspolicyn sedan slutet på 2014.

I samband med detta sa du dock att ”rutinerna är klara nu”, och att ”vi får se i vilket sammanhang vi kan redovisa det här”. Döm då om min förvåning när Kalmar kommun ett år senare uppenbarligen fortfarande inte efterlever upphandlingspolicyn. Förra månaden var upphandling av beläggningsarbeten uppe för beslut i KSAU. Här hade kommunen ett gyllene tillfälle att t ex begära att leverantören tillhandahöll ett antal praktikplatser. Att skyffla grus är inte så himla komplicerat. Men den möjligheten att kräva sociala hänsyn togs tyvärr inte.

För de individer som står långt ifrån arbetsmarknaden har vi möjlighet att ge dem en arbetsplats att gå till, ett sammanhang och en möjlighet att få bidra till samhället. För Kalmar kommun kan det i förlängningen leda till att färre personer behöver försörjningsstöd. Ni har i majoriteten haft åratal på er att få ordning på detta. Men hur mycket har de fina orden övergått i handling?


Med anledning av ovanstående behöver jag ännu en gång fråga:
  1. Vilka sociala krav har ställts vid upphandlingar hittills, och hur många och hur långvariga sysselsättningar har det lett till?
  2. När och i vilka fora kommer uppföljningen och utvärderingen att presenteras?


Björn Brändewall (L)

26 mars 2018

Hur långt ska äldre behöva flytta för att få bo med sin partner?

Interpellation till Omsorgsnämndens ordförande Michael Ländin (S) i Kalmar kommunfullmäktige:

Det är omänskligt att sära på äldre makar som levt ett långt liv tillsammans. Alliansregeringen införde därför en lagstadgad parboendegaranti i Sverige. Den skapade möjlighet för äldre par, som så önskar, att kunna fortsätta bo tillsammans när den ena partnern av hälsoskäl tvingats flytta till ett äldreboende.

I senaste ”Kommunens kvalitet i korthet” kan vi utläsa att Kalmar kommun har ett av Sveriges sämsta utbud av möjlighet till parboende. I endast 44 % av enheterna för särskilt boende finns det möjlighet för sammanboende med maka/make, jämfört med ett rikssnitt på 70 %.

En genomgång på www.kalmar.se visar att kommunen erbjuder parboende i Rockneby, Lindsdal, Smedby, Ljungbyholm och Varvsholmen, men inte på något av vård- och omsorgsboendena i Berga, Påryd, Norrliden, Hagby, Oxhagen eller Stensberg.

Vid ett parboende är det inte bara viktigt att få vara tillsammans med sin egen partner. Det är även uppslitande om paret måste flytta till en helt annan stadsdel eller ort än den som de har bott och levt i i många år. Särskilt om det finns demens med i bilden kan det upplevas otryggt att anpassa sig till ett helt nytt område på ålderns höst. Det är därför beklagligt att kommunen endast har boenden med parboendemöjlighet på en handfull orter i Kalmar.

Med anledning av detta vill jag fråga:

  1. Vad finns det för plan eller strategi kring god geografisk spridning av boenden som erbjuder parboende?
  2. Varför erbjuder inte alla boenden möjlighet till parboende?


Björn Brändewall (L)

26 januari 2018

När får vi se insatser mot våldsbejakande extremism?

Jag har lämnat in denna fråga till kommunalrådet Bertil Dahl (V). Den besvaras på nästa kommunfullmäktige, på måndag ca kl 11. Du kan följa debatten live på Kalmar kommuns Youtube-kanal. Mötet är även öppet för allmänheten.

Våldsbejakande extremism är ett samlingsbegrepp för rörelser, ideologier eller miljöer som inte accepterar en demokratisk samhällsordning och som främjar våld för att uppnå ett ideologiskt mål. Några av de vanligaste grupperingar som brukar nämnas är våldsbejakande islamism, högerextremism samt vänsterextremism.

Alliansregeringen gav år 2013 uppdrag om att utreda hur situationen avseende våldsbejakande extremism ser ut i dag i Sverige. Rapporten som kom visade på tendenser som kan innebära ytterligare utmaningar framöver. Sedan dess har flera röster höjts mot att Kalmar kommun inte har någon plan mot våldsbejakande extremism.

I maj 2017 skickade kommunledningskontoret ut ett förslag till handlingsplan med förebyggande insatser på remiss till ett antal kommunala nämnder, andra myndigheter och lokala organisationer. Remissvar skulle vara inkomna till kommunledningskontoret senast den 29 september 2017.
Av nämndernas protokoll har jag kunnat utläsa att yttranden har antagits i åtminstone Barn- och ungdomsnämnden, Kultur- och fritidsnämnden, Socialnämnden samt Södermöre kommundelsnämnd. I den sistnämndas protokoll står det ”Handlingsplanen beräknas antas av kommunfullmäktige under hösten 2017.”

Sedan remisstidens utgång har det gått fyra månader, och vad jag kan se så har handlingsplanen ännu inte kommit upp som beslutsärende på kommunstyrelsen eller i dess arbetsutskott. Den lär alltså inte komma upp till kommunfullmäktige än på ett tag.

Den våldsbejakande extremismen utgör sammantaget inte ett direkt hot mot det demokratiska statsskicket i dagsläget, men vi vet ändå att det finns en farlig grogrund som det öppna samhället måste mota i grind. Det är därför angeläget att vi inte dröjer med åtgärder för att förebygga att individer lockas till våldsbejakande extremistmiljöer eller att sådana miljöer får fäste i samhället.

Därför undrar jag:
  • När bedömer du att Kalmar kommun kommer att kunna anta en handlingsplan mot våldsbejakande extremism?

Björn Brändewall (L)