28 augusti 2012

Inget samband mellan fritt skolval och diktatursympatier

Ett sällsynt tillspetsat pressmeddelande har blivit en politisk snackis de senaste dagarna - forskaren på Göteborgs Universitet Staffan I. Lindberg har tillsammans med Richard Svensson hävdat: ”Skolans avreglering orsak till att alltfler unga kan tänka sig diktatur”. Detta med anledning av att de hållit i den svenska delen av enkäten World Value Survey och funnit att ”Var femte svensk mellan 18 och 29 år kan tänka sig att sälja sin röst och var fjärde tycker inte det är så viktigt att få leva i en demokrati. Nästan var tredje tycker det vore bra eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare istället för demokrati.”

Det låter ju som hårda besked. Men hur kopplar de ihop detta med skolpolitiken? Det korta svaret är: det gör de inte. Men innan vi går in på det långa svaret kan vi konstatera att det redan i pressmeddelandet framgår att Lindberg och Svensson hellre luftar personliga åsikter än forskning, och  häver ur sig klart felaktiga påståenden:
  • ”[Den likvärdiga skolan] har idag ersatts av en marknadsprincip som utgår ifrån att vissa barn och unga måste få sämre utbildning än andra.”  – Detta stämmer inte. Utgångspunkten är att man kan välja, det finns inget som säger att vissa måste få sämre utbildning pga det.
  • ”Vi är inte längre alla lika mycket värda.”Detta stämmer inte. Rätten att välja skola omfattar alla och är kostnadsfri. Om något så har principen om allas lika värde stärkts, eftersom man nu inte är begränsad till just den skola som ligger närmast geografiskt.
  • ”Kommunaliseringen i slutet av 80-talet, den följande friskolereformen och det fria skolvalet, har gjort att den svenska skolan idag är världens mest avreglerade.”Jag tror knappast att lärarkåren håller med om att de arbetar i en avreglerad verksamhet. Skollagen 2009 är på 1167 sidor. De fyra läroplaner som trädde i kraft i fjol är på totalt 1163 sidor. Skolinspektionen har fått kraftigt förstärkta resurser för att bedriva tillsyn på skolorna. De föräldrar som vill hemskola sina barn har nog aldrig stött på hårdare regler än i Sverige.
Studien finns inte för nedladdning på universitetets hemsida, utan vill man läsa den får man köpa den i form av boken ”Rösträtt till salu” utgiven av Arenagruppens Premiss förlag. (Att den ges ut av Arenagruppen men inte universitetet borde väl vara en varningssignal i sig.) Sanna Rayman på SvD har dock läst den och konstaterat det vetenskapliga stödet för författarnas tes är så svagt att det är löjligt:
Kommunaliseringen ledde till ökade skillnader, skriver forskarna, men det stora paradigmskiftet ser de i det fria skolvalet samt i friskolereformen. Och det är här, vad jag kan se, som den jättestarka kopplingen avtäcks. Lindberg och Svensson konstaterar nämligen att det är ”först nu, vid tiden för WVS-undersökningen 2011 (World Value Survey), som de generationer som gick i grundskola och gymnasium under de första decennierna av friskoleexpansion utgör en majoritet inom åldersgruppen 18-29 år.” (—) ”Det är då vi för första gången finner dessa mönster av anti-demokratiska attityder”. 
Eh. Två saker som händer samtidigt är inte nödvändigtvis starkt sammankopplade. Vad är detta? Forskning eller Göteborgshumor?
Mer troligt så har författarna försökt använda sina forskningstjänster för att ge legitimitet åt klart vänstervridna åsikter och promota sin bok. Men åsikter är just åsikter tills de backas upp med data.

Så låt oss ta en titt på datan! För även om studien inte finns för nedladdning, så kan man ladda ner diagrammen som de gjort av data från enkäterna, och som jag antar utgör argumentationsunderlaget i boken. Stödet för diktatur har visserligen ökat (Figur 2.1), men i övrigt motsäger datan författarnas påståenden på punkt efter punkt!
  • Sverige pekas ut som det land där unga har MEST förtroende för demokratin (tillsammans med Spanien) och LÄGST förtroende för diktatur. (Figur 3.1 och 3.2) Om vi nu verkligen har ”världens mest avreglerade skola”, och det har att göra med demokratisynen, så verkar en avreglerad skola vara ganska så nyttigt!
  • Förtroendet för riksdagen, politiska partier (Figur 2.2), politiska institutioner samt åsikten ”politik är viktigt i livet” (Figur 2.3) har alla ÖKAT sedan mätstarten, som varierar mellan år 1990 och 2000.
  • Däremot kan vi se att opinionen hoppar väldigt mycket från år till år - det ena året är Sverige bäst i klassen, vid nästa mättillfälle är det tvärtom. Sådant borde leda en seriös forskare till att söka mer kortsiktiga orsaker, t ex vilka krig/nyheter som dominerar ungas världsbild ett givet år. Att mätningen bara görs vart femte år gör det ännu svårare att dra några slutsatser.
  • Det finns knappt några mätpunkter från innan friskolereformen eller kommunaliseringen, så det finns ingen data att jämföra med för den som vill försöka dra författarnas slutsatser. Var det bättre förr, eller inte? Det får vi inte veta.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Lindberg och Svensson har en rejäl uppförsbacke framför sig om de ska leda sina teser i bevis. Några röda ledarsidor kommer säkert att svälja boken okritiskt och göra vågen de närmaste dagarna. Men för Göteborgs Universitet skadar det nog anseendet att de lånar sitt namn till att så bombastiskt promota böcker med så svagt forskningsstöd.

De nämnda skolreformerna bör bedömas på sina egna meriter och inte dras över samma kam. Göran Perssons kommunalisering och flum-läroplan var sannolikt dåligt för den svenska skolan, medan det fria skolvalet och friskolereformen varit positiv, vilket jag skrivit om tidigare. Just att dessa två reformer genomfördes ungefär samtidigt gör det mycket vanskligt att försöka dra några slutsatser endast baserat på ”variabeln X ändrades si eller så under samma 20 år”.

24 augusti 2012

Framgång för FP-idéer i Barn- och ungdomsnämnden

För snart ett år sedan lade jag och Folkpartiet liberalerna en motion, Inför en anti-mobbningsbonus för Kalmars skolor. Syftet var att ekonomiskt premiera de skolor som långsiktigt minskar mobbningen. Möjligheten att kunna påverka resurserna till sin verksamhet, och få belöning för långsiktigt arbete, är en väl beprövad morot i samhället för att driva utvecklingen framåt. Majoriteten i kommunfullmäktige avslog dock motionen, med motiveringen att personalen ”ska fullfölja sitt uppdrag [att arbeta mot kränkande behandling] ändå”.

Men nu känner jag ändå att vår idé har slagit rot. För i onsdags beslutade vi i Barn- och ungdomsnämnden om att förändra resursfördelningen till kommunens skolor, förskolor och fritidshem så att en del blir prestationsbaserad. Det ska mätas genom bland annat elev- och föräldranöjdhet, resultat på nationella prov och måluppfyllelse. Den skola, förskola och fritidshem som långsiktigt förbättrar sina resultat allra mest kommer dessutom att få ett ”kvalitetspris”, dvs tre priser på totalt 175 000 kr varje år.

Principerna känns tydligt igen från vår motion om anti-mobbningsbonus. Det är välkommet att idén om resultatbaserade resurser nu kommer tillbaka, och nu till och med i en bredare omfattning än bara arbetet mot mobbning. Det visar att Folkpartiet kan påverka även i opposition, även om det dröjer ett år eller två innan idéerna vi presenterar kommer tillbaka med (S)-välsignelse. Jag hoppas att försöket faller väl ut och att resultatbaserade resurser kommer att kunna användas på än fler fronter i framtiden.

22 augusti 2012

Öka jämställdheten i Kalmars skolor!

Förra veckan deltog jag och något hundratal lärare i en interaktiv teater om hur vi ser på jämställdhet i skolvärlden. Ensamblen Vardagens Dramatik spelade lärare med helt olika syn på pojkar och flickor, vilket förstås ledde till en del konflikter. Sedan fick vi i publiken säga åt deras rollkaraktärer hur de borde göra för att komma tillrätta med sina samarbetssvårigheter och bättre möta eleverna jämlikt.

Skådespelarna var oerhört professionella och hade fångat upp de arketyper som finns på nästan varje skola. Hur ska man kunna ge pojkar och flickor samma chanser när vissa lärare är blinda för att de behandlar barnen olika? När andra lärare anser att det är så det ska vara? När alla lärare samtidigt har fullt upp med att bedriva undervisningen i sina ämnen?

Jag brukar vara lite allergisk mot uttryck som ”fråga X måste genomsyra all undervisning”, för ganska snart så blir det ingen tid över till själva ämnesundervisningen. Men en av de saker som verkligen måste genomsyra all undervisning är jämställdhetsperspektivet. Vår könstillhörighet och våra könsuttryck är en grundläggande del av våra identiteter och är ständigt närvarande i vårt samspel i varandra. I skolåldern är det extra påtagligt eftersom elevernas kroppar genomgår snabba förändringar.

Med undantag för två skolor, som skickade samtliga pedagoger, så bestod publiken främst av respektive enhets utsedda jämställdhetsutvecklare. Jag hoppas innerligt att de, när de återvänder till sina skolor, kan sprida vidare till sina medarbetare den entusiasm och insikt som föreställningen gav. Jämställdhetsarbetet kommer ingen vart om inte jämställdhetsutvecklarna har stöd i sina arbetslag och alla har insikt om behovet av en jämställd skola!

21 augusti 2012

Ny och bättre Europapolitik för FP

LUF:s 1:e vice ordförande Erik Scheller skriver jätteklokt i SvD under rubriken ”FP bör ompröva sin Europapolitik”. Jag kan bara hålla med.

Först ska vi konstatera att EU-medlemskapet har varit enormt bra för Sverige:
  • Öppnare gränser har gjort det naturligt att resa utomlands och knyta kontakter - för jobb, för utbildning eller bara som en spontan tripp.
  • Konkurrens på en större marknad har givit oss fler och billigare varor och tjänster - bara livsmedlen har blivit 20–25 % billigare sedan vi gick med i EU, läste jag för rätt många år sedan, och det har nog förbättrats ännu mer vid det här laget.
  • Ökad migration har låtit fler hitta jobb och bygga sin framtid i ett annat land.
  • Demokrati och mänskliga rättigheter har upprättats och stärkts i länder för att få ansöka om EU-medlemskap. 
Dessa är alla liberala kärnvärden.

Men dagens EU är inte längre det EG som Sverige gick med i 1995. Friheten och avregleringarna överskuggas snart av övervakningen av folks privatliv och av en ineffektiv bidragsapparat som i socialistisk anda belönar stater som missköter sin ekonomi. Att som folkpartist älska Europaprojektet innebär även att man måste kunna säga ifrån när det drar åt fel håll. Eller som Erik Scheller skriver: ”Att stå Europa bi kan också vara att stå upp mot Bryssel.” Skillnaden mot de gamla EU-motståndarna är att vi liberaler likväl kan se ett bättre Europa genom samarbete, istället för isolering och protektionism.

Om två veckor reser jag till Bryssel och besöker Europaparlamentet tillsammans med andra folkpartister från landet. Vi har mycket att prata om!

Läs hela Eriks artikel!