28 februari 2011

Beslut: Kalmar ska upphäva sitt skyltmonopol!

OK, det här händer inte varje dag.

I fjol skrev jag en motion om att upphäva det skyltmonopol, som Kalmar kommun införde 2009. I afton behandlade kommunfullmäktige motionen, och jag lyckades faktiskt få med mig en majoritet av politikerna! Efter en votering så har vi beslutat att gå emot kommunstyrelsens förslag och istället avskaffa skyltmonopolet!

Det är inte varje dag som man som oppositionspolitiker får igenom sina förslag. Men allra gladast är jag för Kalmars föreningsliv, som ikväll fick lite mer frihet att marknadsföra sig, synas och växa!



Motionen i sin helhet såg ut så här:

Upphäv kommunens skyltmonopol

Sedan ca ett år tillbaka kräver Kalmar kommun - genom projektet "Snyggt och tryggt Kalmar" - att särskilda evenemangspelare används när olika händelser ska marknadsföras. Att skylta på dessa pelare är emellertid långtifrån gratis; det kostar 2 500 kronor per tillfälle och skylt.

För en kommun med budget på flera miljarder kanske det inte låter som mycket pengar, men få föreningar har råd att lägga så mycket pengar på skyltning. Således står evenemangspelarna ofta tomma, sånär som på någon annons från kommunen själv (!). Denna tomhet signalerar att Kalmar är en stad där det inte händer något.

En kommun ska hjälpa, inte stjälpa, det lokala föreningslivet. Om ideella föreningar inte kan locka folk till sina evenemang kan de inte attrahera nya medlemmar, och riskerar istället att slås ut.

De evenemangspelare som nu finns kan väl få stå kvar, om det nu finns ett tioårigt avtal, men kommunen bör åter tillåta annan tillfällig skyltning. Tillgång till stora pengasummor ska inte styra vilka evenemang som får synas på våra allmänna ytor.

Dessutom är politiska partiers valaffischer undantagna skyltmonopolet. De faller under en annan lagstiftning, men det uppfattas likväl som en nagel i ögat på föreningar, när politiker förbjuder dem att marknadsföra sig under rimliga former medan politikerna själva åtnjuter en gräddfil.

Därför yrkar jag

  • att Kalmar kommun upphäver skyltmonopolet enligt motionens intentioner ovan.

Björn Brändewall (FP)

25 februari 2011

Nu syns effekterna av nedskärningen i skolan - tyvärr!

Tidningen Skolvärlden har presenterat årets kommunrankning. Kalmar som skolkommun faller från plats 19 till 93 jämfört med föregående år. Skolvärlden har vägt ihop sex faktorer:

  • Resultaten i de nationella ämnesproven.
  • Andelen elever som har gymnasiebehörighet när de lämnar årskurs 9.
  • Andelen elever som uppnått målen i samtliga ämnen i årskurs 9.
  • Lärartäthet.
  • Andel lärare med pedagogisk utbildning.
  • Undervisningskostnad per elev.

Försämringen är värd att ta på allvar, och bekräftar det jag varnat för tidigare: nu börjar effekterna synas av de rödgrönas nedskärningar i skolan. De senaste åren har de styrande i Kalmar skurit ned på skolan nästan varje år, och detta går självklart ut över lärarna och undervisningen. Pengarna har istället gått till bland annat arenastöd.

Lärarna och rektorerna har tvingats spara ned totalt tre procent av sin budget den senaste mandatperioden. Samtidigt har kostnader för lokaler och el ökat. Det är en ekvation som inte går ihop. Det som kommer i kläm blir undervisningen, och allra svårast blir det för de barn som behöver mest stöd.

Det finns många saker som behöver göras för att förbättra Kalmars resultat, men jag ser främst tre saker som behövs och som jag kommer att jobba för:

  • Höja lärarnas status, så att lärarlyft kan kombineras med lönelyft
  • Fler speciallärare för barn med särskilda behov
  • Mer resurser till elevhälsateam

Hjälp mig att avsluta min landsmötesmotion!

UPPDATERING: Nu är motionen inskickad!

Min landsmötesmotion om ett mer lyhört valsystem har fått många positiva kommentarer, och nu har jag suttit och kortat ned den ett bra tag. Maxgränsen för brödtexten är nämligen på 4 500 tecken, och den ursprungliga texten var på 7 253 tecken, när jag hade fått med allt som jag ville ha sagt.

Nu är jag nästan klar, men det är fortfarande 687 tecken för mycket. Imorgon lördag måste jag lämna in den, om jag ska ha någon chans att få mitt länsförbund att ställa sig bakom den. Kan du komma med förslag som kortar ned den? Lämna en kommentar! (Yrkandena i slutet behöver inte kortas ned, bara brödtexten.)

Jag bifogar även några överstrukna stycken, som egentligen redan är kapade, men som jag tycker innehöll något viktigt.

Ett valsystem som tar tillvara på 2000-talets möjligheter
eller
En demokratisk vitamininjektion till valsystemet

Det decentraliserade medielandskapet ger politiker större möjlighet att bilda opinion och knyta direktkontakt med väljarna. På www.valpejl.se kunde väljaren 2010 snabbt hitta den kandidat som bäst matchade ens åsikter, i hela riket. Men vårt valsystem tillät oftast inte väljaren att rösta på den kandidaten. I en tid då valdeltagandet generellt sjunker, är det hög tid att införa förändringar för att göra valsystemet mer lyhört och demokratiskt.

1. SKILDA VALDAGAR. Riksdagsval, landstingsval och kommunval har unika frågor som måste föregås av varsin debatt. Oetiska politiker ska inte kunna gömma sig bakom gemensamma valdagar för att gå till val på frågor som egentligen beslutas någon annanstans. Därför bör valdagarna skiljas åt.

2. RÄKNA PERSONKRYSS FRÅN ALLA VALKRETSAR. En väljare i Skåne berörs av de beslut som Skåne landstingsfullmäktige/regionfullmäktige fattar - oavsett om beslutsfattarna bor i Malmö eller Hässleholm. Men om jag är skriven i Malmö och har favoritkandidaten i Hässleholm, så får jag inte personkryssa henne - för jag bor inte i "hennes" valkrets. Visst, jag kan skriva hennes namn på en blank partivalsedel. Men eftersom hon bara kan bli personvald på kryss från en enda valkrets, blir min röst i praktiken en röst på topkandidaterna hemma i Malmö, oavsett om jag har förtroende för dem.

Detta bör ändras. En kandidat måste kunna bli personvald av alla väljare i församlingens "upptagningsområde", oavsett om valet är till kommun, landsting eller riksdag.

Detta kan kräva att reglerna för geografisk representation och utjämningsmandat måste revideras. Det må vara hänt. Fördelningen av utjämningsmandat upplevs ändå av de flesta som helt oförutsägbart, vilket inte är bra för förtroendet för valsystemet.

3. LÄGRE OCH JÄMLIKARE PERSONVALSSPÄRRAR. Personvalsreformen var en seger för liberalismen, men de höga spärrarna som andra partier krävde har gjort att ytterst få personer kryssats in. Få väljare utnyttjar rätten att kryssa, kanske just för att det är så svårt att göra skillnad.

Att spärren dessutom är formulerad som en procentsats gör att kandidater i stora valdistrikt, eller stora partier, behöver fler kryss än andra för att komma över spärren. Detta är inte rättvist.

Spärren förhindrar oberäkneliga resultat om extremt få kryssar. Det är bra. Men egentligen borde det räcka med en spärr på ett fast antal kryss. I kommunval krävs utöver procentspärren att kryssen ska vara minst 50 till antalet; i landstingsval ska de vara minst 100. Om dessa siffror kompletterades med en nivå för riksdagsval (och ev. reviderades), skulle procentdelen kunna avskaffas. Det skulle stärka kontraktet mellan väljare och förtroendevald, och stärka förtroendet för demokratin.

4. ELEKTRONISK RÖSTNING. Dagens röstning med papperslappar innebär en enorm ruljans av valsedlar, där endast en bråkdel används i slutändan. Detta är dåligt inte bara för ekonomin och miljön, utan öven för demokratin; pengar, inte politiska idéer, blir avgörande för om ett parti ska kunna ställa upp i allmänna val, eftersom man måste få ut sina valsedlar till varje vallokal i landet, och sedan kunna kontrollera för sabotage flera gånger under valdagen. Och den manuella rösträkningen innebär alltid risk för den mänskliga faktorn - fel eller fusk.

Dessa problem kan lösas med elektronisk röstning. I varje vallokal kan det stå en röstmaskin, där väljaren via t ex en pekskärm kan välja mellan alla partier och kandidater som ställer upp i valet. Alla partier får en rättvis och lika stor chans, och makten ligger i sanning hos väljaren. Röstning kan även ske via Internet.

Elektronisk röstning används redan i många länder. 2004 röstade 28,9 % av väljarna i USA elektroniskt, och 380 miljoner väljare i Indien valde sitt parlament med elektroniska röstningsmaskiner. I Baltikum går det idag att rösta med ett SMS.

Kompromisser kan förstås göras. Om datoriserad lagring av rösterna inte bedöms vara säkert, kan röstmaskinen skriva ut ett kvitto på plats. Eller rentav en skräddarsydd valsedel. Denna motion syftar inte till att binda upp Folkpartiet kring någon specifik lösning, men till att öppna sinnet för de möjligheter som elektronisk röstning kan ge, och utforska dessa.

Partier som vill får gärna fortsätta köra ut valsedlar till vallokaler och hushåll. Men med elektronisk röstning som komplement, kan vi belöna de väljare som tar valet (och personvalet) på största allvar och gör efterforskningar. Vi kan göra valet tillgängligare för de som inte vill gå till en vallokal. Och spelplanen kan bli mycket rättvisare för partier på uppstart eller med begränsade resurser.

5. MÖJLIGHET ATT RÖSTA PÅ ANDRAHANDSVAL. "4-procentspärren" i riksdagen, och dess motsvarigheter i landsting och kommun, är nödvändiga för att förhindra kaos i parlamenten. Men spärrarna gör samtidigt demokratin stel. Väljare vågar inte rösta på ett uppstickar-parti, eftersom rösten är kastad i sjön om partiet inte når över spärren.

Med elektronisk röstning som nämnts ovan, vore det enkelt att även registrera ett andrahandsparti att rösta på. Andrahandsvalet kan träda i kraft om partiet, när alla förstahandsröster räknats, inte blivit invalt.

Om detta av någon anledning skulle visa sig svårt att kombinera med valhemligheten, borde varje väljare ha rätt att välja själv: bibehållen valhemlighet, eller möjlighet att rösta med andrahandsval. Behovet av valhemlighet varierar från person till person, och detta bör vi respektera och beakta på bästa sätt.

Väljare måste kunna välja efter sitt hjärta, utan att behöva taktikrösta. Detta utsätter förstås alla etablerade partier för ökad konkurrens. Men vi liberaler vet redan att konkurrens är oslagbart som sporre för att bli bättre, så detta bör vi välkomna!

Därför yrkar vi att landsmötet uttalar att Folkpartiet Liberalerna ska verka för:

  1. Att allmänna val ska hållas på skilda valdagar
  2. Att kandidater i allmänna val ska kunna bli personvalda av alla som får rösta till församlingen ifråga, oavsett valkrets
  3. Att personvalsspärrarna ska kräva ett bestämt och lågt antal kryss, istället för en viss procent av rösterna inom valkretsen ifråga. Spärrarna ska vara olika för riskdagsval, landstingsval och kommunval.
  4. Att traditionell valsedelröstning ska kompletteras med elektronisk röstning via internet, SMS och röstmaskiner utställda i vallokaler
  5. Att nämnda elektroniska röstning ska erbjuda möjligheten att lämna en andrahandsröst, som träder i kraft om det förstvalda partiet inte kommer in i riksdagen, landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige ifråga

17 februari 2011

Förskolorna behöver både lokaler och lärare!

Igår hade vi möte i Barn- och ungdomsnämnden och antog årsberättelse för 2010. Det verkar bli rutin i den nya nämnden att någon har med sig sin bebis på sammanträdet. Är det inte damen från Miljöpartiet, så är det herrn från Centerpartiet som tar med sig sin lille son. Det sätter lite färg på mötesklimatet!

Vi är således fullt medvetna om att det föds alltfler barn i Kalmar. ;) Detta ställer krav på kommunen att ha fler förskolor redo. Men nästa år står vi inför problem; vi kommer att behöva sex nya förskoleavdelningar som kommunen inte har avsatt några pengar för att bygga. Vi måste hitta någon lösning för detta, och trycka på på vänstermajoriteten i kommunfullmäktige att det behövs investeringar för dessa förskolor.

Förvaltningen har tillsammans med Serviceförvaltningen och Kultur- och Fritid förhandlat om lokallösningar.
  • I Stensberg flyttar man in förskola i några av äldreomsorgens lokaler.
  • Man kikar på att förvandla Kalmar FF:s klubblokal på Fredriksskans till en förskola i några år.
  • Förskolan Topasen i Oxhagen, som idag delar lokal med Oxhagens fritidsgård, tar över hela lokalen.

Det sistnämnda föranledde en del kritik när Socialdemokraterna stack och gjorde ett eget pressutspel av det i torsdags. Det innebär nämligen att ungdomarna i Oxhagen står utan fritidsgård i ett halvår, och måste åka till Vasa Fritidsgård istället. (Varken Barn- och ungdoms eller Kultur- och fritids politiker har tagit något beslut i frågan. Min nämnd fick information om det för första gången idag.)

Här har allianspartiernas gruppledare lagt ett förslag om att diskutera samverkan med fristående Nya Oxhagsskolan, som har plats i sina lokaler, och det tycker jag är ett förslag som är värt att titta närmare på. Friskolorna är en del av Kalmar de också och borde få vara med i diskussionerna så att vi kan sätta Oxhagenbornas bästa i centrum.

Men även efter detta pusslande så kvarstår minst hälften av nämnda förskolebrist, särskilt ute i Rockneby, så "vi är inte i land ännu".

Det är inte bara lokaler som förskolan lider brist på, utan även förskolelärare. Vi i allianspartierna har sett på detta med oro och vi lämnade idag in en skrivelse till förvaltningen. Vi vill ha det redovisat vilka som är orsakerna till lärarbristen, vad som görs för att lösa den, och hur man ska säkerställa det framtida behovet av förskollärare för våra minsta barn i Kalmar.

15 februari 2011

Min landsmötesmotion om ett mer lyhört valsystem (uppdaterad 2)

UPPDATERING 25 FEB: Jag har publicerat en kraftigt nedkortad version, som jag ska lämna in imorgon. Men jag behöver din hjälp! Läs och lämna kommentarer!

UPPDATERING 16 FEB: Denna bloggpost kommer att vara levande och ändras allteftersom kloka kommentarer kommer in. Nu har jag länkat till några fler folkpartister som gör samma sak.

I höst har Folkpartiet liberalerna landsmöte, men jag har redan nu börjat skriva på en motion som jag tycker är viktig, om ett ämne som jag skrivit tidigare om. Min förhoppning är att jag kan få mitt länsförbund att ställa sig bakom den på årsmötet till våren.

Det är bara ett första utkast (och långt över maxgränsen på 4500 tecken) men jag lägger ut den här för allmän beskådan, i förhoppning om att folk kommer med synpunkter eller rent av säger ”den där vill JAG vara med på och få med MITT länsförbund på också”.

Vi är nu flera som lagt ut våra motionsutkast på detta sätt. Läs Sebastian Halléns motion om mangadomen och Mathias Sundins motion om att utse partiledare via primärval.

(Deadline för motioner till mitt länsförbund är f ö på lördag...)

Ett valsystem som tar tillvara på 2000-talets möjligheter
eller
En demokratisk vitamininjektion till valsystemet

Dagens decentraliserade medielandskap ger politiska kandidater större möjlighet att bilda opinion, driva personvalskampanj och fördjupa kontakten med väljarna. Och dagens teknik ger väljaren större möjlighet att hitta den perfekte kandidaten; på t ex SVT:s och SR:s webbplats Valpejl kunde väljaren 2010 snabbt hitta den kandidat som bäst matchade ens åsikter, i hela landet. Men väljaren kunde oftast inte rösta på kandidaten, på grund av begränsningar i vårt valsystem. I en tid då valdeltagandet generellt sjunker, är detta något som måste tas på allvar. Här presenterar vi fem förändringar som det är hög tid att införa för att göra valsystemet mer lyhört och demokratiskt.

1. SKILDA VALDAGAR. Att riksdagsval, landstingsval och kommunval hålls på samma datum är inte bra för demokratin. Varje val har unika frågor som måste föregås av en egen debatt. Det är tyvärr inte ovanligt att vissa politiker utnyttjar detta för att gå till val på frågor som egentligen beslutas på någon helt annan nivå, och detta är inte ärligt mot folket. Väljarna måste få veta vad varje val innebär, och därför bör valdagarna skiljas åt.

2. RÄKNA PERSONKRYSS FRÅN ALLA VALKRETSAR. Om jag är skriven i Skåne, så berörs jag av de beslut som Skåne landstingsfullmäktige/regionfullmäktige fattar - oavsett om politikerna som fattade besluten till vardags bor i Malmö eller Hässleholm. Men om jag är skriven i Malmö och har störst förtroende för en kandidat i Hässleholm, så får jag inte personkryssa henne - för jag bor inte i den valkrets som hon kandiderar i. Visst, jag kan skriva hennes namn på en blank partivalsedel. Men det ökar inte hennes chanser att bli personvald, för hon kan bara bli vald på kryss från en enda valkrets. Mitt röst skulle i praktiken bli en röst på topkandidaterna i min egen valkrets, oavsett om jag har förtroende för dem eller inte. Detta bör ändras. En kandidat måste kunna bli personvald av alla väljare i församlingens "upptagningsområde". Motsvarande bör självklart gälla även vid val till riksdag och kommun.

Detta kan kräva att valsystemets regler för geografisk representation, bland annat med utjämningsmandat, måste revideras. Det anser vi måste få ske i så fall. Beräkningarna för utjämningsmandatens fördelning upplevs ändå av de flesta som helt oförutsägbara, vilket inte är bra för förtroendet för valsystemet.

3. LÄGRE OCH JÄMLIKARE PERSONVALSSPÄRRAR. Införandet av personval var en seger för liberalismen, men en bitterljuv sådan. De höga personvalsspärrarna som andra partier krävde, har gjort att ytterst få personer har blivit inkryssade. Få väljare har dock utnyttjat sin rätt att kryssa, kanske just för att det är så svårt att göra någon skillnad.

Att spärren dessutom är formulerad som en procentsats, gör att den blir olika hög för olika kandidater. Kandidater i stora valdistrikt behöver fler kryss än kandidater i små valdistrikt. Kandidater i stora partier behöver fler kryss än kandidater i små partier. Detta är inte rättvist.

Spärren har en viktig funktion - att förhindra att något enstaka kryss sätter hela listan ur spel. Men detta kan uppnås med en spärr på ett fast antal kryss. I kommunval krävs utöver procentspärren att kryssen ska vara minst 50 till antalet. I landstingsval är motsvarande siffra 100. Om en liknande nivå infördes för riksdagsval (eventuellt i kombination med en revidering av nämnda siffror) skulle procentspärren kunna avskaffas. Det skulle ge väljarna mer makt över sina politiker, och därmed stärka kontraktet mellan väljare och förtroendevald, och stärka förtroendet för demokratin.

4. ELEKTRONISK RÖSTNING. Dagens röstning, med papperslappar som läggs i kuvert och hushållsutskick innebär en enorm pappersruljans vid varje valrörelse, och endast en bråkdel av alla valsedlar används i slutändan. Detta är både ekonomiskt och ekologiskt belastande för de partier som vill ställa upp i allmänna val. Det har även en demokratisk nackdel: pengar, inte politiska idéer, blir avgörande för om ett parti ska kunna nå ut med sina valsedlar till valje vallokal i landet. Stora personella resurser krävs även för att kontrollera flera gånger under valdagen att ingen sabotör har slängt valsedlarna. Dessutom innebär den manuella rösträkningen alltid risk för mänskliga fel eller fusk.

Alla dessa problem kan lösas med elektronisk röstning. I varje vallokal kan det stå en röstmaskin, där väljaren via t ex en pekskärm omedelbart kan välja mellan alla partier och alla kandidater som ställer upp i valet. Alla partier får en rättvis och lika stor chans, och makten ligger i sanning hos väljaren. Röstning skulle även kunna ske via Internet med e-legitimation.

Detta är ingen oprövad mark - elektronisk röstning används i många länder. Redan 2004 röstade 28,9 % av väljarna i USA elektroniskt, och 380 miljoner väljare i Indien valde enligt uppgift sitt parlament med elektroniska röstningsmaskiner. I Baltikum går det idag att rösta med ett SMS.

Kompromisser kan förstås göras. Om datoriserad lagring av rösterna inte bedöms tillräckligt säkert, kan förstås röstmaskinen skriva ut ett kvitto på plats. Eller rentav en skräddarsydd valsedel. Många avvägningar måste göras, och denna motion syftar inte till att binda upp Folkpartiet kring någon specifik lösning, men till att öppna sinnet för de möjligheter som elektronisk röstning kan ge, och utforska dessa.

De partier som vill kan självklart fortsätta köra ut valsedlar till alla vallokaler och hushåll, men med elektronisk röstning som komplement så kan vi belöna de väljare som tar valet (och personvalet) på största allvar och gör efterforskningar få lön för mödan, göra valet tillgängligare för de som inte vill gå till en vallokal, och göra spelplanen mycket rättvisare för partiet som är på uppstart eller har begränsade resurser.

5. MÖJLIGHET ATT RÖSTA PÅ ANDRAHANDSVAL. "4-procentspärren" i riksdagen, och dess motsvarigheter i landstingsval och kommunval, är nödvändiga för att få lite struktur i parlamenten. Men spärrarna för samtidigt med sig en demokratisk stelhet. Väljare tvekar inför att rösta på ett uppstickar-parti, för de är rädda att deras röst inte kommer att räknas, om partiet inte kommer in i församlingen.

Med den elektroniska röstningen som nämnts ovan så öppnar sig nya möjligheter, som tedde sig omöjliga vid traditionell valsedelröstning. Med rösterna i en databas så vore det en barnlek att även registrera ett andrahandsparti att rösta på. Andrahandsvalet kan träda i kraft om förstahandsvalet inte blir invalt i den beslutande församlingen.

Om en utredning skulle komma fram till att det vore svårt att kombinera detta med valhemligheten, borde varje väljare ha rätt att välja detta själv: antingen rösta på vanligt sätt med bibehållen valhemlighet, eller rösta med andrahandsval, utan valhemlighet. Behovet av valhemlighet varierar från person till person, och detta bör vi respektera och försöka göra det bästa av.

För demokratin är det viktigt att väljare kan rösta på det som ligger dem närmast om hjärtat, utan att behöva hänfalla åt strategiröstande. Detta lär förstås utsätta de etablerade partierna för ökad konkurrens, så även oss. Men vi liberaler vet sedan tidigare att konkurrens är oslagbart som sporre för att bli bättre, så detta bör vi välkomna!

Därför yrkar vi att landsmötet uttalar att Folkpartiet Liberalerna ska verka för:


  1. Att allmänna val ska hållas på skilda valdagar
  2. Att kandidater i allmänna val ska kunna bli personvalda av alla som får rösta till församlingen ifråga, oavsett valkrets
  3. Att personvalsspärrarna ska kräva ett bestämt och lågt antal kryss, istället för en viss procent av rösterna inom valkretsen ifråga. Spärrarna ska vara olika för riskdagsval, landstingsval och kommunval.
  4. Att traditionell valsedelröstning ska kompletteras med elektronisk röstning via internet, SMS och röstmaskiner utställda i vallokaler
  5. Att nämnda elektroniska röstning ska erbjuda möjligheten att lämna en andrahandsröst, som träder i kraft om det förstvalda partiet inte kommer in i riksdagen, landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige ifråga

11 februari 2011

Förkovrar mig i Barn- och ungdomsförvaltningen

Idag gör jag en rundvandring på Barn- och ungdomsförvaltningen och ska försöka få en egen pratstund med varje tjänsteman. Jag tror att det är bra att sätta sig in i vad var och en sysslar med, för skolan och förskolan täcker ett så himla brett område – personal, elevhälsa, kosthållning och så förstås själva skolgången.

På mötena brukar vi visserligen få föredragningar från tjänstemännen, men pga ärendenas natur så är det ofta samma handfull personer som man får träffa då. Det ska bli intressant att höra även de andra och vad de tycker.

Sen blir det dags att åter boka tid för besök ute i skolorna. Varje politiker är fadder för ett eget nätverk av skolor (de senaste fyra åren har jag varit fadder för Funkabonätet, som inkluderar Östra och Västra Funkabo, Lindö, Åby, Djurängen och förskolan Trollet), men som vice ordförande så känner jag att jag har både tid och ansvar att söka mig till skolor i hela kommunen. Intervjun med skolinspektionen förra veckan gav mig flera insikter om vilka frågor som man bör ställa för att verkligen följa upp så att varje barn får den bästa möjliga skolgång, som hon eller han har rätt till.

02 februari 2011

Intervjuas av skolinspektionen

I eftermiddag ska jag bli intervjuad av Skolinspektionen, som är på besök i Kalmar idag. De kommer att höra med oss i Barn- och ungdomsnämndens presidium om hur vi ser till att Kalmars skolor följer skollagen m m.

Det känns lite spännande. Skolinspektionen har rykte om sig att ställa många tuffa frågor, men samtidigt vara mycket professionella. Så det är både tur och otur att de hälsar på så här när mandatperioden just har startat. Å ena sidan har jag som vice ordförande knappt hunnit bli varma i kläderna, men å andra sidan kommer jag nog att få många frågor som lär mig hur jag ska bli bättre i min roll. Det är ju faktiskt bra att man inte tummar på kravet att varje barn ska få en god och trygg utbildning!

01 februari 2011

Psykologikurs i årskurs nio?

Jag har idag fått ta del av projektarbetet från en elev på Jenny Nyströmsskolan. Han har utrett möjligheterna att införa en kurs i psykologi i årskurs nio, och har stämt av med elever, psykologer, psykologilärare och kuratorer för att se hur stort intresset för en sådan kurs är, och vad den skulle kunna innehålla för att vara anpassad till högstadieelever. Responsen har på det hela taget varit mycket positiv.

Normalt brukar jag vara lite allergisk mot folk som vill föra in nya ämnen i skolan – helt enkelt för att skoldagen inte skulle räcka till om alla finge göra ”sitt” önskeämne obligatoriskt. Men här har jag blivit intresserad. Dels för att det föreslås vara en frivillig kurs.

Jesper Jeansson, som eleven heter, har gjort ett mycket gediget projektarbete, och har tagit avstamp i en viktig problemformulering; att många barn mår psykiskt dåligt i högstadieåldern. Stress, ångest och rentav depressioner. Tänk om en sådan här kurs kunde hjälpa fler att förstå varför man känner som man känner, hur gruppsykologi påverkar klasskamraters beteende, och att det är helt naturligt att psyket fungerar som det gör. Det skulle minska rädsla och spänningar. Det vore mycket vunnet, om fler femtonåringar kunde ha själslig ro vid den tidpunkt då de förväntas göra ett av sina största vägval i livet: valet av gymnasieutbildning.

Jag läste själv Psykologi A i gymnasiet. De kunskaper jag fick där har hjälpt mig förstå min samvaro i alla möjliga situationer, och jag skulle inte vilja vara utan den för allt smör i Småland. Det är synd att de ungdomar som inte går vidare till gymnasiet, eller läser något program som inte har Psykologi, ska behöva gå ut i vuxenlivet – i informationssamhället – utan någon utbildning i hur man förstår det mänskliga psyket.

Jag ska ta upp detta imorgon när vi har presidiemöte i Barn- och ungdomsnämnden, och se om vi kan stödja detta på något sätt.