27 juli 2006

Åldersnoja, Leijonborg?

Missionskyrkans partiledarutfrågningar har blivit ett återkommande inslag på Öland vid valåren. I söndags var det Lars Leijonborgs tur att bli utfrågad av pastor Thor-Björn Bastås i det stora tältet vid Klintagården utanför Borgholm.

Fp-ledaren satte ned foten i flera trosrelaterade frågor. (Nu pratar vi alltså religion och inte damunderkläder här. Vad har du för fantasi egentligen?)

Han klargjorde bland annat att han inte hade något emot att kyrkans gudstjänster får sändas i radio och tv, men tyckte att public service även bör tillgodose judiska och muslimska medborgares önskemål. Han tyckte även att det lilla fåtalet religiösa friskolor fått styra friskoledebatten för mycket, men var tydlig med att skolor borde vara icke-konfessionella och låta eleverna själva ta ställning till religionen. Han var även noggrann med att skilja på sin roll som partiledare och sin roll som troende.

Det var förresten helkul att se efteråt hur okunnigt Expressen vantolkade ett citat (som inte ens var särskilt ordagrant citerat). De försökte få det till att Leijonborg trodde på Bibelns skapelseberättelse för att han ”söker svar i evangelierna” när ”vetenskapen inte räcker till för att besvara livets gåtor”. Hade journalisten haft den minsta allmänbildning om Bibeln (motsvarande årskurs 3 i grundskolan, kanske), hade han vetat att evangelierna handlar om Jesus och inte om skapelseberättelsen.

Jovars, jag delar väl inte riktigt ögonbryns-mannens tilltro till evangelierna, men så länge han lägger bibeln på hyllan innan han tar på sig politikerkostymen så har jag inget problem med det. Han var iaf oväntat rolig i en sekvens i utfrågningen:

TB: Bland de borgerliga är ju du äldst och har varit partiledare längst - då är det väl klart att det är du som ska bli statsminister?
LL: Trevligt att du ser det så. Men vi har ju demokrati i Sverige, och med den nuvarande opinionen är det klart: det blir Fredrik (Reinfeldt).
TB: Men du är ju 57 nu...
LL: Det är jag verkligen inte! Jag är kanske i teknisk bemärkelse äldst, men jag ser mig mer som PÅ VÄG mot 57, och det tror jag nog att dom flesta gör.
TB: Inte jag. Men du är ju jämngammal med Göran Persson...
LL: Ja, HAN är 57!

Hoho, åldern verkar vara ett känsligt ämne. ;)

26 juli 2006

De flesta flyktingar nekas asyl

(Debatten fortsätter. Insändare publicerad i Barometern-OT 25 juli)
Sverige har tyvärr blivit allt hårdare med att bevilja asyl till flyktingar. I slutet på 80-talet bedömdes ca 43% av alla asylsökande ha behov av skydd. Men de senaste tre åren har siffran bara varit 6%, trots i stort sett samma antal asylsökningar. Vi i Folkpartiet har varit starkt kritiska till dessa allt strängare (och ofta rättsvidriga) asylbedömningar, och vi har sett hur de har haft ett högt humanitärt pris, i form av rekordmånga utvisningar till tortyr i klar strid med FN:s mänskliga rättigheter.

Ändå tycker Mattias Bäckström Johansson, sverigedemokraterna, att vi borde stänga ute ännu fler (insändare 13 juli). I ett försök att framställa Sverige som alltför generöst jämför han antalet asylsökande med övriga Norden, men utan att ta hänsyn till att dessa länder bl a har mycket mindre befolkning än Sverige.

Men att vi har många asylsökande spelar faktiskt ingen större roll, om bara några enstaka procent av dem beviljas skydd. Rent konkret innebär detta att Sverige i fjol beviljade skydd åt 1 asylsökande per 4500 svenskar. Utgifterna för detta motsvarar ungefär 0,06% av den vård-skola-omsorg, som sverigedemokraterna menar urholkas av vår ”generösa” flyktingpolitik.

I det ljuset är det svårt att se sverigedemokraternas ”vi har inte råd”-resonemang som annat än förtäckt främlingsfientlighet. Vi har visst råd. Särskilt som en flykting kan vara en resurs och inte en kostnad, om hon bara får chansen att göra rätt för sig.

Det stämmer att Sverige har mycket hög arbetslöshet. Men Mattias Bäckström Johanssons åsikt, att svenska arbetslösa på något sätt är viktigare än flyktingar, är inte bara humanistiskt horribelt, det är även en felaktig analys.

Grejen är ju att svenskarnas kompetens inte riktigt matchar behoven på arbetsmarknaden. Vi har t ex en massa utbildade esteter, men inte så många rörmokare. Detta är problem som alla länder brottas med, och det är då det är bra med öppna gränser, så att överskottet i det ena landet kan täcka behovet i det andra. Invandringen är inte problemet - det är lösningen!

Sen finns det även andra problem med arbetsmarknaden, som att den är för trög och hårt reglerad. Men med en borgerlig arbetsmarknadspolitik kan vi råda bot på detta och få fler i arbete. Då kommer både invandrares och svenskföddas kompetens att behövas.

Mattias Bäckström Johanssons andra påstående, att en flyktingamnesti skulle gynna människosmugglarna, faller på sin egen orimlighet. Om Sverige började föra en human flyktingpolitik, skulle flyktingarna kunna komma hit legalt, och då skulle smugglarna inte behövas längre.

Om Mattias Bäckström Johansson verkligen vill spara på skattepengarna så borde han istället välkomna en flyktingamnesti. Som det är nu så måste migrationsverket istället utreda alla gömda flyktingars ärenden en gång till. Det kommer att kosta åtskilliga miljoner, betydligt mer än de har fått resurser för idag.

Vi har uppenbarligen helt olika åsikter om vad som är felet med svensk asylpolitik. Sverigedemokraterna verkar se det som ett stort samhällsproblem att några flyktingar undsluppit rättsvidriga utvisningar. Men som liberal tycker jag att det är ett oändligt grymmare brott att staten gång på gång utvisat folk som riskerar tortyr i sitt hemland.

--
Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna, Kalmar

09 juli 2006

Ikväll älskar jag Lars Leijonborg

Nu har jag varit på politikerveckan i Almedalen, Gotland. Det var första gången, och det var rysligt roligt! En politisk smältdegel med mängder av intressanta seminarier (och en del bottennapp), varav alltför många var precis samtidigt.

Träffade massa LUF-vänner, som måste vara den gosigaste och vänligaste sortens varelser på denna planet. Tillsammans bekämpade vi nationaldemokrater, sverigedemokrater och försökte lokalisera dom där "över 1000 SSU:arna" som Anna Sjödin påstod att de hade stationerat i ett valläger nånstans ute i de gotländska skogarna. Dom som vi faktiskt hittade verkade bara ha blivit erbjudna en veckas semester på Gotland mot att de gick omkring med röda tröjor. Ja, jisses...

Jag har då även lyssnat på partiledarna när de hållit varsitt tal. Reinfeldts tal var bra, Olofssons likaså, men Leijonborgs var lysande. Och då är jag ändå en som tycker att han brukar vara en ganska tafatt talare.

Men här profilerade han tydligt fp som ett idéparti - särskilt glad blev jag över att han återerövrade de "mjuka" frågorna, gamla fp-käpphästar som miljön och handikappades situation. Som en nördig politiker-groupie med påbrå från Karl-Bertil Jonssons ömma moder "fick jag nästan något religiöst i blicken". Detta var det solidariska, kärleksfulla parti jag ursprungligen hade gått med i. (Nämnde jag att talet var lysande?)

Sen vet jag förstås att media kommer klippa bort allt det där fina. De tar bara med "mer läxor i skolan" och så kan de låta nån kommentator raljera att fp glömt sina rötter och bara vill ha hårdare tag. Men för oss som faktiskt var där (och ni som ser talet-i-sin-helhet på SVT.se) är det skönt att veta att Folkpartiet liberalerna verkligen är "liberalerna". Fortfarande.

05 juli 2006

Det humana vore en flyktingamnesti

(Insändare publicerad i Barometern-OT 3 juli)

Sverigedemokraten Mattias Bäckström Johansson frågar sig den 23 juni hur många asylsökande som verkligen har flyktingstatus enligt FN. Bakgrunden är att han tycker vi låter för många stanna. Men en snabb titt visar tvärtom att vi har avvisat på tok för många.

Sverige har upprepade gånger utvisat människor till tortyr och förföljelse, i strid mot de mänskliga rättigheterna. För detta har FN:s tortyrkommitté prickat Sverige elva gånger. Det är rekord, särskilt för ett så litet land, och definitivt inget att vara stolt över.

Sveriges utlänningsnämnd har i åratal funnit allt mer kreativa sätt för att misstänkliggöra asylsökande och hitta nya ursäkter för att utvisa de som behöver skydd. Flyktingfamiljer har tvingats gå under jorden för att klara sig. Mattias Bäckström Johansson menar att de därmed brutit mot svensk lag. Men han missar att redan 1999 ställde sig samtliga riksdagspartier bakom att avskaffa utlänningsnämnden, just för att dess metoder inte varit rättssäkra. Och nu har nämnden (efter snart sju års förhalande från regeringen) äntligen lagts ned.

Det humana i detta läge hade varit att låta alla dessa flyktingar, som fått rättsvidriga prövningar, få stanna. Det skulle faktiskt ha varit i linje med tidigare svensk praxis. Förr kunde nämligen en lång väntetid vara tillräckligt skäl för att bevilja uppehållstillstånd. Resonemanget då var att om en familj väntat på beslut i flera år, hade den hunnit rota sig, barnen gå i skolan och föräldrarna skaffa jobb. Det vore vansinne att riva upp allt detta.

Därför hade en flyktingamnesti varit det rätta, men det är sorgligt att socialdemokraterna (med stöd av moderaterna), som enda partier i riksdagen satt stopp för det. Och det verkar som om Mattias Bäckström Johansson skulle driva en lika inhuman linje, om han hamnade i en sådan maktposition.

Det är bara att konstatera att det blåser kallare vindar hos många politiker nu för tiden. Vi har gått från öppenhet till slutenhet. Jag hoppas det blir ändring på det. Folkpartiet vill att Sverige ska ta emot fler flyktingar. Det har vi råd med. Men vi måste se till att kombinera det med en bättre integrationspolitik också, så att de som vill stanna känner sig välkomna och kan starta ett nytt liv här.

Idag präglas tyvärr integration(s)politiken av passivisering, segregation och bidragsberoende. Men människor har en inre drivkraft och vill göra rätt för sig, om de bara får chansen. Vi måste ta tillvara på våra nya invånares kompetens och göra det lättare att bl a komma in i arbetslivet. Man vill ju inte betraktas som ett offer resten av livet bara för att man flytt till ett annat land.

--
Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna, Kalmar