13 oktober 2006

…Haaar ni ingen tevve?

1 av 10 svenskar betalar inte sin TV-licens. I den nya regeringen är det 3 av 22 2 av 21 1 av 20. Alltså kan vi med glädje konstatera, att regeringen är ganska representativ för vanligt folk!

Skämt åsido, självklart ska man följa lagen. Och med dagens lagstiftning är det varje moderats förbannade skyldighet att sponsra en partisk och vänstervinklad rapportering av deras politik. Förhoppningsvis får detta våra nya lagstiftare att fundera över varför folk ska tvingas betala för kanaler som de inte ser på, när SVT ändå inte uppfyller sitt public service-åtagande särskilt väl.

Men samtidigt känns det förstås skönt om detta var det värsta man kunde gräva upp om de borgerliga ministrarnas privatliv. Vem vet, snart kanske vi rent av får diskutera sakpolitik istället?

(Uppdaterad 16 oktober)

Ny regering!

Lite försenat:
Cissi som EU-minister och Bildt som utrikesminister! Det här bådar gott.
Men moderater som biståndsminister och migrationsminister? Det här bådar inte lika gott, även om den ena heter Gunilla Carlsson…
Integrationsministern blir intressant att följa. Bra att det blev en folkpartist, även om just Nyamko är en som jag brukar ha en tendens att vara oense med…

The Good: Fp fick poster inom just de områden jag hade hoppats på: utbildning, utrikespolitik och integration. Vi fick även jämställdhet, vilket var en positiv överraskning, men det känns samtidigt naturligt, för jag upplever att (fp) har störst trovärdighet på det området.

The Bad: Jag önskar att vilket alliansparti som helst utom (m) hade fått bestämma över biståndet och migrationen. Kunde de inte ha monopoliserat de ekonomiska posterna (finansamarknadsministern och näringsministern gick till kd resp. c) och gå och sänka skatter nånstans istället? Kom tillbaka, Alf Svensson, allt är förlåtet!

11 oktober 2006

Nedvarvning

Det politiska livet har lugnat ned sig efter den intensiva valkampanjen. Det känns skönt. Till slut har jag fått några helger med familj och vänner. Vi hade saknat varandra i några veckor.

Lustigt förstås, att jag ser det som lugnt att ”bara” ha två–tre politiska möten per vecka. Härom året hade jag kallat sånt för intensiv vecka. Men allt är relativt, antar jag.

Sen pågår ett dagligt internorganisatoriskt arbete, förstås. Valanalyser ska skrivas, årsmöten ska förberedas, nya medlemmar ska coachas, förbundsstyrelser ska nomineras. Och så har vi kören mitt i allting.

Det är ba-ra ro-ligt!

08 oktober 2006

Beck, bli väck!

[Gnäll-post]
Jag har haft digital-teve i några veckor nu. Men TV1000 Nordic har varit en besvikelse. Jag har zappat dit några gånger per kväll i en vecka nu, och VARENDA &#%¤&%! GÅNG SÅ SÄNDER DE EN BECK-FILM! Utom en gång, då de sände någon annan film som likt förbaskat hade en trenchcoat-klädd Mikael Persbrandt i huvudrollen.

Missförstå mig rätt – jag tycker Persbrandt kan vara en jättebra skådis, men i Beck-filmerna känns det som att han bara går omkring och är jävlig på rutin. Har inte nordens filmhistoria något mer att erbjuda än grådaskiga svenska polisthrillers från det senaste decenniet?

06 oktober 2006

Vems fel är främlingsfientligheten? (Uncut edition)

Röde Kenneth Jonsgården har anklagat Folkpartiet för främlingsfientlig politik. Han är förstås ute och cyklar – i glashus, rentav. Jag kortade ned mitt svar i Östra Småland i lördags, men här kommer den oklippta versionen.

Kenneth Jonsgården visar brist på självinsikt när han skyller Sverigedemokraternas valframgångar på Folkpartiet. Med självkritik skulle han våga erkänna att det till stor del är socialdemokratisk politik och oförmåga att opinionsbilda som bäddat för de främlingsfientliga strömningar som sveper över Sverige idag. Folkpartiet är ett av få partier som vågat ta debatten.

Den som, liksom jag, är oroad över Sverigedemokraternas framgångar bör fråga sig vad det är som givit dem grogrund i den svenska politiken. Det ena är det utanförskap som många invandrare lever i. Det andra är avsaknaden av debatt, och därmed att åsikter inte blir granskade inför medborgarna.

1. Socialdemokraterna har drivit en misslyckad integrationspolitik som försatt många invandrare i arbetslöshet, bidragsberoende och etniskt baserat utanförskap. Dessa sociala klyftor har blivit en grogrund för generaliserande fördomar mot invandrare. Det har funnits kritik mot den drivna politiken även i de socialdemokratiska leden, men uppenbarligen inte hos Kenneth Jonsgården.

Medan Folkpartiet lagt förslag efter förslag på hur man ska frigöra initiativkraften och återupprätta invandrarnas status i samhället, ägnar sig Jonsgården åt att kalla fp-politiken för främlingsfientlig. Det faller förstås på sin egen orimlighet, för hur kan det parti som är mest positivt till invandring och flyktingmottagande vara främlingsfientligt? Jag utmanar Jonsgården att motivera vad det är i Folkpartiets punktprogram för integration som han finner främlingsfientligt!

Jonsgården verkar inte ha märkt det, men invandrarna själva gillar Folkpartiets politik. SVT:s vallokalsundersökning visade att Folkpartiet får större stöd från väljare uppvuxna i ett utomnordiskt land, medan Socialdemokraternas stöd i denna grupp sjunkit enormt på senare år.

2. När de flesta partierna inte vågat ta debatten med främlingsfientliga partier, har de sistnämnda fått en gräddfil in i maktens korridorer. De har varit i stort sett de enda som inte fått sina åsikter ordentligt granskade. Trots att de företräder åsikter och påståenden som i allra högsta grad inte skulle få stå oemotsagda. Jag har bemött dem, och jag har rest runt på skolor i länet hela hösten för att ta debatter och slå vakt om demokratin.

Det har funnits tillfällen att säga emot såväl Jimmie Åkesson som Sten Andersson och Dansk Folkepartis Pia Kjærsgaard. Lars Leijonborg tog debatterna. Göran Persson gjorde det inte, däremot såg hans regering till att utvisa apatiska flyktingbarn på svaga grunder, och fortsatte därmed att legitimera en inhuman flyktingpolitik inför svenska folket. Även här har alltså socialdemokraterna ett stort ansvar.

Alla pratar nu om att det inte funkat att tiga ihjäl Sverigedemokraterna. Folkpartiet har försökt säga detta i åratal.

Men nu har vi en verklighet där Sverigedemokraterna får 10 % av rösterna i provvalet på vissa gymnasieskolor. År 2010 kommer dessa sympatisörer att vara röstberättigade. Detta, om något, borde socialdemokraterna reflektera över när de utvärderar sin politik.

Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna, Kalmar