Alla människor ska ha lika rättigheter, oavsett vilket kön man har mellan benen eller i hjärtat. As simple as that. Förra gången vi hade borgerlig regering fick vi parterskapslagen, och under den här alliansregeringens tid har vi fått samkönade äktenskap och en namnlag som låter Jan-Olov byta namn till Madeleine. Det är bra!!
Jag stödjer även samkönade pars rätt att adoptera, surrogatmödraskap, insemination av lesbiska kvinnor och att det offentliga måste bli bättre på att bemöta människor på ett HBT-medvetet sätt. Öppenhet måste ersätta stigmatisering.
HBT-frågor har länge legat mig varmt om hjärtat. Jag finner det helt enkelt så hemskt att vissa människor ska bemötas med fördomar och hat, bara på grund av vem de älskar. En människa som vågar älska gör sig sårbar, ger sig hän åt det vackraste vi mänskliga varelser kan vara. Att attackera någon som blottat sitt hjärta är oacceptabelt.
T:et i HBT må stå för transpersoner, men jag vill ändå nämna en sak om transsexuella här, eftersom de flesta ändå blandar ihop dessa begrepp. (Och för att jag vill spara bokstaven T till något annat. ;) Jag tänker på de tvångssteriliseringar som vår svenska stat genomför på alla som vill byta kön. Eller vill och vill – för de människor som väljer att genomgå denna djupa förvandling känns det nog mer som ett måste för att över huvud taget kunna överleva. Men då har vi en lag som säger att man måste gå med på att bli steriliserad, bara på pin kiv. För det vore ju så krångligt om man fick ett barn och inte var på ”rätt” sida av förlossningsbordet när barnet kom.
Min vän Amanda Brihed har under sommaren modigt drivit en kamp mot denna iskalla lagstiftning. Jag är så oerhört stolt att Folkpartiet liberalerna därefter lovat att riva upp lagen om tvångssteriliseringar. Och en månad senare på pridefestivalen har i princip alla partier ställt upp på detta. Det går att göra skillnad.
Följ mig på Facebook
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar