27 mars 2009

Do you remember love?

Jag ska göra ytterligare lite reklam för den där sista Zaremba-artikeln. I slutet lyfter han fram en personlig anekdot som nästan fyller mina ögon med tårar.

Det hände sig på Nora marknad häromåret att en kolonn unga män med rakade skallar plöjde sin väg fram till ett stånd där några utlänningar höll till. Det berättas att ingen polis fanns på plats, att ingen visste vad man skulle ta sig till, nävarna var redan i luften, blickar bortvända i vanmakt, då det plötsligt hördes sång. Den steg från ingenstans, tycktes det, en sopran, hög och mäktig. Det blev allt tystare, folkmassan tätnade, bara sången hördes. Det berättas att angriparna kom av sig, började se sig osäkert omkring och retirera mot utgången. Och att rösten följde efter dem i mörkret och de lämnade marknaden.

Sedelärande nog var det psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” som så effektivt drev bort den nationella stormtruppen. En av dessa psalmer som enligt diskrimineringsombudsmannen är olämpliga vid skolavslutningar, då de kan verka ”uteslutande” för invandrare.

Jag lyckas identifiera rösten. Den tillhörde Maria Langefors, pastor i Missionskyrkan och utbildad sångerska. ”Jag drog på för fullt, à la Nilsson”, minns Langefors. Varför försökte du inte med ”We shall overcome”?

”Allt gick så fort, jag tog det jag hade närmast hjärtat.”

Vi som har sett 80-talets bästa (?) animé Macross: Do You Remember Love? vet förstås redan att en vacker sång kan stoppa inte bara skinnskallar på en marknad, utan även intergalaktiska krig:

(Om du är sådär petig och vill fatta vad det är de säger så kan du kolla här, men den är inte lika lång eller har lika bra bild/ljud.)

Maciej Zaremba

Från flera håll har jag hört åsikten att om det finns en enda riktigt bra, grävande journalist kvar på DN, så är det Maciej Zaremba. Och jag kan bara hålla med. Zaremba har skrivit i åratal om integration och kulturella frågor och gräver fram historier som vågar gå mot den förenklade medieströmmen. Hans artikelserie ”Den polske rörmokaren” är redan klassisk i hur den visar på vilka protektionistiska fördomar om arbetare från andra länder, som präglade politiker i allmänhet och sossar i synnerhet, när EU utvidgades 2004.

Den journalistiska integriteten inger förtroende. När Zaremba kritiserar delar av Folkpartiets integrationspolitik, så vill jag lyssna. Därför blev jag extra glad att Liberala ungdomsförbundet i förra helgen tilldelade Zaremba Bertil Ohlin-medaljen för hans journalistiska gärning. Jag blev ännu gladare åt att han blev så glad över att få den.

Zaremba har i dagarna avslutat en ny artikelserie, ”I väntan på Sverige”. Den är verkligen obligatorisk läsning, som pekar på problemen med integration i Sverige utan att försöka utmåla vare sig svenskar eller invandrare som syndabock. Extra fascinerande, tycker jag, är artikeln där han intervjuar (sd)-pariledaren Jimmie Åkesson och frågar vad som egentligen gör en människa till ”svensk”. Åkessons svar, eller rättare sagt oförmåga att svara, borde vara en rejäl tankeställare till alla som tänkt sig att rösta på det partiet.

23 mars 2009

”Kurt Lundgren är död”

Så stod det i SMS:et jag plötsligt fick när jag var ute och reste. Kurt Lundgren var en spännande och svårkategoriserad skribent som jag hade utgått från att få drabba samman med face-to-face förr eller senare i det politiska. Men nu hann det aldrig bli så.

Det ska även bli intressant att se hur hans dödsbo gör med hans blogg. När man går in på den nu så ser det ju fortfarande ut som om han är i full fart. Det är en sån där sak som samhället inte riktigt har hunnit anpassa sig till iom IT-åldern. Borde vi skriva in våra viktigaste inloggningsuppgifter i våra testamenten?

Undrar om det finns en ”avliden”-status på Facebook?

19 mars 2009

Vänsterblocket förlorade omröstning - körde över beslutet mötet därpå

Följande pressmeddelande gick ut igår kväll:

Barn- och ungdomsnämnden beslutade i februari att en extern konsult ska göra en genomlysning av verksamheten för att med utomstående ögon hitta effektiviseringar och besparingar. Beslutet var ett initiativ från alliansen som kunde röstas igenom då hälften av politikerna från vänsterblocket inte hade närvarat på heldagsmötet. Alternativet hade varit att spara genom att minska på personaltätheten i skolan och förskolan.

Men när nämnden sammanträdde igen idag så hade vänsterblocket samlat fler av sina politiker och ändrade beslutet på sittande möte.

Cecilia Strömberg (s) hävdar att detta var ett svar på återremissen, men det är struntprat, säger Björn Brändewall (fp). Vi hade beslutat om en återremiss för att få en extern genomlysning av förvaltningens verksamhet och kostnader. Men någon sådan har inte gjorts. Man har inte gjort någon upphandling. Man har inte ens tagit in offerter. Man har bara höftat till med några belopp (”mellan 100 000 kr och 450 000 kr”) och sen sagt att det var för dyrt. Men det vet man ju inte förrän man tagit in några anbud! Och det är för övrigt en rejäl skillnad på 100 000 kr och 450 000 kr.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet visar upp en chockerande brist på respekt för den demokratiska processen. De struntar i demokratiskt fattade beslut så fort det passar dem. Det är uppenbart att de aldrig hade en tanke att verkställa beslutet.

– Det är sandlåde-fasoner! Om vänsterblocket bryr sig så mycket om skolans och förskolans ekonomi, så kunde de gott ha bemödat sig att närvara på mötet när det beslutades. Hur skulle det se ut om vi i alliansen betedde oss på samma sätt, och försökte riva upp varenda (s)-beslut månaden efter? Det märks att vänsterpartierna skäms över sin dåliga mötesnärvaro och försöker skyla över beslutet. De vågade inte ens skriva något om sina intentioner i handlingarna inför dagens möte.

Ragnar Olsson (v) sa att han inte tycker att förvaltningen har råd med utgiften som en konsult skulle innebära. Detta från samma person som i höstas godtyckligt slängde in en utgift på 100 000 kr i marknadsföring i budgeten under sittande möte. Samtidigt sa han idag att det inte spelar någon roll hur mycket genomlysningen skulle kosta. ”Om det kostar en enda krona, så är det en felsatsad krona”, sade Ragnar Olsson.

– Detta trots de besparingar det kan leda till! Det är inte i ekonomin som skon klämmer för vänsterblocket. De kan helt enkelt inte stå ut med att alliansen skulle få besluta om drygt 100 000 kr i en nämnd som omsätter 600 miljoner kr! Deras prestige förblindar dem och förhindrar att vi kan få bukt med vänsterns egna besparingskrav*, avslutar Björn Brändewall.

(*=Besparingskraven är som bekant något som beslutades när vänsterblocket klubbade igenom sin budget i kommunfullmäktige i fjol. Allianspartierna sade nej till denna besparing, men förlorade omröstningen. Alliansen försökte inte riva upp det beslutet månaden därpå.)

09 mars 2009

Några nedslag

  • Människan har lärt sig att flyga och gå på månen.
  • Berlinmuren har fallit.
  • USA har valt en svart president.
  • Pet Shop Boys har lagt upp en preview av det kommande albumet Yes.

06 mars 2009

LO har inte koll på vad regeringen gör

Sossarnas smutskastningskampanj fortsätter. Under rubriken ”Regeringen bär ansvaret beskyller LO:s Irene Wennemo regeringen för passivitet i finanskrisen. ”Mycket bättre hade det varit om regeringen till exempel hade kunna skjuta till resurser för utbildningsinsatser och studiefinansiering för de anställda.”

Resurser till utbildning? Som, oh, I don't know, de tusen nya utbildningsplatser till Göteborg och femhundra helårsplatser på vuxenhögskolan som Jan Björklund (fp) aviserade redan i höstas? Och det var bara för att möta Volvos varsel. Några veckor senare kom 23 miljarder kronor till jobb och omställning, varav 2,8 miljarder till utbildningsinsatser.

Det är lätt att anklaga en regering för passivitet, om man har förbundna ögon för allt de gör.

(S) saknar trovärdighet i SAAB-frågan

Vad vill socialdemokraterna med SAAB egentligen? Mona Sahlin har i upprepade radiointervjuer de senaste månaderna förespråkat statligt övertagande av bilfabriker som inte går med vinst, och att det ska kunna betalas med våra AP-fonder. Dessa uttalanden är väl dokumenterade.

Men i P1 i onsdags förra veckan vände hon på klacken och påstod att hon aldrig har sagt detta. Hon anklagar t o m näringslivsminister Maud Olofsson (c) för att ljuga, när Olofsson håller fast Sahlin vid hennes ord. Det är därmed uppenbart att det är Mona Sahlin som har stått för ljugandet och ärekränkningen.

Så hur lyder socialdemokraternas politik denna vecka, då? Jo, just nu vill de gå in med precis samma lånegaranti som regeringen redan aviserat. En åtgärd som socialdemokraterna kraftigt har kritiserat som ”passiv”, men det var alltså innan de själva bestämde sig för att gå på den linjen.

Förvirrande? Ja, det enda som är tydligt är att (s) inte vet vad de vill med Sveriges ekonomi, och att de säger saker som de inte själva tror på. Heder åt Maud Olofsson, som tar strid mot storföretaget GM och säger det som måste sägas: SAAB har under GM:s ägo gått med förlust med 45 miljoner kronor i veckan – i 11 år! Folk köper helt enkelt inte bilarna, och ingenting tyder på att företaget mirakulöst skulle börja gå med vinst bara för att staten köper upp det och börjar pytsa in folkets pensionpengar i det svarta hålet.

Det är klart att ingen vill förlora jobbet. Men om SAAB:s anställda inte kan bygga bilar som folk vill ha, så måste de gå vidare och hitta något annat att göra. Det är ingen naturlag att Sverige ska ha en stor fordonsindustri. Vi ska inte upprepa inte misstagen från varvsindustrin på 70-talet. Därför är jag glad att alliansen säger nej till Mona Sahlins bakåtsträvande och lättsinniga bilfabrik-förstatliganden.