19 september 2012

Hur får vi en bra blandning av hyresrätter, bostadsrätter och villor?

Idag har jag lämnat in denna interpellation (skriftliga fråga) till Mattias Adolfsson (S), Samhällsbyggnadsnämndens ordförande. Vi kommer att debattera den på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten.

En viktig åtgärd för att motverka ekonomisk och social segregation i kommunens bostadsområden är att det finns en god blandning av olika bostadsformer, vilket även Folkpartiet har motionerat om tidigare. Villatomter, bostadsrätter och hyresrätter m m kan komplettera varandra på ett positivt sätt. Det blir möjligt att göra ”bostadskarriär” utan att flytta ifrån en stadsdel, och det blir lättare för alla inkomstklasser att hitta bostad i hela kommunen.

Kommunens välfärdsbokslut 2010 tar upp ”rumslig exkludering”, en segregation som leder till att de mest socialt utsatta tenderar att koncentreras till särskilda bostadsområden med en svagare social infrastruktur. (s 87) Bokslutet pekar ut ”småskalig och varierande bostadsbebyggelse” som en viktig hälsofrämjande faktor. (s 117)

Kommunens budget 2013 fastslår att ”de nya bostadsområdena som växer fram ska (...) bidra till ett varierat bestånd. Vi värnar hyresrätten och kommer särskilt prioritera privata aktörer som vill bygga hyresrätter. I Kalmar ska var och en hitta just den bostad som passar hans eller hennes behov.”

Men frågan är om vår (S)-styrda kommun gör tillräckligt för att slå vakt om detta när nya bostäder planeras? Exempelvis i den aktuella detaljplanen för Lindeberga/Majavallen påpekar flera att det Lindsdal behöver mest är hyresrätter. Ett svar som ges i samrådsredogörelsen är att ”inget av de förslag som lämnades in till markanvisningstävlingen innehöll hyresrätter.” Självklart måste även byggherren känna att den vinner något på att bygga, men man frågar sig hur hårt kommunen egentligen har förhandlat för sina medborgares räkning, när förslag utan hyresrätter ens accepteras i tävlingen. Ställde kommunen inga krav, inga grundkriterier, när markanvisningstävlingen utlystes?

Utan att hänga upp mig för mycket på ett enda exempel, konstaterar jag att den politiska processen från papper till färdig bostad är lång; översiktsplan, planprogram, detaljplan, och så småningom inflyttningsklar byggnad. Det vore en god kompetensutveckling för många i kommunfullmäktige, inte minst mig själv, att få förklarat vilka moment och tillvägagångssätt som är mest lämpliga om vi som förtroendevalda vill påverka bostadsbeståndet i kommunen, och ha hopp om att få det genomfört utan att få höra att de är vare sig ”för tidigt” eller ”för sent”.

Med anledning av detta undrar jag:
  • När i processen, och hur, kan vi från politiken bäst ställa krav på blandade bostadsformer?
  • Vilket planområde anser du kommer att ge oss nästa tillfälle att ställa krav på bostäder av en typ som inte redan präglar området? 
Björn Brändewall (FP)

15 september 2012

Våra satsningar på elevhälsan behövs!

Eric Carlsson har varit Kalmar kommuns skolöverläkare i sju år, men går nu i pension. Idag skriver han på Barometens debattsida om sina erfarenheter:
Inom skolans elevhälsa finns bra kompetens men dimensioneringen motsvarar inte behoven. Ingen rektor i Kalmar har därför möjlighet att fullt ut uppfylla skollagens krav på att skyndsamt utreda elevers behov av särskilt stöd om eleven riskerar att inte nå målen eller uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Nästan varje vecka har jag ställts inför problem där skolans resurser inte räcker till.
Det är jobbigt att läsa svart på vitt hur resursbristen går ut över de mest behövande eleverna. Jag har via Folkpartiet föreslagit en förstärkning av elevhälsan i varenda budget de senaste åren, men socialdemokraterna har röstat nej varenda gång. Stödåtgärder måste sättas in tidigt, annars växer problemen likt en rullande snöboll.

Eric Carlsson ger även förslag på lösningar för framtiden, bl a om en fond för sociala investeringar.
Det finns beräkningsmodeller som visar att samhället gör betydande ekonomiska vinster genom att sätta in insatser tidigt. Ju tidigare ju högre avkastning. Bäst redan i förskolan.
Flera kommuner har börjat inrätta sociala investeringsfonder för att skapa resurser till det. En social investeringsfond i Kalmar skulle kunna frigöra medel så att flertalet elever med neuropsykiatriska svårigheter kan få hjälp att lyckas i skolan.
Jag tycker att detta är en mycket intressant idé. Jag har själv många gånger funderat på de konsekvenser det innebär för samhället att inte fånga upp barns behov tidigt - i alla möjliga sammanhang, inte bara i skolan och i den psykiska hälsan. En del hamnar ”bara” efter i skolan och får svårt att få något jobb, andra hamnar i sådant utanförskap att de faller i missbruk eller slår in på brottets bana och orsakar enorma kostnader för polis, försäkringsbolag och socialtjänst med mera. Förutom det uppenbara, att en individs liv blir fördärvat.

Utmaningen med sociala fonder är bara att hitta trovärdiga kalkyler, och att sedan förmå andra politiker att våga satsa pengar så långsiktigt. Det är en investering med en avkastningshorisonten på flera årtionden, mycket längre bort än nästa val!

Läs hela Eric Carlssons debattartikel!