Björn A-Ö: Grön skatteväxling

Jag vill, till skillnad från till exempel Miljöpartiet, ha grön skatteväxling.

Grön skatteväxling bygger på två bra principer:

• Sänk skatten på miljövänliga saker. (Sänkt skatt är ju alltid trevligt.)
• Höj skatten på miljöfarliga saker så att miljöförstöringen minskar.

Den springande punkten är det där sista – så att miljöförstöringen minskar. Om allting bara är rättvist prissatt, så löser den fria marknaden resten. Om det blir dyrt att smutsa ned, så blir det lönsammare att hitta nya, rena lösningar som är bättre för alla.

Det här är ett av de få tillfällen då politiken måste hjälpa marknaden på traven, eftersom det är svårt (förbannat svårt!) att rättvist sätta en prislapp på varje viss miljöpåverkan. Men ju närmare man kommer den rätta prislappen, desto snabbare löser marknaden (människorna) problemen. Att internalisera de externa kostnaderna, som detta kallas på fikonspråk, är liberal baskost.

Miljöpartiet däremot, pratar gärna om grön skatteväxling. Men när det kommer till kritan förespråkar de istället röd skattehöjning. I de rödgrönas budget höjer de miljöskatterna, men inte med beräkningen att det ska minska miljöförstöringen. Nej, de räknar kallt med att vi kommer att spy ut lika mycket gifter och föroreningar som innan. Vi kommer bara att betala mer för det.

Bensinskatten är ett exempel. När den blir högre så minskar folk på bilåkandet, för det blir för dyrt. Men när skatten nått en viss nivå, så kan inte folk kompensera längre. Många som bor t ex i glesbygden i Kalmar län måste ha bilen för att klara sig. Så de biter ihop och pröjsar. Då blir skattehöjningen bara ett sätt för politikerna att håva in mer pengar, medan folket blir fattigare. Den cyniska hållningen har Maria Wetterstrand, Mona Sahlin och Lars Ohly intagit.

Läs gärna mer om Folkpartiets syn på grön skatteväxling.