21 december 2016

Elevpeng inte på lika villkor till fristående gymnasieskolor

I torsdags beslutade Kalmarsunds gymnasieförbunds styrelse om bidrag (elevpeng) till friskolor för 2017. Som ersättare i styrelsen och ende representant för Liberalerna, ansåg jag att resurserna inte fördelades helt rättvist. Jag lämnade följande protokollsanteckning:
Bidrag för administration ges med ett schablonbelopp om 3 %. Gymnasieförbundets egna kostnader för administration uppgår däremot till 6-7 %. I detta ingår förstås en del kostnader som är kommunspecifika, som arbetet med antagningsprocessen, men de jämförbara administrationskostnaderna är klart högre än 3 %.

För att konkurrensen mellan skolhuvudmännen ska vara på lika villkor, anser jag att bidraget för administration bör motsvara förbundets faktiska kostnader. Det är även hälsosamt för förbundet ha en morot att hålla nere sina egna administrationskostnader.

Skolkostnadsutredningen som pågår på riksnivå nu utreder möjligheten att ändra lagen så att bidrag ska ges för den kommunala huvudmannens faktiska administration (minus kommunspecifika kostnader). Om den blir lag så träder den i kraft tidigast 2018. Insikten om orättvisan i dagens lagstiftning finns alltså. Jag anser att Kalmarsunds gymnasieförbund borde fördela resurserna så redan 2017.

06 december 2016

PISA lyfter, right on schedule!

Nu ser vi de första effekterna av Liberalernas och den tidigare Alliansregeringens skolreformer. Vi lär få se ännu mer 2019 och 2022. (Så länge Fridolin inte ändrar kursen.)



Dagens presentation av PISA-undersökningen visar på ett stort trendbrott för Sverige. Från att ha haft en skola i fritt fall, går nu kunskapskurvorna kraftigt uppåt och hamnar i flera fall över OECD-snittet. I många fall ser vi att lågpresterande elever lyfter extra mycket. Även TIMMS-undersökningen förra veckan visade att svenska elever äntligen lyfter.

Jag är så glad för alla elevers och lärares skull! Äntligen får vi bekräftelse på att vi är på rätt väg!

Lite skönt är det också att äntligen få upprättelse. För skolresultat tar verkligen tid att ändra på. Detta är den första gången som PISA mäter kunskaperna hos elever som gått i ”Björklunds skola”. Bottenresultaten som chockade Sverige för tre år sedan gjordes på den allra sista elevkullen som hade gått hela sin skolgång i den så kallade ”flumskolan”. Diverse oseriösa politiker försökte då skylla allt på dåvarande utbildningsminister Jan Björklund, fastän var och en som var insatt i frågan visste att de här eleverna omöjligen kunde ha fått ta del av de stora reformerna under sin skoltid. Redan då var jag tydlig med att en vändning tidigast kunde komma i nästa mätning.

Nu ser vi till slut att de liberala reformerna var rätt. Eleverna som gjort de här PISA-proven har fått gå år 6–9 enligt den nya läroplanen, med tydligare kursplaner och mer lärarledd undervisning. Detta är även den första årskullen som har fått tydligare och tidigare betyg.

Samtidigt vet vi att det är de första skolåren som är de mest avgörande, och dagens resultatvisar bara vad reformerna har gjort för elever i de sista åren. I nästa PISA-mätning 2019 kommer vi att få se elever som gått 7 år av 9 i den nya grundskolan, år 3–9, och då bör resultaten bli ännu bättre. Då kommer även de nya lärarna – de som gått den nya lärarutbildningen som vi sjösatte – att ha funnits ute i klassrummen i flera år. Bra, välutbildade lärare är avgörande för att lyfta eleverna!


Årets PISA-mätning visar även på fortsatta utmaningar för Sverige, inte minst hur vi ska hantera likvärdigheten när allt fler elever är nyanlända och socioekonomiskt utsatta. Det kommer vi att få analysera djupare de kommande månaderna. Mycket tyder på att vi behöver fortfarande förstatliga skolan och satsa extra mycket på lärare i utanförskapsområden.

08 november 2016

Kalmar årets majkommun!

Kalmar kommun prisas för sitt arbete mot barnfattigdom och för barns rättigheter. Jag är väldigt glad över den politiska enighet som rått kring dessa åtgärder!

Jag kan även sträcka på mig lite personligen. En av åtgärderna som Majblomman lyfter fram är Barnpanelerna vi håller i. Där har jag varit pådrivande för att Barn- och ungdomsnämnden ska ha fler barnpaneler som involverar fler politiker, och inleda med barnpanel när nämnden har heldagssammanträden. Kul att ha fått vara en liten pusselbit i det här stora arbetet.

Sen måste vi bli bättre på att skilja mellan varaktig fattigdom som drabbar barnens framtidsutsikter, och tillfällig, planerad låginkomst som beror på t ex föräldraledighet eller att föräldrarna studerar i något år. Och där har jag och Liberalerna ännu inte vunnit gehör.
Oj, här har det varit tyst länge. Samtidigt som så mycket har hänt. Mycket har jag sagt på mitt Facebook-flöde istället, men jag ska komma igång med bloggandet igen nu, hade jag tänkt.

20 april 2016

Har fler personer registrerats när de begärt ut allmänna handlingar?

Med anledning av JO-anmälan mot Kalmar kommun har jag idag lämnat in denna interpellation till kommunalrådet Bertil Dahl (V), att debatteras på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten och livesänds.
I en anmälan till Justitieombudsmannen (JO) framgår det att två journalister på Barometern och Östran sedan år 2014 har registrerats på Samhällsbyggnadskontoret, när de begärt ut allmänna handlingar enligt offentlighetsprincipen.

I år är det 250 år sedan tryckfrihetsförordningen och offentlighetsprincipen infördes i Sverige. En grundbult för journalistikens möjlighet att granska den offentliga makten och försvara det öppna, demokratiska samhället, är att man anonymt och utan rädsla för repressalier kan få ut allmänna handlingar och se hur makten förvaltas.

Registrering av vem som begär ut handlingar är inte en småsak, för det hotar i förlängningen meddelarskyddet. Till exempel ska kommunen inte kunna efterforska om det varit en anställd som begärt ut en handling och sedermera spridit vidare den till journalister eller andra.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

  • I vilken utsträckning har andra medborgare än ovan nämnda journalister registrerats när de begärt ut allmänna handlingar från kommunen?
  • Hur ska Kalmar kommun försäkra sig om att det fortsättningsvis inte kommer att ske någon mer registrering, i någon förvaltning, av vilka allmänna handlingar som begärs ut?
Björn Brändewall (L)

31 mars 2016

Öppenhet och frihet vårt bästa försvar mot terrorn

Debattartikel publicerad i Barometern 30 mars.


Demokrati, yttrandefrihet, öppenhet och fri rörlighet. Om dessa västvärldens triumfer kommer att gå förlorade, så sker det inte på grund av terroristerna, utan på grund av oss själva. Bekämpa terrorn genom att ta vara på din frihet!
Europa har återigen fått se en glimt av vad som händer i länder som Syrien varje dag. Genom hela EU chockas vi över sprängningarna på flygplatsen i Bryssel, som i skrivande stund krävt 34 människoliv. Men den stora frågan är vad som händer med övriga 500 miljoner EU-medborgare nu, och det ödet ligger främst i våra egna händer.

Vi människor reagerar ofta med magkänslan när vi blir rädda, och det kan lätt bli mer dödligt än själva terrorn. Efter flygplansattentaten den 11 september 2001 så blev amerikanarna rädda för att flyga. De började ta bilen istället, fastän det är statistiskt farligare att köra bil än att flyga. Redan innan året var till ända, hade detta gett en ökning i bilolyckor som skördat fler liv än själva terrorattentaten.

Terrorgruppen Daesh, som vi borde sluta att kalla för Islamiska Staten, har tagit på sig ansvaret för bombningarna i Bryssel. Rasister och främlingsfientliga, populister, och vissa EU-ledare passar därmed på att kräva att man borde sluta att ta emot muslimska flyktingar till EU.

Men det vore ett totalt svek att göra så. Om det är någon grupp som plågas, jagas och dödas av Daesh fundamentalister så är det ju alla de moderata muslimerna! Daesh skulle applådera om vi stängde av flyktvägen för deras främsta offer och byte.

Rädda människor och medier vill även se starka ledare som visar handlingskraft. Vi kan räkna med att ledande politiker de kommande veckorna kommer att lansera förslag som tummar på rättsäkerheten och ytterligare ökar staternas massövervakning av befolkningen, i syfte att ge polisen verktyg att bekämpa terrorn. Då är det värt att påminna om att denna strategi inte har funkat alls hittills.

Trots att man inom EU i flera år har övervakat nästan all elektronisk kommunikation mellan oss privatpersoner, har polismyndigheterna inte kunnat identifiera och stoppa terrorattentat som det i Paris i höstas. Tvärtom så var de flesta gärningsmännen där redan kända av polisen, så de övervakades redan särskilt. Ändå kunde de planera och utföra sina attacker.

Det kommer tyvärr alltid att finnas öppna platser med folksamlingar, som terrorister kan angripa. Det finns ingen genväg, ingen superdator som kan överträffa vanligt manuellt polisarbete. Däremot behöver polisen få de resurser som krävs för att kunna spana på terrormisstänkta, och mer samarbete mellan poliser i olika länder.

Övervakningen är dock inte bara verkningslös mot terrorn, den har även en mörk baksida. Människor som övervakas ändrar sina levnadsmönster och begränsar sina liv - fastän de har rent mjöl i påsen. En studie i Tyskland efter att det så kallade datalagringsdirektivet hade införts, visade att människor inte längre vågar ringa sin läkare, äktenskapsrådgivare, psykolog eller beroendehjälplinjer, för de vet att samtalet kommer att registreras, kan läcka och kan användas mot dem. Sådana effekter av övervakningen kan leda till livshotande konsekvenser för t ex missbrukare och psykiskt sjuka, men det kommer nog aldrig att få uppmärksamhet på en löpsedel.

Terroristernas mål är att störta vårt öppna, sekulära och fria samhälle. De har kommit en bit på vägen, de har fått oss att sluta oss en del. Men de kommer inte att vinna om vi inte själva hjälper dem på traven.

Trotsa både extremisterna och övervakningspolitikerna genom att inte låta dem kuva dig. Gå till jobbet idag som vanligt. Res dit du hade tänkt resa. Träffa dina vänner och ha roligt över en bit mat. Klaga högljutt över någon makthavare, om du vill det. Ägna en tyst minut åt offren i Bryssel, och inse samtidigt hur värdefullt det är att du själv lever och faktiskt fortfarande har ett liv i ett fritt samhälle.

Björn Brändewall (L)

14 mars 2016

Annan nyhetsvärdering när det rör just Israel/Palestina

Sveriges Radio rapporterar än en gång bakvänt när det gäller Israel/Palestina-konflikten. Ur dagens morgoneko, ca 7:20 minuter in:
Tre palestinier sköts till döds när de idag attackerade israeler på västbanken, det uppger den israeliska armén. Två av dem öppnade eld vid en busstation och den tredje rammade ett militärfordon.

Huvudsatsen här blir att palestinier (inte "terrorister", eller "beväpnade män", utan "palestinier") sköts till döds. Att de var terrorister som hade öppnat eld mot israeler blir bara en bisats. Hur det gick för de attackerade israelerna får vi inte veta alls.

Tycker du att jag hänger upp mig på detaljer? Tja, jämför då med hur annorlunda samma nyhetsuppläsare presenterade nyhetsrubriken omedelbart innan, bara 25 sekunder tidigare:
Minst 16 människor dödades i en terrorattack mot en badort i elfenbenskusten i Västafrika igår. Det var minst sex beväpnade män som skjöt mot människor på stranden vid hotell.

Här ligger huvudsatsen rätteligen på offren. Attackerarna beskrivs direkt som terrorister, snarare än bara medborgare av en viss nation.

Hur medier väljer sina ord och formuleringar påverkar hur vi uppfattar nyheter, och vilken sida vi sympatiserar med i en konflikt. Dagens Eko är en mycket tung nyhetsrapportör med många interna kontrollstationer; de formulerar inte inte sina rubriker så här bara av misstag. Det skrämmande är att när man väl lärt sig att vara på sin vakt mot sånt här, märker man att Sveriges public service gör såna här vinklingar hela tiden när de ska rapportera om just palestinska attacker mot israeler.

Huvudnyheten blir alltid att Israel har attackerat palestinier. Först i en bisats i slutet nämner man att det berodde på att de svarade på en attack från palestinier. Finns det någon annan konflikt som så konsekvent beskrivs på detta bakvända sätt i svenska nyhetsmedier?

09 februari 2016

Minska gymnasieavhoppen med mentorskap inför gymnasievalet

Nästan var tjugonde elev som började på ett gymnasieprogram vid Kalmarsunds Gymnasieförbund i höstas kom inte direkt från grundskolan, utan hade avbrutit ett påbörjat gymnasieprogram. Andra som hoppar av börjar inte på något nytt alls.

Om vi kan få fler ungdomar att välja rätt från början, slipper vi en stor kostnad både ekonomiskt och mänskligt. Om fler hittar ett gymnasieprogram som passar dem på första försöket, kanske vi även kan minska avhoppen. Det kan vara avgörande för en ung människas framtid.

Därför har jag lämnat in ett förslag om mentorskap till gymnasieförbundets presidium, och bett att de ska ta upp det i styrelsen. Jag har redan bollat förslaget med Studie- och Yrkesvägledare på Kalmars grundskolor.

Mentorskap inför gymnasiet

Vi vill att alla ungdomar ska göra ett bra val av gymnasieutbildning. Om en elev efter en tid inser att hen har valt fel program, är det både en stor samhällskostnad och förlorad tid för den enskilde att börja om på ett nytt program, där det kan vara extra jobbigt att läsa ikapp förlorade månader för att komma i fas med sina nya klasskamrater. Om felvalet leder till ett avhopp från gymnasieskolan helt och hållet så är det än mer skadligt för ungdomens framtid och möjligheter att få jobb.

För att göra ett bra gymnasieval är det viktigt att eleven har korrekta förväntningar på den utbildning hen söker sig till. Skolorna arbetar kontinuerligt för att informera om sina program, vilket är bra. Som ett komplement till detta kan det även vara värdefullt för den enskilde att få höra erfarenheter från någon som redan går på utbildningen.

Grundskolor i förbundets medlemskommuner skulle kunna etablera ett samarbete med gymnasieskolorna, där elever i högstadiet i god tid före sitt gymnasieval kan meddela vilket program som känns mest intressant. Hen får sedan några gånger under ett år träffa en gymnasieelev, en ”mentor” eller ”fadder”, som läser på just det programmet, och diskutera förväntningar och lärdomar om utbildningen.

Huruvida träffarna ska pågå under just ett år, eller mer eller mindre än så, är öppet för diskussion. Likaså vilka årskurser som vore lämpligast när man initierar mentorskapet. Ska grundskoleeleven gå i nian, eller kanske åttan eller sjuan? Ska mentorn gå första, andra eller tredje året på gymnasiet? Ska det ske utanför schemalagd tid? Detta bör en utredning problematisera kring.

Jag vill därför föreslå styrelsen att besluta:
  • Att ge förbundskontoret i uppdrag att sondera intresset i medlemskommunernas kommunala samt fristående huvudmän inom grundskolan för att erbjuda grundskoleelever mentorskap inför deras gymnasieval, samt att ta fram ett förlag på hur ett sådant samarbete kan utformas.

27 januari 2016

Om Stage4you, CIS och framtiden

I slutet på förra året fattade Kalmarsunds gymnasieförbund det smärtsamma men enhälliga beslutet att lägga ned Stage4you Academy i Torsås och flytta musik- och stylingutbildningarna till skolor i Kalmar. Inför det beslutet - och även därefter - har vi politiker blivit kontaktade av elever och föräldrar som beskriver hur bra Stage4you är och är oroliga inför flytten från en liten skola till en stor.

Jag håller helt med om den utomordentliga kvalitet som Stage4you präglas av. Som kontaktpolitiker för skolan och som ersättare i gymnasieförbundets styrelse sedan ett år tillbaka så har jag under det gångna året besökt skolan flera gånger, sett och hört elever framträda, och tagit del av lyckade karriärer efter avslutad utbildning. Jag har även följt elevernas diskussion i en Facebook-gruppen de startade pga flytten.

Utbildningen Stage4you Academy har varit resultatet av två saker:
  1. att Kalmarsunds gymnasieförbund har ett tillstånd för riksrekryterande spetsutbildning i musik.
  2. att förbundet har avtalat med företaget Stage4you AB om att utföra delar av utbildningen på entreprenad.

Avtalet gäller till och med juni 2016, och vi hade från gymnasieförbundets sida gärna förlängt det. Man förhandlade med Stage4you AB i helt ett år för att försöka hitta en lösning. Stage4you AB lade dock ett mycket högt bud för att fortsätta bedriva utbildningen, så att en utbildning som redan var för dyr för oss skulle ha blivit ännu mycket dyrare, och det hade vi helt enkelt inte råd med. En offentlig gymnasieutbildning får enligt Kommunallagen inte gå med kraftigt underskott år efter år, vilket Stage4you Academy har gjort.

När avtalet nu slutar gälla till sommaren så försvinner namnet Stage4you från utbildningen, det blir nya lärare anställda direkt av gymnasieförbundet i karaktärsämnena, och undervisningen i musik respektive styling flyttar till Jenny Nyströmsskolan och Lars Kaggskolan (egentligen samma byggnad med en innergård emellan). Men det kommer att vara samma undervisning som innan vad gäller kursinnehåll och antal timmar.


Imorgon sammanträder gymnasieförbundet igen, och nu har det kommit en förfrågan från CIS AB att "ta över Stage4you från och med den 1 juli 2016". Förbundskontoret föreslår att vi ska avslå den av ekonomiska skäl. Jag håller med om att vi inte kan göra annat än att avslå den, men främst av skälet att det här egentligen inte är gymnasieförbundets sak att besluta om.

Den som följer den här bloggen har nog inte missat att jag uppskattar konkurrensen från friskolor. Det fria skolvalet får alla att anstränga sig lite extra och främjar kvaliteten även för elever på kommunala skolor. Om CIS bedömer att de kan få ekonomin att gå ihop med Stage4you AB så välkomnar jag helhjärtat att de försöker. Det är dock inte något som vi i gymnasieförbundet egentligen har så mycket att säga till om, av flera anledningar.

För det första: om CIS vill påbörja ett samarbete med Stage4you AB likt det gymnasieförbundet har haft, så är de fria att göra det. Från och med den 1 juli så har vi ju inget avtal med Stage4you AB längre, och heter inte Stage4you Academy längre, så vi kan inte ens överlåta Stage4you till CIS så som de föreslår.

För det andra: ett grundkrav för att CIS och Stage4you AB ska kunna erbjuda denna utbildning är att CIS får tillstånd att bedriva riksrekryterande spetsutbildning i musik (likt det gymnasieförbundet har). Det är något som beviljas direkt av Skolverket och Skolinspektionen, och inte något som gymnasieförbundet kan "lämna över". Vill CIS ha detta, och sätta igång utbildning till hösten, är det nog mycket bråttom att de skickar in en ansökan om detta.

Kalmarsunds gymnasieförbund har mycket duktiga lärare med stort kontaktnät, även om de kanske inte har stjärnstatus, och de kommer att göra sitt yttersta för att eleverna även fortsättningsvis ska få en utbildning av toppkvalitet.

Slutligen en kommentar ang värdet i "den lilla skolan". Jag är själv gammal kaggnist och läste Medieprogrammet 1996-1999. Och jag är själv lite känslig för att ha för många intryck omkring mig. Min egen erfarenhet, som elev på en av gymnasieförbundets skolor på ett program som stack ut lite från övriga skolan, är att det går alldeles utmärkt att skapa en ö med "lilla skolan"-känsla även när man är en del av en större skola. Vi hade en fantastisk sammanhållning i vårt program. Jag pratade med lärarna på Kagg/Jenny om detta så sent som förra veckan, jag vet att de har just den ambitionen, och jag hoppas att det är vad även Stage4yous elever kommer att få uppleva.

15 januari 2016

Lär alla att tafsande är oacceptabelt

Debattartikel publicerad i Barometern-OT idag.

Att utländska män gaddar ihop sig för att begå övergrepp på kvinnor är helt oacceptabelt. Oavsett om det sker i Köln, i Kalmar eller någon annanstans. Det är dags att ge alla som kommer hit en kurs i våra värderingar.

Sverige är kanske det land som kommit längst i världen i fråga om jämställdhet, jämlikhet och mänskliga rättigheter – värden som borde vara universella. Det är värderingar att vara stolta över. Men det innebär samtidigt att vi sticker ut. I ett globalt perspektiv är det svenskarna som är de extrema.

Svenska barn fostras från en tidig ålder i dessa värderingar, från släkt, förskola och skola. Inte tillräckligt, för även bland svenska pojkar växer det upp tafsare och mansgrisar. Men vi har färre sexuella övergrepp här än i länder där kvinnor ses som ett sexualiserat pris som måste skylas och hållas avskiljt från män.

De många människor som nu flyr till Sverige har inte alltid fått dessa värderingar med sin samhälleliga modersmjölk. När de för kanske första gången ser kvinnor som lever självständigt och klär sig fritt så slår det slint hos en del. Det betyder inte att de inte fortfarande har rätt till skydd här. Men det betyder att vi måste lära dem det som vi redan lär svenskfödda.

Kritiken gäller förstås inte alla män. När kvinnor trakasserades på Larmtorget i Kalmar av män med utländsk bakgrund på nyårsnatten, vilket en av oss bevittnade med egna ögon, ska vi även komma ihåg att det var minst en man med utländsk bakgrund som steg fram för att försvara kvinnan han såg trakasseras. Tölparna som omringar kvinnor utgör en liten minoritet.

Men att bara någon procent av alla män utgör ett hot är en klen tröst för de kvinnor som tvingas stöta på minst någon av dem varje dag eller varje kväll som de ska gå ut. Kvinnors frihet blir mer begränsad än många män någonsin kan förstå.

År 2008 föreslog Liberalernas integrationsminister Nyamko Sabuni att alla som ville bli svenska medborgare skulle genomgå en medborgarskapskurs för att lära sig om sina rättigheter och skyldigheter och om jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter. Men förslaget ansågs för kontroversiellt och blev tyvärr aldrig genomfört. Och sedan Stefan Löfven tog över har Sverige ingen integrationsminister alls längre.

Men nu när det dessutom börjar framkomma att polisen medvetet har tigit om liknande grupptrakasserier mot kvinnor på andra håll i landet, blir frågan om värderingar mer aktuell än någonsin. Vi anser att det är hög tid att kräva deltagande i en kurs om de värderingar och lagar som präglar Sverige, och det bör gälla alla som får längre uppehållstillstånd här, inte bara de som vill ha medborgarskap. I väntan på en regering som tar integrationen på allvar bör kommuner gå före.

Om det vore du själv som flydde till ett annat land eller skulle arbeta där i flera år, skulle du bara må bra av att få veta vad som förväntas av dig. Inte bara hur man behandlar kvinnor, utan även saker som att barnaga är förbjudet. Att låtsas som att det inte finns några kulturkrockar är inte att vara tolerant – det är att göra alla inblandade en björntjänst.

Björn Brändewall (L)
Sofie Bergman (L)