I am NOT a vampire...

Blodgivning är bra. Alla som kan borde göra det, så snart de fyller 18 år. Den dag du själv ligger på operationsbordet efter en bilolycka, kommer du vara tacksam att andra gav en bit av sig själva för att rädda ditt liv. Chefen hävdar att han får en pigghets-kick av det. Och så är det coolt att veta vilken blodgrupp man har (A+), så man kan matcha ihop sig med anime-karaktärer, nyo-ho-hoo! ^-^

Men ibland går det inte som man tänkt sig. Igår skulle jag återigen håva in mina 40 spänn på åderlåtningen. Men högerarmen ville inte ge blod. Så de tog ut nålen och satte den i vänsterarmen. Det gick lite bättre, men efter 140 ml så tog det stopp. Så efter några smärtsamma försök att justera nålen gav de upp, slängde blodet (det måste de göra om man inte kunnat fylla påsen ordentligt) och skickade hem mig.

Det bör nämnas att detta var en ovanlighet, som inte ska avskräcka dig från att ge blod. Jag har givit blod i flera år, och det har gått helt oproblematiskt. Det har inte ens gjort ont, förutom i själva stick-ögonblicket.

Men detta mystiska avlopps-stopp, alternativt blodfattighet, kan bara betyda en av tre saker:

1. Min kropp har sedan länge slutat producera nytt blod, så jag är nu en certifierad torris! Eller mumie.
2. Jag är, i likhet med han som läste upp Armeniens schlager-resultat, ett vampyr! ("Here are the results from Armenia... I am NOT a vampire...")
3. Killen-som-verkade-ny-på-jobbet var inte så bra på att sätta nålen rätt än.

Men det är tanken som räknas, så jag fick behålla pengarna. Det må ses som ett frivolöst spenderande från landstinget, att strö ut skattemedel på det sättet, men på nåt sätt har den borgerliga landstings-ledningen här ändå lyckats vända sossarnas ekonomiska underskott till ett plus sedan förra valet. Well done! Four more years! :)

Jag gör ett nytt försök att ge blod om någon månad. Hoppas vi ses på blodcentralen.

”Ja, det var jag som försökte bli Lucia...”

Jag får fortfarande en del kommentarer om mitt (uppenbarligen lyckade) försök att få igång diskussionen om könsroller i fjol. Och det är ju kul att de minns mig. Därmed minns de även sakfrågan – könet ska inte spela roll. Även om jag hoppas att inte alltid bli förknippad med bara detta.

(Det här inlägget skrev jag i augusti 2006, men jag placerar det här bak, för jag känner på mig att många förstagångs-läsare kommer hit med frågan i bakhuvudet: ”Var det han som försökte bli Lucia?” Well, now you know.)

Det var väl på tiden...

Som siste man på jorden (med möjligt undantag för Rolf Asmundsson) skaffar jag mig en blogg.

Abstinensen efter en egen hörna på webben har vuxit sedan 1999, då jag slutade uppdatera min blygsamma gamla webbplats. När man jobbar med webbproduktion så har man en tendens att lägga all energi på att skapa bra webbsidor åt andra, och får sällan kreativitet över till sitt eget ego.

Oh well. Då passar blogger-systemet mig utmärkt, så kan jag överlåta publicerandet åt någon annan för omväxlings skull.

EU vill veta allt du googlat på de senaste två åren!

Tänk om staten sparade ett arkiv över alla gånger du sökt på information om vissa sjukdomar, eller om politiska diskussioner, eller sexuella fantasier. Tänk om denna information kunde läcka ut till din arbetsgivare, till din familj, eller användas för att utpressa dig. Skulle du våga använda Internet lika fritt som idag? Nej!

Men detta riskerar att bli verklighet inom ett år. I Sverige. Det kallas datalagringsdirektivet och tillägget Smile 29. Direktivet uppfanns av socialdemokraternas förre justitieminister, och om det införs i Sverige innebär det att alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och inloggningar på internet kommer lagras. Krafter i EU försöker nu med Smile 29 att få direktivet till att även gälla alla sökningar som du gör i t ex Google.

Men övervakningen skapar inte trygghet för dig. Den skapar rädda människor som lever i skräck för staten – det spelar ingen roll om man har ”rent mjöl i påsen”. Sedan direktivet infördes i Tyskland vågar vanliga människor inte längre ringa sin läkare, psykolog, äktenskapsrådgivare eller beroendehjälplinjer, för de vet att samtalet kommer att registreras. Särskilt rädda är de som levt under kommunismen i Östtyskland och minns vänsterns terror.

Datalagringsdirektivet måste stoppas. Jag har skrivit på ett väljarkontrakt där jag lovar att rösta nej till direktivet om jag blir invald i riksdagen. Jag är den förste (och hittills ende) riksdagskandidaten från Kalmar län som har skrivit på kontraktet.

Därför är det viktigt att du som väljare kryssar mig i riksdagsvalet den 19 september. Inte för min skull. Utan för din skull.

• Läs mer om vad jag tycker i integritetsfrågor som denna.

Så fixar vi jobb till unga!

Visst, det är normalt att arbetslösheten blir tillfälligt högre när det är dåliga tider. Men ungdomsarbetslösheten i Sverige har nu varit skyhög ända sedan 1990-talet. Det är banne mig inte normalt.

Den svenska arbetsmarknaden måste uppdateras till 2000-talet. Många unga idag vill inte stanna på samma arbetsplats för länge; man vill kunna byta jobb och få fler erfarenheter. En flexibel arbetsmarknad där man har möjlighet att gå direkt från ett jobb till ett annat är drömmen. Men dagens arbetsmarknadsregler är stela och stänger ute unga från jobben.

Alla ska inte dras över en kam. Alla orkar inte plugga på högskola. Eller vill inte. De som idag hoppar av gymnasiet, skulle fått en bättre framtid om skolan hade låtit dem varva utbildningen med yrkespraktik på arbetsplats halva tiden – som lärlingar. Vi behöver faktiskt folk som kan jobba med händerna, också.

• Lärlingsutbildningar, lärlingsjobb och Tranieeplatser. Det ska gå snabbt att komma ut i arbetslivet.
  
  
• Flexibelt och individuellt. Alla vill inte jobba mellan 9 och 17, måndag till fredag. Vi måste kunna anpassa arbetstid och avtal efter individen.

• Billigt att anställa. Det ska inte vara dyrt för arbetsgivare att ge arbete åt ungdomar. Därför ska arbetsgivaravgiften vara låg så att företagare vågar ta chansen att anställa unga.
  

Du kan rösta på mig i riksdagsvalet

Tack för att du läst så här långt. Om du gillar det du sett hittills, kan du läsa mer om mina åsikter från A till Ö.

Jag heter Björn Brändewall och jag kandiderar till riksdagen i höstens val. Jag finns på plats 3 på Folkpartiets valsedel i Kalmar län.

Om du och tillräckligt många fler ger mig ditt kryss den 19 september, så kommer jag in i riksdagen. Då kan jag förverkliga det som jag här bara kunnit skriva om. En värld där du får frihet att växa, så att jag en dag kan få se dig från marken och förverkliga dina livsdrömmar.

Hör gärna av dig om du har några frågor.

• Ring 0730-80 95 62
• Maila bjorn PUNKT brandewall (AT) liberal PUNKT se