Det är saligare att ge än att bli fråntagen

UPPDATERING: Läs även Martin Ådahls (C) öppna brev till Claes de Faire.

År 2006 hade Sverige världens högsta skattetryck. Efter sju år med alliansregering har skatten sänkts, men inte mer än att vi nu har världens näst högsta skattetryck.

En del tycker dock att de har kvar för mycket efter skatt, och de missar inte ett tillfälle att skylta med det. Det verkar nästan vara en liten kampanj. Senast i raden är Claes de Faire, chefredaktör på Resumé som fnyser åt att det senaste jobbskatteavdraget, det femte, inte var större än att det ger honom och hans familj runt 600 kr mer att leva på i månaden.

Man måste nog tjäna rätt bra för att tycka att drygt 7 000 kr om året inte är så mycket. Men de Faire önskar hur som helst att de pengarna istället kunde gå till skolan, till järnvägar och till barn som lever i fattigdom.

(Lyckligtvis för Sverige, men kanske inte för hans argument, så satsar staten mer på utbildning nu än 2006, mer på transportinfrastruktur nu än 2006, och regeringen kunde innan den ekonomiska krisen slog till uppvisa den lägsta barnfattigdomen som någonsin uppmätts av Rädda barnen. Men det vet ju inte alla. Eller låtsas om, kanske.)

Jag klandrar inte de Faire för att han vill att det ska satsas mer på dessa saker. Vem vill inte det? Men det jag inte förstår är varför han absolut vill att någon annan ska avgöra om hans familj (och andras) har fått behålla tillräckligt mycket av sina pengar. Alla har det nog inte lika bra som han. Och hur vet han att pengarna oavkortat kommer att gå till just de saker han tycker är viktiga, om han låter politikerna ta dem? Det politiska maskineriet är ju, oavsett vilka som sitter bakom spakarna, inte direkt känt för att använda skattepengar effektivt.

OK, så du tycker att du har mer pengar kvar efter skatt än du behöver? Så bra! Sätt in dem på Röda korsets BG 900-8004, Läkare utan gränser 900-6032, Cancerfonden 901-9514 eller Sveriges kvinnojourer 5075-8317, så kommer de att användas omsorgsfullt för att hjälpa utsatta människor.

Har tanken aldrig slagit dig?

Du får glädjen att se dina pengar göra nytta, och om du inte tycker att de går till rätt saker så kan du lätt ändra dig. Betydligt enklare än att försöka få med dig halva Sveriges väljarkår och byta till en regering som kanske, bara kanske, hanterar pengarna mer enligt dina önskemål. (Jorå, jag lever som jag lär. Jag donerar drygt 4 000 kr i månaden till välgörande ändamål.)

Låt oss se om vi kan få människor att kokettera med hur mycket de självmant ger, istället för hur mycket de säger att de gärna skulle bli fråntagna.

Vår budget för 2014: Frihet att växa och välja!

Idag presenterar vi i Folkpartiet i Kalmar den budget som gett oss många sena kvällar och helgarbete de senaste veckorna. Jag tycker att vi har lyckats väldigt bra!

Vi vill göra Kalmar mer attraktivt att flytta till och bo i genom att sänka den höga kommunalskatten och satsa mer på skolan och på valfrihet i välfärden. Vi minskar på administration och politikerarvoden och fokuserar på kärnverksamheten snarare än fester. Det är uppdraget vi har från väljarna.

Särskilt nöjd är jag med våra satsningar för att skolan ska leda till jobb. Elever måste tidigt få forma sina drömmar om vad de vill göra med sina liv, så att de kan sätta mål och medvetet arbeta för att nå de målen. Skolan och förskolan ska därför präglas av fler tidiga och täta kontakter med det lokala yrkeslivet för att skapa dessa drömmar och visa att man inte behöver flytta ifrån Kalmar för att hitta ett bra jobb. Vi satsar på fler utbildade studie- och yrkesvägledare för att ge eleverna den vägledning de behöver för att välja yrkesvägar där det faktiskt finns jobbchanser. Det kommer att leda till färre kostsamma avhopp och programbyten på gymnasiet, vilket i sin tur leder till att ungdomar tidigare kan komma ut i arbetslivet.

Du ska vara fri att växa. Om ditt företag kan utföra en verksamhet bättre och billigare än kommunen, ska du ha rätt att ”utmana” kommunen och ta över! Kommunen ska vara mer generös att bevilja bygglov. Nyckelfunktioner som hamn, tågstation och nyckelleder måste också ha utrymme att växa istället för att byggas igen. Annars har vi inte kapacitet att bli fler invånare.

Du ska vara fri att välja – även den dag du inte kan ta hand om dig själv. Du ska kunna välja både vem som ska utföra din hemtjänst och vilken mat du vill äta. Det blir en vinst i välfärden både för dig och för leverantören!

Vi måste få fart på bostadsbyggandet! Det räcker inte att bara säga att man planerar och planerar. Vi vill se åtgärder för att få planer att leda till faktiska bostäder, och särskilt enkla, billiga bostäder som våra studenter kan ha råd med.

Fördubbla satsningen på bredbandsutbyggnad i kommunen med särskild bredbandsstrategi för Södermöre. Det är viktigt för att möjliggöra företagande och tillväxt på landsbygden och minska avstånden utan att öka bilåkandet.

Läs budgeten i sin helhet.

Läs även vår debattartikel på Barometern.

Skillnaderna i höstbudgeten

I Barometern idag, tillsammans med allianskollegorna i riksdagen, skriver jag om skillnaderna mellan regeringens och socialdemokraternas budgetalternativ. Regeringens arbetslinje som gett ökade satsningar på vård-skola-omsorg ställs mot socialdemokraternas skattehöjningar för att bygga ut bidragssystemen.

Alliansen presenterade nyligen en budget med fokus på tillväxt och arbete med förstärkningar för hushållen. Ett femte jobbskatteavdrag, bättre villkor för företagande samt utbildnings- och välfärdssatsningar öppnar upp den svenska arbetsmarknaden för fler. 

I bjärt kontrast till detta har Socialdemokraterna presenterat förslag som äventyrar utgiftstaket samt lägger mer än 25 miljarder kronor i skattebördor på sysselsättningen för att bygga ut bidragssystemen.

Vi berör även Kalmar län, där Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet nu höjer landstingsskatten – för andra gången sedan valet. Det visar hur man inte ska ha blind tilltro till skattehöjningar som lösningen på alla problem. Klarade de inte ekonomin efter förra skattehöjningen, kommer de nog inte att göra det den här gången heller. En dåligt styrd organisation kommer att fortsätta att gå med underskott, oavsett hur mycket av andra människors pengar de roffar åt sig.

Läs hela!

Rätten till ett privatliv + Östrans nedskärningar

Har andra att göra med hur mycket du deklarerar för? Jag tycker att det borde vara en privatsak mellan dig och Skatteverket. Men företag kartlägger oss och säljer nu information om alla svenskars lönenivå på webben med slogans som ”Vem tjänar mest på din gata?”

Igår stod jag utanför Skatteverket och pratade om detta med folk som lämnade in sin inkomstdeklaration. Detta är en av alla de data som vi lämnar ut om oss själva, som när det samkörs kan ge övervakaren mer insyn i våra liv än vi skulle vilja ge ifrån oss. Datoriseringen för mycket gott med sig, men samtidigt kartläggs våra liv i detalj på ett sätt som gör oss utsatta. Nya lagar som FRA, IPRED och Datalagringsdirektivet ökar övervakningen mer och mer – trots riksdagens fagra löften.

Jag kandiderar till riksdagen nästa år, och jag vill göra något åt detta. Jag vill skydda ditt privatliv från kränkande övervakning från inte bara staten, utan även från storföretag och nyfikna grannar.

Östran skriver lite om detta idag, men mitt i allt nedskärningskaos som drabbar dem just nu så smög det in sig ett felcitat. (Rättelse kommer imorgon.) Jag citeras ”Staten har rätt att öppna dina brev, både kärleksbrev och affärshemligheter.” Detta stämmer, förutom att jag sa e-post och inte vanliga brev. Tvärtom, om du skickar ett vanligt brev i papperskuvert så har staten inte rätt att öppna det. Där har vi grundlagsskydd för våra rättigheter, men inte när vi skickar brev elektroniskt! Jag nämnde även detta i ett tal mot FRA som jag höll för några år sedan.

---

På tal om Östrans nedskärningar så kan jag bara beklaga. Även om det är surt att båda de stora lokaltidningarna numera ägs av samma koncern, så är pluralismen viktig. Östran har gjort många bra, avslöjande reportage. Jag är mycket oroad över hur sammanslagningen av lokalredaktionerna kommer att minska konkurrensen mellan tidningarna ytterligare, och hur detta kommer att påverka det journalistsiska innehållet. Ingen medieaktör mår bra av att vara ensam spelare på planen.

Vi måste inte för evigt stå i Växjös skugga

Barometern har de senaste dagarna i en artikelserie jämfört Kalmar med Växjö. Växjö har bättre befolkningstillväxt, bättre bostadsbyggande, bättre företagsklimat, blåare styre och lägre skatt än Kalmar. Bland annat.

Det är ingen slump att det är så här. Företagande och initiativ välkomnas olika av styrande politiker i Kalmar och Växjö. Inger Hilmansson (FP) skriver idag mycket bra i Barometern om hur Kalmar kan vända på denna utveckling, om bara den politiska viljan finns.

Kalmarregionen hamnar långt ner i företagens utvärderingar och två viktiga skäl till Kalmar kommuns dåliga företagsklimat är, enligt Svenskt näringsliv den höga kommunalskatten och det faktum att entreprenörer inte välkomnas i den kommunala verksamheten. Det vill jag självklart ändra på!

Socialdemokraterna vill alltmer stänga Kvarnholmen för bilkörning och stänger därmed ner handeln i stadskärnan, vilken betyder långt mer för skatteintäkterna till Kalmar kommun och en levande stad än alla event som det kommunala bolaget Destination Kalmar kan komma på med våra skattepengar.

Ett nytt parkeringshus, som Folkpartiet föreslog 2004 har utretts sedan valåret 2006, och kan kanske bli ett spadtag valåret 2014. Men det ersätter inte ens de parkeringsplatser som tagits bort, så jag vill att vi redan nu bygger ett nytt parkeringshus i stationsområdet. Hela detta område måste nå upp till den kapacitet och komfort som framtidens resenärer kräver. Socialdemokraterna planerar att korta spårområdet.

Läs hela!

Rätt om Rut-avdrag för läxhjälp

Insändare publicerad i Östran 2013-01-12:

Rut-avdrag fortsätter skapa jobb och underlätta vardagen för fler och fler hushåll varje år. Nu har riksdagen utökat det till att även gälla läxhjälp, så att fler får råd. Jag välkomnar alla insatser utanför skoltid för att stödja elevernas lärande, som ideell läxhjälp, kommunal lovskola eller företag som anställer lärarstudenter för att erbjuda läxhjälp. Ju fler föräldrar som kan engagera sig i sina barns utbildning, oavsett ekonomiska resurser, desto bättre.

Men socialdemokraterna Bengt Kronblad och Jerry Elvin staplar felaktigheter på varandra för att i insändare 8/1 framställa Rut-avdraget som något dåligt. Låt oss reda ut det.

Det är direkt felaktigt att påstå att sjuka och arbetslösa finansierar andras läxhjälp med sina skattepengar. Alliansens Rut-avdrag är inte en subvention utan just ett avdrag, som görs av den som köper tjänsten. Övriga skattebetalare bidrar inte. Däremot gynnas alla av att mer skatt betalas in, vilket sker när Rut-avdraget leder till ett köp och ett arbetsstillfälle som annars inte skulle ha ägt rum.

Kronblad och Elvin har även fel när de påstår att avdraget ”kan utnyttjas enbart av ekonomiskt starka familjer”. I själva verket är det utspritt. Var fjärde Rut-köpare tjänar mindre än 16 700 kr i månaden, klart under medianinkomsten.

Vanligast är att barnfamiljer med två eller fler barn samt personer över 85 år köper Rut-tjänster. Från Folkpartiet vill vi höja Rut-avdraget till 75 % för just barnfamiljer och äldre så att ännu fler ska kunna ta del av detta.

Att leva som man lär

Hur ofta åker du själv kollektivt?
- Inte så mycket nu när jag har tjänstebil.

- Landstingsrådet Jessica Rydell (MP), som ska höja skatten för oss utan giltlig anledning, i Östran.

Björn A-Ö: Ungdomsarbetslöshet

Vi har hög ungdomsarbetslöshet i Sverige idag. Men låt inte SSU lura er – den var nästan lika hög för fyra år sedan! Den enorma finanskrisen, som vi vet drabbar unga hårdast, har lämnat Sverige med bara en marginellt högre ungdomsarbetslöshet än den sossarna lämnade efter sig. Så effektiv har alliansens politik varit – så mycket lyckades vi sänka ungdomsarbetslösheten innan finanskrisen slog till.

Men vi ska inte käbbla om det förgångna, utan fokusera på hur vi får NER ungdomsarbetslösheten. För dagens nivå är likväl på tok för hög.

• Lärlingssatsningen som Folkpartiet infört. Lärlingsutbildningar och lärlingsjobb ger praktiskt lagda ungdomar en chans på arbetsmarknaden, istället för den ut(s)lagningspolitik som lett till avhopp från gymnasiet och att man sedan får leva på socialbidrag.
• En flexiblare arbetsmarknad med svagare turordningsregler. LAS borde heta LÅS, för att den låser ute ungdomar från arbetsmarknaden, och låser inne äldre anställda på sina arbetsplatser.
• Behåll sänkningen av skatten för att anställa ungdomar. Om de rödgröna får igenom sin skattehöjning, blir det dubbelt så dyrt – mellan 30 000 och 50 000 kr/år – att anställa ungdomar jämfört med idag. Det ska inte vara dyrt att anställa unga!

Hur mycket sänks din lön om de rödgröna vinner?

Ung Allians lanserar idag webbplatsen Ungdomsskatt.se. Där kan du som är under 26 år se hur mycket din lön sänks (eller hur stor risk det är att du förlorar jobbet) om de rödgröna vinner valet och fördubblar arbetsgivaravgiften för unga.

Läs mer på Maktkamp24 och SvD.

Skamlöst lurendrejeri från Maria Wetterstrand

Det här var magstarkt, även för att komma ifrån vänsterexperimentet. Miljöparti-språkröret Maria Wetterstrand marknadsför de rödgrönas budgetalternativ så här:

Enligt riksdagens utredningstjänsts beräkningar får 90 procent av befolkningen mer pengar i plånboken med det rödgröna budgetförslaget.

Från de rödgrönas budget.

Det var bara det att när de tog fram dessa beräkningar så hade de rödgröna instruerat riksdagens utredningstjänst att inte räkna in skattehöjningarna som Wetterstrand, Sahlin och Ohly vill införa för alla dessa människor. Då hade väl inte resultatet blivit lika bildskönt!

Hur oärlig får man bli?!

Andreas Bergh och Henrik Jordahl har granskat siffertrixandet och konstaterar:

• Plus och minus går inte ihop - varje krona som de tar ifrån den rikaste tiondelen av befolkningen, förvandlas på något magiskt till 4:50 kr som de delar ut till resten av befolkningen. Totalt saknas över nio miljarder kronor!
  
  
• De rödgröna har nämligen inte tagit med skattehöjningarna som de tänker använda för att finansiera julklapparna.
  
  
• De jämför INTE alliansregeringen med de rödgröna, utan åren 2010 med 2011. Flera av de positiva förändringarna 2011 är därmed tack vare de skattesänkningar som alliansen beslutat om, som kommer att träda i kraft då.
  

De rödgröna försöker vinna valet genom att vilseleda folk. Det går inte att beskriva det på något annat sätt. Notan får vi inte se förrän efter valet. Skenheligt motsätter de sig skällsordet tobleronepolitik. Men de gör verkligen allt för att förtjäna kritiken.

Såna här politiker förtjänar inte våra röster.

Höjd skatt löste inte problemen

1995 höjde vänsterblocket i Kalmar skatten för att undvika underskott i sin budget. De nästkommande två åren gav de oss ännu större budgetunderskott. Så mycket nytta gjorde den skattehöjningen.

Vänsterblocket lovade dyrt och heligt att det bara skulle vara en tillfällig höjning. Nu har det snart gått 14 år, och vi lever fortfarande med den. Nu vill de höja skatten ännu mer. De sviker sitt löfte och går i motsatt riktning.

Är det någon som tror att det kommer att lösa problemen den här gången?

Folkpartiet liberalerna säger nej till skattehöjning. Vi har försökt stoppa vänsterns misskötsel år efter år, i små och stora frågor, men vi har blivit överkörda hela tiden. Nu vill vi ha en rejäl översyn varför kommunens kostnader skenar iväg. Även om det är uppenbart att de största orsakerna sitter i kommunledningen.

Skattehöjning ett naturligt tillstånd?

Johan Persson (s) har i sedvanlig demokratisk ordning bestämt sig för att Kalmar ska höja skatten, har vi folkvalda nu fått veta. Att högre skatter får kostnaderna att skena iväg bryr han sig nog inte om. Varför tänka långsiktigt?

Jag fastnade för följande anekdot i Barometerns rapportering:

Kalmar kommun har inte höjt skatten sedan 1995.

Vad kan vi läsa mellan raderna i denna formulering?

• Betyder ”inte höjt skatten” att vi fått mindre att röra oss med när inflationen gått framåt?
• Är det naturligt att höja skattesatsen med jämna mellanrum? Vad händer i så fall när vi hamnar över 100%?
• Kan skatter bara förändras uppåt?
• Spelar det inte längre någon roll att vänsterblocket 1995 lovade att skattehöjningen bara skulle vara ”tillfällig”?

Med ”tillfällig” kanske de menade ”i väntan på att vi höjer den ännu mer”…

Skolbudget 2009

Nyss hemkommen från Barn- och ungdomsnämndens sammanträde, som för ovanlighetens skull (!) tog mer än 2 timmar. Vi beslutade om budget för 2009. Det var ett ganska dystert dokument som gång på gång understryker att botten är nådd för hur många besparingar man kan göra. Efter många frågor och diskussioner så klubbades förvaltningens text igenom med för det mesta några redaktionella ändringar. Alla verkade ense om att Barn- och ungdom får för lite pengar. Synd att partierna inte var lika villiga att anslå pengar i kommunfullmäktige, när man hade chansen – Folkpartiets skuggbudget innehöll som bekant mer resurser till skolan, eftersom vi tycker att skolan är något av det viktigaste en kommun har att syssla med.

På ett ställe strök man, på socialdemokraternas initiativ, några meningar som påpekade att kommunen svälter ut skolornas budgetar genom att aldrig räkna upp beloppen med inflationen. Majoriteten ville väl slippa se kritiken mot sin förda politik, för man kallade det ”gnälligt”. Jag yrkade på att meningarna skulle få stå kvar. Lite ”gnäll” kan gott den rödgröna kommunfullmäktige-majoriteten stå ut med, som klubbar igenom en så mager budgetram till kommunens mesta kärnverksamhet!

Vänsterpartiet ville fixa mer pengar genom en skattehöjning. Som vanligt. Jag tycker att innan de börjar prata om skattehöjningar, kan de befria kalmarborna från de där ”tillfälliga” skattehöjningarna från 90-talet som vi fortfarande dras med. ”Hit men inte längre”, som vänsterblockets högste företrädare sa då.

For no particular reason

Två av mina favorit Monty Python-sketcher:

Bicycle Repair Man

Dennis Moore (part 2)

Som en bonus levererar jag även Dennis Moore (part 3), där Dennis inser att ”this redistribution of wealth is tricker than I thought”.

Såna här problem hade lyckligtvis aldrig Robin Hood, eftersom han som bekant inte strävade efter att stjäla ifrån rika, utan att sänka statens orimliga skattetryck.

Sänkt skatt viktigt när den offentliga vården brister

Folk borde få bestämma mer över sina egna inkomster, så att det går till saker som de bryr sig om. Därför bör vi skära ned på de skatter som bara går till den politiska lekstugan och slå vakt om den del som går till vård-skola-omsorg.

I Östran har vi kunnat läsa om Sara i Kalmar, som själv måste betala sin behandling för att inte bli rullstolsbunden igen. Det offentliga tycker inte att hon har det tillräckligt svårt för att få ”second opinion”.

Jag vill inte förminska Sara till ett slagträ i debatten, men hennes historia visar att det alltid kommer att råda delade meningar om vem som har ”rätt” till offentligt finansierad vård – hur mycket pengar vi än satsar på den gemensamma välfärden. Men med lägre skatter hade det åtminstone varit lättare för Sara och hennes familj att skrapa ihop pengarna till en fortsatt behandling.

För Sara handlar det om att kunna gå. Men nu är det istället politikerna som bestämmer över de där tusenlapparna, och då bestämde de att bl a bygga ett nytt konstmuseum istället. Rätt eller fel? Saras familj fick i vart fall aldrig välja vart pengarna skulle gå.

Inget stöd för vänsterpartiets politik

Nio av tio svenskar skulle hellre satsa på vård, omsorg och skola än på sänkta skatter, visar en enkät från SKL. Vänsterpartiet slår sig därmed för bröstet och menar att det nu är bevisat att nästan alla svenskar ”är vänsterpartister”.

Nåja. Det enda som bevisats är att dåligt ställda frågor får dåliga svar. För att kunna få stöd för vänsterpartiets politik måste de alltså först fördumma frågan om välfärd och låga skatter till ett simpelt antingen-eller. Fullt medvetna om att ekonomin inte fungerar på ett så förenklat sätt.

Tvärtom så har SKL:s VD Håkan Sörman själv påpekat, på tal om äldreomsorg: "Det finns heller inget som visar att mer resurser med automatik ger bättre resultat (...). Tvärtom, att fokusera på resurser kan istället gå ut över arbetet med att förbättra kvaliteten." Detsamma kan sägas om vården och skolan, där många länder redovisar bättre resultat än Sverige trots lägre skatter.

Vi kan ju fundera på hur folk hade svarat i enkäten, om frågan hade tagit upp lite fler sidor av verkligheten. Något i stil med: ”Vill du ha sänkt skatt och möjlighet att satsa pengarna direkt på bättre välfärd till dig och dina nära, eller ser du hellre att politiker tar dem och prioriterar fritt mellan dessa behov, finansiering av hattmuséer, kommunala bowlingbanor och diverse prestigeprojekt för att ´sätta regionen på kartan´?”

Då skulle nog folk svara mer i likhet med hur de faktiskt röstade i riksdagsvalet: för sänkta skatter och bättre välfärd.

(Fritt inspirerat av en DI-krönika i förra veckan av en herre med snygg frisyr.)

(V) beordrar folk att vara glada i partiet

Vänsterpartiet har bestämt sig för att göra en ansiktslyftning. Politiken och åsikterna ska dock inte förändras – precis som de sade när de droppade kommunist-K:et ur sitt partinamn, och som Lars Ohly sade när han femton år senare gjorde samma sak.

De ska alltså fortfarande sno låginkomsttagare på det mesta av deras pengar, hindra elever från att välja skola och stoppa privatläkare från att bota sjuka. Men nyheten är att de ska skratta när de gör det. (Klicka på länken, det är en riktigt rolig bild.)

Jag får visserligen också lust att dra på mungiporna en aning. Men visst, det kan nog komma något positivt ur detta. Vissa tror att vänsterpartiet får det svårt att hålla fast vid orättvise-politiken när de ska vara glada.

Ett påklistrat leende kan med lite tur leda till riktiga glädjekänslor. Och med en glad livsinställning är det lättare att se positiva möjligheter i allt, vilket kan minska hatet mot människors valfrihet. Om man ser det positiva i varje medmänniska så räds man inte enskilda människors (läs: privata) initiativ lika mycket.

Människan är som mest glad när hon känner att hon kan påverka sin livssituation. Om man inser detta inom vänsterpartiet får man ta lärdom av det och bejaka sköterskor och lärare som vill bryta sig loss ifrån den politikerstyrda byråkratin och starta eget.

Om vänstern alltså vill att även folket ska ha leende på läpparna, och inte bara politikerna. Och det får man ju hoppas.

Enhetstaxa är orättvist

Enhetstaxa inom kollektivtrafiken vore orättvist. Tänkte jag skriva lite om. Men eftersom Basse slog mig med någon timme med att blogga om det, så nöjer jag mig med att komplettera hans resonemang med en kommentar om hur enhetstaxa drabbar folk som vägt in resekostnaden när de valt var de ska bo.

Skattefusk mindre dåligt än bidragsfusk

Alliansregeringen har till och från kritiserats för att den satsar på att bekämpa bidragsfusk snarare än skattefusk. Fusk som fusk, tycker man, och då är det klart att det sticker i ögonen när regeringen inte tycks lägga lika mycket krut på just det fusk som en och annan (m)-minister befunnit sig skyldig till.

Men är det verkligen ”fusk som fusk”? Ulrik Franke har skrivit ett intressant argument för att bidragsfusk är mycket värre än skattefusk. Även om båda är olagliga, så skapar skattefusk (i form av svartjobb) likväl välstånd. Det gör inte bidragsfusk.

I det ljuset så känns regeringens prioritering klok. Det är viktigare att minska bidragsfusket än skattefusket – på samma sätt som det är viktigare att täppa till hålet i sin vattenhink än att hälla i mer vatten.

Och skattefusket minskas bäst genom att lägga skatterna så pass lågt, att de fungerar mer som trottoarkanter än som murar när människor i vårt land vill skaka hand och göra affärsuppgörelser tillsammans.

Inga röda lydnadskoppel runt våra halsar, tack!

Debatten i Östran fortsätter. Håkan Juholt svarade inte, men väl en som kallar sig Röde Will. Detta blev publicerat i fredags (förutom de fetstilta styckena, tyvärr).

Svar på insändare 8 januari.
”Röde Will” kommer med flera påståenden som vi enkelt kan konstatera är felaktiga. Att sänka skatter är inte att ”dela ut pengar” till vissa, utan att låta alla människor behålla mer av det som är deras. Lika felaktigt är det att kalla det för ”tvångsberövande” – det är ju tvärtom just det som skatter är! Därför är det viktigt att politiker inte tar mer skattepengar än de kan visa att de använder ansvarsfullt.

Röde Will verkar tro att Sveriges historiskt höga skattetryck använts till att värna de svaga i samhället. Så är inte fallet. Redan innan regeringsskiftet så gick i genomsnitt 8 av 10 skattekronor tillbaka till dig själv, i form av välfärdstjänster som du sällan kan påverka. Det är alltså bara en femtedel av våra skattepengar som faktiskt använts till den omfördelning till svaga, som är socialdemokraternas huvudargument för att ta ut så höga skatter.

Majoriteten av skatterna är istället indirekt valfläsk, eftersom det gör vanligt folk – inte bara fattiga – beroende av välfärdssystem. Då blir vi nämligen benägna att rösta på sossarna, eftersom dessa lovar flest ”julklappar” i valtider – utan att låta oss se notan. Med detta cyniska spel har vi alla blivit ”samhällets svaga”. Låginkomsttagarna är de som har haft detta röda lydnadskoppel hårdast runt halsen. Där har vi den ”girighet och förakt för svagare” som Röde Will borde rikta sin kritik mot.

Men tänk om det var du själv, istället för stat och kommun, som förfogade över de flesta av de där 8 kronorna på varje tia! Då hade du haft frihet att planera ditt liv, utan att vara måltavla för politikers nyck varje år. Utan att någon detaljstyrde dina vardagsangelägenheter. Visst vore det skönt?

Du skulle få större möjligheter att se till att pengarna används effektivt och till saker som du som medborgare tycker är viktigt. Med frihet att växa kan vi alla förbättra vår levnadsstandard och tillsammans bli ”samhällets starka”. Heder åt den regering som tar steg i den riktningen.

--
Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna, Kalmar