Rödgröna av avund

Ungefär en fjärdedel av de som utnyttjar RUT-avdraget är låginkomsttagare, den största köpargruppen är barnfamiljer med medelinkomst. Men ”den fria televisionens” SVT Agenda har försökt trolla med siffrorna och definitionerna så att det ska låta som att nästan inga låginkomsttagare utnyttjar det.

Vänstern jublar över att ha fått lite fler missvisande siffror som de kan grumla upp debatten med. Men de tänker nog inte säga högt de ”höginkomsttagare” som de solidariskt spottar på nu innefattar vanliga lärare och sjuksköterskor!

Själv undrar jag varför det spelar så stor roll vad de som utnyttjar avdraget har i inkomst. Är hatet mot den rike viktigare än medkänslan för den fattige? RUT-avdraget är ju en reform som enligt beräkningarna betalar sig själv och mer därtill. Det ger mer pengar till välfärden för de allra mest utsatta. Och det finns människor i andra änden också - de som utför tjänsterna. Där har många gått från arbetslöshet eller svartarbete till trygg, pensionsgrundande inkomst och möjlighet att organisera sig fackligt.

Har vänstern ingen som helst respekt för den livskvalitet och självkänsla detta ger till köparna respektive säljarna? Är det för att båda grupperna får större frihet – minskat beroende av politiker – som de ska bekämpas?

Ska vi avskaffa en reform som gynnat alla, bara för att även Joakim von Anka råkar ha fått ut något av den? Ja, om den rödgröna ”Ohlyansen” får bestämma efter valet. Snacka om missunsamhet. Avundsjukan har ett ansikte, och det är inte bara grönt – det är rödgrönt.

I Folkpartiet liberalerna vill vi utveckla, inte avveckla RUT-avdraget. Vi vill göra det ännu lättare för barnfamiljer och pensionärer att utnyttja avdraget. Den utvecklingen vill jag vara en del av!

---

Fler som föredrar frihet och livskvalitet istället för falsk matematik: Merit Wager, Nicklas Carlsson, Hanna Lager, Anna Lundberg, Carl B Hamilton, Seved Monke, Sebastian Hallén, Stefan Mårtensson, Hans Åberg och Rasmus Jonlund.

Alla har tjänat på RUT-avdragen, och nu svajar de rödgröna allt mer

Regeringens skatteavdrag för hushållsnära tjänster innebär ökade skatteintäkter som staten kan använda till vår generella välfärd. Jag är riktigt glad över att det skapat tusentals jobb – för många det första riktiga jobbet i livet – samtidigt som det skapat livskvalitet för t ex barnfamiljer.

Och nu är det alltså även ett exempel på att man kan få in mer skatteintäkter genom att sänka skatten. Precis som att en korvgubbe kan sälja mer än dubbelt så många korvar om de kostar 10 kr/st än om de kostar 20 kr/st.

Men kommer folk i denna bransch att få ha kvar sina jobb om det blir regeringsskifte i höst? Det rödgröna alternativet, som i åratal föraktfullt nedvärderat arbetarna och kallat det för ”pigavdrag”, svajar nu allt mer i sin hållning. Men inte för att de har ändrat sig, utanför för att väljaropinionen svänger. Såna vindflöjlar skulle iaf inte jag känna mig trygg med att låta bestämma över mitt liv.

Efter Miljöpartiets liberala flört härom dagen så har Mikaela Valtersson (MP) fått kritik från de egna och nu fått framföra MP-kritik mot RUT-avdraget igen. Rättning i ledet, känns det som. Miljöpartisterna ser det alltså inte som något bra att svarta jobb blir vita så att personal får social trygghet och att familjer får mer tid. De ser det bara som något som de kan tänka sig att stå ut med tills konjunkturen vänder.

Nu är det socialdemokraternas tur att svaja. Mikael Damberg (S) framför en ganska balanserad uppmaning till socialdemokraterna att svänga i frågan, men hans partikamrat Robert Noord (S) avslöjar en del cyniska baktankar. Han är tveksam till avdraget, men tycker att det kan vara värt att svänga just för att vinna röster(!) Och så tycker han att avdraget är problematiskt, eftersom de som nyttjat avdraget mest ska ha varit höginkomsttagare.

Ursäkta? Här har vi ett avdrag som skapar jobb, ger pensionsgrundande inkomst och social trygghet och dessutom genererar nettointäkter till den generella välfärden. Men Noord gillar det ändå inte, för det ökar även livskvaliteten för höginkomsttagare. Sen när blev det ett egenvärde i att motarbeta de som har det bra? Vore det inte bättre att lägga krutet på att fler ska kunna bli höginkomsttagare?

Här ser vi socialismens problem, att hata rikedom istället för fattigdom. Men välfärd är inte bara någon konstant kaka som ska fördelas, utan det är en kaka som äts upp och måste bakas på nytt hela tiden. Och ju fler som är med och bakar, desto mer kaka!

Ring P1 i morse kändes nästan nedringt av folk, gamla som unga, som var glada över att avdraget finns och inte kunde förstå hur S-V-MP kan vilja avskaffa det. Jag kan bara hålla med.

---

Fler röster: Expressen, Anna Lundberg, FP Eslöv, Maud Olofsson,
Seved Monke, Carina Boberg, Rasmus, Sanna Rayman i SvD, Malin Siwe i DN.

Hushållsnära tjänster skapar jobb, livskvalitet och skatteintäkter, men de rödgröna är oeniga om det

Jag skrev i lördags om det så kallade RUT-avdraget, som gjort svarta jobb vita och ger traditionellt kvinnliga sysslor lika hög status som traditionellt manliga sysslor. (Så i framtiden kanske vi kan få lite mer blandning och droppa det här med ”manliga” och ”kvinnliga” sysslor helt och hållet!)

Nu visar Rapport att detta skapar ännu mer jobb än man tidigare anat:

Trots lågkonjunkturen har hemservicebranschen växt med 50 procent det senaste halvåret. Nu sysselsätter den över 11 000 personer. Samtidigt är oppositionspartierna oense om att avskaffa skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Miljöpartiet säger nej och hänvisar till den höga arbetslösheten.

Carina Boberg (FP) har med anledning av detta skrivit en förtjusande öppenhjärtlig apell till miljöpartisterna att överge sina röda sängkamrater.

Jag tror att vi kommer att få se mer av detta. Ju mer de rödgröna måste lämna besked inför valet, desto mer kommer deras oenighet att synas, och desto mer kommer vi se att väljarna går över till allianspartierna när de inser vad de rödgröna står för.

Samtidigt är det tråkigt att Miljöpartiet bara tycks se det som en ekonomisk fråga som är OK just under krisen. Det handlar ju även om livskvalitet och större frihet för familjer och heltidsarbetare, som får det lättare att få tiden att räcka till med dessa avdrag. Men Miljöpartiet driver ju en massa frågor som går ut på att få folk att arbeta mindre, så en sådan insikt sitter väl långt inne. Kan de aldrig våga säga att det är bra att folk som vill får arbeta mycket?

Andra som har tyckt till om detta: Seved Monke, Linander, Mikael Wendt, Linnéa Darell, Mark Klamberg, Runo Johansson, Hans Åberg, Carl B Hamilton, Rasmus och Magnus Andersson.

Var det "pigavdrag" dom kallade det?

Det är inte ofta jag länkar till Aftonbladet, men det här var värt det:

Göran Persson före valet:
– ”Svenska folket ska inte betala Reinfeldts städning!”

Nu:
PERSSON HAR SKAFFAT PIGA

”Svenska folket får betala för hushållstjänster på Göran Perssons gård” skriver de – vilket iofs är felaktigt, dels för att

• avdraget för hushållsnära tjänster beräknas bli en vinstraffär för samhället, och dels för att
• det är två helt olika saker att bli fråntagen pengar och att kanske rentav få pengar.

Men hey, det är Aftonbladet vi pratar om här, så vi ska nog inte ställa så höga krav. ;)

Nu har ju Göran Persson förstås all rätt i världen att utnyttja de positiva reformer som alliansregeringen inför. Det är det bästa betyget vår politik kan få, att till och med toppolitiker från vänsterblocket ser fördelarna och ger det sitt tysta godkännande.

Men det är ryggradslöst av Persson att inte leva så som han ville tvinga alla oss andra att leva. Är det nån som tror att han har så ansträngd ekonomi att han verkligen behövde de där 12–13 tusenlapparna?

Det säger en hel del om hur vad det är för sorts ryggradslösa populister som det socialdemokratiska partiet väljer till att företräda dem. Det är samma sorts hyckleri som när Mona Sahlin sa att det var häftigt att betala skatt och sedan försökte slå nån sorts världsrekord i att smita från skatten.

Skattefusk mindre dåligt än bidragsfusk

Alliansregeringen har till och från kritiserats för att den satsar på att bekämpa bidragsfusk snarare än skattefusk. Fusk som fusk, tycker man, och då är det klart att det sticker i ögonen när regeringen inte tycks lägga lika mycket krut på just det fusk som en och annan (m)-minister befunnit sig skyldig till.

Men är det verkligen ”fusk som fusk”? Ulrik Franke har skrivit ett intressant argument för att bidragsfusk är mycket värre än skattefusk. Även om båda är olagliga, så skapar skattefusk (i form av svartjobb) likväl välstånd. Det gör inte bidragsfusk.

I det ljuset så känns regeringens prioritering klok. Det är viktigare att minska bidragsfusket än skattefusket – på samma sätt som det är viktigare att täppa till hålet i sin vattenhink än att hälla i mer vatten.

Och skattefusket minskas bäst genom att lägga skatterna så pass lågt, att de fungerar mer som trottoarkanter än som murar när människor i vårt land vill skaka hand och göra affärsuppgörelser tillsammans.

”Pigavdrag” endast i vänsterns fantasier

Alliansregeringen införde nyligen skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Detta kan bl a hjälpa barnfamiljer att få ihop livspusslet utan att någon (oftast mamman) ska behöva ge upp karriären. Samtidigt minskar det arbetslösheten och ökar skatteintäkterna, genom att göra svarta jobb vita.

Alla tänker förstås inte så. Vänsterpartiets Kaj Raving föredrar att förnedra de som jobbar och driver företag i dessa branscher, genom att referera till dem som ”pigor”. I insändare 7/7 och på sin blogg framför han många negativa påståenden om avdragen, bland annat att de ska gynna rika på bekostnad av fattiga. En närmare titt visar dock på brister i hans resonemang.

Subventioner av hushållsnära tjänster är inget nytt påfund. Liknande lösningar har genomförts i Belgien, Tyskland, Italien, Österrike och Finland m fl, med stora framgångar. Det har skapat massor med jobbtillfällen.

I Finland mer än fördubblades de vita jobben i branschen när skatteavdraget infördes. Fler vita jobb innebär att fler betalar skatt och färre behöver a-kassa. Detta blir en lysande affär för samhället, samtidigt som man gör alla nöjda (utom en och annan bitter vänsterpolitiker).

I Sverige kan vi jämföra med ROT-avdragen, där skatteintäkterna blev 3,5 gånger större än den skatt som drogs av. Ett bra exempel på hur lägre skatter kan innebära mer, inte mindre, resurser till den gemensamma välfärden. Dessutom ger vita jobb trygghet i form av garanti för köparen och pensionsgrundande inkomst för säljaren. (Källa)

Kaj Raving tar upp ett absurt räkneexempel som utgår ifrån att man anlitar hemhjälp på heltid, när det i själva verket bara handlar om någon timme i veckan för ett vanligt hushåll. Med stöd av detta resonemang tycker Raving att man kan ta ledigt från jobbet istället för att anlita yrkesmän.

För det första tycker jag inte att vi ska mästra över människor och tro att vi vet bättre än de själva hur de vill planera sina hushåll och liv. För det andra tycker jag att det är bättre att de som redan har jobb får tid att gå till jobbet, så att de kan tjäna in skattepengar till den gemensamma välfärden. Det ger mer resurser till samhällets svagaste.

RUT-avdrag ett verktyg mot invanda könsroller

~ Ett exempel på att feminism definitivt inte handlar om socialism ~

Skatteavdrag för hushållsnära tjänster har beskrivits som ”ett ROT-avdrag för typiska kvinno-sysslor”. Det skulle höja kvinnors arbetsstatus, öka jämställdheten och på sikt kunna bryta upp våra traditionella könsroller. Men socialdemokraterna och vänsterpartiet är emot det, som med så mycket annat som skulle ge folk mer makt över sina egna liv.

ROT-avdraget har betalat sig självt genom att göra svarta jobb vita, för sysslor som oftast utförs av män. Och ett avdrag för hushållsnära tjänster (även kallat RUT-avdrag) skulle legitimera arbeten som oftast utförs av kvinnor. Varför vill då inte (s) och (v) uppgradera kvinnors arbete? Varför ska Martins måleri klassas som riktigt arbete, men inte Tinas tvättande?

Dels handlar det förstås om att vänstern rent ideologiskt inte vill sänka skatterna – även om de vet att det kommer att höja de totala skatteintäkterna. Eller just för att de inte vill erkänna detta.

Men mycket av vänsterns retorik bygger förstås även på myten att alla arbetsgivare skulle vara utsugande girigbukar. Men denna röda illusion skulle spricka upp om alla kvinnor fick en ärlig chans att vara arbetsgivare – om än i liten skala. Då skulle det inte längre handla om att den ene skadar den andre, utan om att man tillsammans kommer överens om något som båda tjänar på.

Det är synd att de svenska vänsterpartierna inte ställer upp på en sådan verklighetsbild. Det är även synd att vissa sysslor idag ses som typiskt ”manliga” eller ”kvinnliga”. Men om det blir lika hög status att tvätta som att måla, kan vi nog se att även männen går ner i tvättstugan hädanefter. Ett avdrag för hushållsnära tjänster vore alltså ett slag för jämställdhet – mot invanda könsroller. Feministen i mig ser fram emot att den borgerliga regeringen ska införa det!