Knäppdrömmen om friskolan

Lite mellandags-humor!

Jag har ju skrivit extra mycket på sistone om de många myter om friskolereformen som slungas i politiken och i medierna, och som förstås påverkar allmänhetens uppfattningar. En bekant till mig har mycket fantasifyllda drömmar, ”knäpp-drömmar”, och delar ibland med sig av dem i SMS av imponerande längd. Eftersom den senaste berör denna mediala diskussion, och var extra rolig, publicerar jag den här med upphovsmannens tillåtelse.

Eventuella likheter med verkligheten är helt och hållet inbillade. ;)

Förord: Ja, nu har ju inte jag någon åsikt om friskolor - och skulle aldrig påstå att *alla* medier bluffar - men så här knäppt drömde jag nyligen:

Fiskkolan som reg(l)eringen glömde

I sin oändliga idéström, har regeringen bestämt att friskolor nu *bara* ska få drivas, av den oseriösa delen av spåtantsindustrin.

(Gamla tanter är ju aldrig fel... B-) )

Och i äkta McDrive-anda, så har McDuckerna... - hrm, jag menar "moderaterna" - bestämt att undervisning *bara* får ske på busshållplatser, lite snabbt, medan man väntar på bussen! o_O

(Denna sk. "gatuundervisning" skulle visst "spara pengar", hette det.)

Så... Där står dom stränga spåtanterna, med sina stora örhängen och lila paljettkåpor, i Pressbyråns busskur...

Dom kraxar på som "Mor i skutan", och lär ut... hm, bokstäverna Y, 3, V, # och X. (!)

(Jodå, man *kan* läsa i drömmar. :-| )

- Men varför då inte lära ut *hela* alfabetet, undrar ni? - Jo, för att dom inte har råd.

Så dom här fem är "bokstäverna" man lär sig - och därmed basta! XD

("Fem-inism"? ;-) )

Dock får man lära sig hela ord - men bara sk. "transnymer". Dvs. ord som ÄNDRAR sig, som i "Harry Potter", och blir till liknande ord, som blir till liknande, osv. :

Så på (reklam)tavlan står det:

"MUSTASCH
MESSTACK
MISSTAG"

Jodå.

Och där vaknade jag.

Men jag är högst öppen för tolkningar?

Vilket är det suraste partiet?

För drygt fem år sedan kommenderade Vänsterpartiets ledning att deras företrädare ska vara gladare.

Ja, vänstermänniskor har förvisso en uppförsbacke på glädjeområdet, och som medmänniska vill man ju önska dem lycka till. Men i likhet med lagstiftning, funkar det dock sällan att förändra mänskligt beteende med ett enkelt politiskt ovanifrån-beslut. Många försök att reglera människors sexualitet, drickande och annat kul har resulterat i helt motsatt effekt.

Så hur väl har vänsterns glädjepåbud funkat efter några år, då? Jag tittar på bilderna på Vänsterpartiets riksdagsgrupp, som de publicerar på sin egen hemsida. Om beslutet borde kunna få genomslag någonstans i partiorganisationen, borde det ju vara här.

Tja, en del V-politiker drar faktiskt på mungiporna, och vissa mer än bara det. Men lika sprudlande glada som t ex Folkpartiets riksdagsgrupp tycker jag inte att de är. Döm själv. Och jämför gärna med fler partier, om du tycker att detta inlägg var mer än bara lättsamt trams. :)

Glädje är som bäst när den är spontan och kommer inifrån!

Eurovision 2013

Eurovision är avslutad, och eftersom alla är intresserade av vad jag tyckte så kommer här min topplista... och lite annat.

Eurovision är ju politik, som alla vet, och få är så Eurovision-tokiga som vi folkpartister:


Först och främst så var ju alla pausinslagen hysteriskt roliga - Petra Mede & co har gjort ett fantastiskt jobb med att fånga den svenska folksjälen!


Musikmässigt var det på det hela taget ett ganska slätstruket år. Många halvdana låtar, men några stack ut rejält.

Låt nr 1 enligt mig:

Ukraina: ”Gravity”... jag ryser varenda gång jag hör den. En medryckande stråkrytm med små variationer för varje vers, men tyvärr ett mycket antiklimaktiskt slut. Hade gärna sett att de hade slopat Disneyfilm-urinvånar-jojkandet i bakgrunden också, sånt är sååå överanvänt. ”Jätten” som bär in sångerskan i början ger mysiga vibbar av det ofattbara spelet Shadow of the Colossus.

Låt nr 2 enligt mig:

Nederländerna: Anouks röst och de okonventionella ackordföljderna ger den här låten en dovhet som blir helt magisk. Många hoppades på en ny ”Nobody's wife”, men jag var bara glad att slippa det. ”Den här är för bra för Eurovision”, som en vän sa till mig - och väljarna tycktes hålla med. :(

Låt nr 3 enligt mig:

Norge: som Depeche Mode lät i mitten på 1990-talet, men lite mer industriellt - lite Useless, lite Walking In My Shoes.

Låt nr 4 enligt mig:

Rumanien: Oh my LORD vilken guilty pleasure! Utan tvekan årets straightaste inlägg. En transylvansk moderkaka som hämtad från en boss-strid i något av 00-talets Castlevania-spel. Det är alltid pluspoäng när ett land sänder en kontratenor till Eurovision, och till skillnad från Bulgarien 2009 så kan den här killen hålla tonen på scen - men inte volymen. :(

Nödrimmen ger extra camp-krydda till denna härliga pastisch. (true/blue, bright/light, fire/desire...)

Låt nr 5 enligt mig:

Bulgarien: ett växlande ambient och trumbaserat bidrag som rider på lite dissonanser och härlig slagverks-entusiasm på scen. Åkte tyvärr ut i semifinalen.

Andra hyfsade:

• Belgien - Helt OK power-pop med catchig refräng. Komiskt bisarr koreografi! :)
• Malta - Tja, en lugn och mysig no-worries-låt, som ser ut att framföras av Lars Leijonborgs försvunne son.
• Moldavien - hade kunnat bli riktigt bra om inte refrängen var så tjatig.
• Island - en värdig tolkning av Melodies of Life från Final Fantasy IX. ;)

Sverige, då? Tja, det gick väl ungefär som jag hade väntat mig... även om Robin Stjernberg äntligen hade lärt sig att hålla tonen, passerade låten ganska obemärkt förbi. :(
Danmark, då? Tja, den var väl inte direkt dålig, men jag fattar inte vad folk såg i den. (”Come feisch me now!” ;)

Drakarna:

”De stora ländernas” bidrag var anmärkningsvärt oanmärkningsvärda. Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien – jag kan inte minnas hur en enda av dem gick, fem minuter efter att jag hört dem. Förutom att det går utmärkt att sjunga ”Knock, knock, knocking on heaven's door” till Storbritanniens bidrag. Och nej, Tyskland, ni lät inte som Euphoria.

Några bottennapp:

• Serbien - Jaha, är det Eurovision jag tittar på eller ett Sailor Moon-cosplaykonvent?
• Belarus - Hahaha- nej.
• Finland - Den lät som om de försökte göra en så störig låt som möjligt.
• Litauen - Musikaliskt hade den en bra grund, men sångarens försök att att ta sig an det engelska språket gav oss en del skratt i tevesoffan. Och texten är helt obegriplig:
  If you don't know / I'm in love with you
  When summertime comes / It becomes untrue (?!?)
  Because of these shoes / I'm wearing today (?!?)
  One is called love / The other is pain (?!?)

Men om du gillade någon dessa så var det väl bra för dig! Eurovision handlar om lika delar blodigt allvar, lika delar trams. Happy listening!

Varför programmet inte borde heta ”Är du smartare än en femteklassare?”

1. Nästan alla frågorna mäter kunskaper, inte intelligens eller smarthet.
2. Frågorna indikerar inte vad den typiske femteklassaren kan, utan vad som ingår i grundskolans läroplan upp till årskurs 5.
3. Case in point: Barnen som hjälper till i programmet vågar jag påstå är kunnigare än genomsnittsfemman, men även de kan svara fel. Även när ALLA barnen bommar på en fråga så måste den tävlande erkänna ”jag är inte smartare än en femteklassare”. Uppenbarligen var inte ens femteklassarna smartare än en femteklassare.
4. Du kan svara fel på varenda fråga och fortfarande vara smartare än en femteklassare. Däremot är du nog inte smartare än alla femteklassare.

Bortsett från allt detta är det ett trevligt program.

Basilikan tar över!

Det började så oskyldigt, med några frön i ett par krukor. Nu hotar örterna att ta över mitt köksfönster, och sedan: världen!

Nu behöver jag många recept som förbrukar rikligt med färsk basilika! Hoppas att du kan lämna ett förslag i kommentarfältet.

Tintin utan Bolme?!

Ikväll har den nya Tintin-filmen premiär. Jag kommer inte att gå på premiären, men jag är mycket nyfiken på filmen. Även om jag som serieläsare alltid tyckte att Franquins äventyrare Spirou var snäppet roligare att läsa om på nästan alla sätt och vis.

Men då den engelskspråkiga Tintin-filmen bara visas i 3D på Kalmars biografer, blir ett svårt val att välja mellan att tvingas se den i 3D och att tvingas se den på svenska. För hur kan man ens komma på tanken att göra en Tintin-dubb utan Tomas Bolme och Bert-Åke Varg i huvudrollerna? Dårskap!

För övrigt tycker jag att de japanska fansen till Lupin III-filmerna varit helt oresonliga i sina krav på att Lupin, Jigen och de andra gamla godingarna måste spelas av samma (nu gamla resp. urgamla) skådespelare som alltid! ;)

Tramsigast vinner?

Miljöpartiet vill införa clowner på ålderdomshemmen.

Varför vänta på ett regeringsskifte, miljöpartister? Ni kan gå dit redan nu! ;)

Själv tycker jag att clowner är jätteläskiga. Vad har de gamla gjort för ont mot MP, egentligen?

Slarvigt kapningsförsök från SSU

SSU är, för den som inte känner till det, ett nationellt nätverk för civilklädda clowner, som då och då vill ge intrycket av att syssla med politik. Så dock inte idag. Istället har de lämnat in en ansökan om att varumärkesskydda ordet ”Alliansen”.

SSUs ordförande Jytte Guteland anser nämligen att eftersom allianspartierna inte varumärkesskyddat namnet så är de ”slarviga”. Fast vad säger det väl då om de rödgröna, som inte heller finns i varumärkesregistret? Tänkte inte på det…

Sen har vi såna där bagateller som att man inte får registrera varumärken som är förväxlingsbara med konkurrenters redan inarbetade namn eller ägnade att vilseleda allmänheten. Vilseleda allmänheten är väl iofs nästan hela deras affärsidé, men ändå.

Detta är alltså människorna som vill göra anspråk på att styra vårt land om några år. Vi får väl vara glada att SSU kastat bort 1500 kr av sin valfond på en ansökan som aldrig kommer att gå igenom. Fortsätt så, så får de kanske inte råd att bajsa ned hotellrum längre.

---

Via Bawars World. Fler som tycker till: Per Ankarsjö och Fröhjdpunktse tycker att Jytte Guteland är lite för gammal för sånt här trams, Hanna Wagenius tycker att SSU kan börja med att läsa Varumärkeslagen, Aftonbladet, SvD, DN och Sydsvenskan noterar att V och MP inte heller varumärkesskyddat sig, men allra roligast är knallröda Kulturbloggen som anser att det är befängt att försöka varumärkesskydda något så generellt som ”Alliansen” och att allianspartierna därmed ska kritiseras för att låtit bli att göra just detta… eh, va?

Norrmän: varför?

Jag blev paff när nyheten kom från Oslo att Barack Obama får Nobels fredspris. Självklart har Johan Ingerö redan fångat precis det som var min första tanke:

Hans senaste blogginlägg sammanfattar ganska väl allt annat jag känner. Fy, vilken skymf för alla fredkämpar runt om i världen som sätter sina liv på spel men ignoreras av Nobelkommittén.

Snart ska vår framtida statschef avlas fram

Jag ger blanka fan i Victorias bröllop*, men blev visad detta i förmiddags. Det känns som en stel fläkt från en svunnen tid (eller åtminstone en tid som man önskade vore svunnen), att se ett par föräldrar ge sin välsignelse till dotterns kärlek genom att sitta framför en kamera och läsa innantill på papper.

Med ett snett leende noterar jag hur mycket de stakar sig när de ska läsa upp sina lovord för fästmannen, och hur Victorias blixtrande leende klingar av när hon vid 5:08 ska tacka svenska folket för ”den värme som Daniel och jag känner ifrån er”.

Men det kanske bara är jag som inbillar mig!

---

*) Dumme Ingerö som tvingar mig att svära!

For no particular reason

Två av mina favorit Monty Python-sketcher:

Bicycle Repair Man

Dennis Moore (part 2)

Som en bonus levererar jag även Dennis Moore (part 3), där Dennis inser att ”this redistribution of wealth is tricker than I thought”.

Såna här problem hade lyckligtvis aldrig Robin Hood, eftersom han som bekant inte strävade efter att stjäla ifrån rika, utan att sänka statens orimliga skattetryck.

Vilket århundrade var det vi levde i nu igen?

Noterar i morgonekot att när Bush säger ”the twenty-first century” så översätter Sveriges Radios journalister det till ”det tjugonde århundradet” – två gånger.

Nog för att svenska journalister ibland har problem med att förstå engelska - men nog borde väl SR-personal kunna känna igen ord som ”first”? Försöker de få Bush att verka dummare än han är?

Partisterna ger olika mycket i dricks

Det finns underhållande teorier om att folk till höger är mer generösa än de till vänster, och i Almedalen hittade jag ytterligare tecken på detta:

En markant skillnad för ett visst parti, som inte direkt styrs av fattiglappar…

Detta var på den svarta tavlan i puben i kårhuset Rindi, precis bakom Almedals-scenen, där man har lite utfrågning och sånt efter varje tal. Jag åkte hem innan Maria Wetterstrand talade, så det återstår att se om (v) och i viss mån (mp) ger lika lite dricks som (s), samt om (m) är lika generösa som de övriga borgerliga partierna.

---

Uppdatering: Enligt uppgift så ska siffran på Miljöpartiet vara 17 kr.

Kulturkrockar

OK, här är två saker som är jättefina var för sig, men som man absolut inte bör blanda: tonårsdepressions-legenderna The Smiths och glada skolbarn på klassresa i ett brittiskt barnprogram.

Det verkar rätt så harmlöst och oskyldigt – om man inte lyssnar så noga. Programmakarna OK:ade säkert ”Heaven knows I'm miserable now” som bakgrundslåt för att den har mjuk och oförarglig melodi, men lyssnar man på texten så känns det hela som svart humor:

Bild: Morrissey som hänger brevid medan barnen läser plakat om de olika växterna i parken.
Morrisseys sång: ”Why do I give valuable time to people who don't care if I live or die?”

Någons kommentar på Youtube: ”I'm not sure if it's coincidental or Morrissey's dark twisted humour but the place where they all sit down is right next to a notorious suicide spot in London!”

Sen dyker Sandie Shaw upp och sjunger om möjligt nåt ännu deppigare.

Det är iofs en imponerande förmåga, att vara så trevlig och snäll mot alla i barnprogrammet, men samtidigt sända ett budskap som bara fansen kommer att fatta: ”Visst är det otroligt att det här gick igenom censuren?”

Norge nyfikna på EU

Stackars Anders Wijkman (kd) får besök av norsk teve som undrar om EU.

Ja, disse norrmän…

And now for something completely different!

Häromdagen noterade jag en påfallande likhet mellan två musikvideor.

1. Pet Shop Boys: I Don’t Know What You Want But I Can’t Give It Anymore. Eller kort och gott IDK. (1999)

En av de snyggaste (om än ganska udda) videorna pojkarna har gjort. Jag är f ö den ende i världen som älskar den här låten mest på hela albumet Nightlife.

2. Bodies Without Organs (BWO): Conquering America (2005)

Den första låten jag hörde av BWO, som gjorde mig tokig och fick mig att (på ett okonventionellt sätt) skaffa mig albumet Prototype. Men först nu har jag alltså sett videon.

Visst verkar BWO ha inspirerats av IDK-videon? Det är ju ingen hemlighet att Alexander Bard och Pet Shop Boys lyssnar på varandras musik. Jämför:

• Det mjuka motljuset, den korta skärpedjupet och de kalla färgtonerna
• Bisarra saker som händer vid operationsborden
• Icke-vita tjänstemanna-par som, i fotografisk symmetri, assisterar ”förvandlingarna”
• Widescreen-formatet, här med vita kanter istället för svarta eftersom BWO-albumets omslag är vitt, medan Nightlifes omslag är… ja ni förstår.
• Operationerna tjänar ganska vardagliga syften: Neil och Chris ska gå ut med hundarna; Marina Schiptjenko vill ha (förvisso äckliga) prydnader i sitt vardagsrum.

Conquering America känns dock inte som en kopia av IDK, utan mer som en anti-video. Förutom det mest uppenbara – vit widescreen istället för svart – så används operationsborden i IDK till pånyttfödelse, medan de i Conquering America används till att bringa död. Och som för att fullända inverteringen så avslutas Conquering America med att widescreen:en ”stängs”, medan IDK inledde med att den ”öppnades”.

Jag skulle kalla det hela för poetiskt, om inte Jean-Pierre Barda hade sabbat hela stämningen. ;)

Psykologin bjuder oss även på termen "förskjutning"

”Men jag förstår att din metod är rationell för en ledarskribent! Tänk att själv få formulera de politiska motståndarnas åsikter utan hänsyn till vad de jäklarna faktiskt tycker!”

Vi folkpartister får oväntad uppbackning när Östran-kåsören Joakim Carlsson skriver (inte online än) om Peter Akinders brunröda ledare härom veckan. Analysen ovan är inte helt olik min egen.

Eller nej, vänta förresten. Carlsson skrev tyvärr inte detta i en kritik mot Akinder, utan i ett försvarstal till ledaren. Istället ville Carlsson med sitt kåseri visa världen att han inte förstått Lotte Zenkerts poäng – att detta är precis samma sorts kollektivistiska retorik som nationalsocialister kör mot invandrare. Ett synsätt som man kan tycka att våra demokratiska socialister borde hålla sig för goda för.

Men jag är tyvärr inte förvånad. Förra gången Carlsson kåserade politiskt om Folkpartiet så ”skojade” han om flickor som skär sig och att vi i vår skolpoltik vill hugga fingrarna av olydiga barn. Tänk om han hade skrivit något sådant om en muslimsk organisation?

Kanske dags att folkpartister omfattas av lagen om hets mot folkgrupp, hmm? ;)

Nä, nu hoppas jag det är slut på denna soppa. Pinsam för alla (Östran-anställda) inblandade.

Inom psykologin finns det nåt som heter "projicering"

”Nåde därför den som någon gång påpekar ett fel hos politikens självutnämnda felfinnare.”

– Peter Akinder är orubblig i sitt kategoriska fördömande av alla folkpartister. I likhet med den betydligt sötare Amazi-Girl verkar han besitta superkraften att vara helt immun mot kritik.

Han har förstås en pyttepoäng i att alla vi som tog fram fp-svaret kunde ha signerat med våra namn, även om det hade blivit en lång lista.

Men lite mer ”nåd” hade man kanske kunnat förvänta sig från en ledarskribent på sin hemmaplan. Det ende som har lekt felfinnare på ledarsidan är ju faktiskt Akinder själv.

Dagens skratt

Det är roande att se hur politiska motståndare tycker att jag och mina partikamrater är. Eller rättare sagt, hur de önskar att vi vore, eftersom det vore så lätt att kritisera då.

”Med förtroendevalda folkpartister är det däremot oftast annorlunda. Inte sällan hyser de egenskaper som inte finns i andra partiers medlemsled. De är nämligen, när de mellan raderna får uttrycka det själva, felfria och vita som snö. (…) En handling som är utsänd en dag för sent, ett stavfel i en skrivelse, en ostruken skjortärm hos en miljöpartist - det är sådant som kan reta gallfeber på en förtroendevald folkpartist.”

Jag hade faktiskt ett heldagssammanträde precis innan jag läste detta, och jag lovar dyrt och heligt att jag varken anmärkte på sena handlingar, stavfelen jag såg i dem eller skjortan som miljöpartisten mitt emot mig hade på sig! ;) (Hur ofta har miljöpartister skjortor på sig, förresten?)

Men det är så (s)-ledarskribenten Peter Akinder målar sitt roande taffliga porträtt av folkpartister. Och då har jag ändå bortsett ifrån faktafelen (dvs det mesta han påstår om fp:s politik) och bara sett till det som han framför som högst personliga åsikter.

Eller personliga och personliga. Han ger inte ett enda konkret exempel på personliga erfarenheter, utan rapar bara halv(s)anningar som skrivits i riksmedia de senaste åren. Så han har nog inte umgåtts så mycket med folkpartister som han vill påskina.

När du fått nog kan du istället läsa en seriös analys av partiernas olika kulturer som bland annat skriver så här:

”Folkpartiet och vänsterpartiet är till exempel väldigt lika i sin utpräglat individualistiska partikultur. De är motpoler till moderaterna och socialdemokraterna, som är kollektivistiska och hierarkiska. Däremot har moderaterna och folkpartiet ett liknande sätt att se på kunskap, även om moderaterna tenderar att vara tvärsäkra och folkpartisterna akademiskt nyanserade. (…)

’Lite hårdraget kan skillnaden mellan individualismen i folkpartiet respektive vänsterpartiet formuleras som att folkpartisterna hyser stor respekt för alla medan vänsterpartisterna ifrågasätter alla’, skriver Katarina Barrling Hermansson i avhandlingen.”

Pierre Edström har också skrivit om detta.

---

Uppdatering/Kuriosa: Akinder verkar på fullt allvar tro att folkpartiet verkat för kepsförbud i skolan. Men prova att Googla på ”keps på skoltid +folkpartiet”, och se om du kan hitta ett endaste förslag eller utspel från (fp) om detta. Räkna å andra sidan hur många sossebloggar som skriver om detta som om det vore dagens sanning. Då får man kanske en bild av vilka slutna grupper som sådana där myter föds och frodas i – och formar deras bild av omvärlden.

Atlantis is calling

Förhoppningsvis har du inte missat att Basse körde Modern Talking-vecka på sin blogg nyligen. Då jag hyser precis samma hatkärlek som han till detta bisarra band, tänkte jag dra mitt strå till stacken och ytterligare highlighta deras träffsäkra historieskildringar:

Atlantis Is Calling handlar alltså om myten om den sjunkna staden. (Eller tja, ”handlar” i samma mån som Geronimo's Cadillac handlade om en indianhövding och Brother Louie handlade om interrasiell kärlek. Det nämns i refrängen iaf.) och vad passar bättre då än en video med gult ljus och eldsflammor när man är på havets botten! För att inte tala om falsettrefrängen, som ytterligare förtydligar stadens lokalisering (min fetstil):

Atlantis is calling
S.O.S. for love
Atlantis is calling
From the stars above

Atlantis is calling
S.O.S. for love
Atlantis is calling
It's too hot to stop