Alliansregeringen har till och från kritiserats för att den satsar på att bekämpa bidragsfusk snarare än skattefusk. Fusk som fusk, tycker man, och då är det klart att det sticker i ögonen när regeringen inte tycks lägga lika mycket krut på just det fusk som en och annan (m)-minister befunnit sig skyldig till.
Men är det verkligen ”fusk som fusk”? Ulrik Franke har skrivit ett intressant argument för att bidragsfusk är mycket värre än skattefusk. Även om båda är olagliga, så skapar skattefusk (i form av svartjobb) likväl välstånd. Det gör inte bidragsfusk.
I det ljuset så känns regeringens prioritering klok. Det är viktigare att minska bidragsfusket än skattefusket – på samma sätt som det är viktigare att täppa till hålet i sin vattenhink än att hälla i mer vatten.
Och skattefusket minskas bäst genom att lägga skatterna så pass lågt, att de fungerar mer som trottoarkanter än som murar när människor i vårt land vill skaka hand och göra affärsuppgörelser tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar