Våga lita på människor

I veckans nummer av tidningen NU deltar jag med denna gästkrönika:

Med historiens näst sämsta riksdagsval bakom oss, behöver Folkpartiet Liberalerna ladda om. Rejält. Vi behöver hitta vad liberalism innebär på 2010-talet för att vara relevanta för väljarna igen år 2018. Många tycker inte att vi förtjänar att ha ”Liberalerna” i vårt partinamn idag, och det är allvarligt. För Sverige behöver ett liberalt parti.

Trots valaffischen ”ja till valfrihet” uppfattas inte Folkpartiet som ett parti som vågar lita på människors egna livsval. Inte ens det fria skolvalet betyder så mycket som det skulle kunna göra, när utbildningen regleras så strikt att skolorna snart inte har utrymme att erbjuda alternativ pedagogik. (Varför har vi t ex timplaner? Antalet timmar säger ju ingenting om hur mycket man lärt sig.)

Alla partier tävlar om att verka handlingskraftiga och föreslå regleringar på den senaste snackisen i media. För nästan varje ny reglering krymper den enskildes frihet något, tillsammans med ”åsiktskorridoren” och ”livsstilskorridoren”. Sverige behöver ett parti som drar i den andra riktningen – som ibland säger ”det där har vi inte med att göra”.

När Folkhälsomyndigheten nu vill införa rökförbud på platser utomhus, helt utan proportioner och uttryckligen för att göra livet jobbigare för rökarna, borde Sveriges liberala parti vara de som skriker högst mot förmynderiet och försvarar din rätt att bestämma över din egen kropp. Borde.

Som hälsofreak fick jag mig en tankeställare när en nära vän förklarade att hen helt enkelt inte planerade att bli mycket äldre än 60 år. Hen föredrog njutningen i sina ohälsosamma vanor framför att bara försöka leva så länge som möjligt.

Och när jag ser hur vi behandlar våra gamla i Sverige, kan jag inte annat än respektera hens livsval. Dels för äldrevården. Dels för att jag har sett för många obotligt sjuka människor långsamt tyna bort under svårt lidande, när Sveriges liberala parti inte vill tillåta dem att avsluta sina liv på ett värdigt och rättssäkert sätt.

Meningen med livet är upp till varje människa att avgöra – inte att tillfredsställa en kvot i en politisk jämställdhetsplan eller folkhälsovision. Det finns ingen motsättning mellan att ha ett starkt skyddsnät för de som under livets gång faller, och samtidigt respektera att de allra flesta står på sina egna ben alldeles utmärkt.

”Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig”, är gyllene regel i många religioner. Men jag vill inte leva så – det vore mycket självupptaget att utgå ifrån att alla vill ha det likadant som jag. Liberalismen är smartare än så: den utgår ifrån hur var och en vill leva, hur olika det än må vara, och den har vett att inte lägga sig i över huvud taget förrän det verkligen behövs.

Nu är Folkpartiet i opposition i riksdagen och har större möjlighet att formulera sin egen politik. Låt oss visa på en liberalism som vågar sticka ut och som fångar upp de 6 av 10 svenskar som ser sig som liberala, men som inte velat rösta på oss. Förändras eller dö – det är faktiskt det vi står inför.

Köttklister - so what?

Det går alltid att skrämma upp folk om man myntar ett tillräckligt vulgärt namn på något i maten. Som proteinet trombin, som kvällspressen döpt till ”köttklister”.

Men givet att

1. jag inte märker någon skillnad när jag äter det
2. det är ofarligt
3. man inte behöver ha ihjäl lika många kor och grisar för att få fram samma mängd ”hela” köttbitar utan spill
4. köttet därmed kan bli lite billigare i affärerna

...så tycker jag att det låter som en ganska så sweet deal!

Men alla vill ju inte ge fattiga familjer möjlighet att få råd till en helgstek. Sossarna och Miljöpartiet vill förbjuda köttlim. Det är otydligt vad de egentligen har emot det. De vill väl bara påtvinga andra sina egna privata preferenser. Såna politiker behöver vi inte fler av.

När Sverige har sagt sitt till EU så har man hållit sig till den betydligt klokare linje som allas vår mattant Marit Paulsen (FP) drivit genom åren: kräv att det ska märkas på förpackningen, så får folk välja själva om de vill ha det eller inte!

Fler som bloggat: Waldemar Ingdahl, Världens bästa Nina.

Chockdoktrinen: ständigt i statens tjänst

Svininfluensan skakar världen. Men som så ofta så är den politiska reaktionen på ett hot värre än hotet självt. Egyptiska myndigheter beslutade i onsdags att slakta samtliga mellan 300 000 och 400 000 grisar i landet i preventivt syfte, trots att FN kallat åtgärden onödig. De kristna kopterna, som äger grisarna, ropar förtvivlat att deras grisar inte är sjuka.

– Grisarna slaktas bara för att de tillhör kopter och för att myndigheterna vill blidka en islamistisk och grisfientlig opinion, sa en kommentator till SR.

Egyptiska hälsovårdsmyndigheter har tvingats erkänna att masslakten inte har med svininfluensan att göra, utan att det handlar om ”de ohygieniska förhållanden” som råder inom svinuppfödningen.

– Vi tog tillfället i akt och utnyttjade situationen, sa en talesman för hälsovårdsministeriet.

Återigen har vi ett bevis för Naomi Kleins chockdoktrin – eller rättare sagt, ännu ett bevis för raka motsatsen till chockdoktrinen. Det är de statliga regleringsivrarna, inte marknadliberalerna, som utnyttjar kriser till att tillskansa sig makt och driva igenom sin agenda.

Källa: Sveriges Radio

Percy Nilegård styr SVT?

SVT:s vd Eva Hamilton anser, på fullt allvar, att SVT ska ha rätt att kräva tv-licens från alla som har en dator. Detta eftersom en dator kan användas till att kolla på deras webbsändningar.

Jag får nog tipsa folk jag känner i andra länder att snarast spara undan några tusenlappar i madrassen. Det går ju att knappa in svt.se även från t ex USA, Kina och Thailand, så miljarder människor världen över får nog snart krav på att betala den svenska tevelicensen!

Jag får nog också börja ta betalt av alla som är på nätet. För de skulle ju teoretiskt sett kunna besöka min blogg med sina datorer! SVT har visat vägen – inget kan nu hindra mig från att bli mångmiljonär!

Förutom den lilla bagatellen att såna metoder är väldigt väldigt olagliga…

(V) beordrar folk att vara glada i partiet

Vänsterpartiet har bestämt sig för att göra en ansiktslyftning. Politiken och åsikterna ska dock inte förändras – precis som de sade när de droppade kommunist-K:et ur sitt partinamn, och som Lars Ohly sade när han femton år senare gjorde samma sak.

De ska alltså fortfarande sno låginkomsttagare på det mesta av deras pengar, hindra elever från att välja skola och stoppa privatläkare från att bota sjuka. Men nyheten är att de ska skratta när de gör det. (Klicka på länken, det är en riktigt rolig bild.)

Jag får visserligen också lust att dra på mungiporna en aning. Men visst, det kan nog komma något positivt ur detta. Vissa tror att vänsterpartiet får det svårt att hålla fast vid orättvise-politiken när de ska vara glada.

Ett påklistrat leende kan med lite tur leda till riktiga glädjekänslor. Och med en glad livsinställning är det lättare att se positiva möjligheter i allt, vilket kan minska hatet mot människors valfrihet. Om man ser det positiva i varje medmänniska så räds man inte enskilda människors (läs: privata) initiativ lika mycket.

Människan är som mest glad när hon känner att hon kan påverka sin livssituation. Om man inser detta inom vänsterpartiet får man ta lärdom av det och bejaka sköterskor och lärare som vill bryta sig loss ifrån den politikerstyrda byråkratin och starta eget.

Om vänstern alltså vill att även folket ska ha leende på läpparna, och inte bara politikerna. Och det får man ju hoppas.

Med framgångar som dessa behöver Kalmar inga motgångar

I fjol reagerade jag och övriga i (fp) mot att förbjuda däckgungor i Kalmar kommun - ett tramsigt och kostsamt beslut som majoriteten tyvärr drev igenom ändå. Det tog dock skruv i bloggosfären, och nu har Kalmar ”vunnit” andraplatsen i omröstningen Årets förmyndare 2007.

Kalmar slog flera läskigt förmyndande kandidater – både kvinnoförnedrande kvinnosakskvinnor (sic) och förbudsivrande statsråd – men fick vika sig inför yttrandefrihets fiende Thomas Bodström, som vann överlägset. Och det får man väl erkänna, han är svårslagen i såna här tävlingar.