Basse retar upp sig på samma citat som jag i en tidningsartikel idag. Länsmusikchef Kjell Lindström vill att mer skattepengar ska läggas på hans verksamhet:
Han säger att det är en demokratisk rättighet att medborgarna i hela Sverige har tillgång till ett professionellt kulturliv.
Det han egentligen menar är att det är mysigt om medborgarna i hela Sverige har tillgång till ett professionellt kulturliv. Men det smäller ju inte lika högt. Ens krav låter inte fullt lika rimliga om man säger: ”skär ned på vården för gamla och minska resurserna till polisen, för nu ska ni lägga skattepengarna på ett extra fint kulturliv istället. Det är nämligen mysigt!”
Med tanke på den inflation av jagvillha:are som dyker upp i debatten, undrar jag om begreppet ”demokratisk rättighet” kommer ha någon som helst innebörd kvar den dag vi verkligen behöver begreppet. Jag föreställer mig hur jag ska förklara för en skolklass varför människor i diktaturer som Kina, Kuba och Eritrea kämpar för sina rättigheter så till den grad att de fängslas och avrättas.
”De kämpade för att få demokratiska rättigheter”
, kommer jag att säga.
”Va?! För att få bidrag till ett professionellt kulturliv?”
kommer de att svara.
Följ mig på Facebook
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar