Man kan förstås tolka föregående inlägg på ett annat sätt. Har vi en för stor statsapparat i förhållande till folkets intresse för att påverka saker på statlig nivå? Ska vi verkligen frånta folk deras beslutsrätt i en massa frågor och lyfta upp dem till det politiska planet, om folk därmed tappar kollen på vad som händer?
När vänsterdebattörer förespråkar att makten ska tas ifrån medborgarna och koncentreras till kommun och stat, så gör det de med argumentet att det blir ”under demokratiskt påverkan” då, eftersom besluten då fattas av personer som (en del av) folket (indirekt) röstat på.
”Du får mindre att säga till om, men det är OK, för folk som du röstat på får makten istället.” Så går tankegångarna, när man ska försöka förklara att det är mer demokratiskt än att du får bestämma själv från första början.*
Men om vi vet att de flesta medborgarna, oavsett parti, är så ointresserade av politiken att de kan se regeringsföreträdare i teverutan varenda kväll i Aktuellt och Rapport i fyra års tid utan att snappa upp vilket av de två blocken de representat… kan man då verkligen påstå att folk känner att de kan och vill påverka hur makten utövas på den nivån?
Okunskapen handlar nog inte om dumhet. Det handlar istället om ointresse. Vanligt folk känner inte att de kan påverka besluten när de flyttats så långt bort ifrån dem, så de ger upp och fokuserar istället på den allt mindre del av sina liv där de fortfarande har något att säga till om. Vilket är helt rationellt. Det är även ett argument för att inte fatta så många beslut över folks huvuden. Om man är intresserad av demokrati, alltså.
Om statens storlek ska återspegla folkets vilja att påverka saker på statlig nivå, borde den svenska statsapparaten krympas rejält. Färre politiska beslut, fler köksbords-beslut!
* Det är ingen dålig princip i sig, men den bör bara användas när den verkligen löser några problem.
24 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar