Jag ger blanka fan i Victorias bröllop*, men blev visad detta i förmiddags. Det känns som en stel fläkt från en svunnen tid (eller åtminstone en tid som man önskade vore svunnen), att se ett par föräldrar ge sin välsignelse till dotterns kärlek genom att sitta framför en kamera och läsa innantill på papper.
Med ett snett leende noterar jag hur mycket de stakar sig när de ska läsa upp sina lovord för fästmannen, och hur Victorias blixtrande leende klingar av när hon vid 5:08 ska tacka svenska folket för ”den värme som Daniel och jag känner ifrån er”.
Men det kanske bara är jag som inbillar mig!
*) Dumme Ingerö som tvingar mig att svära!
Följ mig på Facebook
Inlägg
1 kommentar:
Håller med!
Visste om inte om jag skulle gråta eller skratta när de satt där och stelt framförde något som skulle verka trovärdigt.
Inte för att jag bryr mig om att betvivla deras kärlek, men att vara tvungen att fråga pappsen om lov först är ju bara sorgligt.
Skicka en kommentar