Våga lita på människor

I veckans nummer av tidningen NU deltar jag med denna gästkrönika:

Med historiens näst sämsta riksdagsval bakom oss, behöver Folkpartiet Liberalerna ladda om. Rejält. Vi behöver hitta vad liberalism innebär på 2010-talet för att vara relevanta för väljarna igen år 2018. Många tycker inte att vi förtjänar att ha ”Liberalerna” i vårt partinamn idag, och det är allvarligt. För Sverige behöver ett liberalt parti.

Trots valaffischen ”ja till valfrihet” uppfattas inte Folkpartiet som ett parti som vågar lita på människors egna livsval. Inte ens det fria skolvalet betyder så mycket som det skulle kunna göra, när utbildningen regleras så strikt att skolorna snart inte har utrymme att erbjuda alternativ pedagogik. (Varför har vi t ex timplaner? Antalet timmar säger ju ingenting om hur mycket man lärt sig.)

Alla partier tävlar om att verka handlingskraftiga och föreslå regleringar på den senaste snackisen i media. För nästan varje ny reglering krymper den enskildes frihet något, tillsammans med ”åsiktskorridoren” och ”livsstilskorridoren”. Sverige behöver ett parti som drar i den andra riktningen – som ibland säger ”det där har vi inte med att göra”.

När Folkhälsomyndigheten nu vill införa rökförbud på platser utomhus, helt utan proportioner och uttryckligen för att göra livet jobbigare för rökarna, borde Sveriges liberala parti vara de som skriker högst mot förmynderiet och försvarar din rätt att bestämma över din egen kropp. Borde.

Som hälsofreak fick jag mig en tankeställare när en nära vän förklarade att hen helt enkelt inte planerade att bli mycket äldre än 60 år. Hen föredrog njutningen i sina ohälsosamma vanor framför att bara försöka leva så länge som möjligt.

Och när jag ser hur vi behandlar våra gamla i Sverige, kan jag inte annat än respektera hens livsval. Dels för äldrevården. Dels för att jag har sett för många obotligt sjuka människor långsamt tyna bort under svårt lidande, när Sveriges liberala parti inte vill tillåta dem att avsluta sina liv på ett värdigt och rättssäkert sätt.

Meningen med livet är upp till varje människa att avgöra – inte att tillfredsställa en kvot i en politisk jämställdhetsplan eller folkhälsovision. Det finns ingen motsättning mellan att ha ett starkt skyddsnät för de som under livets gång faller, och samtidigt respektera att de allra flesta står på sina egna ben alldeles utmärkt.

”Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig”, är gyllene regel i många religioner. Men jag vill inte leva så – det vore mycket självupptaget att utgå ifrån att alla vill ha det likadant som jag. Liberalismen är smartare än så: den utgår ifrån hur var och en vill leva, hur olika det än må vara, och den har vett att inte lägga sig i över huvud taget förrän det verkligen behövs.

Nu är Folkpartiet i opposition i riksdagen och har större möjlighet att formulera sin egen politik. Låt oss visa på en liberalism som vågar sticka ut och som fångar upp de 6 av 10 svenskar som ser sig som liberala, men som inte velat rösta på oss. Förändras eller dö – det är faktiskt det vi står inför.

På tal om skattepengar som rullar!

Kalmars kommundirektör Kenneth Condrup får nu sluta, bara två år sedan han tillträdde.

I dialog mellan den politiska ledningen och kommundirektören har vi kommit fram till att vi inte har samma uppfattning när det gäller hur arbetet ska bedrivas, säger kommunstyrelsens ordförande Johan Persson (S)

Det här känns olyckligt på flera sätt. Ett av Condrups viktigare uppdrag det senaste året, och som ännu inte redovisats, har varit att ta fram förslag på hur vi ska spara 20 miljoner kronor årligen i kommunens verksamhet. Nu lär 3 miljoner kronor att gå åt till att betala hans fallskärm – två årslöner.

Har du idé till riksdagmotion?

Denna vecka börjar Allmänna motionstiden, den korta tid på året då våra riksdagsmän lämnar in motioner om allt i statens makt (och säkert lite till), som sedan behandlas under året.

Jag kom inte in i riksdagen, men andra liberaler gjorde det. Till exempel Mathias Sundin, som precis som jag vill arbeta för att värna den personliga integriteten. Under det gångna året har jag samlat på mig många idéer på saker som behöver förändras i Sverige, så nu mailar jag riksdagsmän olika förslag på frågor de kan driva. Har du några idéer på vad man borde förändra ifrån riksdagen? Hör av dig med din idé så ska jag försöka vidarebefordra den.

Torftigt sista möte

Mandatperiodens sista kommunfullmäktige igår var så kort, att det nästan kändes obekvämt. Själva mötet var över på 40 minuter, kl 13:00-13:40, och jag var väl den ende som hade något yrkande, som snabbt röstades ned. Dessförrinnan, kl 11:30-12:00, hade vi först en kort presentation från Samordningsförbundet, och eftersom vi därmed hade fått någon information på förmiddagen så bjöds alla politikerna på lunchbuffé.

Så när jag skriver ”obekvämt” så menar jag att det kändes obekvämt att se så mycket skattepengar rulla för så lite verksamhet. (Mötesarvoden i kommunfullmäktige är fasta belopp, så alla får betalt lika mycket för ett kort möte som för ett heldagsmöte.) Jag kommer därför att ge bort mitt mötesarvode denna gång, och lite till, till Läkare utan gränsers akutfond, som just nu kämpar för fullt med att minska det mänskliga lidandet pga ebola-smittan och kriget i Syrien. Så får jag känna att pengarna har kommit till god användning.

Jag hade som bekant ställt en fråga också, om omsorgstagares rätt att flytta från sina äldreboenden. Svaret jag fick var minst sagt kortfattat – lyssna själv. Jag försökte få ut ett lite fylligare svar och problematisera kring det Steve Sjögren (S) hade skrivit, men han gick inte upp i talarstolen fler gånger. Det är alltid lika frustrerande att stå där med en fråga ställd till Socialdemokraterna om hur de styr kommunen, och bara få höra ordförandens ”ingen ytterligare önskar ordet” och så avslutas ärendet.

Rätten för omsorgstagare att flytta

Inför mandatperiodens sista kommunfullmäktige på måndag har jag lämnat in denna fråga, som jag vill diskutera med Steve Sjögren (S), omsorgsnämndens ordförande. Välkommen om du vill lyssna!

I augusti avled den 77-åriga kvinna som misstänks ha blivit grovt vanvårdad på äldreboendet Berga Backe. När man får höra att sånt här händer i kommunal verksamhet, här i Kalmar, kommer så många tankar. Varför hade ingen slagit larm? Visste personalen inte hur man hanterar trycksår? Hur mycket är kommunens värdighetsgaranti värd?

I fjol kom även rapporter om svåra missförhållanden på Smedängens äldreboende. Det kan uppkomma problem i omsorgen, på enskilda platser eller i enskilda arbetslag, som går ut över omsorgstagarna. När allt inte står rätt till, kan man inte alltid vänta i kanske månader på att personal och politiker ska komma tillrätta med problemen. Man måste bara bort därifrån.

En av de mest akuta åtgärderna för den enskilde eller närmast anhörige, är att vid missnöje kunna flytta från äldreboendet och kunna välja något bättre. Detta borde man alltid ha rätt att göra oavsett skäl. Frågan är vilka reella möjligheter man har till detta.

Därför undrar jag:

• Vilka faktiska möjligheter har omsorgstagare i Kalmars äldreomsorg att flytta bort från ett boende till ett som man anser sig bli behandlad bättre på?

Tack för allt stöd

Fredrik Reinfeldt har avgått som statsminister. Stefan Löfven ska nu försöka bli den förste svenske statsministern som aldrig har suttit i riksdagen. Men han Socialdemokraternas tredje sämsta val någonsin bakom sig, och får inte ihop någon majoritet ens om han skulle komma överens med både MP och V. Nu efter valet har han meddelat att de dagliga inviterna till FP och C om ”brett samarbete” handlade om att få stöd (läs: använda oss som dörrmatta), inte att ta in oss i regering. Inte för att vi skulle vara särskilt sugna, men ändå.

De rödgröna har inte gått framåt, det är Alliansen som har gått bakåt. Den enda vinnaren i detta val är Sverigedemokraterna, som kunnat fånga upp folks missnöje (inte nödvändigtvis rasism) när allt fler låtit sig övertygas av den rödgröna svartmålningen ”något håller på att gå sönder i Sverige”.

Det är helt enkelt bäddat för kaos, lång tid framöver.

Valresultatet är ett svårt slag för Folkpartiet, för Alliansen men framförallt för Sverige. Men vi ska inte glömma att vi gav Sverige åtta fantastiska år – med fler i arbete, mer kvar i plånboken, mer resurser till välfärden och infrastrukturen, nästan halverad absolut fattigdom, sänkt statsskuld, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, ökat heltidsarbete för kvinnor, viktiga skolreformer, Sveriges mest aktiva miljöpolitik någonsin, ett stopp för den under S-regering ökande inkomstklyftan, ÖKAD FRIHET och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för. Väljarna såg inte detta. Men när de rödgröna börjar riva upp Sverige kommer folk kanske att inse hur bra de hade det.

För min egen del ser ett riksdagsmandat nu helt osannolikt ut. Det är förstås en stor besvikelse. Jag har arbetat i över sex år för att få en möjlighet att stoppa övervakningssamhället och skydda folks privatliv. Men jag vill redan nu tacka alla er som vågade och som kryssade mig. Jag vet inte än hur många ni är, kommer att få veta det under veckan, men tack så mycket!

Ja till valfrihet i välfärden!

Jag och Mikael Petersson (FP) skriver idag i Vimmerby tidning (dock inte med en rubrik som jag själv skulle ha valt) om hur de rödgrönas vinstförbud inte bara skulle slå hårt mot kvaliteten i välfärden, utan helt hota existensen för den enda skolan i hela Virserum.

Vänsterpartiet går inte bara till val på att stoppa vinster, utan de vill stoppa hela det fria skolvalet. Du ska inte ens få välja en annan kommunal skola än den som ligger närmast hemmet. Om det inte passar, eller om skolan brister för ditt barn ska du inte få byta. 

(...) 

Socialdemokraterna vill även att ett kommunfullmäktige med ett enkelt majoritetsbeslut, när som helst, ska kunna förbjuda vinstdrivande friskolor i kommunen. Vem vågar satsa långsiktigt då? 

Läs hela!

Bor du utanför Kalmar län, men vill rösta på mig? Det går!

Det finns en rikslista där jag står på plats nummer 33, som går att använda för att rösta på mig, även om du bor utanför Kalmar län.

Skicka mig ett mail (bjorn.brandewall@liberal.se) så postar jag några valsedlar.

Skolor i Kalmar län som kan läggas ned vid ett regeringsskifte

Jag besökte friskolan Prolympia, som är den enda skolan i Virserum, och som hotas att stängas om vi får rödgrön regering och vinstförbud. I landsbygd är en skola lokalsamhällets livsnerv, och nödvändig för att familjer ska vilja bosätta sig där. Ytterligare 15 populära skolor i länet hotas – skolor som över 1800 elever aktivt har valt. Detta varnar jag för i OT och Nyheterna idag.

Vinster i välfärden är inte ett stort samhällsproblem, men ser ut att bli en fråga som kan avgöra riksdagsvalet om två veckor. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i olika utsträckning lovat att förbjuda vinsterna om de får makten. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt vädrar ministerposter och är den som är mest uppriktig med vad som väntar välfärdsföretagen: ”Lämna branschen så fort som möjligt. Det är snart slut”, uppmanade han nyligen i en intervju. Men den icke vinstdrivande bolagsformen han vill se istället har milt uttryckt inte varit någon succé.

Socialdemokraterna har inte stuckit ut hakan lika flitigt, men även de hotar valfriheten. S-kongressen i fjol slog fast att det ska räcka med ett enkelt majoritetsbeslut i kommunfullmäktige, när som helst, för att kräva att upphandlingar och valfrihetssystem ska riktas till enbart nonprofit-aktörer och därmed utesluta de vanligaste friskolorna. S-kongressen beslutade även att ”Kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetableringar” när det gäller friskolor, d v s ett veto. För den som vill skapa en bra fristående skola betyder S-politiken givetvis ökad osäkerhet, och det kan bli svårare att etablera långsiktiga aktörer.

Men vad vill Folkpartiet själva, då? Ja, vi vill inte att skolor som Prolympia ska lämna branschen - tvärtom. Vi vill värna valfriheten. Flera studier har visat att det fria skolvalet och konkurrensen från friskolor ökar effektiviteten och höjer kunskapsresultaten, inte minst för barn till låginkomsttagare, även i kommunala skolor. Politiker som är intresserade av att skattepengar används effektivt borde studera och uppmuntra de bra friskolorna, i stället för att skälla på dem.

Däremot vill vi fokusera på hög kvalitet i skolan, oavsett huvudman. Vi har inrättat Skolinspektionen som egen myndighet och gett dem ökade resurser och befogenheter för att kontrollera att såväl kommunala som fristående skolor håller god kvalitet. Jag vill som riksdagsledamot förstärka Skolinpektionen ytterligare, bland annat kvalitetssäkra elevernas läromedel.

Talk to the back

Nazister talade på torget i min stad.

Eftersom jag vet att yttrandefrihet är nödvändigt för att försvara vårt samhälle så stödjer jag inte de motdemonstranter som med skrik och tutor hindrade dem från att föra fram sitt budskap. Men jag visade min avsky för judehatet genom att vända nazisterna ryggen.

Deltog senare samma dag på en ABF-debatt i Berga där jag fick utveckla detta resonemang. Men jag fick minst sagt dåliga vibbar efter debatten, när den unga publiken uppmanades att kollektivt lyfta ena armen och skandera "Inga rasister på våra gator". Byt ut "rasister" mot "judar" så förstår du säkert vad jag menar.

Vissa saker ska politiker helt enkelt inte lägga sig i

Den 16 juni beslutade fullmäktige i Kalmar om att anta en jämställdhetsplan. Planen innefattade målet:

En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. 

Kvinnor och män i Kalmar ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.

Idag redovisar tidningen Östran en enkät, där de frågat oss som tog beslutet om hur jämställda vi själva är hemma. 2/3 av politikerna svarade. Jag är en av dem.

Jag ställde upp på jämställdhetsplanen den 16 juni, men inte på just målet ovan. Det reserverade jag mig mot. Sätter man ett sånt här mål, måste man förstås börja mäta det också. Politiker ska inte få lägga sig i kalmarbornas privatliv på detta sätt. Någonstans måste vi dra gränsen mellan det offentliga och det privata, och på fritiden innanför hemmets dörrar är den gränsen definitivt passerad.

På samma sätt som jag inte vill snoka i kalmarbornas privatliv, avstod jag själv från att svara på frågan, med hänvisning till just privatlivet. Inte för att jag tycker att det är någon jätteviktig hemlighet att bevara – jag är ensamstående, do the math – men jag tycker att det var ett lämpligt tillfälle att försvara principen om rätten till ett privatliv. Nästa gång kan det vara något betydligt mer påträngande som de vill veta.

Hitta mig på Aftonbladets valkompass

På Aftonbladets valkompass inför riksdagsvalet kan du hitta min profil! Här kan du se vad jag tycker i diverse frågor.

De har även ett diagram över vad man står ”i det politiska landskapet” likt den på www.politicalcompass.org (fast uppochner). Då kan man få en mer nyanserad bild av folks politiska ståndpunkter än den stela gamla höger-vänster-skalan.

På politicalcompass.org brukar jag dock hamna betydligt mer progressivt än min placering på denna karta, men det har väl att göra med urvalet av frågor och att testskaparna har en lite annorlunda definition av progressivt.

Se även en interaktiv variation på samma karta.

Björn A-Ö: FRA-lagen (eller "dagen då jag insåg att jag behövs i riksdagen")

I valet 2006 ville jag inte kandidera till riksdagen. Jag tyckte att mitt parti hade tillräckligt kloka män och kvinnor där redan som kunde fatta kloka beslut.

Sedan kom FRA-omröstningen.

Jag minns fortfarande den mardrömslika känslan av overklighet som blev allt starkare framåt lunchtid den 18 juni 2008, då voteringen i riksdagen skulle hållas. Veckorna innan hade jag fått med mig FP-länsförbundets ordföranden på en debattartikel som kritiserade lagen. Jag hade även sett till att Folkpartiet liberalerna i Kalmar län gjort ett gemensamt upprop till riksdagsgruppen att inte rösta ja till lagen. Andra länsförbund, som representerande mer än hälften av hela FP-Sverige, hade gjort liknande upprop. Inte ett enda länsförbund hade tagit FRA-lagen i försvar.

Men det spelade ingen roll. Ändå blev det allt tydligare att lagen höll på att klubbas igenom ändå. ”Nu förlorar borgerligheten sin själ”, tänkte jag, när allianspolitikerna struntade i sina partiprogram, spelade Socialdemokraterna rakt i händerna och införde deras FRA-lag åt dem, medan Mona Sahlin (S) kunde ”oppositionera” framför media och låtsas vara emot massövervakningen.

(Senare, när tevekamerorna hade stängts av och nytt beslut skulle tas 2009, skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet komma att visa sina sanna färger, då de reserverade sig mot beslutet, men inte för att de ville få stopp på övervakningen, utan för att de ville att fler organisationer skulle få utnyttja FRA:s spaning.)

Jag ska inte gå in på vad FRA-lagen handlar om, för om du läser det här så är du sannolikt redan insatt i frågan. Men det var i alla fall här som jag insåg att såna som jag behövs i riksdagen. Det behövs folk som inte ser politiken som en karriär eller försörjning, utan som kan fatta beslut efter sin egen övertygelse, oavsett hur hårt regeringspiskorna må vina.

Därför vill jag bli en självständig riksdagsledamot, vald av folket istället för av partiet, och därför springer jag nu omkring i länet och ber människor om förtroendet att kryssa mig.

Avslutningsvis så ska jag bara samanfatta några saker jag har gjort för att göra motstånd mot FRA-lagen:

• Deltog redan 2007 i Liberala ungdomsförbundets kampanj mot övervakning.
• Kritiserade FRA-lagen i Folkpartiets samråd om integritetsfrågor 2008, och tipsade alla möjliga vänner utanför partiet om detta samråd.
• Fick med mig länets FP-höjdare på en debattartikel om att stoppa FRA-lagen, i flera av länets största lokaltidningar.
• Fick med mig länsförbundet på ett upprop om detsamma.
• Ställde flera riksdagsledamöter till svars i ett FRA-chatt.
• På en demonstration efter omröstningen höll jag ett uttömmande tal (som jag fortfarande är rätt nöjd med).
• Fixade in Camilla Lindberg (FP) (den enda riksdagsledamoten i alliansen som röstade nej till FRA) på Kalmar läns FP-valsedel 2010, så att de som bara kunde tänka sig att rösta på just henne i det valet skulle få chansen.
• Var även med på att bjuda in Camilla på en integritetsdebatt-kväll, som Folkpartiet i Kalmar anordnade och som jag var moderator på.

Björn A-Ö: E-demokrati

Demokratin i Sverige är långt ifrån vad den borde vara, och vad den kunde vara. Vi röstar inte på människor vi har förtroende för, utan på sju partier som i ödesfrågor blint röstar enligt sin partiledare, inte enligt sina värderingar.
Vårt valsystem behöver uppdateras för 2000-talet, så att väljarnas val på valdagen verkligen kan göra skillnad. Rösta bort dåliga politiker, rösta in duktiga.

• Personvalsspärren bör sänkas kraftigt. Den kandidat som fått flest kryss ska bli invald, inte den som bara råkar stå överst på valsedeln. Makten över de folkvalda flyttas alltså från partierna till väljarna. Det blir personval på riktigt.
  Spärren har fr o m detta val sänkts från 8 % till 5 %, men det tycker jag inte räcker. En spärr bör dessutom inte vara procentuell, utan fast, kanske något hundratal kryss.
• Skilda valdagar för riksdags- och lokalval. Ett val i taget, så att väljarna kan skilja på frågorna så att vi slipper åter se oärligheter som sossar som går till kommunval på frågor som inte beslutas av kommunen.
• Sverige måste få en författningsdomstol. Politikerna får inte driva igenom grundlagsmässigt tveksamma lagar, som FRA-lagen, utan att det prövas mot grundlagarna i en domstol.
• Rösta digitalt
  
  Det känns väldigt otidsenligt att hålla på och springa runt med tusentals lappar för alla olika partier, i alla olika valkretsar, och lägga dessa i kuvert som sedan ska läggas i lådor för att tömmas, sprättas upp och räknas manuellt. Enorma mängder papper trycks upp varav bara en bråkdel används i slutändan. Partifunktionärer lägger tusentals timmar på att blada hushållsutskick, så att alla ska få valsedlar från varje parti i brevlådan. Slöseri med träd, slöseri med arbete.
  
  Det är dags att införa internetröstning kombinerat, med vallokaler med digitala röstningsmaskiner (som i Springfield ;). Vill du rösta på ett obskyrt parti som inte haft resurser att lägga ut valsedlar i just din vallokal? Inga problem, när alla partier och kandidater kan klickas fram på en datorskärm! Man ska inte behöva jättemycket pengar för att kunna etablera ett nytt parti. Det ska räcka med fräscha idéer.
  
  I Estland röstar man redan via SMS, vilket kanske inte är lika flexibelt, men det kan fylla en funktion för de som vill kunna rösta utan att gå till en vallokal.

• Gör det möjligt att rösta på ett andrahandsval.
  Låt säga att jag har hittat ett jättebra litet uppstickarparti som  jag vill stödja istället för Folkpartiet. Men då måste jag leva med risken att om uppstickarpartiet inte kommer in i riksdagen (det finns ju en fyraprocentsspärr), så har jag kastat min röst i sjön, Folkpartiet och alliansen får för få röster, och vips så har vi fått Stefan Löfven (S) som statsminister och Jonas Sjöstedt (V) som finansminister. There goes the country…
  
  Men tänk om jag kunde rösta på uppstickarpartiet med förbehållet att om det inte får fyra procent av folkets röster, så faller min röst tillbaka till Folkpartiet istället. Då skulle folk våga stödja nya, friska krafter utan att behöva frukta att deras röst kanske hux flux inte längre räknas.
  
  Detta vore en administrativ mardröm att hantera om vi fortfarande röstade med papperslappar i kuvert, men kombinerat med den elektoniska röstningen ovan så vore det en baggis för datorerna att hålla koll på.

Många (alla?) av de här förslagen kräver grundlagsändringar. Grundlagen revideras inte särskilt ofta. Sannolikt kommer jag inte att få igenom dessa krav under nästa fyra år. Men kryssar du in mig i riksdagen så lovar jag att göra allt jag kan för att sätta hjulen i rullning för att dessa demokratiseringar en dag ska bli verklighet.

Har du själv några idéer för hur ny teknik kan användas för att förbättra valprocessen, eller demokratin i stort? Lämna en kommentar!

Lärarlöner även en jämställdhetsfråga

Allt börjar med en bra lärare. Det kommer de elever som börjar skolan i dag snart att upptäcka. Denna hösttermin når regeringens förstelärarreform ut i klassrummen. 15 000 av våra mest yrkesskickliga lärare blir förstelärare och får en löneförhöjning med 5 000 kronor per månad som staten betalar.

Om detta skriver jag i dag i Barometern:

Lärarlöner är även en jämställdhetsfråga. Läraryrket är ett kvinnodominerat yrke, och lärare tjänar betydligt mindre än akademiker i traditionellt manliga yrkeskårer, trots lika lång utbildning. Särskilt låga är lärarlönerna i socialdemokratiskt styrda kommuner. Det måste löna sig att utbilda sig även i yrken som domineras av kvinnor!

Men vi vill mer. Folkpartiet föreslår nu en jämställdhetsmiljard, som bland annat ska gå till fler karriärtjänster i skola och förskola. 15 000 förstelärare ska om några år bli 25 000.

Läs hela!

Björn A till Ö: Datalagringsdirektivet

Datalagringsdirektivet (DLD) är en politisk övervakning som skapar otrygghet för alla människor, oavsett om man har rent mjöl i påsen. Sedan direktivet infördes i Sverige lagras alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och inloggningar på internet.

Förre justitieministern Thomas Bodström (S) var en männen bakom denna monstrositet, men sedan han misslyckats med att införa det i Sverige så tog han det till EU-nivå istället, där han fick igenom det med hjälp av de svenska (S)-parlamentarikernas röster.

Övervakningen skapar rädda människor som lever i skräck för staten. Det drabbar definitivt även de som ”har rent mjöl i påsen”. Sedan direktivet infördes i Tyskland vågar människor inte längre ringa sin läkare, psykolog, äktenskapsrådgivare eller beroendehjälplinjer, för de vet att samtalet kommer att registreras. Särskilt rädda är de som minns och levt under kommunismen i Östtyskland. Övervakningen gör att vi inte vågar tänka, tala och leva fritt.

Den svenska regeringen vägrade länge att införa DLD i Sverige, vilket de ska ha heder för. I våras nåddes vi av den glädjande nyheter att Europadomstolen ogiltigförklarat DLD pga dess integritetskränkning. Men istället för att direkt riva upp datalagringen i Sverige, har Beatrice Ask (M) nu lagt frågan i en utredning. Vad är det som behöver utredas? Bort med den igen, bara!

Inför förra valet skrev jag på ett väljarkontrakt där jag lovade att rösta nej till direktivet om jag blev invald i riksdagen. Jag var nog den ende riksdagskandidaten från Kalmar län som har skrev på kontraktet. I år blir mitt löfte att verka för att den svenska datalagringen upphör så snart det är möjligt!

Björn A till Ö: Betyg

I korthet vill jag att:

1. Betyg ska ges tidigare,
   
2. Du ska kunna överklaga dina slutbetyg, och
   
3. Högskolor ska vara fria att anta elever på annat än bara betygen

Vi tar det steg för steg...

1. Alla elever (eller i yngre åren deras föräldrar) måste få veta hur det går, så att man kan upptäcka eventuella problem tidigt och sätta in åtgärder tidigt. Alla har rätt till en god utbildning, oavsett föräldrarnas utbildningsbakgrund. Men denna klyfta ökade när socialdemokraterna avskaffade betygen för låg- och mellanstadiet på 1970-talet. Hade du lågutbildade föräldrar, var du ofta dömd att bli lågutbildad själv. Detta svek ska inte upprepas igen. Folkpartiet har sedan tidigare fått med sig övriga alliansen på att införa betyg från 6:e klass. Jag hade velat se det tidigare än så, och nu börjar fler inse att det inte är tillräckligt, så om vi vinner valet i höst kan vi få betyg från 4:e klass. Nu börjar det likna något!

2. Betyg kan tyvärr sättas felaktigt. Därför borde elever ha rätt att överklaga sina slutbetyg, så långt det är praktiskt möjligt. Man borde kunna få en ”second opinion” från en annan lärare.

3. Men betyg är inte allt! Betyget är när allt kommer omkring bara en siffra eller en bokstav. Det är en tydlig och bra signal under själva skolgången, men det säger långt ifrån allt om en människas egenskaper och kunskaper. Därför ska högskolor och universitet vara fria att utforma andra antagningskriterier än bara betyg, t ex antagningsprov. Detta har de rödgröna tillåtit när det gäller fotboll eller musikutbildningar, men av någon anledning vill de inte ge samma rättigheter till den som vill studera akademiskt. Men det vill jag – kunskap är aldrig fult!

Björn A-Ö: Arbetskraftsinvandring

Fri arbetskraftsinvandring är sedan 2008 åter tillåtet i Sverige, tack vare att vi har en alliansregering med starkt inflytande från Folkpartiet liberalerna. Rätten att fritt få röra sig över nationsgränser är för mig en otroligt grundläggande rättighet i en fri värld. Inte minst för demokratiaspekten, att människor ska kunna ”rösta med fötterna”.

Motståndarnas fördomar att ”de kommer och tar våra jobb” har kommit på skam – tvärtom så har arbetskraftsinvandringen skapat fler jobb. Vi har framför allt fått många nya högutbildade IT-tekniker, men det har även kommit t ex väldigt många thailändska kockar som startar restauranger, och som då behövt anställa servitörer och kökspersonal. Invandringen skapar därmed extra arbetstillfällen. Moderaterna sammanfattade det i en valfilm som jag ställer upp på till 100 %:



Jag talade även mycket om arbetskraftsinvandringens kraft i ett tal jag höll på en manifestation i vintras.


Men den fria rörligheten, och den välfärd den skapar, är hotad. Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill sätta stopp för arbetskraftsinvandringen. När partiledarna intervjuades av terapeuten Poul Perris tidigare i år, lät Stefan Löfvens (S) och Jimmie Åkessons (SD) retorik så lika att man knappt kunde höra någon skillnad på dem. Det var kanske därför som SVT:s redigerare råkade sätta samma partibeteckning på båda:

Alla dessa partier påstår även att invandringen leder till lönedumpning. Inför EU-valet i kampanjade S för detta tillsammans med LO. Men inte ens LO:s egen expert tror på detta:

Dagens Industri 2014-03-11

Möjligheterna som skapas när människor frivilligt får mötas är omöjliga att förutse och överträffar alla gånger politikers  försök att styra med planekonomi. Fria människor hittar lösningar.

Björn A till Ö

Vem är den här Björn Brändewall som toppar riksdagslistan för FP Kalmar län? Ni som har läst bloggen i åratal har nog en hyfsad bild av mig nu. För er nytillkomna läsare ska jag bjuda på en sammanfattning! Fram till valet kommer jag att vandra genom alfabetet och publicera en åsikt om dagen här på bloggen. Vi börjar med A:

Nedlagd Bromma flygplats ett hårt slag mot Kalmarregionen

Igår besökte jag, Inger och vår partisekreterare Nina Larsson (FP) Kalmar Öland Airport, och VD:n berättade om deras egna undersökningar som visade att majoriteten av de som reser med Kalmarflyg till Bromma flygplats gör det i egenskap av arbetet. Även antalet avgångar har blivit fler, och priserna lägre, sedan Kalmarflyg började konkurrera med SAS om resorna till Stockholm.

De rödgröna partierna hotar dock att lägga ned Bromma flygplats om de får bestämma. Det skulle slå hårt mot näringslivet i hela landet. Bromma flygplats är en landsbygdsfråga! Detta skriver jag om i Barometern idag, tillsammans med mina kollegor.

Sverige är det land i EU som har det längsta avståndet mellan olika landsändar. Bromma flygplats är det smidigaste sättet att ta sig till Stockholm från landets mer avlägsna delar. Nyligen har de rödgröna bestämt att Oskarshamns flygplats ska läggas ned. Men vi anser att Kalmar län behöver fler kommunikationer med omvärlden, inte färre.

Läs hela!