Är det "hårdare tag" att ge vård till psyksjuka?

Nyss hemkommen från Gränsö-mötet i Västervik. Ännu ett Leijonborg-tal att lyssna på, men nu får det räcka för min del denna valrörelse. Det finns så många andra att lyssna på - ser fram emot Cecila Malmström...

Talet var iaf OK. Inte lika god dagsform som i Almedalen, men det förde fram en viktig fråga: att psykiatri-vården behöver reformeras. Det visade på en del politiskt mod - dels att erkänna att den gamla psykiatrireformen var delvis misslyckad. Men även för att journalisterna därmed inom en timme hade publicerat "hårdare tag"-vinkeln Fp vill ha mer tvång i psykvården .

Här kan jag passa på att berätta vad psykiatri-reformen egentligen är, utifrån min begränsade kunskap. Reformen kan väl beskrivas som att man öppnade alla sluta anstalter och ropade "släpp tokarne lös, det är vår!" Det funkade väldigt bra för dom flesta patienterna, som mådde mycket bättre bland vanligt folk än i ett sterilt behandlingshem.

Men de allra sjukaste gick det inte lika bra för. De klarade sig inte utan tillsyn - de slarvade med medicinerna, blev sämre, och så småningom en fara för sig själva och omgivningen.

Detta var alltså det som Fp tog upp idag. Att vi återigen behöver satsa på vård till de, som man brukade vårda förr. De som är så psykiskt sjuka att de är en fara för sig själva. Inget nytt grepp alltså, utan bara en delvis återgång till hur vi hade det tills för några år sen. Men ibland går vi på medias illusion, att samhället alltid har sett ut som idag, och att varje politiskt förslag skulle vara ett oprövat kort. Men så är det alltså inte.

Frågan är ju förstås om detta är "hårdare tag". Men vore det inte hårdare mot de svårt psykiskt sjuka, att inte vårda dem? Att vänta tills de sätter sig bakom ratten och kör ihjäl folk och sen har det på samvetet hela livet?