Rättelse om skolpsykologer

UPPDATERING 20 SEP: Efter samtal med såväl Psykologförbundet och Barn- och ungdomsförvaltningen har jag finslipat de flesta siffrorna nedan. Det är alltid en utmaning att leverera så korrekt statistik som möjligt. Slutsatsen jag landar på är dock densamma.

Jag har de senaste dagarna skrivit mycket om behovet av fler skolpsykologer i Kalmar, och bland annat hänvisat till en nyutkommen studie från Psykologförbundet. Där har det stått att Kalmar kommun har 2900 elever per skolpsykolog.

Denna siffra avser samtliga skolor i Kalmar, medan jag bara har avsett att skriva om de som Barn- och ungdomsnämndens psykologer jobbar mot. Rätt siffra utifrån detta är att det är 1667 grundskoleelever per skolpsykolog i Kalmar, har jag fått höra.

Rätt ska självklart vara rätt, och därför skriver jag detta nu. Men det förändrar inte min ståndpunkt i stort, eftersom skolpsykologerna i Kalmar även har ansvar för förskolans och förskoleklassernas elever. Det innebär enligt årets elevprognos cirka 7500 elever fördelat på tre psykologer, vilket innebär 2500 elever per psykolog. Inget jätteskillnad från 2900, alltså.

Förskolan är visserligen inte lagreglerad på samma sätt som grundskolan, men för mig har detta varit en självklarhet hela tiden att vi måste upptäcka eventuella problem tidigt. Då är det rimligt att skolpsykologerna ska kunna lägga lika stor vikt på elever i förskolan som i grundskolan. Annars kommer ändå dessa barn upp på dagordningen några år senare, när de börjar grundskolan.

Psykologförbundets krav på "max 500 elever per psykolog" gäller med lika stor tyngd för förskolan. Vi får se om de gör en liknande undersökning för förskolan framöver.

Kalmarborna underkänner skolan

(UPPDATERING 6 SEP: Läs min rättelse om antalet skolpsykologer.)

…åtminstone enligt rubriken på rapporten Underkänt!, där Lärarnas Riksförbund (LR) har frågat 500 kalmarbor om vad de tycker om skolan. LR presenterar ett antal sammanfattningar av undersökningen. Här kommer mina kommentarer på dem:

LR: Kalmar kommun styrs av en rödgrön majoritet (S, V och Mp). Officiell statistik visar att kommunen misslyckas med sitt kompensatoriska uppdrag och inte i tillräcklig utsträckning fördelar resurserna till skolan efter elevernas behov.

Varje gång en elev lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper är det en tragedi. För att råda bot på detta har vi nyss beslutat att förstärka det kompensatoriska inslaget i hur skolpengen beräknas i Kalmar, så att barn med större behov också får en större peng, och den pengen följer med eleven till den skola hon väljer att gå på. Denna förändring träder i kraft den 1 januari 2012.

LR: Drygt hälften (53 procent) tror att skolans resultatutveckling skulle gynnas av statlig finansiering.

Jag instämmer. Olika kommuner satsar olika mycket på skolan, och ytterst innebär det att barn får olika livschanser beroende på vilken kommun de föds i. Jag har flera gånger fått anledning att kritisera att de rödgröna i Kalmar skär ned på skolan eller satsar mindre än andra kommuner, bland annat i skolmaten och nu senast med tillgången på skolpsykologer, där Kalmar har hälften så många psykologer per elev jämfört med riksnittet.

Det är intressant att även bland de rödgröna väljarna så tror en majoritet att det vore bättre om skolan finansierades statligt. Det är något för våra politiker i riksdagen att lyssna till, för där är Folkpartiet liberalerna det enda partiet som vill ha ett förstatligande.

LR: Nära 9 av 10 (87 procent) instämmer i att det är nödvändigt att använda sig av lärare som är legitimerade för undervisningen.

Detta blir lagkrav från och med 2015, och förvaltningen i Kalmar arbetar intensivt för att inventera läget och komplettera utbildningen hos de lärare som behöver det. Med Lärarlyftet har staten infört ett kraftigt ekonomiskt stöd för de lärare som behöver vidareutbilda sig - kommunen blir ersatt för hela 70 % av lönekostnaden.

LR: Fler än 4 av 10 (45 procent) tycker inte att politikerna i Kalmar gör tillräckligt för att garantera bra kvalitet i skolan.

Vi har äntligen en ny skollag nu sedan den 1 juli, och den skärper till saker som tidigare var luddiga och stärker elevens rätt till saker som skolpsykologer, rätt till bibliotek och även rätt till kompetenta lärare. Genom att se till att vi lever upp till dessa högre krav i lagen, tror jag att vi kommer att komma tillrätta med mycket. Men det finns självklart alltid saker som kan bli bättre, och om någon har idéer på hur vi kan göra skolan bättre så är jag alltid villig att lyssna.

LR: 7 av 10 (73 procent) tycker att det ska finnas begränsningar för vinster som delas ut från friskolor.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har efterlyst en parlamentarisk utredning kring detta, så att det inte ska gå att ta ut vinster om det samtidigt förekommer brister i skolan ifråga.

Men vi varken kan eller bör förbjuda vinster helt och hållet, för man ska komma ihåg att när en ny skola startas så ligger det stora investeringar bakom, så oftast går den med förlust de första åren. Detta är pengar som ägarna har betalat ur egna fickor. Att skolan efter några år kan börja ta ut vinst är nödvändigt för att ägarna någonsin ska få tillbaka sin investering.

Och om en skola kan ge bättre utbildning för eleverna, med samma resurser, och ändå få lite pengar över - då tycker jag att de har gjort sig förtjänta av det.

Tre stenar i glashus från Johan Persson

Det märks när man trampat kommunalrådet Johan Persson (S) på en öm tå. I pressmeddelandet om behovet av fler skolpsykologer nämnde jag honom varken vid namn eller ämbete. Däremot nämnde jag Steve Sjögrens (S) odemokratiska förfarande där KSRR-chefen fick 2 miljoner kronor för att sluta. Johan Persson har iofs pekats ut som ett av de fyra kommunalråd som Sjögren ska ha förankrat sitt agerande hos, så det är kanske inte så förvånande att Persson tar åt sig i ett tyvärr ganska förutsägbart blogginlägg riktat mot mig.

Eftersom kommunalrådets tro på den öppna debatten inte sträcker sig tillräckligt långt för att han ska tillåta kalmarborna att skriva kommentarer på hans blogginlägg, kan jag inte bemöta hans anklagelser på plats. Därför gör jag det här istället.

Johan Persson: ”Kalmar kommunfullmäktige fastställer rambudgeten för barn- och ungdomsnämnden. KSRR är ett kommunalförbund med ett helt eget förbundsfullmäktige med en helt egen budget baserat intäkter från bland annat sophämtning. Det finns således inget samband mellan ekonomin i Kalmar kommun och KSRR. Antingen så vet inte ledamoten i kommunfullmäktige, ledamoten i kommunstyrelsen och vice ordföranden i Barn- och ungdomsnämnden Björn Brändewall detta eller också bluffar han medvetet.”

Självklart vet jag det. Men jag bluffar inte. Det var bara ett exempel på hur olika 2 miljoner kronor kan användas, beroende på vad Johan Persson vill för stunden. Valet att säga nej till 2 miljoner till elevhälsan (se nedan), och valet att sparka KSRR-chefen för 2 miljoner, var två prioriteringar som båda gjordes med Johan Perssons goda minne. Det spelar helt enkelt roll för samhällets utveckling vad man som makthavare väljer att använda pengarna till.

Men jag undrar ändå om Johan Persson kunde skriva texten ovan utan att rodna. För det är ju inte direkt någon milsvid skillnad mellan att säga ”Nu höjer vi politiker skatten här i kommunen, så alla som bor här måste betala den skattsats vi har satt” och att säga ”Nu knoppar vi av oss några politiker i ett kommunförbund och ger oss själva monopol på all sophämtning i kommunen, så alla som bor här måste betala de taxor vi har satt”. För den Kalmarbo som ser sina pengar lämna plånboken är det för det mesta bara ordklyverier som Johan Persson håller på med.

Johan Persson: ”Det blir alltmer tydligt att en del borgerliga politiker har blivit så pressade av dåliga val att man är beredd att ta till det mesta för att få vara med i tidningen. ”

Här går Persson in på autopilot och levererar samma gamla rutinkommentarer varje gång han får kritik från Folkpartiet, men snacka om att kasta sten i glashus! Den som har slagit upp en Kalmartidning de senaste åren inser nog själv vem av Kalmars kommunpolitiker som är linslus numero uno och hittar på de mest krystade anledningar för att få uppmärksamhet.

Johan Persson: ”Varför inte komma med lite egna förslag?”

Återigen sten i glashus. Jo, tack, vi kom med ett eget förslag. Förslaget var att förstärka elevhälsan med två miljoner så att vi kan få fler skolpsykologer - remember? Det är det förslaget som du just nu skriver om, Johan. Stäng av autopiloten. Förslaget behandlades även i kommunfullmäktige i demokratisk ordning när budget antogs den 20 juni i år. Johan Persson röstade nej till satsningen.

Johan Persson: ”Varför inte ta en debatt i sak och stå för en uppfattning?”

Tredje stenen i det arma glashuset! Folkpartiet tog som sagt debatten i kommunfullmäktige den 20 juni. Jag gick upp i talarstolen och yrkade särskilt på denna satsning, och påpekade hur illa det är ställt med elevhälsan och hur det går ut över barnen. Johan Persson satt på åhörarbänken och lyssnade. Åtminstone trodde jag att han lyssnade, men nu börjar man ju undra.

Inte helt ovant kan vi alltså konstatera att Johan Perssons anklagelser endast är dimridåer avsedda att maskera hans egna tillkortakommanden som kommunalråd. ”Kejsaren är naken” är ett uttryck som kommer på tanke.

Fler skolpsykologer för bättre hälsa hos barn och ungdomar

UPPDATERING 6 SEP: Läs min rättelse om antalet skolpsykologer.

Psykologförbundet har kritiserat att Kalmar kommun har mycket få skolspykologer i förhållande till antal elever och personal. Det kommer tyvärr inte som en överraskning. I fredags skickade Folkpartiet liberalerna i Kalmar ut följande pressmeddelande:

I den nya skollagen, som trädde i kraft den 1 juli 2011, skärps kravet på att alla elever ska ha tillgång till skolpsykolog. Psykologförbundet rekommenderar max 500 elever per heltidspsykolog. Rikssnittet är 1500 elever. I Kalmar kommun är det 2900 elever och 400 personal per psykolog.

- Att kommunen har så många elever per anställd psykolog är helt oacceptabelt. För att ens nå rikssnittet krävs att Kalmar fördubblar personalstyrkan, säger Björn Brändewall (FP), vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden.

I Kalmar kommuns välfärdsbokslut för 2010 har man fått anmärkningar från Arbetsmiljöverket för för hög arbetsbelastning för elevhälsopersonal (skolsköterskor) och dåligt anpassade lokaler.2 När kommunens budget skulle antas i somras ville Folkpartiet liberalerna satsa ytterligare 2 miljoner kronor på elevhälsan, med särskild fokus på att anställa fler skolpsykologer. Men de rödgröna sade nej.

- De rödgröna ser uppenbarligen inte den här frågan som prioriterad. Två miljoner kronor slängde istället Steve Sjögren (S) iväg för att, på oklara grunder, bli av med KSRR-chefen, säger Björn Brändewall.

- Målet för elevhälsan är att arbeta förebyggande. Det är svårt att uppnå när psykologerna måste gallra mellan alla barn som behöver psykologisk utvärdering. Om vi missar att tidigt upptäcka barn som mår dåligt, kommer vi att få ta tag i det igen några år senare, fast då har problemen blivit mycket värre. Om barnen mår psykiskt dåligt så kan de inte ta till sig skolans vardag ordentligt, och då är allt annat arbete vi gör i skolan så gott som bortkastat, avslutar Björn Brändewall.

Så kan man ju också se det

Östrans framsida idag: ”Friskoleetableringar sätter 300 jobb i fara”

Fast om alla de där friskolorna verkligen etablerar sig till år 2017, kommer de förstås att behöva 300 lärare och övrig personal, och helst folk som redan bor i Kalmarsundsregionen.

Svensk drogpolitik under luppen

Idag har vi i Barn- och ungdomsnämnden lämnat synpunkter på kommunens förslag till drogpolitiskt program. Från alliansen reagerade vi bland annat på att en ”problemformulering” i texten var ”Det finns en liberal syn på droger i samhället”.

Vi reagerade inte på just ordet ”liberal”, vilket man kanske kan tro, utan på att det är ett påståendende som helt enkelt inte stämmer. Vi kan ärligen inte hävda att det finns en liberal syn på droger i samhället. De höga straffskalorna för drogrelaterade brott, Sveriges krav på undantagstillstånd från EU:s införselkvoter samt förkomsten av policydokument som detta är snarare bevis på att det svenska samhället har en mycket restriktiv syn på droger. Och då har vi inte ens berört den offentliga avrättningen av Ola Lindholm, där rättsprinciper som ”oskyldig tills skuld bevisats” vägde lätt för SVT jämfört med skräcken att på något sätt bli associerad med ”N”-ordet.

Men nej, de rödgröna partierna krävde att få ha kvar formuleringen om en liberal syn på droger. Alliansregeringen lutar ju åt att tillåta gårdsförsäljning av vin, huga!

Men som genom en ödets ironi så ser jag att DN idag recenserar en antologi, där några av landets mest erfarna forskare på området gör slarvsylta av decennier av svensk narkotikapolitik, en politik som enligt dem ”saknar motstycke i västvärlden” i den meningen att den i sin stränghet har skördat många liv och präglats av ”skräck för vetenskap”.

Trots att fler missbrukare dör i Sverige än i andra länder råder konsensus i riksdagen om att landet är ett narkotikapolitiskt föredöme. (…) Sverige är ett föredöme – om det är ett värde i sig att så få som möjligt i ett samhälle prövar droger. Men bara då. Något samband mellan hur många som prövar narkotika och hur många som fastnar i tungt missbruk finns inte – i alla fall inte enligt professorerna bakom den banbrytande antologin ”Narkotika” – och därmed faller pelaren i svensk politik för alla som har en ickereligiös syn på droger. Eller rakare: vad spelar det för roll hur många som har tagit droger så länge det inte leder till missbruk och elände? I de två andra – etiskt mer relevanta – avseendena har Sverige inget att lära världen. Tvärtom.

”Liberal syn på droger i samhället”, jo jag tackar.

Läs hela texten, för det är sällan den här debatten får utrymme i media. Antologin Narkotika - Om problem och politik (Norstedts Juridik AB) verkar högintressant. Jag hoppas att många läser den - kritiskt eller välkomnande - så att fler kan vakna upp ur villfarelsen att den svenska narkotikapolitiken på något sätt varit en framgång.

Kommer det nånsin bli som förr igen?

Jag tänker tillbaka på min basliberal, en solig vårhelg för ganska så prick 10 år sedan. En basliberal är Liberala ungdomsförbundets grundkurs för nya medlemmar och intresserade, och hålls några gånger per år, ofta på natursköna Kärsögården en bit utanför centrala Stockholm.

Vi fick genomgångar av liberalismen och viktiga politikområden som ekonomi, demokrati och feminism, fick träffa likasinnade från landets alla ändar, ta ett dopp i den närliggande sjön och spela Trivial Pursuit in på de sena morgontimmarna. Utan att försöka låta alltför mycket som ett reklamblad, kan jag konstatera att det var en upplevelse som jag sedan rekommenderat många gånger till unga människor som velat lära sig mer om liberalismen. Man minns de vänner man lärde känna på den helgen.

Jag antar att det var en sådan här helg som de norska ungsossarna väntade sig när de åkte till Utøya i fredags. Vad det sedan slutade i vet vi alla. Nu kommer denna tanke nog att dyka upp i bakhuvudet varje gång jag ska rekommendera basliberalen för någon, och jag kommer nog att få en och annan fråga om det från någon som är orolig.

Men vi kan inte vika oss. Hotet mot det öppna samhället är inte fanatismen, det är eftergiften till fanatismen. Det enda möjliga svaret på hatet är att vi fortsätter göra det vi gör bäst: kämpa för demokrati, frihet och alla människors rättigheter. Det politiska samtalet behövs därför mer än någonsin.

Idag måndag håller politiska ungdomsförbund i Kalmar en minnesstund för offren på Utøya, på Larmtorget mellan kl 12:00 och 14:00. Alla som vill visa sitt stöd är välkomna.

---

Tack till Christoffer Fagerberg som, utan att veta om det, hjälpte mig samla mina tankar nog för att formulera detta.

Oslo, SD och fördomar

Jag har knappt kunnat ta till mig det som hänt, känslomäsigt, men det har tydligen andra. Det hade inte hunnit gå en timme efter de chockerande explosionerna i Oslo, förrän SD-riksdagsmannen Thoralf Alfsson hade hunnit blogga där han självsäkert utgick ifrån att muslimer låg bakom attentaten. Bland annat skrev han: ”Hur stor är sannolikheten att någon annan än muslimska terrorister ligger bakom bombdådet?”

Sannolikheten? Tja, enligt Europol så begicks det 249 terrordåd inom EU i fjol. Av dessa var det tre (3) som begåtts av islamistiska terrorister. Det var betydligt vanligare att vi drabbades av terrordåd från rasistiska rörelser eller extremister på vänsterkanten.

Notera här att Alfsson skrev ”muslimska terrorister”, inte det mer korrekta ”islamistiska terrorister”. Det är förstås för att han har en agenda att försöka klumpa ihop en utspridd religion med en våldsbenägen, extremistisk politisk rörelse. Men det är en lika vansinnig jämförelse som att klumpa ihop fromma, kristna kyrkobesökare med… ja, mannen som nu har anhållits för terrordåden i Oslo. (2, 3)

För nu vet vi ju lite mer, och den 32-årige man som anhållits beskrivs i skrivande stund av polisen som en etnisk norsk, kristen fundamentalist med kopplingar till högerextremism. En man som sägs ha attackerat norska Arbeiderpartiet för att protestera mot muslimer. Längre ifrån Alfssons spådom kan man inte komma. Men terrorattentaten är förstås en precis lika stor tragedi för det!

Detta visar hur fel det kan slå om man försöker utnyttja okunskap och tragedier för att vinna politiska poäng och sprida hat. Fördomar som de som Sverigedemokraterna genom Alfsson piskar upp, är sannolikt precis det som fick mannen att begå attentaten. Vad kan vi lära oss av detta?

Långt och argt om KD och tvångssteriliseringar

Jag är mycket besviken på (en majoritet av) Kristemokraterna just nu. Igår bestämde de sig på sitt riksting för att ha kvar kravet på att den som byter kön även måste sterilisera sig – en rest från i Sveriges mörka, rasbiologiska historia. Heder åt de kristdemokrater som tog strid mot sitt parti, men det räckte inte till.

När alla andra riksdagspartier (utom SD) tydligt tagit ställning för att det är hög tid att stoppa tvångssteriliseringarna, hade detta varit en möjlighet för KD att visa sig som ett modernt parti som förankrar sin vurm för familjen i förnuft istället för i religion eller moralism.

Förmågan att kunna sätta ett liv till världen är som ett mirakel – varenda gång det händer. Om något i vår värld ska kunna ses som heligt och helgat, borde det väl vara detta. Därför är det monstruöst av lagstiftare att beröva en människa denna förmåga, bara för att man känner för det.

Jag skriver ”bara för att man känner för det”, för det är det det kokar ned till. Det finns inga medicinska argument för att sterilisera en kvinna som blir man eller vice versa. Inget som motiverar att en f d man inte får spara spermier från innan operationen. Inte ens det slitna ”alla barn har rätt till en mamma och en pappa”-argumentet håller, för varför skulle den nyblivna kvinnan nödvändigtvis välja att skaffa barn med en annan kvinna? Det handlar bara om att dessa kristdemokrater inte vill utmana sina föreställningar om vad som är man eller kvinna, och därför gör detta enorma ingrepp på andra människor i en utsatt situation. What did they ever do to you?!

Man tycker att ett parti som ogillar aborter för att livet är så heligt, kunde ha lika mycket kärlek till övers för transsexuella människor och deras reproduktionsmöjligheter. De lär ju ha det tillräckligt svårt som det är att skaffa barn.

Jag blir extra förbannad på Maria Larssons (KD) presskommentar från kongressen:

Om man byter kön är det också rimligt att man väljer bort könsspecifika egenskaper från sitt gamla kön. Jag blir upprörd när man jämför detta med tvångssterilisering. Det handlar om att man på frivillig väg valt att byta kön.

Öhh, nej. Varför är det någonsin rimligt att begränsa människors förmågor på pin kiv? Varför är det rimligt att handikappa en människas från att skaffa barn på det ena sättet, fullt medveten om att detta inte kommer att kompenseras från det andra hållet. Eller för att vara konkret: när Maria Larsson kan garantera spermieproduktion hos ex-kvinnorna, och ägglossning hos ex-männen, då kan vi börja prata om ”rimlighet”, för då blir det faktiskt ett byte från egenskap A till egenskap B. Men i dagsläget så handlar det bara om att hon vill ta bort en egenskap utan att ersätta den med något annat.

Och det är ovärdigt en minister att hävda att man ”väljer frivilligt” att byta kön. Transsexualism är en psykiatrisk diagnos, och könsbytet är det sätt som samhället behandlar den diagnosen. Det finns en himla god anledning till att vi gör detta, för självmordsfrekvensen hos transsexuella som inte får byta kön är skyhög. Det är en fråga om liv och död för vissa. Att ytterst be en människa att välja mellan livet, och förmågan att någonsin kunna skapa liv, är osmakligt.

Ska skolorna bli bättre krävs handling

För några dagar sedan skrev Jonas Hellberg (S) i Barometern-OT om hur han vill stoppa de svenska skolelevernas kunskapstapp i internationella jämförelser – något som inte minst utbildningsminister Jan Björklund (FP) varnat för i många år. Idag svarar jag och min kollega i Barn- och ungdomsnämnden Lene Polteg (FP) att det inte räcker med ord, utan att skolan måste få resurser också.

Vad kan man då göra som kommunpolitiker? Jo, man kan anställa speciallärare så att den växande gruppen barn med särskilda behov tidigt får lära sig läsa, skriva och räkna. Man kan göra något åt bristen på skolpsykologer, när den psykiska ohälsan bland unga gör sig alltmer påmind. Man kan återinföra den sista skolsjukgymnasten som Hellberg med flera sparade in på härom året - barnen blir inte friskare bara för att man tar bort sjukgymnasten.

Men handlingar talar högre än ord. Bara två dagar efter Hellbergs debattartikel röstade han och hans rödgröna kollegor nej till alla dessa satsningar som Folkpartiet liberalerna hade föreslagit och finansierat, och som hade kunnat hjälpa Kalmars skolor att nå de högt uppsatta målen.

Läs hela!

Dödsfällor utanför skolan

Idag är en sån där dag då man är lite extra förbannad, för att en del saker som görs är så idiotiska och totalt onödiga.

Någon eller några roar sig med att spänna upp ståltråd över cykelvägar, bland annat mellan Funkaboskolorna, vilket i mitt fall är bakom husknuten. En flicka som cyklade hade "tur" och fick "bara" tråden i bröstet. Några centimeter högre, så hade hon kunnat dö. Är det så vi vill inleda sommarlovet?

Fattar de inte hur farligt det är? Det borde rubriceras som mordförsök!

Kyrkoavgiften = 1 procent av din inkomst. Så här går du ur

Om du är medlem i Svenska kyrkan så är det ändå 85 % sannolikhet att du inte tror på Jesus Kristus. Varför vara med då, med tanke på att årsavgiften är nästan en procent av din inkomst? Det blir några tusenlappar om året trots allt.

En del icke-troende stannar kvar som medlemmar i Svenska kyrkan ändå, för att de ser verksamheten som en sorts välgörenhet. Och det kan man förstås göra, på samma sätt som det går att tycka att andra välgörenhetsorganisationer kan göra bättre nytta för pengarna.

Oavsett vilket så tycker jag att var och en ska göra ett aktivt val – man ska inte bara vara med av slentrian bara för att man blev inskriven som spädbarn och sen aldrig har tänkt på hur mycket av sin inkomst man ger upp varje år.

Så för den som vill spara (eller omdirigera) en procent av sin inkomst finns webbplatsen Ut Ur Kyrkan.se där du kan få hjälp med pappersarbetet.

Rättvisare villkor för friskolorna?

I Barn- och ungdomsnämnden har vi under våren filat på ett nytt resursfördelningssystem, dvs hur skolpengen/elevpengen och dylikt ska beräknas så att varje elev och skola får det så rättvist som möjligt. Skolpengen ska följa med eleven till den skola hon eller han väljer.

Bland annat kommer vi att kraftigt förstärka kompensationen för bakgrundsfaktorer, så att de barn som behöver mer resurser för att klara kunskapsmålen, ska få det. Det ska t ex inte spela roll om ens föräldrar är låg- eller högutbildade, vilket vi vet ger barn olika förutsättningar i skolan. Denna förändring är bra - skolan ska vara "den sociala utjämnaren" så att alla får chansen att lyckas.

En sak som däremot upprört mig är planerna på att ersättningen för ”administrativa kostnader” föreslås bli mycket lägre för friskolorna än för de kommunala skolorna. De kommunala skolorna ska fortsatt få ersättning motsvarande sju procent av deras skolpeng, men friskolorna ska bara få tre procent! Detta är samma modell som den som har kritiserats i Kalmarsunds gymnasieförbund, och jag har varit tydlig från början med att jag och alliansgruppen inte kan acceptera en sådan diskriminering mot friskolorna. Det ska vara skolpeng på lika villkor.

Idag när vi diskuterade ärendet på nämnden, så kändes det som att majoriteten börjar ansluta sig till vår linje. Vi hade fått se en konsekvensbeskrivning som visade hur den nya resursfördelningen skulle slå mot skolorna/enheterna, och de fristående enheterna får genomgående (med ett undantag) mindre att röra sig med, för flera så innebär det en nedskärning med 15 %! Efter detta talade ordförande Jonas Hellberg (S) om att vi kanske måste diskutera ett resursfördelningssystem där ersättningen för administrativa kostnader är lika för alla skolor.

Denna diskussion kommer säkert att ta en informell vända i kommunledningen innan det blir bestämt. Jag välkomnar om majoriteten ställer sig bakom detta så att vi kan få politisk enighet kring lika villkor mellan friskolor och kommunala skolor - så lika som vi bara kan få. I augusti fattar vi beslut.

Att leva som man lär

Hur ofta åker du själv kollektivt?
- Inte så mycket nu när jag har tjänstebil.

- Landstingsrådet Jessica Rydell (MP), som ska höja skatten för oss utan giltlig anledning, i Östran.

Även fritidspedagoger kommer kunna få lärarlegitimation!

Fritidspedagoger är en grupp som länge känt sig åsidosatta, trots att deras utbildning är fullt jämförbar med lärarutbildningen och trots att fritidshemmen utför ett viktigt arbete i anslutning till skolan. Det har förekommit kritik mot att de inte har omfattats av lärarlyftet och lärarlegitimationen – två annars mycket lovvärda satsningar från alliansregeringen för att höja läraryrkets status.

Men bra har nu blivit ännu bättre! När "Lärarlyftet II" drar igång nästa år så kommer även fritidspedagoger att kunna söka dit, och ansöka om motsvarighet till lärarlegitimation. Tack till utbildningsminister Jan Björklund (FP) som har tagit till sig av synpunkterna!

Läs om detta och mer hos Lärarförbundet.

FP-länet ställer sig bakom min landsmötesmotion om valsystemet!

I helgen hade Folkpartiets länsförbund i Kalmar län årsmöte i Emmaboda. Förutom ett inspirerande föredrag från EU-minister Birgitta Ohlsson (FP), om politisk extremism, så tog årsmötet ställning till flera förslag till landsmötesmotioner. Sebastian Halléns utmärkta motion om "mangadomen" bifölls, efter en kreativ debatt, vilket innebär att länsförbundet skickar den till FP-ledningen i sitt eget namn.

När det blev dags att behandla min motion om ett modernare valsystem så hade jag fem beslutspunkter, och förbundsstyrelsen hade föreslagit att man skulle bifalla blott två av dem. Men när vi röstade om dem en efter en så visade det sig att partimedlemmarna ställde sig bakom alla fem! Döm om min glädje, inte bara för min egen skull utan även för de väljare, som i framtiden kan få en bättre fungerande demokrati om motionen en dag blir verklighet.

Så nu har motionen lämnats in här på medlemsportalen mitt.folkpartiet.se, och alla medlemmar kan ansöka om att få stå med som medförfattare. Varsågod! :)

Deltar i konferens om LUPP

Idag är jag i Oskarshamn och deltar i en heldagskonferens om LUPP. LUPP handlar om ungdomars situation i samhället - att de ska känna trygghet i skolan, att fritiden ska vara trevlig, att de ska känna att de kan påverka samhället osv. Man genomför regelbundet enkäter till ungdomar i länet, de s k LUPP-enkäterna.

Det ska bli en spännande dag och jag ska supa in så mycket jag bara kan. Särskilt noga tänker jag bevaka tryggheten i skolan och arbetet mot mobbning. Barn måste känna sig trygga innan de kan börja lära.

Spännande möten mellan unga och gamla!

I fredags besökte jag tillsammans med övriga allianspartierna i Barn- och ungdomsnämnden Generationer i samverkan, som är ett samarbete mellan Hagbyskolan och omsorgsboendet Möregården. Elever får på lektionstid träffa äldre och tillsammans måla, spela tv-spel, arbeta i trädgård eller med slöjd med mera. De anställdas initiativ till detta har nyligen belönats med personalpriset "Södermöre - steget före".

Denna dag var det fika och fia-spel. Jag satt brevid ett par tjejer i sexan som pratade med var sin tant om vad de jobbade med när de var unga. Träffen höll bara på en timme, men var nog så intensiv.

Vi tycker det är viktigt att den uppväxande generationen får knyta kontakter med vuxna i samhället. Det skapar trygghet och minskar rotlöshet. Det var mycket inspirerade att ta del av personalens initiativ, och nu har vi något att ta med oss till arbetet i norra kommundelen. Det vore underbart om vi kunde få lika god samverkan på andra skolor också. Men det är viktigt att det kommer underifrån och att personalen själva vill det. Det skulle aldrig bli samma sak om vi politiker bara försökte bestämma det ovanifrån.

Nej tack till snokande företag,

I förrgår var det en minst sagt ovanlig debattartikel i Barometern-OT – Erik Gustafsson på företaget Acidon som krävde att FRA-lagen och IPRED-lagen måste utökas så att företag som hans eget kan få ta del av människors privatliv. I marknadsföringssyfte.

Idag svarar jag och Sebastian Hallén på detta med en rad konkreta exempel på vilket helvete en sådan förändring skulle släppa lös. Dåliga lagar ska avskaffas, inte utökas!

Tycker Håkan Juholt som du?

Johan Norberg påminner mig om att www.valpejl.se kan användas retroaktivt för att se vad den-plötsligt-hetare-än-vanligt Håkan Juholt (S) tycker i olika politiska frågor. De flesta riksdagskandidater fyllde ju i sin varudeklaration där inför valet i höstas. Här kanske det finns en del intressanta ställningstaganden, t ex att Juholt borde stödja regeringens överenskommelse med Miljöpartiet om att papperslösa ska ha rätt till vård.

Och om du orkar göra om testet, så kan du matcha dina åsikter mot hans, förstås! Enligt matchningen så föredrar jag 90 % av riksdagens ledamöter framför Håkan Juholt, hmm...

Åh, vad jag gillar den transparens som Internet tillför till demokratin!