Jag har knappt kunnat ta till mig det som hänt, känslomäsigt, men det har tydligen andra. Det hade inte hunnit gå en timme efter de chockerande explosionerna i Oslo, förrän SD-riksdagsmannen Thoralf Alfsson hade hunnit blogga där han självsäkert utgick ifrån att muslimer låg bakom attentaten. Bland annat skrev han: ”Hur stor är sannolikheten att någon annan än muslimska terrorister ligger bakom bombdådet?”
Sannolikheten? Tja, enligt Europol så begicks det 249 terrordåd inom EU i fjol. Av dessa var det tre (3) som begåtts av islamistiska terrorister. Det var betydligt vanligare att vi drabbades av terrordåd från rasistiska rörelser eller extremister på vänsterkanten.
För nu vet vi ju lite mer, och den 32-årige man som anhållits beskrivs i skrivande stund av polisen som en etnisk norsk, kristen fundamentalist med kopplingar till högerextremism. En man som sägs ha attackerat norska Arbeiderpartiet för att protestera mot muslimer. Längre ifrån Alfssons spådom kan man inte komma. Men terrorattentaten är förstås en precis lika stor tragedi för det!
Detta visar hur fel det kan slå om man försöker utnyttja okunskap och tragedier för att vinna politiska poäng och sprida hat. Fördomar som de som Sverigedemokraterna genom Alfsson piskar upp, är sannolikt precis det som fick mannen att begå attentaten. Vad kan vi lära oss av detta?
Följ mig på Facebook
Inlägg
4 kommentarer:
Att misstänka islamister är en sak. Det var inget orimligt antagande, med tanke på de terrorhot som har riktats mot Skandinavien.
Om man däremot använder den misstanken för att driva opinion mot islam, borde man inte klaga när ens egen retorik vänds emot en.
Men Thoralf klagar. "Vissa personer" utnyttjar hans misstag "för sina egna syften". Något så fult skulle han själv naturligtvis aldrig göra.
Och ändå framstår Thoralf som den intellektuella hederligheten personifierad i jämförelse med sina anhängare. Kommentarerna är en helt otrolig uppvisning i hyckleri, projicering och bristande självinsikt.
(Jag påstår inte att detta är en nyhet, men jag upphör aldrig att frustreras över att det finns människor som baserar sin världsbild på något annat än logik.)
Benämningen "muslim" är alltid ytterst problematiskt, eftersom den bygger på samma semantiska grund som "islam". SLM (lexemet i både muSLiM och iSLaM hänvisar till underkastekse inför gud. Alla som kallas muslimer är inte troende och borde ha en benämning som inte associeras med Islam. Det är somom europeerna hette "kristianerer" eller dylikt.
Det borde finnas ettmera neutralt kulturellt namn för muslimer. Ibland talar man om arabvärlden för att undvika problemet. Men "arabiska" är ett språk och inte alla muslimer är arabiskttalande heller.
Som intresserad av etymoligier och ordbildning har jag alltid lagt märke till hur ordbildningen kan fördärva betydelsen. orden får enfärg på sig när de associeras av andra. Det borde finnas ettannat namn än muslimer.
Jag ser inget problem med termerna. Islam är religionen, muslimer är utövarna. Man är inte muslim bara för att ens etniska tillhörighet är i arabvärlden/mellanöstern, liksom man inte är kristen bara för att ens etniska tillhörighet är i Europa.
Att det finns folk som sätter likhetstecken mellan å ena sidan "muslim" och "islamist", å andra sidan "muslim" och "människa från arabvärlden", är i sig ingen anledning att hitta på ett nytt ord.
Jag tycker att det är viktigt att skilja på islam - en religion, och islamism - en politisk rörelse med terrorbenägna grenar. Man behöver inte tycka om någon av dem, men man kan inte jämföra dem på samma dag.
Sen är det tråkigt att orden är så lika. Men jag tror inte att t ex Alfsson kan skylla på okunnighet i det här fallet.
Skicka en kommentar