De senaste dagarna har många upprörda föräldrar till barn på en årskurs 1-klass på Vasaskolan hört av sig till mig. De skriver att deras barns lärare sannolikt måste lämna sin klass och byta till ett annat jobb i rektorsområdet, för att lärarna på Oxhagsskolan knackar på dörren när Oxhagsskolan tas över av en friskola till hösten.
Oxhagsskolan och Vasaskolan hör nämligen till samma upptagningsområde, så när det blir för många personal så går alla lärarna på samma "LAS-lista". De företrädesvis äldre lärarna från Oxhagen får förtur framför de företrädesvis yngre lärarna på Vasa.
I det här fallet så finns det enligt uppgift en ledig plats någonstans i rektorsområdet. Men den kommer inte att besättas av någon av de lärare som ändå måste flytta på sig, utan den förste som måste börja flytta på sig är Vasa-läraren som har kortast anställningstid, trots att hon redan har en klass som hon byggt en relation med. Även om båda lärarna har samma kompetens.
Var finns barnperspekivet i detta? Barnens behov av kontinuitet? En förälder skriver att detta skulle bli den tredje gången på tre år som dessa barn får ny lärare. Jag fick själv byta klassföreståndare fyra år i rad när jag gick i skolan, och det var inget kul.
Igår hade vi möte med Barn- och ungdomsnämnden, och då lyfte jag upp detta på dagordningen. Vi hade fått träffa Vasaskolans rektor på ett studiebesök innan mötet, och jag hade helst velat få höra hans syn på saken, men när mötet skulle börja så var nämndens ordförande Cecilia Strömberg (S) inte av meningen att han behövde vara med för att kommentera detta. Jag fick istället en föredragning av en tjänsteman på förvaltningen.
Problemet är en effekt av turordningsreglerna i LAS, som jag är emot, och jag blir lika förbannad varje gång jag ser hur snett de slår. T ex när fler elever byter skola till en friskola så vore det ju naturligt att även kommunanställda lärare sökte sig dit jobben finns. Då skulle det bli balans. Men de s k inlåsningseffekterna i LAS gör att man får otrygghet om man byter arbetsgivare eftersom man då hamnar sist i anställningskön, så få tar steget, och jag kan inte klandra dem. De spelar efter gällande regler.
Det är reglerna det är fel på! Det här är ett regelverk som sätter systemet framför människan, som behandlar människor som legobitar. Jag kan inte ens se hur det här ska kunna vara bra för personalen, vilket ju borde vara fackets intresse.
Jag hade ett frukostmöte med Lärarförbundet i Kalmar i morse, men de tyckte att vi måste vänta och se till slutet av maj, då allt är bestämt. Och visst, det är viktigt att påpeka att inget är skrivet i sten än. Men det är samtidigt inte mycket som talar för att det kommer att gå på något annat sätt.
Den här läraren är inte den första att drabbas av LAS, och hon lär inte bli den sista. Men kommunen har en roll att spela som förhandlingspartner med facken i avtalsrörelsena Här hade personaldelegationen, med ordförande Bertil Dahl (V) i spetsen, kunnat förhandla fram undantag från turordningsreglerna, om den viljan hade funnits.
Imorgon fredag ska jag prata med radion, som ska göra något reportage om situationen. Vi får se hur det går.
Uppdatering: Östran skriver också om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar