(S) saknar trovärdighet i SAAB-frågan

Vad vill socialdemokraterna med SAAB egentligen? Mona Sahlin har i upprepade radiointervjuer de senaste månaderna förespråkat statligt övertagande av bilfabriker som inte går med vinst, och att det ska kunna betalas med våra AP-fonder. Dessa uttalanden är väl dokumenterade.

Men i P1 i onsdags förra veckan vände hon på klacken och påstod att hon aldrig har sagt detta. Hon anklagar t o m näringslivsminister Maud Olofsson (c) för att ljuga, när Olofsson håller fast Sahlin vid hennes ord. Det är därmed uppenbart att det är Mona Sahlin som har stått för ljugandet och ärekränkningen.

Så hur lyder socialdemokraternas politik denna vecka, då? Jo, just nu vill de gå in med precis samma lånegaranti som regeringen redan aviserat. En åtgärd som socialdemokraterna kraftigt har kritiserat som ”passiv”, men det var alltså innan de själva bestämde sig för att gå på den linjen.

Förvirrande? Ja, det enda som är tydligt är att (s) inte vet vad de vill med Sveriges ekonomi, och att de säger saker som de inte själva tror på. Heder åt Maud Olofsson, som tar strid mot storföretaget GM och säger det som måste sägas: SAAB har under GM:s ägo gått med förlust med 45 miljoner kronor i veckan – i 11 år! Folk köper helt enkelt inte bilarna, och ingenting tyder på att företaget mirakulöst skulle börja gå med vinst bara för att staten köper upp det och börjar pytsa in folkets pensionpengar i det svarta hålet.

Det är klart att ingen vill förlora jobbet. Men om SAAB:s anställda inte kan bygga bilar som folk vill ha, så måste de gå vidare och hitta något annat att göra. Det är ingen naturlag att Sverige ska ha en stor fordonsindustri. Vi ska inte upprepa inte misstagen från varvsindustrin på 70-talet. Därför är jag glad att alliansen säger nej till Mona Sahlins bakåtsträvande och lättsinniga bilfabrik-förstatliganden.