Så stod det i SMS:et jag plötsligt fick när jag var ute och reste. Kurt Lundgren var en spännande och svårkategoriserad skribent som jag hade utgått från att få drabba samman med face-to-face förr eller senare i det politiska. Men nu hann det aldrig bli så.
Det ska även bli intressant att se hur hans dödsbo gör med hans blogg. När man går in på den nu så ser det ju fortfarande ut som om han är i full fart. Det är en sån där sak som samhället inte riktigt har hunnit anpassa sig till iom IT-åldern. Borde vi skriva in våra viktigaste inloggningsuppgifter i våra testamenten?
Undrar om det finns en ”avliden”-status på Facebook?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar