Maciej Zaremba

Från flera håll har jag hört åsikten att om det finns en enda riktigt bra, grävande journalist kvar på DN, så är det Maciej Zaremba. Och jag kan bara hålla med. Zaremba har skrivit i åratal om integration och kulturella frågor och gräver fram historier som vågar gå mot den förenklade medieströmmen. Hans artikelserie ”Den polske rörmokaren” är redan klassisk i hur den visar på vilka protektionistiska fördomar om arbetare från andra länder, som präglade politiker i allmänhet och sossar i synnerhet, när EU utvidgades 2004.

Den journalistiska integriteten inger förtroende. När Zaremba kritiserar delar av Folkpartiets integrationspolitik, så vill jag lyssna. Därför blev jag extra glad att Liberala ungdomsförbundet i förra helgen tilldelade Zaremba Bertil Ohlin-medaljen för hans journalistiska gärning. Jag blev ännu gladare åt att han blev så glad över att få den.

Zaremba har i dagarna avslutat en ny artikelserie, ”I väntan på Sverige”. Den är verkligen obligatorisk läsning, som pekar på problemen med integration i Sverige utan att försöka utmåla vare sig svenskar eller invandrare som syndabock. Extra fascinerande, tycker jag, är artikeln där han intervjuar (sd)-pariledaren Jimmie Åkesson och frågar vad som egentligen gör en människa till ”svensk”. Åkessons svar, eller rättare sagt oförmåga att svara, borde vara en rejäl tankeställare till alla som tänkt sig att rösta på det partiet.