Demonstration i Kalmar mot FRA

Demonstrationen idag gick bra. Det känns bra att även vi som inte har möjlighet att resa till Stockholm för att bosätta oss utanför riksdagshuset, ändå kan visa vårt stöd för övervaknings-motståndarna i riksdagen som behöver allt stöd de kan få.

Förutom undertecknad så talade även Pierre Nilsson och Zaida Catalán, Elizabeth Morseby spelade en egen version av 34:an och Elisie Jonsson framförde en dikt. Mitt tal i sin helhet följer nedan.

Inledningen

När George Orwell skrev boken "1984" så skildrade han sin rädsla för att vänsterkommunismen i Sovjet skulle ta över den fria världen. Mina föräldrars generation växte upp i en tid då järnridån och kalla kriget var verklighet. Den generationen anser att FRA:s radiospaning höll Sverige säkert från krig, och det stämmer nog. Är det då någon stor grej att FRA, som spanat i etern, nu även börjar spana i kabel? Nej visst, ingen större förändring – förutsatt att vanligt folk även tidigare sände sina veckoplaneringar, inköp, affärshemligheter och kärleksbrev via radio över Östersjön.

Det påstås att FRA-lagen bara ska göra den existerande spaningen teknikneutral. Men då vill jag jämföra med det här brevet: om jag skickar det till min kompis i Stockholm, så kan jag lita på att försvaret kommer inte att sprätta upp mitt brev, läsa det och sen klistra igen det. Där har jag en lagstadgad brevhemlighet som skyddar mina rättigheter. Men om jag försöker skicka precis samma brev elektroniskt, då ska FRA plötsligt ha tillgång till det. Är det teknikneutral lagstiftning?

Presentationen

Jag heter Björn Brändewall och kommer från Liberala ungdomsförbundet. Jag är även aktiv inom Folkpartiet, där jag under våren har medverkat till att Folkpartiet i Kalmar län, tillsammans med många andra län i ungefär halva Sverige, uppmanade riksdagen att stoppa FRA-beslutet.

Jag kommer att prata om det partipolitiska spelet bakom FRA-lagen, både från höger och vänster, och vad detta säger om vårt demokratiskick, och vad vi kan göra åt det.

Sensmoralen

Otto von Bismarck lär ha sagt att ”folk mår bäst av att inte se på när lagar eller korv tillverkas”.

I fallet med FRA-lagen så verkar det tyvärr stämma rätt så bra.

Bakgrunden

Hur kunde sossarna tro att de skulle få igenom FRA-lagen?

För det var ju den socialdemokratiska regeringen, som försökte fullborda sitt Bodströmsamhälle med en lag som skulle övervaka praktiskt taget allas e-post, internetanvändande och telefonsamtal. Det var socialdemokraterna, som 2005 gav Försvarsdepartementet i uppdrag att ta fram FRA-lagen, i en version som var ännu mer integritetskränkande än den vi nu har. Detta verkar ibland ha glömts bort i debatten.

Kanske blev det interna stridigheter mellan ministrarna. Kanske var sossarna för smarta för att lägga ett sånt här kamikaze-förslag under ett valår, så de lät det ligga i nån skrivbordlåda i Rosenbad. Alliansen vann valet ändå och bildade regering. Men om sossarna hade varit dumma som tagit fram lagen, så överträffades denna dumhet av den nytillträdde försvarsministern Mikael Odenberg, som trodde att han kunde öppna den där skrivbordslådan, putsa bort de värsta integritetskränkningarna i sossarnas förslag och sen driva det själv.

Kortslutningen

Nu blir istället frågan: Hur kunde alliansregeringen tro att de skulle få igenom FRA-lagen? Inget alliansparti hade gått till val på att införa massavlyssning - tvärtom! Folkpartiet hade nyligen antagit ett punktprogram som slog vakt om den personliga integriteten. Centerpartiet hade till och med lanserat ett öppenhetsmanifest som uttryckligen tog avstånd mot FRA:s spaning. Jag är mycket kritisk till hur inte minst min egen partiledning varit dåliga på att föränkra FRA-frågan i partiet och givit ett toppstyrt intryck.

FRA-förslaget är inte moderatpolitik, folkpartipolitik, centerpolitik, kd-politik. Det är inte ens allianspolitik. Det kan bara beskrivas som "regeringspolitik". Om Reinfeldt & co tvunget skulle visa sin regeringsduglighet, så kan man fråga sig varför de valde just denna fråga att sätta ned foten på.

Enorma inskränkningar i våra grundläggande rättigheter. Minimala möjjligheter att få fast några terrorister. Och att försöka få igenom detta i en allians full med humanister och liberaler, som historiskt alltid kämpat mot ett övervakningssamhälle! Det går ju bara inte!

Omröstningen

Så hur löste man det? Jo, nye försvarsministern Tolgfors sa att FRA skulle kunna rädda svenska liv i Afghanistan, om man bara fick snoka lite i kablarna. Detta framförde regeringen som sitt huvudargument för att få borgerliga riksdagsledamöter att rösta Ja till FRA. De som inte nöjde sig med detta ombeddes rätta sig i ledet ändå. En del gjorde det mer än gärna, det ska erkännas.

Det var bara det, att när omröstningen väl var avklarad så gick FRA-chefen ut och sa att detta skulle inte alls hjälpa dem i Afghanistan, utan att det klarade de redan idag genom sin ordinarie spaning.

* * *

Fredrick Federley och Annie Johansson var många liberalers hopp. Särskilt Federley hade länge tagit debatten mot massavlyssningen på ett sätt som få i centerpartiet gjorde.

Men det nådde inte hela vägen fram. Med gråten i halsen fick även dessa liberaler vika sig för regeringspiskorna och spela upp en farsartad teaterscen där de begärde återremiss och presenterade några tilläggsyrkanden. Dessa tillägg var visserligen integritetsstärkande. Det var faktiskt "hängslen och livrem" för integriteten som man lade till FRA-lagen. Problemen är bara att det var som att sätta hängslen och livrem på en orm – den kan lätt slingra sig ändå.

För det kvittar ju hur många kontrollinstanser man lastar på FRA för att kontrollera att de inte missbrukar informationen de i all hemlighet fått tillgång till. Problemet är ju att de får tillgång till informationen över huvud taget!

Mobbningen

Skammen ska inte ligga på Federley och Johansson, för de försökte verkligen, även om de inte nådde hela vägen fram. Skammen ska istället ligga på de som motarbetade dem. Skammen ska ligga på alla, oavsett partifärg, som försökt tvinga andra att rösta emot sin övertygelse.

För det är ju det de är valda att göra, våra riksdagsledamöter. Rösta efter sin övertygelse. Det är ju det vi har personvalet för. Men om inte ens Annie Johansson, som var personkryssad in i riksdagen - om det inte ens då ska spela roll vilken människa man röstar på, utan bara vilket parti, ja då kan vi väl lika gärna ersätta riksdagen med 349 vaxdockor och sen låta varje partiledare få förfoga över rösterna. Tänk, vad mycket politikerarvoden vi skulle spara in!

Lyckligtvis fanns det folk som gick emot strömmen. Jag tänker på de folkpartister, som vägrade trycka på Ja-knapparna och därmed gav åtminstone mig en strimma hopp. Efteråt har vi fått veta att även dessa var hårt pressade att rösta Ja. Camilla Lindberg, folkpartiet, har vittnat om hur hennes gruppledare i riksdagen hotade med utfrysning, och moderaten Karl Sigfrid ska ha blivit utsatt för ett drev från sitt eget parti som inte är värdigt vuxna människor. Detta i vårt lands högsta lagstiftande församling. Jag har sett tecken på detta förr, som när socialdemokraten Hillevi Larsson tvingas rösta nej till att införa republik, fastän hon är ordförande i republikanska föreningen. Jag har sett det förr, men jag förväntade mig faktiskt mer av den här regeringen.

Grundlagarna

Jag lämnar FRA-frågan ett ögonblick, för att prata om något större: våra grundlagar. Jag anser att om vi ska kunna ha kvar förtroendet för Sveriges demokrati, så måste dessa mobbingfasoner i riksdagen, oavsett parti eller block, förpassas till historien. Förhoppningsvis sker detta, om vi kraftigt förstärker personvalet och tar bort de så kallade spärrarna, så att det alltid blir den som får flest röster som kommer in i riksdagen - oavsett om man står högt upp på valsedeln eller ej. Då kommer det vara glasklart att man är vald för att rösta enligt sina egna åsikter, inte partitoppens. Då har vi flyttat tillbaka en stor del av makten från partierna till väljarna. Då kan vi utkräva ansvar på ett helt annat sätt.

Detta föreslår en nyutkommen grundlagsutredning, som fem av riksdagens sju partier har ställt sig bakom; allianspartierna och miljöpartiet. Utredningen föreslår även att Sverige ska inrätta en författningsdomstol. Såna har till uppgift att hindra riksdag och regering från att stifta vansinniga lagar. Det gör den genom att den kontrollerar så att nya lagar inte bryter mot våra grundläggande rättigheter, som yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Hur väl tror ni att FRA-lagen hade klarat sig under en sådan granskning?

Det jag pratar om nu är grundlagsändringar, och såna kräver som bekant två riksdagsbeslut med ett val emellan, så jag hoppas innerligt att dessa demokratiseringar kommer att gå igenom, och att en eventuell socialdemokratisk regering inte kommer att kunna sätta stopp för dem. Sverige behöver verkligen grundlagar som är anpassade för 2000-talet.

Alternativet

Tillbaka till FRA. Men hallå, säger väl nån. Det var ju bara blå politiker som röstade Ja till FRA. Då behöver vi väl bara ersätta dem med röda i nästa val, så löser det sig?

Tillåt mig tvivla. För den här soppan har inte bara visat hur svårt det kan vara att lyda under en regeringspiska. Den har även visat hur lätt det är att sitta i opposition, där man inte behöver ta ansvar. Det var socialdemokraterna som hittade på FRA-lagen. Men när de märkte att den nya regeringen försökte driva igenom den på egen hand, blev sossarna lägligt nog motståndare till sin egen lag och började prata så varmt, så varmt om den personliga integriteten. De ignorerade regeringens inbjudningar till blocköverskridande förhandlingar, och gick istället ut med pressmeddelanden där de påståd att regeringen inte ville förhandla. Det luktar taktik, och röstfiske lång väg, och jag är rädd att vurmandet för den personliga integriteten kan försvinna lika hastigt som det dök upp.

"Vi lovar att riva upp FRA-lagen!" ropade Mona Sahlin och Maria Wetterstrand härom veckan. Sossarna och Miljöpartiet hade gjort upp. Men det som inte sades lika högt, var att de i slutändan har tänkt ersätta FRA med en ny lag, med några småändringar som verkar vara lika kosmetiska som de som Fredrick Federley fick igenom. Ytterligare hängslen och livremmar på ormen, alltså.

Gräsrotsrörelsen

Men lyckligtvis finns det mer uppriktiga FRA-motståndare inom socialdemokratin, som man vågar ta mer på allvar. Som vet att de måste påverka sitt eget parti inifrån, nu, för att som det ser ut idag så lär inte ett regeringsskifte leda till att den kränkande spaningen försvinner. Möjligen att den tar semester något år. Dessa sossar hoppas jag att ni alla stöttar, på samma sätt som jag hoppas att de folkpartistiska riksdagsledamöterna får ett brett stöd.

För dom två folkpartikvinnor som gick emot FRA, fick härom veckan stöd av två till, och sen ytterligare två. Allt fler är beredda att skriva en motion som river upp FRA-beslutet i höst. Bättre sent än aldrig, får man väl säga. Jag vill dock inte kalla de här kvinnorna för rebeller, för de har fullt stöd i Folkpartiets partiprogram. Redan på den första sidan slår programmet fast att den personliga integriteten inte får kränkas. Däremot finns det inte en enda rad som förespråkar massavlyssning av svenska folket. Så dessa folkpartister är inte rebellerna, utan de som gör sina jobb.

Jag vet inte om dom gör det här för att de är trötta på regeringspiskan, eller för att regeringen och FRA ger hela tiden ger dem olika besked om behovet av spaning. Men jag är övertygad om att dessa sex bara är toppen på isberget. Det finns många fler som verkligen våndades över det här beslutet, men inte såg nåt vettigare alternativ. Med vårt stöd, kan många fler från alla allianspartier våga kliva fram och tillsammans med politiker i oppositionen skapa det alternativet.

Avslutningsvis vill jag föreslå olika sätt för dig och mig att påverka.

• Skicka brev till riksdagsledamöter – personliga brev.
• Var artig och konstruktiv, för då kommer man längre, än om man bara gnäller och förolämpar.
• Gå med i det nystartade nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen, och skriv på deras upprop.
• Sedan en längre tid finns även Centeruppropet, med ett liknande syfte, och jag tror det cirkulerar en namninsamling här på torget just nu.
• Kräv realistiska lagändringar. Signalspaning behövs och kommer inte att försvinna. Men kräv att det ska finnas brottsmisstanke för att få avlyssna någon, det är det viktigaste av allt för att förhindra massavlyssning. Kräv att alla avlyssningsuppdrag ska redovisas i efterhand, åtminstone för riksdagen. Ifrågasätt varför politiker ska få ge spaningsuppdrag – är inte det försvarets och polisens sak att bedöma?
• Och angående grundlagsändringarna som jag pratade om: Sätt press på socialdemokraterna och vänsterpartiet att gå med på dessa, och om inte det går, rösta borgerligt eller på miljöpartiet 2010 så att de går igenom, för det är på lång sikt viktigare än t o m FRA.

Tack för att ni har lyssnat.