Detta är det som irriterar mig mest med Jan Björklunds tal i Almedalen härom veckan:
| Jan Björklunds tal | Maud Olofssons tal | |
|---|---|---|
| ”Liberal” | 1 gång | 1 gång |
| ”Krav” | 6 gånger | 0 gånger |
| ”Frihet” | 0 gånger | 11 gånger |
Varför är fp-topparna nuförtiden så fobiskt rädda att ta ordet ”frihet” i sin mun, i en tid när nästan alla andra partier kallar sig liberala, och friheten ständigt firar nya triumfer jorden runt i form av historiska fattigdomsminskningar, kvinnobemyndiganden och fredsperioder? De som stått upp för dessa ideal i motvind, årtionde efter årtionde, borde gott kunna sträcka på sig när friheten väl blir poppis, istället för att rygga undan och låta de gamla förmyndarna sno rampljuset.
Jag vet att partiledningens aversion mot ordet inte delas av partimedlemmarna. Är det någon PR-dummer som har kommit på det, eller?
Det finns dock en viss tröst. Ta en titt på han som brukar vara den främste beskyllaren mot Björklund för att ställa för mycket krav:
| Lars Ohlys tal | |
|---|---|
| ”Liberal” | 0 gånger |
| ”Krav” | 23 gånger |
| ”Frihet” | 2 gånger |
Följ mig på Facebook
Inlägg
2 kommentarer:
Din argumentationstaktikt mot Ohly är väl lite väl lurig här? Visst att ordet krav och dess böjningar dök upp fler gånger, men i Ohlys tal handlar det ju mer om arbetare som ställer krav på sina arbetsgivare (bussförare, sjuksköterskor), klimatkrav på EU och så en massa krav på Israel. (Dock inga på Palestina. Go figure.) Björklunds tal innehåller dock som vanligt krav på folk (skolelever och liknande). Sådan här ur-kontexttaktik är snarast något som vänstern brukar ägna sig åt ju.
I övrigt: Björklunds tal undvek väl ordet frihet just för att särskilja sig från andra partier som strör frihet omkring sig. Om det sedan är en bra taktik eller ej är mer tveksamt.
Jämförelsen mellan Björklund och Olofsson var något jag hade sett på Text-TV. Jag instämmer till fullo om att det är en ganska platt jämförelsemetod - så kände jag också när jag såg den - men i just det här fallet så satte den fingret på en sak som irriterat mig länge. Sen slängde jag bara in samma jämförelse med Ohly på skoj.
Ohlys "krav" handlar mycket riktigt mer om jagvillha:ande. Även ordet "frihet" verkar han använda i en speciell kontext, typ "frihet för palestinier att göra vad de vill mot israelerna utan att vänsterpartiet säger ett ord om det".
Jag hade för övrigt skrivit fel på Björklund. Han sa inte "Frihet" två gånger, utan noll.
Skicka en kommentar