Vad är det för fel med studiero?

Insändare publicerad i Barometern-OT och Östran, 30 januari resp. 1 februari.

Jag förstår inte vad som är så konstigt med att säga att skolbarn inte ska hålla på med mobiltelefonen under lektionstid. Det enda konstiga är att man ska behöva stifta lagar, för att lärarna ska känna att de vågar stoppa ringandet utan att riskera jobbet. Det är tragiskt att den gamla regeringens flumpolitik underminerat lärarnas ställning så mycket.

Något som jag däremot förstår, är att vänsterpartiet går i taket över regeringens ”ordningsbetyg”. Vänstern är emot alla betyg, eftersom deras politik går ut på att dölja människors olikheter och skapa falsk rättvisa genom att låtsas att alla är likadana.

Men därigenom blundar man för barnens olika egenskaper och missar att de har olika behov av stöd, hjälp och stimulans. Då överger man de svagaste i samhället, och det vill jag inte göra. Därför tror jag på betyg, så man tidigt ser var eleven står och kan hjälpa honom/henne att komma över eventuella problem och bli bättre.

För övrigt skulle även jag vara emot ”ordningsbetyg”, om det verkligen varit det som alliansen/folkpartiet föreslagit. Men lyckligtvis så far inte vänstern med sanning i sin kritik, för det som det handlar om är ”omdömen” och inget annat.

Den viktigaste skillnaden är att ett omdöme inte är med på slutbetyget. Det ska inte ligga en elev till last hela livet att han/hon hade problem en period under skoltiden. Men det ska upptäckas tidigt så att man kan få igång en diskussion mellan elev, lärare och föräldrar och därifrån hitta en lösning. Det känns bra mycket bättre än den tidigare lagstiftningen, som rentav förbjudit lärare att ta upp problem skriftligt med föräldrarna, om inte föräldrarna själva kommit och bett om det.

Slutligen tror jag inte att någon ser disciplinära åtgärder som den enda lösningen på alla skolproblem. Den som påstår det har nog inte tänkt så långt. Men skolan har en dunderviktig uppgift – att ge kunskap för livet – och det kräver att eleverna har en lugn studiemiljö.

En ”disciplinär åtgärd” ska helst aldrig behöva sättas i verket. Men blotta vetskapen om att det finns påföljder, kan nog få en del bråkstakar att lugna ned sig, så klasskamraterna kan få studiero.

--
Björn Brändewall (fp)
Sitter i Barn- och Ungdomsnämnden, Kalmar