Det har varit en händelserik vecka, mycket intressant att läsa om. Här är ett axplock av färska (och halvfärska) läsvärdheter.
Birgitta Ohlsson (FP) blev ny EU-minister, och efterträder Cecilia Malmström (FP) när denne går och blir Sveriges nya EU-kommissionär. Ohlsson lär inte ha varit Jan Björklunds första val, men jag kan inte låta bli att le åt hans sätt att vända det till något positivt:
- Ett modernt ledarskap innebär att man även tillsätter folk som inte tycker som en själv.
Det är ju faktiskt en väldigt bra princip. Jag brukar själv ibland lobba för folkpartister som tycker väldigt annorlunda än jag, helt enkelt för att de berikar debatten inom partiet, vilket gynnar alla i det långa loppet. Men det är viktigt att de står för en idé och kan argumentera för den på ett intellektuellt hederligt vis.
Climategate, alltså manipuleringarna kring klimatforskningen, såg ut att viftas bort av etablerade media när nyheten läckte ut för några veckor sedan.
Men nu när skandalerna blir fler och fler så verkar flera nyhetsredaktioner bli mer ödmjuka, vilket förbluffar till och med den mest inbitne cyniker. ;)
Det är bra att det här debatteras. Politiker ska ta till sig av vetenskapliga rön – inte försöka forma dem.
Trots alla hårda och ofta osanna ord från vänster om alliansen och sjukförsäkringen, så kan vi läsa att de rödgröna förslår sänkt sjukersättning för de svagaste när det kommer till kritan. De kanske gav upp och insåg att deras smutskastningskampanj klingade falskt hos svenska folket, som trots vinterns hårda debatt har högre förtroende för alliansen i sjukförsäkringsfrågan.
Sjukskrivning är också en sorts utanförskap, och att sjukskrivas lättvindigt kan leda till ett helt liv i misär. Nu har långtidssjukskrivningarna halverats, vilket har givit livskvaliteten tillbaka för många. Hoppas att S-V-MP inte får riva upp detta.
Malmötoppen Ilmar Reepalu (S) tycker, lagom till Förintelsens minnesdag, att judarna i Malmö får skylla sig själva att de blir trakasserade. De är på något sätt ansvariga för allt som händer och inte händer nere i Israel – även när de försöker demonstrera för fred.
Reepalus uttalande är hårresande, och jag väntar skarpt på att Mona Sahlin ska ta avstånd ifrån honom.
De senaste dagarna har det skrivits flera debattartiklar som visar på de mörkare sidorna hos vart och ett av de rödgröna partierna som vill bilda regering i höst.
- Först var det Socialdemokraternas gemensamma vision med sverigedemokraterna som hamnade under luppen.
- Sen var det ekofascismen i Miljöpartiet som väljarna åker på om de låter sig lockas av Maria Wetterstrands mer mänskliga framtoning. Bortsett från ett i mitt tycke helt olämpligt användande av ordet "rasism" så är artikeln mycket läsvärd.
- Och slutligen Vänsterpartiets kommunism talar för sig själv. Fast Fredrik Segerfeldt sammanfattar det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar