Svårt att företräda medlemmarna när (s) har med ett finger överallt

Jag vet, det har på sistone varit himla många inlägg som handlar om sossarna. Men jag kan inte låte bli att notera Basse, i ett läsvärt inlägg om diverse problem i Kalmar:

”Jag undrar fortfarande varför Kalmarhem avlönar en person från Hyresgästföreningen. Kan andra föreningar räkna med samma stöd från det kommunala bostadsbolaget? Kan de anställa en scout? En fågelskådare?”

Detta är extra oroande eftersom just hyresgästföreningen är menad att vara motpart till Kalmarhem vid t ex hyresförhandlingar. De ska verka för hyresgästernas bästa. Men vågar man bita den hand som föder en?

Det är en liknande problematik som den att socialdemokraterna och LO i princip är gifta med varandra. Socialdemokraterna styr i de flesta kommuner och landsting. LO företräder de flesta offentliganställda. När det är dags för avtalsrörelse så ligger LO:s lojalitet alltså inte bara hos medlemmarna de ska företräda, utan även hos de socialdemokratiska arbetsgivarna som de ska förhandla mot. Självklart blir det svårt att vara tuff i löneförhandlingarna då.

Resultatet tycker jag att vi ser i samhället. Lönerna i den kvinnodominerade offentliga sektorn släpar generellt efter utvecklingen i den privata sektorn. Särskilt vad gäller att uppnå mer jämställda löner.

Det är därför (bland så mycket annat) som vi borgerliga politiker arbetar för att få ut sjukvård och äldrevård m m på entreprenad eller andra driftsformer. Kvinnorna och männen i vården har rätt att kunna välja mellan flera arbetsgivare. Dels för att landstinget och det privata sjukhuset då måste konkurrera om att ge bäst anställningsvillkor. Men även för att den fackligt anslutne ska kunna få en arbetsgivare som inte är sängkamrat med fackförbundet.