Historielektion om svenska betygssystem

A, B, C, D, E, F, streck.

Som gammal skolelev är jag glad att Folkpartiet ska ge landets skolor ett bättre betygssystem. Jag bedömdes själv efter sossarnas nuvarande G-VG-MVG-system – långt innan jag blev folkpartist – så jag vet hur trubbigt och godtyckligt detta system har varit. Jag hade gärna sett ännu fler betygssteg än utbildningsminister Jan Björklund (fp) nu planerar, men nu får vi en internationellt välbeprövad betygsskala och det är ju bra.

Betyg är inte detsamma som kunskap, vilket vissa brukar påstå att fp tycker. Betyg är ett mått på kunskap, en sporre att bli bättre och en varningsklocka när det inte går bra. Om detta  verktyg är trubbigt så får eleverna det svårare. En titt i backspegeln visar hur de nya betygen kommer att göra det bättre för både elever och lärare – och hur socialdemokraterna har motarbetat detta.

Det påstås ibland att det var en borgerlig regering som gav oss G-VG-MVG-systemet. Men det stämmer inte, så en historielektion är på sin plats.

Fram till 90-talet hade vi relativa betyg i fem steg. Det fanns en viss ”kvot¨ med 5:or osv att dela ut, oavsett hur många duktiga elever det fanns. Den borgerliga regeringen såg hur orättvist detta var och sa hösten 1993 att man skulle börja bedöma elevernas kunskap utifrån individen istället för kollektivet – ”målrelaterat”.

Du skulle få bra betyg för att du hade lärt dig det du skulle - inte bara för att du hade lärt dig mer än dina kompisar. Betygen skulle även få fler steg i skalan och ges tidigare, så eleverna lättare skulle kunna förbättra sina resultat istället för att bli stressade i slutet av åttan. Mer rättvist på alla sätt, helt enkelt.

Men så kom sossarna till makten 1994, och genast rev de upp detta. Precis innan det skulle träda i kraft hafsade de istället ihop systemet vi har idag. Målrelateringen behålls, men betyg i flera steg passade inte in i den socialistiska samhällsvisionen. Istället för tidigare och fler betygssteg fick vi färre. Därmed slapp sossarna se att barn är olika bra på olika saker.

Så där satt vi, jag och mina klasskamrater, och försökte tillsammans med läraren att läsa igenom betygsmålen för varje kurs. Vi konstaterade att målen för G, VG och MVG lät i stort sett likadana och var väldigt vaga. Lärarna hade inte blivit utbildade i hur man sätter betyg enligt detta hafsverk, men de gjorde så gott de kunde. Jag vet alltför många kompisar som frustrerat fick ”starkt VG” i ämne efter ämne men aldrig kom upp i något ”MVG”, så deras slutbetyg blev detsamma som de som hade ”svagt VG” i allt.

Skillnaden mot hur alliansen sköter det nu kunde inte vara större. Jan Björklund upprepar inte sossarnas misstag att sjösätta betygen så fort de tillträtt, utan han låter utreda det till 2010 så det ska bli ordentligt gjort. Lärarutbildningen reformeras, betygsformerna utreds ordentligt och lärarna ska denna gång få ordentlig utbildning i betygsättandets svåra konst. Nu får vi äntligen den rättvisa, som vi skulle ha fått femton år tidigare om det inte vore för sossarna.

(Denna text var ursprungligen en replik på en insändare från H-G Strömer, som publicerades i Barometern för några veckor sen.)