Tre sorters ljusspridare har besökt mig idag

Svunna tiders ljusspridare
För en stund sen gick jag i ett fackeltåg till minne av kristallnatten. Jag minns när vi fick besök i skolan av en gubbe som hade överlevt förintelsen. När han visade ”serienumret” de hade tatuerat in på hans underarm blev han historia plötsligt extra påtaglig och obehaglig. Svårare att hålla på avstånd, liksom.

Men det var för tio år sen, och de som verkligen var med om nazismens illdåd börjar bli rejält gamla nu. Så det blir allt färre folk som kan berätta från egna erfarenheter och hålla de viktiga minnena vid liv. Därför får vi själva lägga manken till för att aldrig glömma.

(Låt oss inte heller glömma de som försmäktade i Sovjetiska koncentrationsläger som Gulag. Eller de som inte överlevde kulturrevolutionen i Kina. Eller de tusentals oliktänkande som Lenin lät mörda, innan han blev upphängd som idolporträtt på vänsterpartiets kansli. Detta är vad vi får, när vi inte kan tolerera och respektera människors olikheter och fria vilja.)

Nutidens ljusspridare
I morse konstaterade jag att det var den 9 november och att kommunen hängt upp julbelysningen över gatorna. Redan??

Visst, jag uppskattar den stundande kommersen och alla arbetstillfällen som vår konsumtion kommer att skapa i fjärran länder. Allt kapital som vi västerlänningar kommer att ösa in i länderna som sytt ihop julklapps-skorna, svetsat ihop hembio-anläggningen osv. Ett bra slag för den globala fattigdomsbekämpningen.

Men ändå. Julen är i princip bara den sista veckan på året. Kan de inte vänta med belysningen tills det är december, åtminstone?

Kommande tiders ljusspridare
Flera personer har frågat mig, just den senaste veckan, om jag tänker kandidera till kalmarbygdens Lucia i år igen. Kul att de frågar, men nej, det tänker jag inte. Jag vill inte bli tjatig.

Jag överlåter åt efterkommande killar att försöka sprida ljus, bryta tabun och luckra upp könsroller. (Detta är min utmaning till er, killar!) Så kanske vi en vacker dag får en manlig Lucia i Kalmar. Det borde ju inte vara så konstigt, egentligen. Kvinnliga tomtar är det ju ingen som höjer ögonbrynen åt idag, t ex.