Mer kritik mot MP:s invandrarkvotering

Härom veckan skrev jag lite skeptiskt om Miljöpartiet i Härnösands ”varannan invandrarnas”-valsedel. Nu har även Alice Teodorescu i Expressen problematiserat konsekvenserna av sådan kvotering:

I en handvändning har människor som, i en del fall svenska medborgare, reducerats till en odefinierbar grupp invandrare, vars potential bedöms efter deras etniska arv.

Miljöpartiet ägnar sig åt vad som kan verka som oskyldig symbolpolitik, men som i realiteten är grav cementering av grupper med utgångspunkt i etnicitet.

(...)

Budskapet är glasklart. Det går aldrig att bli svensk, på sin höjd ska man hysa tacksamhet om man släpps fram i rampljuset på grund av sin hårfärg, sitt udda namn eller sin brytning.

(...)

När så hela samhället omvandlats till ett särlagstiftningens inferno kan varken invandraren, kvinnan eller ungdomen, eller vilka som nästa står på tur, säkert veta varför de upptagits i gemenskapen.

(Men nöj dig inte med mina godbitar, utan läs hela.)

Detta är förstås inte bara ett problem med MP i Härnösand, utan ett generellt problem med kvotering. Skulle vi börja, säg, kvotera in invandrare i bolagsstyrelser, skulle vi aldrig igen kunna kolla på en invandrare i en styrelse utan att någonstans i bakhuvudet tänka ”kan hon verkligen sina saker? Eller är hon bara placerad där för att hon är invandrare?” Och efter att ha tänkt en sådan tanke så lär man inte gå till jobbet nästa dag med mer respekt för sina utländska bröder och systrar, direkt. Kvoteringen har därmed skapat fördomar istället för att ta bort dem.