Ödmjukhet inför skolans uppdrag

(Insändare publicerad i Barometern-OT och Östran i torsdags.)

I debatten om vår skola tycker Curre Danielsson (s) – som fortfarande inte kan stava till mitt namn – att hans åsikt ska väga tyngre än all skolpersonals i landet. ”Inga omdömen (som socialdemokraterna felaktigt kallar ’betyg’) på 7-åringar!” Jag antar att socialdemokraterna under sin regeringstid reste runt till varje skolbarn i landet, satte sig in i deras individuella utveckling och varje gång kom fram till samma slutsats: ”det är bäst att föräldrarna inte får veta det här”.

Vad är det egentligen som är så hemskt med att föräldrar får tydliga besked om hur det går i deras barns utveckling? Det är ju faktiskt en grundlagsstadgad skolplikt vi pratar om här – barnets ”arbetsplats” under de viktigaste åren av deras liv – där grunden för resten av livet ska läggas. Efter att de flesta barn redan gått i sex års pedagogisk förskola, är det inte bra att få veta hur det gått hittills?

Själv säger jag varken bu eller bä. Vi politiker måste våga erkänna att vi inte sitter på någon enhets-lösning som kan appliceras likadant på alla barn. De vuxna som möter det enskilda barnet varje dag har bättre insyn och kompetens att avgöra vad som är bäst. Detta tycker jag att man ska vara ödmjuk inför, och därför häver alliansen socialdemokraternas gamla förbud och inför valfrihet.

Men det förstås, enligt Danielsson är jag ju ”kaxig”, och han behöver inte ens komma med några argument för sin sak. Istället viftar han med att hans parti är större än mitt. Ödmjukt så det förslår.

--
Björn Brändewall (fp)
Barn- och ungdomsnämnden, Kalmar