Östra Funkaboskolan - en skola eleverna tar hand om

I år firar Östra Funkaboskolan 50 år, och som fadderpolitiker för skolan och vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden fick jag delta på ett energiladdat firande idag. Skolgården, vars skick jag kritiserade för två år sedan, har äntligen fått sig ett rejält lyft, där kronan på verket är den nya multiarenan. Den invigdes idag med en fotbollsmatch mellan elever och lärare.

Men även om detta var den ”officiella” invigningen, så har arenan redan blivit flitigt använd i flera veckor. Jag brukar gå förbi med hundarna där om kvällarna, och det är alltid – alltid – en massa ungdomar som spelar bollspel där. Det skapar positiv energi i hela området! Jag pratade med biträdande rektor Mattias Boman, och han sa att detta var den första sommaren som skolan inte hade haft den minsta lilla skadegörelse under sommarlovet.

Kåre Holgersson och fritidsledare Mats Gröhn visade även en kakelvägg, där varje barn hade fått göra var sin personlig platta. Detta, att skapa delaktighet för var och en, tror jag ökar både självkänslan och tar bort viljan att göra skadegörelse. Om man känner att ”den här skolan, den har jag varit med och satt min signatur på”, då känns det verkligen som ens egen skola, inte bara en skola man går i.

Om jag får vika ut mig lite (och det får jag ju på min egen blogg), så för det även tankarna till marknadsincitamenten i liberal miljöpolitik: om man äger en skog så vill man ta hand om den på lång sikt och återplantera träd som avverkas, men om ingen äger den så är det fritt fram att bedriva rovdrift på resurserna. Samma sak med fiskevatten, som fiskas ut om de är allmän tillgång, men hushålles och återväxer om man inför säljbara fiskerätter. Det man äger tar man hand om, även om det, som här i skolans fall, bara är ett symboliskt ägande.