Givande kväll om barnhälsa, men inte särskilt välbesökt av politikerna

Det var en mycket givande kväll igår. Det var bara synd att så få var där. Av kommunfullmäktiges hundratalet inbjudna ledamöter och ersättare var vi bara runt tio stycken som kom, och jag var den ende ifrån Barn- och ungdomsnämnden. Det utgick nämligen inget arvode för mötet. Det var det som vi i Folkpartiet hade befarat när vi begärde en sådan här kväll. Vi ville ha en bred diskussion med hela KF och vad vi kan göra för barnens situation. Nu var nog bara hälften av partierna representerade.

Hur som helst. Docent Sven Bremberg från folkhälsoinstitutet berättade om den nationella kartläggningen av ungdomars psykiska hälsa, som regeringen tagit initiativ till. Det var mycket statistik, och komplicerade frågor. Ohälsan ökar, och det finns inga enkla svar på varför, men vissa större drag kunde skönjas.

Svenska barn i 11-års åldern är väldigt nöjda med livet jämfört med i andra OECD-länder, men sedan går det utför. Våra 15-åringar mår sämre än OECD-snittet. Men det behöver inte vara så - Finland klarar att ligga i topp hela tiden. Varför?

Ohälsan har ökat kraftigt bland unga människor under de senaste 15-20 åren, särskilt hos kvinnor. Det finns en stark korrelation med ungdomsarbetslösheten. Under 90-talskrisen så ökade den drastiskt, och trots högkonjunktur sedan dess så har S-regeringar inte förmått få tillbaka den på normala nivåer. Därför har vi vansinnigt stor skillnad i arbetslöshet mellan ungdomar och äldre, jämfört med övriga EU. Ett problem tror jag är att den svenska arbetsmarknaden är så stelbent. Det är för att råda bot på detta som jag via Folkpartiet liberalerna arbetar för att få en flexiblare arbetsmarknad och lärlingsanställningar, så att unga ska få en chans på arbetsmarknaden.

Självmordsförsök är ungefär sju gånger vanligare bland den fjärdedel som går ut med sämst betyg, jämfört med den fjärdedel som går ut med bäst betyg. Jag tror att många känner sig snuvade på livschanser, när deras inlärningsproblem eller eller sociala problem inte upptäcks förrän det är för sent. Vi borde ha betyg och tydliga utvärderingar tidigare, så att speciallärarna kan sättas in redan i ettan eller i förskolan, inte i gymnasiet när det redan är för sent. Det borde finnas en garanti att alla som går ut t ex tredje klass ska kunna läsa, skriva och räkna. Annars kan man ju inte ta till sig resten av grundskolan!

Det har gjorts kartläggningar av olika ohälsofakturer för alla Kalmars skolor som har 6- och 9-klasser. Sett totalt över kommunen så ligger Kalmar mycket bra till, men det finns variationer mellan skolorna som kan vara värda att titta närmare på. T ex här kan vi se att enkätsvaren från Södermöres niondeklassare tyder på problem med psykosomatiska besvär och koncentrationssvårigheter, medan de inte har några stora problem med alkohol, rökning eller mobbning.

(Jag har diagram för alla skolorna, säg till om någon vill ta del av dem.)

Slutligen fick vi rekommendationer på fem viktiga insatser som främjar psykisk hälsa OCH skolprestationer:

• Socialt & emotionellt lärande
• Program som förebygger agression
• Prevention av mobbning
• Program baserat på kognitiv psykologi
• Motiverande samtal, för t ex skolkuratorer